Meriter

2. Johan Gustaf von Beijer, den föregåendes son, f. 18 juli 1646, d. 4 nov. 1705. Student i Uppsala 20 febr. 1654; vistades 1669 utomlands i syfte att bl. a. studera postväsendet. Övertog efter faderns död 1669 jämte modern och medarvingarna förvaltningen av svenska postväsendet; direktör över postväsendet 10 juni 1673; erhöll avsked från denna befattning 23 aug. 1697. — Ogift.

Biografi

B:s postdirektörsämbete innefattade i själva verket blott förvaltningen av Stockholms postkontor. Som pant för ett under danska kriget 1677 åt kronan givet lån erhöll han visserligen för en tid postinkomsterna från hela riket, men efter postväsendets reorganisation 1683 inskränktes hans verksamhet trots hans motstånd åter till det gamla; en stor del av lånet förblev obetald, vilket ekonomiskt ruinerade honom. Som postdirektör synes han ha arbetat för goda och sunda idéers genomförande, men talrika konflikter med kanslikollegiet, till vilka hans eget opolitiska och skarpa uppträdande icke var utan skuld, förminskade för honom möjligheterna att förverkliga dessa tankar. Till hans tjänsteåligganden hörde från 1673 till 1685 även att utgiva »Svenska ordinarie posttijender» — titeln växlade något under denna tid — som huvudsakligen meddelade korta utdrag ur utländska tidningar; redigeringen torde dock ha skötts av någon av hans underordnade. Från sin befattning avskedades han utan ansökan 1697 »för dess sjuklighets skull»; därvid utlovades åt honom, »på det han till dess subsistens ej må lida nöd», ett årligt gratial av 800 dir smt, vilket han dock åtminstone tidtals hade svårt att utfå. Han ägde Skenäs, berömt genom hans brorsdotters son, skalden Gyllenborg, och hans brorsdotters dotterson, skalden Oxenstierna. Själv har B. likaledes förvärvat ett namn som poetisk författare. Av hans dikter ha ett tjugutal, dels svenska, dels tyska, bevarats. De som kunna dateras — alla hyllningsdikter till Karl XII — härröra från hans senare år (efter 1694), men sannolikt äro åtminstone några av de övriga äldre. En översättning av Corneille's »Cid», som han uppgives ha utfört 1678, har icke återfunnits. Men även hans bevarade dikter visa förtrogenhet med fransk litteratur. »En ode gjord på enslighet» är, enligt hans egen uppgift, översatt från Arnauld, »En satyrisk dikt emot äktenskapet» från Boileau-imitatorn L. de Sanlecque, »Tobaks infall» från en fransk sonett »Doux charme de ma solitude», tillskriven olika författare, och hans kvinnosatir »Konsten att älska» visar tydligt inflytande från fransk-klassiska författares behandling av dylika motiv. I vad mån hans övriga dikter äro original, är icke utrett. Någon starkare utpräglad individualitet visa sig icke i hans diktning och icke heller någon poetisk begåvning av högre rang. Han behandlar tidens vanliga motiv både i moraliserande reflexionsdikt, där han prisar ensligheten och fördömer hovlivets flärd, och i dels sentimentalt klagande, dels munter och spotsk erotisk diktning. Stilen är över huvud korrekt i språkligt och metriskt hänseende men tillika mycket black; undantag i detta senare hänseende äro dock en dikt i äldre stil, »Emot klaffare», och två tyska dikter om tobaken, som avsticka genom en kraftigare realism. B:s litteraturhistoriska betydelse ligger huvudsakligen däri, att han är en av de första svenskar, som visa sig påverkade av fransk-klassisk diktning.

Författare

G. Castrén.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: [Dikter] (Samlade vitterhetsarbeten af sv. författare ute af P. Hanselli, D. 9, 1869, s. 351-402). [Tr. efter nedannämnda manuskript]

Handskrift: »Post-directeuren Beijers Poëtiska dickter till största deelen af andra språåk försatte på swensko’ (UB, Palmskiöldska saml., Vol. 388; avskr.).

Källor och litteratur

Källor: T. Holm, Sveriges allm. postväsen, 3–4: 1–3 (1909–16); M. Lamm, Olof Dalin (1908); B. Lundstedt, Sveriges period. litteratur, 1 (1895); E. Wrangel, Det carolinska tidehvarfvets komiska diktning (1888).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Gustaf Beijer, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18426, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Castrén.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18426
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Gustaf Beijer, von, urn:sbl:18426, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Castrén.), hämtad 2024-04-20.