Meriter

Bælter, Sven, f. 24 juli 1713 i Söderhamn, d 19 nov. 1760 i Växjö. Föräldrar: råd- och handelsmannen Erik Larsson Balter och Brita Berg. Erhöll från sitt sjunde år boklig undervisning, vilken dock efter ryssarnas härjning av Söderhamn 1721 avbröts; sattes därefter i handelslära i Gävle; utverkade faderns tillstånd att återupptaga studierna och bedrev dessa först hos sin äldre broder, sedermera prosten och kyrkoherden i Järvsö Lars Bælter, 1722–26, därefter vid Gävle gymnasium; student i Uppsala 5 okt. 1730; disp. 8 nov. 1735; prästvigd 21 dec. 1738; disp. 12 maj 1739; fil. magister 5 juni 1740. Adjunkt åt domprosten Olof Celsius i Uppsala 4 maj 1739 och kvarstannade som sådan till år 1744, ehuru han erhöll åtskilliga erbjudanden om andra anställningar; e. o. hovpredikant 29 jan. 1744; legationspredikant hos e. o. ambassadören H. Cedercreutz i Ryssland 3 mars s. å.; hovpredikant 10 maj s. å.; avreste i juni s. å. från Stockholm och återvände till Sverige 13 sept. 1745; tjänstgjorde därefter vid hovet; domprost i Växjö 4 sept. 1750; kallades tillika av patronus, baron Karl von Otter, till kyrkoherde i Bergunda och Öja 1751; kontraktsprost i Kinnevalds härad s. a.; representant för prästerskapet i Kronobergs län vid (riksdagen 1751–52, där han bl. a. invaldes i sekreta deputationen och allmänna besvärsdeputationen. Teol. doktor 17 juni 1752.

Gift 10 nov. 1747 med Ulrika Altea Grundel, f. 24 maj 1706, d 29 okt. 1791, dotter till generallöjtnanten och landshövdingen baron Jakob Grundel toch sedermera omgift med biskopen; i Växjö doktor Olof Osander.

Biografi

B: s ämbetsverksamhet hämmades under hans senare år av en tärande bröstsjukdom, som 1755 angrep honom och slutligen alldeles hindrade honom att predika, men han fortsatte i stället så mycket ivrigare den författarverksamhet, som han alltifrån sin Uppsalatid med stor iver bedrivit. Sitt största rykte vann han hos sin samtid som predikant. Han har betraktats som i detta avseende sin tids främste, och särskilt hans predikningar under domkyrkoadjunktstiden i Uppsala väckte berättigat uppseende och anses ha haft ett ej obetydligt inflytande på den dåtida homiletiska bildningen. Även som legationspredikant åtnjöt han stor berömmelse som talare; vid hovet var man angelägen att behålla honom kvar, och de predikningar av hans hand, som utkommit, ha ända in i mitten av 1800-talet jämte A. Nohrborgs hört till de mest lästa av 1700-talets predikoskatt. Mest bekanta torde bland dessa vara evangeliepostillan »Nåden i Christo», tryckt första gången 1767, samt den åren 1774–78 utgivna samlingen »Heliga tal, hållna öfwer åtskilliga evangeliska texter» 1–3 (mest omtryck av äldre predikningar) ävensom åtskilliga ströpredikningar, varibland avskedspredikan från Uppsala 1744 och ett antal predikningar från olika tillfällen under hans tjänstgöring vid hovet. Den riktning, B. såsom predikant representerar, är den s. k. kyrkliga pietismen, dvs. den riktning, vilken med det kyrkliga dogmsystemet såsom utgångspunkt rönt ett starkt inflytande av den samtida pietismen utan att dock förfalla till dennas ensidigheter. Det är samma riktning, som f. ö. representeras av Abr. Pettersson, A. Båld och A. Nohrborg m. fl. predikanter från mitten av 1700-talet. Bland B:s utländska förebilder må nämnas J. Arndt, Kr. Scriver och J. J. Rambach, av inländska den f. ö. tämligen okände Nyköpingsprästen Jonas Hellman. Mot slutet av sitt liv började han även taga intryck av den begynnande, ännu från sina överdrifter fria upplysningens stora predikomönster J. L. v. Mosheim och J. G. Reinbeck. Det, som ger B: s predikningar än i dag deras intresse, är den varma fromheten, den klara tanken och den ädla framställningen i förening. I det sistnämnda avseendet står han över Nohrborg, i de förra vid hans sida, även om han ej äger den rikedom och skärpa i den psykologiska analysen, som ger Nohrborg hans särställning i 1700-talets predikolitteratur. De övriga områden av teologin, åt vilka B. ägnade sin flitiga penna, äro den populariserande exegetiken och liturgiken. Till den förra hör hans framställning av Jesu liv i sex böcker, som upplevat flera upplagor, till den senare hans mest berömda arbete: »Om kyrkoceremonierna», som innehåller en skildring av såväl den allmänna gudstjänstens som övriga kyrkliga handlingars historia från äldsta tider till 1700-talets mitt med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Dogmatiskt-apologetiskt är hans arbete om Guds sons människoblivande, som vill uppvisa detta mysteriums beskaffenhet, möjlighet, visshet och nytta. Utmärkande för dessa skrifter är framför allt den grundliga lärdomen, den klara och koncisa framställningen och en sällsynt pålitlighet i uppgifter och omdömen, som gör, att åtminstone arbetet om kyrkoceremonierna än i dag är i sitt slag oöverträffat. Bland övriga arbeten av B:s hand må särskilt påpekas hans anteckningar från den ryska resan, som visa mångsidigheten av hans intressen, en kort självbiografi (mest rena fakta), införd i Swenska Mercurius för dec. 1757, samt åtskilliga mindre levnadsteckningar och dylikt, som återfinnas i Swenska Mercurius och Swenska biblioteket. Om B:s verksamhet som consistorialis säger en hans minnestecknare, att han »älskade vett, sanning och rättvisa; lagen var dess ledstjärna och ett obefläckat samvete dess tolk». Hans praktiska begåvning kom bl. a. till uttryck i hans under stor svårighet slutförda arbete för ett fattighus inrättande i Växjö liksom i åtgärder av olika slag för lindrande av dyrtiden i Växjö, och dess omnejd vid slutet av 1750-talet. — B:s insats i riksdagsarbetet inriktade sig bl. a. på åstadkommande av en bibelöversättning och en ny psalmbok, två strävanden, som, upptagna till förverkligande någon tid efter hans död, nått sin fullbordan först genom 1819 års psalmbok och 1917 års bibel. För övrigt arbetade han under frihetstidens partibrytningar för en självständig svensk politik och var på samma gång motståndare till enväldet och vän till konungahuset. Hans ädla karaktär, rika umgängesgåvor och stora lärdom förenade sig med vad vi förut nämnt om hans predikobegåvning och författarproduktivitet att. göra honom till en av sin samtids mest bemärkta och vördade teologer. — B:s boksamling testamenterades 1756 till Växjö gymnasiebibliotek, dit den ock efter hans död av änkan överlämnades. Manuskriptet till hans dagbok under legationspredikantstiden tillhör Växjö stiftsbibliotek, en del av hans övriga anteckningar från Ryssland äro upptagna i Peder von Haven, »Nye og forbedrede Efterrætninger om det russiske Rige» (1747).

Författare

 G. Lizell

Arkivuppgifter

Brev från B. finnas i K. biblioteket, största antalet till K. K. Gjörwell, samt i riksarkivet, Uppsala universitetsbibliotek och vetenskapsakademins bibliotek.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Specimen academicum de Helsingia P. 1—2. Upps. 1735, 39. 4: o 4 bl., 3, 1—50, 1 pl.; 5 bl., s. 51—88. (Diss., praes. El. Fron-din; serien senare fortsatt under olika såväl praes. som resp.: Cont. 1, praes. P. Ekerman, resp. A. Flodberg, 1755; Cont. 2: P. 1—2, praes. C. F. Georgii, resp. A. Dahlbom, 176(9, 73; Cont. 3, prass. Georgii, resp. C. Justus, 1772.) — Ett 40-tal strödda predikningar från åren 1740—53: se Den s\v. Mercurius, febr. 1757, s. 561—-564, samt nedan angivna arbeten av Westén, 3, s. 317—322, och Sundelin, s. 32—36; flertalet härav omtryckta i senare utgivna predikosamlingar av B., särskilt i den posthuma samlingen 'Heliga tal' (se nedan). — En stridande och stegrande christén, uti fyra christeliga predikningar, öfwer evangelierna på första, andra, tredie och fierde söndagarna i faston, uti Upsala domkyrkio år 1743, enfaldeligen betraktad. Sthm 1748. 320 s. — Guds sons menniskioblifwande, såsom Guds rikes hemlighet, i anledning af then Hel. skrift, sunda förnuftet och historien förestäldt. Sthm & Upps. 1751. 136 s. — Disp. theol. de religione. Växjö 1753. 4: o (2), 67 s. (Synodaldisp.) — Wårs Herras och Frälsares Jesu Christi historia, ifrån, hans födelse til hans himmelsfärd. Bok 1—6. Växjö 1755—60. (8), 288; 108; 109—351; 634, (6); (8), 1040, (5); (12), 865, (44) s. 3:e uppl. Sthm 1785. 4: o (22), 1290 s. H. 1—2*. Falun 1846J 47. 4: o 440 s. — Några öfwertygande bewis, att ogifta personers köttsliga be-blandelse är en stor synd, utur sunda förnuftet samt Guds heliga ord hem-tade. Växjö 1756. 4: o 38 s. 2: a uppl. Strängnäs 1826. 99 s.~— Christelig upmuntran til fastelagstidensi anständiga begående, offenteligen afkunnad uti Wexiö domkyrkio på andra söndagen! i faston år 1756. Växjö 1756. 4: o. — 'Utdrag af en förnäm mans bref från Småland, dat. W. d. 16 maj 1757 (Den sw. Mercurius, juni 1757, s. 793—794; ang. verkan av brännvinets avskaffande). — 'Doct. Sven Baskers, dom-prosts i Wexiö, lefwerne' (ibid., dec. 1757, s. 675—678). — 'Bref om dom-prosten, H. doct. Olof Celsius' (ibid., maj 1758, s. 1327—-31). — Christelig upmuntran til inbördes frid och samdrägtighet, lemnad til Wexiö församling. Växjö 1758. 4: o. — Christelig nyårsönskan, lemnad de christelige församlingar i Wexiö, Bergunda och Öja på nyårsdagen år 1759. Växjö 1758. 4: o. — Christeliga fastelags-tankar, lemnade til de christeliga församlingar i Wexiö... på fastelags söndagen år 175,9. Växjö 1759. 4: o 5 bl. — 'Domprostens, doct. Dan. Djurbergs caractere' (Det sw. biblioteket, utg. af C. C. Gjörwell, D. 3, 1759, s. 90—92; bih. till Gjörwells biografi över Djurberg). — Christeliga påminnelser om delaktighet uti andras synder Sthm 1760. 31 s. Ny uppl. Upps. 1875. 13 s. — Historiska anmärkningar om kyrcko-ceremonierna, så wäl wid den offenteliga gudstjensten som andra tilfällen hos de första christna och i Swea rike; i synnerhet efter reformationen til närwarande tid. Sthm 1762. (16), 1006, (34) s. 3:e uppl. Med tillägg... af A. K[righolm]. Örebro 1838. (4), 690 s. — Nåden i Christo, förestäld uti predikningar öfwer de ärlige sön- och högtidsdagars evangelier. Sthm 1767. 4: o (16), 612 s. 3:e uppl. Sthm 1851. 4: o (4), XVI, 574 s. Annan uppl. H. 1—7. Norrköping 1877—78. 666 s. — Samling af heliga tal, hållna öfwer åtskilliga evangeliska texter. Bd 1—3. Sthm 1774—78. (6), 586; (6), 554; 520, (38) s. — Framledne herr doctorn och domprosten. .. Sven Baelters anderika predikan om Jesu blodiga klädnad såsom alla trognas rening ifrån synden, hållen... på långfredagen år 1743 uti Upsala domkyrka. Nu för första gången af trycket utgifwen. Sthm 1785. 24 s. —- Lyckönskningsverser, tal m. m. Handskrifter: B: s dagbok under legationspredikanttiden (Växjö stifts-och gymnasiebibi.). — Samlingar till en beskrivning över Ryssland (skingrade; se Gjörwells Bref växling, Bd 1, 1789, s. 98). — Memorial i prästeståndet.

Källor och litteratur

Källor: Likpredikan över B. av J. Hjelmerus (1760); levernesbeskrivning av Sigfr. Gahm i 2: a uppl. av B: s Wårs Herras och Frälsares Jesu Christi historia (1770); Biogr. lexikon, 3 (1875); J. Dellner, Sven Baelter. En homiletisk studie (1916); K. Sundelin, Sven Baelters lif och homiletiska karakter (1880); A. Westén, Sv. Kongl. hof-clericiets historia, 3 (1814); P. Wieselgren, Sveriges sköna litteratur, 1 (1866).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven Bælter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18978, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Lizell), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18978
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven Bælter, urn:sbl:18978, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Lizell), hämtad 2024-04-16.