Meriter

Anders Gustaf Barchaeus, f. 26 sept. 1735 i Västerås, d 7 sept. 1806 i Uppsala. Föräldrar: lektorn och rektorn i Västerås, prosten Gustav Barchæus och Brita Buschenfeldt. Student i Uppsala 6 mars 1750, disp. 12 dec. 1759 (De historia naturali, lumine scriptorum Ciceronianorum mirabiliter collustrata; pres. P. Ekerman); fil. kand. 17 dec. 1760; disp. 14 maj 1761 (Dissertatio gradualis, prudentem comparationem adumbrans; pres. L. Dahlman) ; fil. magister 16 juni s. å. Auskultant i Svea hovrätt 25 juni 1762 samt vid Stockholms rådhus- och kämnärsrätter 26 nov. s. å.; e. o. notarie vid kriminalprotokollet i Svea hovrätt 22 juni 1763 och i Stockholms norra förstads västra kämnärsrätt 2 nov. 1764; reste 1765 till Köpenhamn och bedrev där under ett år studier i arkitektur vid konstakademin; v. notarie vid civilprotokollet i Svea hovrätt 5 juni 1767; tjänstgjorde vid riksdagarna 1769–70 och 1771–72; juris oeconomiæ et commerciorum adjunkt i Uppsala 20 okt. 1773; erhöll professors titel 11 juni 1782; uppförd på förslag till juris oeconomiæ et commerciorum professuren 2 juni 1787; ledamot av universitetets inspectura ærarii 1791; uppförd på förslag till juris patrii et romani professuren 4 juni 1792 och till räntmästarsysslan 3 febr. 1798. Ledamot av svenska lantorden samt av patriotiska sällskapet 1773. – Ogift.

Biografi

B. förlorade tidigt sina föräldrar och synes sedan ha haft en icke i allo lycklig barndom. Ej heller trivdes han i rättegångsverken eller med den advokatverksamhet, varmed de unga extraordinarierna sökte fylla sin kassas brister — »en tung värld och en flyktig välmåga, skadelig i sin grund och avskyelig i sin fortgång för alla ädla människor». Han vidgick själv fel, vilka säkerligen legat honom emot, misstrogenhet, kärlek till egna fattade principer — som han dock rättfärdigade med fordran på verklig övertygelse i alla stycken — samt en viss besynnerlighet i umgänget, »till äventyrs en påföljd dels av humör, dels av lycka och bristande uppfostran». Men framför allt var det dock känslan av att hans anlag ej kommo till sin rätt, som hindrade honom att målmedvetet fullfölja sin ämbetsmannakarriär i Stockholm. Himlen hade hållit hans plantor tillbaka i deras växt och förtagit deras fägring, klagade han. Och om han måste erkänna en viss ostadighet, berodde den därav, att han följt den i vart snille och humör av den Högste nedlagda innerliga driften till dess eget bibehållande vid sitt slag. Hans första försök i denna riktning, de arkitekturstudier, varåt han ägnade sig i Köpenhamn under den bekante till Danmark inkallade fransmannen N. H. Jardin, fullföljdes ej, och ej heller rönte B., trots uppvaktningar både med verser och suppliker, framgång, då han åt sig sökte utverka en bibliotekarie- eller sekreterarsyssla i den danska konungafamiljens tjänst. Sedan han återvänt till Stockholm, kastade han sig med iver in på de då moderna, direkt till praktisk nytta syftande ekonomiska vetenskaperna. Hans åskådningar hade sina rötter i den sedan 1740-talet till allt större klarhet utbildade liberalare riktning, som fått namn av »reformmerkantilismen». Framför allt var han en övertygad anhängare av den optimistiska befolkningspolitiken med dess övervägande intresse för jordbruket och dess krav på friare jordstyckning och lättnader i tjänstehjonsstadgans tvångsbestämmelser. Hans åskådning i dessa stycken saknade ej inslag av utopisk tro på naturens givmildhet samt anmärkningsvärd social radikalism, och i allmänhet svärmade han för friheten, särskilt i näringslagstiftningen. »Solen har väl en förunderlig kraft på jordytan att uppliva allt det, som födas och växa skall, och vädret att med sitt ständiga bevekande och ljuvliga genomträngande styrka och uppfriska allt; likväl har friheten på människosläktets bestånd och lycksalighet en ädlare och större verkan, att ingenting kan förliknas emot henne».

Efter ett välment men obetydligt inlägg i brännvinsfrågan och ett prisbelönt försök över de olika näringarnas avkastning, som skrevs 1769 och förskaffade sin författare en intresserad gynnare i K. Fr. Pechlin men trycktes först år 1771, framlade B. år 1770 sina idéer i en liten broschyr om »Landtbrukets hjälp». Utgående från att tillbakagång och förfall merendels bero på tvång och felaktig lagstiftning, sökte han orsaken till det svenska lantbrukets olägenheter framför allt i det föråldrade och tryckande skattläggningssystemet, som förhindrade en fri jorddelning, och föreslog, att lämpliga personer skulle utsändas för att studera Sveriges och kringliggande länders jordbruk; särskilt anbefallde han att uppmärksamma de landskap, som sedan gammalt åtnjutit lindringar i hemmansklyvningslagstiftningen och enligt hans övertygelse klart skulle visa gagnet av denna frihet. Skriften var avsedd att göra B. själv meriterad av publikt understöd till resplanernas förverkligande, men hans ansökningar hos konung och riksdag och trägna uppvaktningar hos de kungliga och andra högtställda personer förblevo tills vidare utan frukt; ej heller lyckades han vinna något allvarligt intresse för ett projekt till jordbeskattningens förenklande, varav han i naiv övertro på lagstiftningens verkningsförmåga och sin egen reformatoriska kallelse väntade sig en revolutionerande förbättring av landets villkor. Med Pechlin överlade han jämväl om inrättandet av ett sällskap till svenska folkets upplysning. Emellertid grep han sig under väntetiden an med ett svar på vetenskapsakademins fråga, »huru Sveriges ringa folkhop bäst skall användas», en klar och med värme skriven liten avhandling, som erövrade det utsatta priset. B. söker här visa, att staters styrka först och främst består i deras folktäthet, och utvecklar sina krav på full personlig frihet och en fri jordstyckningslagstiftning. Tjänstehjonsförfattningarna, »som nu i mer än hundrade år fördelt en friboren nation uti 2:ne flockar, den fria och den mindre fria», borde utan vidare avskaffas, backstugor få uppföras, inhyseshjon tolereras, dagsverken utbytas mot arrenden på engelskt vis och allt arbete betalas efter beting. Erfarenheten hade visat, att bergsbruk och statsmannanäringar trots alla privilegier och all statlig omvårdnad ej ville rätt trivas. Detta berodde endast av bristande »lätthet att leva», men bättre levnadsvillkor kunde skapas blott av ett från allt tvång befriat jordbruk, »den sanna rikedomskällan, som av sina överflödigheter bör skjuta till för alla människors behov». Sådan är naturens plan, den högstes egen ordning, »men kreaturet vänder så gärna sitt välde mot sina likar. Vad följer därav? Länderna ligga öde, och vår skapare skådar på jorden ohyggeligt spel, en tävlan imellan några herrar och en hop uslingan».

B:s' skrift mottogs i vetenskapsakademin med mycken välvilja, ehuru åtskilliga av dess satser stötte granskarna och vissa punkter censurerades vid tryckningen; före namnsedelns öppnande gissade Bengt Bergius på Anders Chydenius som auktor, ett erkännande i varje fall åt författarens förmåga. Tack vare akademins sekreterare P. V. Wargentin, i vilken B. fann en gynnare, fick han nu även med understöd av vetenskapsakademin och enskilda ivrare för jordbrukets utveckling i stor utsträckning realisera sina resplaner. Utrustad med instruktion och rekommendation, utfärdade i akademins namn av Wargentin, genomreste han under åren 1772–75 stora delar av mellersta och södra Sverige samt Pommern, överallt uppsökande de mera bemärkta jordbrukarna och antecknande deras rön och föreskrifter. Det är naturligt, att hans egna ekonomiska och socialpolitiska teorier och åskådningar flerstädes framträda i anmärkningar och reflexioner samt delvis bestämt urvalet av de fakta, han uppmärksammat. Men han har först och främst bemödat sig att allsidigt och opartiskt undersöka de föreliggande förhållandena och ej minst med intresse följt de jordbrukstekniska problemen, framför allt de av den samtida jordbrukslitteraturen rekommenderade försöken med cirkulationsbruk. Hans utförliga resejournaler äro därför ett kulturhistoriskt dokument av otvivelaktig betydelse för vår kännedom om de tidigare brytningarna ute i orterna mellan den vanemässiga praktiken — eller »landsseden» enligt B:s' terminologi — och en rationellare jordbruksmetod; särskilt skildringarna av jordbrukets uppsving i Göteborgstrakten under impulser från England äga stort intresse. Även personhistorien och den historiska topografin finna bidrag i B:s' anteckningar.

Tack vare den uppmärksamhet, B:s' strävanden ådrogo sig, samt understöd av gynnare hade han 1773 befordrats till adjunkt i Uppsala i sitt älsklingsämne, och hans författarverksamhet rönte alltjämt erkännande. Redan 1777 fick han med understöd av universitetet utsträcka sina resor även utanför Sveriges besittningar. Han begav sig nu till Flandern, England och Frankrike, uppsökte med en turists intresse sevärdheter och, måhända stundom väl enträget, bemärkta personer, genomströvade, gärna till fots, landsbygden och gjorde med »outtröttelig uppmärksamhet» sina iakttagelser; då han åkte uti de stora, med många personer besatta resvagnarna, berättar han, satte han sig alltid vid den ena vagnsdörren och beskådade därigenom så beständigt det land, man genomfor, att han ibland fruktade, att hans syn skulle bliva sned. Av Englands ekonomiska liv mottog han de starkaste intryck, men resans höjdpunkt blev måhända den långvariga vistelsen i Paris, där han trädde i nära beröring med den fysiokratiska »sekten» genom personliga förbindelser med dess ledande personligheter, i första rummet den bekante Pierre Samuel Du Pont de Nemours samt genom denne även med den äldre Mirabeau och Turgot. Till Mirabeau lämnade han en som det förefaller ganska kritisk »Mémoire pour faire connoitre l'état et la situation économique de la Suède». Återresan företogs över Schweiz och Strassburg, där B. omhändertogs av medlemmar av ett internationellt sällskap, La societé des philantropes, vilket genom honom trädde i förbindelse med det svenska patriotiska sällskapet. Ett band »Mémoires», som det filantropiska sällskapet utgav i Bern 1778, är dedicerat till Gustav III. I en andra del därav skulle B:s ovannämnda framställning av Sveriges ekonomiska liv ha fått plats, men det synes ovisst, huruvida den verkligen blev tryckt. Efter hemkomsten 1778 förblev B. till sin död bunden vid Uppsala och sin adjunktur.

Ehuru B. såväl genom befordran som genom understöd för sina företag åtnjutit ett tillmötesgående, som måhända fullt ut motsvarade hans obetydliga vetenskapliga barlast och ännu ej genomförda planer, visa många reflexioner i hans resejournaler, att han med bitterhet i hemlandet tyckte sig sakna den uppmuntran, han ägde rätt att fordra. »Att skriva för allmänheten är att förtjäna heder och tack först efter sin död», antecknade han missmodigt, och han, som alltjämt trodde sig kallad till reformatorn av Sveriges ekonomiska liv, hade jämväl tröttnat på uppvaktningarna hos de förnäma herrarna i Stockholm. I stället fantiserade han om att genom ett förtroligt samtal med konungen vinna denne för sina åsikter. Och då en akademiadjunkts torftiga villkor och ringa sociala ställning ej längre motsvarade hans anspråk på livet, förströdde han sig med fantastiska kalkyler över utvägar att på engelskt vis vinna ekonomiskt oberoende genom »industri» — för hans del jordbrukarverksamhet — ty »ingen är stolt eller rätt fri utom den, som har förmögenhet». Till slut längtade han även efter familjelivets lycka, men hans egen klokhet var, såsom upprepade motgångar på friarstråten redan lärt honom, här för ringa, och det var även förgäves, han hoppades på att undfå den lyckan att vinna en älskansvärd maka såsom en pur skänk av försynen. Missräkningar och grämelser kunde ej annat än ge näring åt en böjelse för självbespegling, som tidigt framträder i hans anteckningar och måhända funnit ett uttryck även i hans vana att — på svenska men med grekisk stil — uppteckna sina ofta fantastiska drömmar. De hämmande inslagen i hans själsliv togo så överhand, och han utvecklade, för att tala med en minnestecknare, med åren »en fasthet i sina tänkesätt och sitt uppförande, som ej sällan fått namn av besynnerlighet». Han lyckades aldrig samla sig till att utarbeta sina resejournaler i tryckfärdigt skick; de ha också förblivit outgivna, frånsett några preliminära meddelanden och ett av B:s' testamente föranlett men genom utgivarens död avbrutet försök att i utdrag framlägga det av honom insamlade materialet. Ett uppdrag att handleda ett par förnäma ryska ynglingar, som skulle studera i Uppsala men uppenbarligen ägde mest sinne för universitetsstadens nöjesliv, förskaffade B. sent omsider professorstiteln. Eljest mötte honom emellertid motgångar på befordringsvägen, och enda frukten av hans professorsansökningar blev ett par specimenskrifter, däribland en ganska utförlig, på otryckta källor grundad framställning av salpetersjuderiinrättningens historia. Nästan som en protest mot sitt eget oblida öde skänkte han akademin en donation till förmån för adjunkter och biblioteksamanuenser, som nödgades tjäna utan lön eller den befordran, de skäligen kunnat vänta. Sina planer på en »jordbruksindustri» fick B. i någon mån förverkliga. Han förvärvade en tomt på Kungsängen i Uppsala, en gammal gräsvall, besatt med urgamla höga lövträd men enligt hans förmenande själva den gamla kungsgården, och grep sig ivrigt an med att förvandla den till en lönande plantage. Ännu sedan varje förhoppning att få nyskapande ingripa i Sveriges ekonomiska utveckling förbleknat, fann han en tillfredsställelse i att nödga »den torvan, på vilken lysande konungar blivit födde, levat och dött, till den möjeligaste högsta bördighet». — B. överlämnade på dödsbädden sina reseanteckningar till bibliotekarien P. F. Aurivillius för att förvaras i Uppsala universitetsbibliotek; med handskrifterna, vilka nedan äro förtecknade, följde antagligen ett antal i biblioteket befintliga papper av enskild natur, däribland fullmakter m. m., koncept samt dagboks- och räkenskapsanteckningar 1770—71, 1781—82 (sign. X. 255 b, X. 255 b2 och X. 255 c). Vetenskapsakademin äger i handskrift av B. några preliminära reseberättelser samt ett i yngre år skrivet ortografiskt försök, i vilket B. uttalar sig för en konsekvent tillämpning av ljudenlighetsprincipen. En del brev från B. äro återgivna i den akademin tillhöriga Bergianska avskriftssamlingen, T. 17—19, däribland några till A. Modéer, som vittna om förtroliga förbindelser och gemensamheten i intressen.

Författare

B. BOËTHIUS.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Förslag til brän-wins-förtäringens hämmande i Swerige utan förbud och utan hinder i tilwärkningen, framgifwet. Sthm 1769. 4: o 4 bl. — Landtbrukets hjälp genom sådana underrättelsers framskaffande om de nordiska orterna, som kunna befordra ett enfaldigt och fördelaktigt skattläggnings-sätt. Sthm 1770. 4:o 16 s. (Anon.) — Sweriges hushålls-räkning för år 1763, upgifwen såsom förslag huru et sådant räkningswärk må inrättas. Sthm 1771. 4: o 1 bl., ,20 s. (Anon.; bei. med ett genom annons i Inrikes tidn. 17 juli 1769 utsatt pris av 10 dukater.) — Tankar angående den hos Riksens höglofl. ständer föreslagna landtbruks-deputationen. Sthm 1771. 4: o 2 bl. (Anon.) — Svar på Kongl. vetenskaps academiens fråga: huru Sveriges ringa folk-hop bäst kan användas? Sthm 1772. 4 bl., 42 s. (Bei. med vet.-akademiens pris.) — Bref ifrån hr notarien And. Gust. Barchäus rörande dess inrikes resa, til utgifwaren af dessa tidningar; dat. Fagersta-bruk d. 19 mart. 1773 (Nya almänna tidn., utg. af C. C. Gjörwell, D. 2, apr.—juni 1773, s. 34—36, 62—63, 70—72, 77—79). — Utdrag af den berättelse, som ... hr And. Gust. Bachæus, ifrån Götheborg d. 4 sept. sistl. öfwersändt til Kongl. wetenskaps academien, angående des inrikes resa, för innewarande år 1773 (Samlaren, utg. af C. C. Gjörwell, D. 2, 1773, st. 30, s. 233—236). — Utdrag af den berättelse, som ... hr And. Gust. Barchæus,  ifrån Malmö d. 19 dec. 1773, insänt til Kongl. wetenskaps academien, angående des inrikes oeconomiska resa,  för år 1773 (ibid., D. 6, 1774, st. 86, s. 679—684; st. 88, s 695—699).^[1] —Svar [på Kongl. vetenskaps academiens fråga angående bästa sättet at uphjelpa åkerbruket] (Svar på, etc, Sthm 1774, s. 49—84; bei. med 2: a pris; skriften innehåller i övrigt, jämte ett företal, även A. Modéers med 1: a pris bei, svar på samma fråga). — Berättelse angående pommerska hushållningen (Kongl. sv. patriot, sällsk. handl., St. 3, Sthm 1774, s. 357—366); — Anmärkningar vid det af herr regerings-rådet Stårck gifna svar på Kongl. patriotiska sälskapets fråga angående inrätningen af et upodlings-sälskap genom actier (ibid., St. 5, Afd. 2, Sthm 1779, s. 1—21). [Med anledning av C. L. Stårcks [von Storcks] i samma handl., St. 3, Afd. 2, 1774, s. 129—172, intagna avhandl.: Tankar öfver beskaffenheten af et upodlings, sällskap genom actier...; på B:s inlägg följde ett genmäle av Stårck: Ytrande öfver förestående svar, ibid., St. 5, Afd. 2, s. 22—65.] — Aca-demisk afhandling om saltpeter-sjuderi inrättningen i Sverige. D. 1—2. Sthm 1784, 85. 4: o 76 s. (Diss. Upps.) — Cautelaa circa publicas hypo-thecarum annotationes. Upps. 1792. 4: o 14 s. (Diss.). — Utdrag utur professoren Anders Gustaf Barchaei antekningar i landthushållningen, under resor så wäl innom som utom fäderneslandet, åren 1772 till och med 1778. Utg. af P. F. Aurivillius. St. 1—2*. Upps. 1828, 29. (6), 44 s.; (2), 46 s. — Gravskrift över änkeprostinnan Sophia Barchaea Paqualin 18 juni 1758 (Sthm 1758) samt lyckönskningsskrifter till prinsessan Sophia Magdalenas födelsedag 3 juli 1766 och kronprins Gustafs och prinsessan Sophia Magdalenas förmälning 1 okt. s. å. (de bägge sistnämnda Köpenhamn 1766).

Översatt: Berättelse om) den isländska fårskötseln, upsatt af herr Theodor Toroddi, isländare, samt förswänskad och insänd af A. G. Barchasus (Hushålln. journal, nov. 1776, s. 115—127). Handskrifter: Anteckningar under B: s' resor i Sverige och Pommern 1772—75. D. 1—4 (UB; sign. S. 34—36). — Annotationsböcker under B:s' utländska resa 1777—78 (UB; sign. X. 201). — Anmärkningar under B:s' resor i Flandern 1777 (UB; sign. X. 403). — Anmärkningar under B:s' resor i England, Frankrike, Schweiz och Tyskland 1777—78 (UB; sign. X. 402). — Dessutom strödda dagboks- och räkenskapsanteckn. under B:s' svenska och utländska resor (UB; sign. X. 255 b). — Anmärkningar wid swänska skrifsättet (VA). — Preliminära reseberättelser 21 apr., 4 sept. och 19 dec. 1773, 10 dec. 1774 (VA).

Källor och litteratur

Källor: Självbiogr. anteckn. i B:s sv. resebesknvn. (sign. S. 34) samt levnadsteckn. av P. F. Aurivillius i ovannämnda Utdrag utur . Anders Gustaf BarchEei antekningar; universitetskanslerns underdan. skrivelser zy juni 1787 och 17 juli 1792 (meritförteckn.) samt akademiska konsistoriets imrlerdån. skrivelse 10 mars 1798, RA.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Gustaf Barchæus, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/19062, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:19062
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Gustaf Barchæus, urn:sbl:19062, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2024-04-18.