Meriter

Swedberg, Jesper, f 28 aug 1653 på gården Sveden, Falun (Lefwernes beskrifn, s 19), d 26 juli 1735 i Brunsbo, Skånings-Åsaka, V Göt, begr 29 jan 1736 i Varnhem, ibid. Föräldrar: bergsmannen Daniel Isaksson o Anna Pedersdotter Bullernæsia. Elev vid Falu trivialskola, inskr vid UU 3 nov 66, vid LU ht 69, åter vid UU 11 nov 74, disp pro gradu 9 dec 82, mag 12 dec 82, allt vid UU, prästv i Västerås 12 febr 83, utrikes resa till England, Frankrike, Tyskland o Holland 84–aug 85, predikant vid Livreg till häst 85–91, en tid även e o hovpred, kh o prost i Vingåker, Söd, 14 juli 90 (tilltr sommaren 92), fick jämte E Benzelius d ä (bd 3) o I Kolmodin (bd 21) i uppdrag att revidera psalmboken 91, led av bibelkomm 8 juli 91–juni 92, tredje teol prof vid UU o kh i Danmark, Upps, 24 sept 92, led av kyrkohandbokskomm 8 nov 92–93, rektor vid UU 18 dec 92–vt 93 o ht 97, deltog i riksdagarna 93, 13–14, 19 o 23 (led av sekreta utsk 93 o 13–14, av bankoutsk 13–14) samt vid utskottsmötet 10 (led av sekreta utsk o bankoutsk), förste teol prof vid UU o domprost i Uppsala 17 okt 94, erhöll episkopal uppsikt över sv förs:arna i Amerika 96, över sv förs i London 10, över sv förs i Portugal 12, biskop i Skara 21 maj 02 (tilltr sommaren 03), disp för teol graden vid UU 2 maj 03, teol dr 1 juni 05.

G 1) 16 dec 1683 i Sthlm, Ridd, m Sara Behm, f 1 april 1666, d 17 juni 1696 i Uppsala (Lefwernes beskrifn, s 230; Benzelius), dotter till assessorn vid Bergskollegium Albrekt B (bd 3, s 58) o Catharina Johansdotter; 2) 30 nov 1697 (ibid, s 245) m Sara Bergia i hennes 3:e gifte, dp 21 juli 1653 i Västerås, d 3 mars 1720 i Skara (ibid, s 247), dotter till kh i Norrbärke Andreas Petri B o Beata Mårtensdotter; 3) 25 dec 1720 i Skånings-Åsaka, V Göt (ibid, s 606) m Christina Arhusia i hennes 3:e gifte, f 6 dec 1661 i Irsta, Vm, d 6 juni 1739 i Skara, dotter till prosten o kh i Falun Johannes Jonae A o Sara Karlsdotter Hising samt tidigare g m bokhållaren vid Falu kopparkontor Anton Svab.

Biografi

S är en av 1600- och 1700-talens mest betydande gestalter i den svenska kyrkan. Han härstammade från en bergsmanssläkt i Dalarna, som enligt Rasmus Ludvigsson (Genealogica 20) var av danskt ursprung. Ur denna har flera släkter utgrenat sig. S:s bror blev bergmästare och adlades Schönström och av samma ursprung var också Västeråsbiskopen Otte Svinshuvud och skalden Georg Stiernhielm (bd 33). Släktnamnet Swedberg antog S och hans bröder efter gården Sveden i Stora Kopparbergs socken nära Falun, där fadern var bergsman. S:s dotter Anna var gift med ärkebiskop Eric Benzelius d y (bd 3) och han blev på så sätt nära befryndad med en rad betydande svenska biskopar och politiker. S:s barn adlades Swedenborg.

Efter skolgång i Falun blev S 1666 student i Uppsala, men trivdes inte där utan for 1669 till det nyinrättade universitetet i Lund, där han inackorderade sig hos teologiprofessorn Petrus Holm, gift med hans systerdotter. I Lund följde han bl a under tre års tid Samuel Pufendorfs (bd 29) undervisning i naturrätt. 1674 återvände han till Uppsala, där den för sin lärdom och lutherskt-ortodoxa fromhet högt ansedde teologiprofessorn Martin Brunnerus (bd 6) blev hans informator. Under sex år, även efter dennes död, bodde S i Brunnerus hem i den fastighet som idag är Västgöta nationshus. Av dennes praktiska och generösa sätt att vara tog S intryck, liksom av hans kritik mot flärdfull klädsel och bruket att använda peruk. 1682 promoverades han till magister och prästvigdes därefter i Västerås. S missiverades som regementspredikant vid Livregementet till häst och blev därmed bosatt i Stockholm. Strax därefter ingick han sitt första äktenskap, med den förmögna Sara Behm (bd 3, s 57), vars syster var gift med S:s bror. Äktenskapet gav S visst ekonomiskt svängrum.

Med syftet att lära känna kyrkolivet och verksamma teologer i främmande länder företog S 1684–85 en ettårig studieresa till England, Frankrike, Holland och Tyskland. Han saknade tidigare generationers rädsla för socialt umgänge med personer av annan teologisk konfession och hade en välvillig inställning till det han mötte. I den engelska kyrkan med dess biskopsämbete såg han en parallell till de svenska förhållandena. På många punkter där de båda kyrkorna nu skilde sig åt i teologin ansåg han att man ”så småningom” skulle komma överens. Den engelska konfirmationsakten ville han gärna införa i Sverige. I de olika länderna iakttog han med intresse hur sjuk- och fattigvården var anordnad och tog särskilt intryck av hur väl den fungerade i det romersk-katolska Frankrike.

S kallades av Karl XI att tjänstgöra som hovpredikant och han kom i egenskap av regementspräst ofta att predika inför kungafamiljen. När han därvid en gång tog upp frågan om ungdomens fostran och utbildning pekade han på gymnasieundervisningens brister och lärarnas dåliga förhållanden. I ett samtal med Karl XI föreslog han att skolordningen skulle höja lärarnas status genom en föreskrift om kunglig fullmakt, att de skulle få högre lön och kyrkoherdes rang samt ha möjlighet att befordras till pastorat. Detta, menade han, skulle stärka den allmänna skolans ställning, befrämja att dugliga lärare anställdes, vilket i sin tur skulle bidra till ökad elevrekrytering och inverka positivt på undervisningen. Att ordna en god undervisning var en kristen plikt. En förbättring av skolan hade länge stått på dagordningen och kom nu till verkställighet genom 1693 års skolordning.

S kom på olika sätt att stå Karl XI nära. Efter att ha avböjt flera förnämliga tjänsteerbjudanden tackade han 1690 ja till att bli kyrkoherde i Vingåker och tillträdde två år senare befattningen. Här trivdes S, men hann knappt flytta dit innan kungen utnämnde honom till tredje teologie professor vid UU och prebendekyrkoherde i Danmarks socken; ett par år senare blev han förste teologie professor och domprost. Under Uppsalaåren verkade han också som församlingspräst och någon ledande vetenskapsman var han knappast. Som professor ägnade han sig flitigt åt sina prebenden och han synes som domkapitelsledamot ha varit särskilt angelägen om prästernas förkovran. Han lyckades bl a, med hänvisning till 1 Mos 47:22 om hur prästernas jord undantogs då Egypten i övrigt blev faraos egendom, hos Karl XII genomdriva att prästerna befriades från att betala skatt på sitt tertialtionde. Under S:s tid som domprost inträffade 1702 den stora stadsbrand i Uppsala, som till stora delar ödelade domkyrkans medeltida inredning; fyra dagar efter katastrofen utnämndes han till biskop i Skara.

S var kritisk mot Karl XI:s reduktion och dess ekonomiska konsekvenser för enskilda människor. Ofta omtalat är det tillfälle, då han, utifrån bibelordet ”I skinnen dem hudena av och köttet ifrån deras ben och äten” (Mika 3:1), i en predikan kritiserat reduktionen. En av hans mäktiga vedersakare hade då gått upp till kungen och sagt: ”Skall prästen så få predika? Han borde hålla inne med sådant. Konungen svarar ganska betänkeliga: Bekräftade prästen sin predikan med Guds ord? – Ja. – När prästen haver Guds ord för sig och förehåller det redeliga, haver konungen intet att tala därpå” (Lefwernes beskrifning, s 136 f.). Händelsen belyser inte bara S:s starka ställning utan än mer hur den lutherska hustavlans treståndslära fungerade (Pleijel 1951). Inom dess lärostånd var kungen som åhörare underordnad prästen i dennes andliga ämbetsutövning och skulle därvid lyssna och undervisas. S:s goda relation till Karl XI stördes inte av hans agerande på denna punkt.

Ett arbete för en ny översättning av Bibeln under ledning av Haquin Spegel (bd 33) hade inte nått resultat. När Karl XI irriterades över detta visade S honom det exemplar av anteckningarna från den runt 1600 arbetande s k Strängnäskommissionen – Observationes Strengnenses (tr 1943) – som han under studenttiden fått av Brunnerus. Detta ledde 1691 till att en ny bibelkommission tillsattes under Eric Benzelius d ä:s ordförandeskap. S ingick däri och arbetade mycket energiskt för att få till stånd en nyöversättning utifrån grundtexten, alltså inte bara en revision av Gustav Vasas bibel från 1541. Så radikalt ville kommissionen dock inte gå till väga; S:s anteckningar från arbetet är bevarade i LSB (Kh 36). Den kyrkobibel, knuten till Karl XII:s namn, som trycktes 1703 var frånsett stavningen och uppsättningen i s k brutna verser identisk med översättningen från Gustav Vasas tid. På egen bekostnad lät S därefter i enklare utförande och på billigare papper trycka en bibelupplaga för att den skulle bli tillgänglig bland allmogen. I bibelspridningsfrågan var han mycket engagerad.

I 1600-talets reformatoriska konsolideringsarbete var behovet av en enhetlig psalmbok stort (Wahlström 1951 a). Uppdraget att åstadkomma en gemensam psalmbok för hela riket gavs till teologiska fakulteten i Uppsala, men denna ville lämna det vidare till den tillsatta kyrkohandbokskommittén som dock inte heller ansåg sig kunna gå i land med uppdraget. Den ökande psalmdiktningen ställde konstnärliga krav på psalmernas språkliga form, meter och rimflätning, de uppfattades inte längre som blott dogmatik på vers. I det läget kom budet att gå till den icke overksamme S. I brev till Spegel 17 jan 1691 (tr i Lundström) berättade S ”i tysthet”, att han, biträdd av den pietistiskt orienterade Urban Hiärne (bd 19) och Johan Barchius hade börjat revidera den halvofficiella s k Ubsalapsalmboken från 1645 och efter kontakt med kungen nu fått enskild sanktion att gå vidare med detta. Sedermera knöts Spegel, Israel Kolmodin (bd 21) och Jacob Boëthius (bd 5) till gruppen. När denna hunnit göra det grundläggande arbetet fick S jämte Kolmodin och Eric Benzelius d ä 1691 offentligt uppdrag att revidera och komplettera Ubsalapsalmboken, varvid ingick att de skulle avlägsna allt ”som löper emot vår kristlige tros rättesnöre” och endast med lätt hand revidera gamla och välkända psalmer. För de rena språkfrågorna knöts Uppsalaprofessorn Petrus Lagerlööf (bd 22) till kommittén. När denna våren 1693 var klar med sitt arbete överlämnades ett psalmboksförslag först till ärkebiskop Olaus Swebilius (se ovan) och en kommitté av biskopar och sedan till teologiska fakulteten i Uppsala för den teologiska granskning som S önskade. Också ett utskott från riksdagens prästestånd genomförde en minutiös genomgång av texterna. Ingen hade några större anmärkningar att anföra. På S:s initiativ och bekostnad satte bokföraren Georg Burchardi upp nytt tryckeri i Stockholm, dit moderna maskiner införskaffades och utländsk arbetskraft anställdes. Med kungligt tillstånd trycktes där 1694 det som brukar kallas den Swedbergska psalmboken, innehållande 482 psalmer. För att underlätta dess användning var däri införd en utförlig psalmvalslista arrangerad efter kyrkoårets alla söndagar. Den utgavs i 30 000 exemplar i sju olika editioner.

Samtidigt lät S med statsmedel trycka en förkortad utgåva i mindre format, avsedd att spridas och brukas främst bland barn och ungdom. Den innehöll 259 psalmer (med bibehållen numrering), varvid en stor del av det nya materialet hade uteslutits liksom eljest mindre frekventa psalmer. Eftersom den var tryckt främst med tanke på den 12-årige kronprins Karl (XII), har utgåvan kallats prinspsalmboken.

Sedan psalmboken utkommit av trycket riktades emellertid från några av den lutherska ortodoxins företrädare skarpa anmärkningar mot den teologi man såg sig finna där och i de därtill fogade evangelie- och bönböckerna. Den främste kritikern var S:s prästvigningsbiskop Carl Carlsson (bd 7) i Västerås, Swebilius måg, av S karaktäriserad såsom ”ortodoxissimus”, vilken därvid biträddes av sin svåger professor Crispinus Jernfelt i Dorpat och superintendenten i Narva Jacob Lang, senare biskop i Linköping. I var sin till kungen ingiven skrift granskade de texternas ordval och enskilda formuleringar med den luthersk-ortodoxa dogmatikens lupp och menade sig spåra t ex oluthersk gärningslära, pietistisk mysticism och kalvinistisk predestinationslära, liksom att i psalmerna här och var förekom poetiska friheter som inte överensstämde med Bibelns exakta lydelse.

Den egentliga orsaken till deras angrepp har inte gått att klarlägga, men det är uppenbart att det var S personligen som var måltavlan och psalmboken mera en förevändning för Carlsson att agera i en personlig konflikt av äldre datum. Ett biskopsmöte sammankallades på kungens initiativ i oktober 1695. Till detta ingav S en försvarsskrift omfattande 350 sidor, där han bemötte kritiken och bl a pekade på att denna till inte ringa del riktade sig mot sådana psalmtexter som sedan länge varit i bruk ”utan förargelse”. På äldre dagar sammanfattade S de starka känslorna och den upprörda kritiken mot sin psalmbok: ”Där var kätteri därinne; där var ny religion å färde. Riket skulle råka i större villervalla och olägenhet än det var i konung Carl IX:s tid. Där skulle bliva religionskrig utav. Konungen och Swedberg vilja stifta en ny religion” (Lefwernes beskrifning, s 183). Angreppet har sammanfattats såsom ”lika hänsynslöst som hätskt och småaktigt samt … i de flesta fall obefogat”; någon avsiktlig avvikelse från kyrkans tro och lära hade S i varje fall inte gjort sig skyldig till (Lundström). Resultatet av biskoparnas slutgranskning blev emellertid att 78 av psalmbokens psalmer uteslöts, huvudsakligen sådana som genom uttryck för den individuella fromhetens subjektiva erfarenheter förebådade pietismen. Samtidigt blev några psalmer tillagda. De ännu osålda exemplaren av S:s tryckta psalmbok drogs in och den blev förbjuden att använda.

Den Swedbergska psalmbokens öde var beseglat, men den hade redan sålts i omkring 10 000 exemplar. De konfiskerade exemplaren lagrades i Riksarkivets valv på Skeppsholmen i Stockholm, där man sedermera befarade att de skulle förfaras genom fukt och mögel. 1699 beslöts på S:s initiativ att en del av lagret skulle säljas till de svenska församlingarna i Delaware och flera sändningar skeppades över dit. Även svenska biblar såldes på S:s tillskyndan till Amerika. Redan 1696 hade S dit som gåva skickat de 600 exemplar av sin förbjudna psalmbok som han haft i sin ägo.

Det bemötande som denna bok utsattes för, liksom hur ”Spegels, S:s och Brasks skönaste och innerligaste sånger” rätt bryskt avvisades, har kallats ”kanske den största litterära skandal som inträffat i vårt land” (Liedgren). Denna S:s största motgång kom att förbittra hans återstående liv.

När S kritiserade kyrkans lutherskt-ortodoxa ståndpunkt för att vara skolastisk och teoretisk hade han, utan att själv vara pietist, en öppen hållning mot denna gryende väckelse. I sina skrifter kunde han ibland referera till dess banbrytare Philipp Jacob Spener och han har beskrivits som ”en svensk Spenergestalt” med inflytande också från pietismens förelöpare Theophil Grossgebauer i Rostock (Lizell 1920). Att det måste vara fråga om ”en hjärtetro och gärningar”, och inte bara en ”hjärnatro och ordatro”, menade han i kritik mot ortodoxin (Catechismi gudliga öfning, s 638). Den var som ”en skugga utan kropp” och S myntade om den, det efter honom brukade uttrycket ”stortro” (Lefwernes beskrifning, s 84). Under riksdagen 1723 besökte han pietistledaren Elias von Walcker och deltog i en konventikel i dennes hem. Därefter redovisade han i prästeståndet sina positiva och uppskattande erfarenheter av vad han varit med om och avvisade de många falska beskyllningar som han menade hade utspritts om rörelsen. I sin Lefwernes beskrifning noterade S att han höll mer av pietisterna än antipietisterna. Teologiskt framstår han som något av en dörröppnare i motvind, stående på tröskeln mellan den uniforma ortodoxin och den mera subjektivt orienterade pietismen. Konventikelplakatets utfärdande 1726 kunde han inte förhindra.

Den nya psalmbok som antogs 1695 och påbjöds till uteslutande bruk 1698 bär, trots S:s personliga motgång, i högsta grad prägeln av hans insats och han var själv mycket verksam både som författare till och översättare av psalmer. Psalmboken innehöll 413 nummer. Förutom att han där har gjort bearbetningar av ett stort antal äldre psalmer finns där fjorton originaltexter och sjutton översättningar av S (Högmarck). Den skulle vara i bruk tills den 1819 ersattes av den s k Wallinska psalmboken där dess psalmer kom att utgöra grundmaterialet. I vissa bygder fortsatte den dock att användas i gudstjänsten ända in på 1890-talet. 1708 utgav S en samling med ytterligare Någre gudelige psalmer.

Den frambrytande pietismens folk kände inte igen sig i 1695 års psalmbok, utan kom under 1700-talet att skapa sina egna sångböcker. I det sammanhanget utgavs så sent som 1874 Åttatio psalmer ur … Swedbergs psalmbok. Inför tillkomsten av 1937 års psalmbok publicerades Ur Jesper Svedbergs psalmskatt (1932) – en samling moderna bearbetningar av psalmer av S som återfanns i 1695 års psalmbok, men som därefter uteslutits.

I 1986 års psalmbok är S:s namn knutet till femton psalmer. Av hans egna texter hör alltjämt flera till de mest frekvent använda, så t ex Lova Gud i himmelshöjd, och parafrasen på den aronitiska välsignelsen, Herre, signe du och råde. Den eljest anonyma texten Nu är en dag framliden förbättrades av S till en mycket omtyckt aftonpsalm. Av hans många översättningar har likaså Nu tacka Gud, allt folk och Uti din nåd o, Fader blid, en stark ställning. Hans översättning av Gud låter sina trogna här, är en slags sammanfattning av den allmänkristna läran om skyddsänglarna, som för S var mycket närvarande (Wahlström 1951b). Trots den motgång som drabbade honom förblir S den stora portalgestalten i den svenska psalmbokens historia.

Vid biskopsvalet i Skara 1702 var S inte uppförd på stiftets förslag. Karl XII begagnade sig emellertid av kyrkolagens möjlighet att utnämna ”någon annan tjänlig” än de tre av stiftsprästerna föreslagna, nämligen S, som vid valet erhållit fjärdeplaceringen. Som stiftschef tillträdde han sommaren 1703. I maj samma år disputerade han för teologie doktorsgraden, och med befrielse från ytterligare examination promoverades han 1705. Sina avskedspredikningar i Uppsala med omfattande faderliga råd till studenterna överarbetade, utvidgade och utgav han under titeln Ungdoms regel och ålderdoms spegel (1709).

S har beskrivits som en myndig och barsk stiftschef som kunde driva sin vilja emot domkapitlets övriga ledamöter och även emot landshövdingarna såsom företrädare för statsmakten. Han var en ”livlig känslomänniska”, som inte var fri från ”ensidig subjektivism”, vilket kunde leda till ”härsklystnad och egenmäktighet” (Tottie). Han var en flitig predikant och genom katekesförhören ivrig som pedagog. Hans pastorala intressen torde ha varit ett av skälen till att han genomdrev att det ena biskopsprebendet 1714–15 flyttades från Synnerby till det i förhållande till biskopsgården Brunsbo mera närbelägna Skarke (Varnhem).

Genom sin mångfrestande bakgrund och företagsamhet kom S att i Skara verksamt bidra till en kulturell uppryckning för stiftet och staden. Han inskärpte med ihärdighet och iver det nödvändiga i att prästerna var belästa och hade ordentliga intellektuella kunskaper, men fann det lika viktigt att de var fromma och praktiskt dugliga. Mot bruket att vid byte på kyrkoherdetjänsterna konservera prästhuset, d v s att efterträdaren gifte sig med företrädarens änka eller dotter, var han kritisk. Han samlade stiftsprästerskapet till prästmöten varje år och hann under sitt episkopat visitera samtliga församlingar i medeltal tre, en del t o m fyra gånger. Vid sina församlingsbesök verkade han för att 1695 års psalmbok skulle komma i bruk och att man därvid skulle sjunga ”till skiftes eller ymsom”, d v s att kvinnor och män sjöng verserna växelvis, så som S var van från sin barndom i Dalarna. Med sina intryck från sitt besök i Frankrike var han observant på om församlingarna försummade sina skyldigheter att sörja för tiggares och andra fattigas underhåll och om de underlät att inrätta fattigstugor. I sitt allmänna intresse för trycksaksspridning verkade han för att kristen litteratur kom folket till handa och han var själv en av sin tids mest flitiga författare. S:s brevsamling och åtskilliga outgivna manuskript förstördes dock vid upprepade eldsvådor.

På S:s tillskyndan anlades 1707 ett tryckeri i Skara, bekostat med domkyrkans medel. Därigenom kunde han genom herdabrev och ströskrifter enkelt stå i förbindelse med stiftets alla präster. Han var mycket engagerad i tryckerifrågorna och hur böckernas format, papperskvaliteter, typsnitt och typografi skulle underlätta deras avsättning. S har med sin praktisk-ekonomiska begåvning karaktäriserats som ”en synnerligen durkdriven affärsman” (Wahlström 1951a).

Som biskop fick han 1719 uppleva också stadsbranden i Skara, där bl a gymnasiet blev så skadat att en nybyggnad blev nödvändig. Vid dess återinvigning 1723 kunde S för stiftet lägga fram sitt pedagogiska program, där modersmålet som undervisningsspråk stod i centrum; de klassiska språken var viktiga, men nödvändiga endast för lärdare studier och borde krävas endast för dem för vilka boken skulle vara en ”födkrok”. Det var viktigt för S att ingen elev tvingades in på en yrkesbana som han inte hade lust eller fallenhet för, och föräldrar fick inte av blott sociala skäl driva sina söner att bli präster. I Skara främjade han också provinsialläkarorganisationens etablering liksom inrättandet av apotek.

Under sin studieresa till England hade S starkt berörts av hur markerat söndagshelgden iakttogs och präglade storstaden London; som biskop inskärpte han gång på gång vikten av att helga vilodagen och han kunde se rikets olyckor som en följd av brott mot tredje budet. Samtidigt menade han, att antalet helgdagar under kyrkoåret var alltför stort och ville inskränka deras antal genom att avskaffa t ex apostladagarna och storhelgernas fjärdedagar och flytta en rad andra helgdagar, som inföll på en datumbestämd veckodag, till en näraliggande söndag. Flera gånger framförde han sina synpunkter till kungen. Inte förrän 1772 kom dock den första helgdagsreformen i denna riktning, där åtskilliga av S:s önskemål tillgodosågs. Också de s k veckopredikningarnas antal ville han inskränka och mot likpredikningarnas hagiografiska utformning var han kritisk. Ordningen med ”uppenbar skrift och kyrkoplikt” (1686 års kyrkolag, 9 kap, 1 §) ville S ersätta med enskilt skriftermål, eftersom offentligheten motverkade det själavårdande syftet och saknade pastoral funktion.

Som predikant hade S en för sin tid särpräglad profil. Han var okomplicerad och folklig och en uttalad motståndare till ortodoxins homiletiska formalism. Som predikant står han under inflytande av inte bara Spener, utan också av Johann Arndt och Christian Scriver. Framställningen var textanalyserande, utlade trosläran och undervisade om hur den etiskt skulle tillämpas i vardagslivet. Åt dogmatiskt-teoretiska reflektioner med åtföljande polemik ägnade han sig inte. I stället var det ofta utifrån sina subjektiva erfarenheter insatta i det frälsningshistoriska sammanhanget som han talade. Han var exegetisk och bibelpedagogisk och brukade på predikstolen ha den lilla ”Wankifs bibel” i handen, där han slog upp och läste de relevanta textställena; dessa använde han dock inte som dicta probantia (bibliska bekräftelser), utan som uttryck för en levande frälsningshistoria. För sina stiftspräster framhöll han att förkunnelsen måste vara samtidsorienterad. ”Den myndige och temperamentsfulle dalkarlen var starkt medveten om att tala å Guds uppdrag. Hans frodiga gemyt kunde icke förlikas med den skolastiska teknikens regler” (Brilioth). Sina homiletiska principer samlade han i boken David och Nathan (1713), med titeln anspelande på 2 Sam 12. Sin katekisation sammanfattade han enkelt, folkligt och praktiskt i den mycket spridda utvecklingen av Luthers katekes, Catechismi gudliga öfning (1709), där inflytandet från Spener är tydligt. Han utgav en rad predikosamlingar, av vilka en del utkom i nya upplagor ännu under 1800-talet.

För att underlätta för de skolelever som hade svårt med latinet utgav S 1714 En liten bok, innehållande ens christens tro och lefwerne. Detta var en förkortad svensk översättning av Matthias Hafenreffers inflytelserika Compendium doctrinæ cœlestis, som enligt 1611 års skolordning och fram till 1734 var obligatorisk lärobok i gymnasiet och vid universiteten. S använde den som underlag för prästmötenas disputationer.

1638 hade kolonin Nya Sverige grundats vid nuvarande Wilmington, Delaware, USA. Ett drygt halvsekel senare, 1693, avsände den knappt tusen personer stora gruppen av svenskar ett gemensamt brev till hemlandet, där de vädjade om att få sig tillsända svenska biblar, postillor, katekeser och annan uppbyggelselitteratur och även svenska abc-böcker. Brevet vidarebefordrades till Karl XI, men blev inte föremål för några åtgärder. När saken drog ut på tiden gjorde sig S till svenskamerikanernas talesman inför kungen och han fick raskt kungens uppdrag att biträda ärkebiskopen i kontakterna med dem. Som ”eforus öfwer de svenska församlingarna i Amerika” kom S under flera decennier att från hemlandet leda det kyrkliga arbetet där. Stundom, såsom på titelbladet till sin bok America illuminata (1732) kunde han kalla sig Amerikas biskop.

S var aktiv i utbildningen av svenska präster för verksamhet i de tre församlingarna i Delaware. Han sände ut femton präster för sådan tjänst, varav de flesta efter något decennium återvände till prästtjänst i Sverige. S stod i flitig brevväxling med dessa diasporapräster; de skulle inte bara svara för den svenska själavården, utan borde också gärna bedriva mission bland indianerna. Han hade i detta uppdrag så stort förtroende hos Karl XII att denne 1708 lät utfärda en fullmakt in blanco, där S själv kunde fylla i namnet på den präst som han fann vara lämplig och villig att sändas ut.

I Amerika skulle de svenska prästerna knyta kontakt med sina engelska ämbetsbröder och S såg gärna att svenskar och engelsmän predikade i varandras kyrkor. Gemensamt skulle de bilda ett värn mot sekter och schismatiker. Vid sin utresa till Amerika skulle de svenska prästerna stanna till i London och uppvakta biskopen där; med denne stod S själv i kollegial brevväxling om de amerikanska kyrkliga förhållandena. I America illuminata betonade han hur man skulle ”fly onyttiga ordträtor” och i stället verka för ”förtroendet” mellan anglikaner och lutheraner. Efter S:s död övergick den episkopala tillsynen över den svensk-amerikanska kolonin till ärkebiskopen och Uppsala domkapitel – först 1789 upphörde bruket att från Sverige sända ut präster till den gamla kolonin.

1710 bildades en svensk församling i London, som ställde sig under S:s episkopala jurisdiktion. Med kännedom om S:s insatser för kolonin i Delaware tog den svenske konsuln i Portugal initiativet till att en svensk präst under S:s överinseende skickades till den svenska kolonin i Lissabon; en sådan befattning var i bruk 1712–21.

1723 utgav S en omarbetning av sin Catechismi gudliga öfning med titeln En gudelig barna cateches til vngdomens tienst i the swenska församlingar utom riket, och tog initiativet till tryckning av särskilda bibelupplagor för svenskamerikanernas räkning. En stor, ännu otryckt skrift – som inte skall förväxlas med det ovan nämnda förkortade arbetet med snarlik titel – är hans Svecia nova seu America illuminata, Thet är nyja Swerige eller America, af Gud then alrahögste nådeligen uplyst af evangelii lius … (i RA o KB).

Den respekt S åtnjöt hos anglikanerna blev tydlig genom att han invaldes i The Society for Propagation of the Gospel in Foreign Countries. S:s internationella kontakter och förmåga att se kyrkan också utanför de konfessionella och nationella gränserna gör honom till en föregångare på ekumenikens område.

Då det nya statsskicket diskuterades vid 1719 års riksdag yrkade S, ensam i prästeståndet, på ökad religionsfrihet för i riket inflyttade industrimän och hantverkare: 1724 tillerkändes de reformerta arbetarna vid Alingsås manufakturverk sådan frihet. Även om han vid riksdagen inte uttryckligen yrkade att enväldet skulle bestå, ogillade han frihetstidens förändrade statsskick: ”ingen konung i hela den heliga Skrift har haft så inskränkt makt.” Han kom därvid i motsättning till adelns ledande företrädare. När ett rykte spreds att han till Ulrika Eleonora skulle ha sagt att hon före sin kröning ”skulle tro alla sina undersåtar, men efter kröningen ingen” (Tottie, s 248) ledde det till sådan missämja mellan honom och ständerna, att han lämnade riksdagen och uteblev även nästa år. Drottningen hade i brev till S markerat att hon inte önskade hans närvaro (12 dec 1719, tr i Tidn:ar utg i Upsala). Trött på partistriderna deltog han fr o m 1726–27 års riksdag inte i riksdagsarbetet.

Trots att S avlagt ed på 1719 års författning skrev han året efter dess tillkomst utifrån Jos 1:16–18 och Psalt 101, där vikten av att underordna sig Guds lagar framhålls, ett eget förslag till en sådan, En gudelig regeringsform för en christelig öfwerhet, som han med sin vanliga oförvägenhet i var sitt exemplar sände till Fredrik I och Ulrika Eleonora. S förordade där det teokratiska enväldet. En smord konung hade sin makt omedelbart av Gud och ansvarade inför honom. Enväldet såg han som den av Gud själv instiftade statsformen, och ett envälde där både överhet och undersåtar fruktade Gud var det bästa styrelsesättet. Men, betonade han, såsom enskild person var en konung, som alla, en svag och syndig människa som behövde goda rådgivare för att inte ”regera efter behag och sina godtycken”; överhetens främsta ”instruktion” fanns i Guds lag (Normann). Men tiden för ett sådant styrelseskick var ohjälpligt förbi.

S har också en viktig plats i den svenska språkvetenskapens och lexikografins historia. Redan under sin utrikes resa i ungdomen hade han i Flandern inspirerats av filologen Hiob Ludolf, som hade påbörjat, men aldrig kom att avsluta utarbetandet av en svensk ordbok. Arbetet med bibelöversättningen och psalmboken betydde att S fick ta ställning till en lång rad språkfrågor. Det gjorde att han än mer, också på ett teoretiskt sätt, kom att intressera sig för svenska språket och hyste stora planer för dess modernisering och standardisering, varvid hans grundidé var en mera ljudenlig stavning. Efter att 1685 för biskoparna ha lagt fram till diskussion skriften Oförgripelige tankar om the swenska språkets förbätrande, utgav S 1713 ett latinsk-svenskt lexikon, Enchiridion lexici latino-svetici, och 1715 det mera omfattande Lexicon: in qvo voces latinæ, ebræ et græcæ ... Följande år publicerade han en nära femhundrasidig bok med den till Dom 12:5 alluderande titeln Schibboleth. Swenska språkets rycht och richtighet, där han utförligt argumenterade för sina nystavningsidéer och sin puristiska hållning emot användandet av inlånade ord. ”Ju tydligare man kan tala och skriva, ju bättre är det”, påpekade han. ”Invecklat, krusigt och mörkt tal är tecken på invecklat sinne och krusigt huvud som inte är viss på saken eller tecken på ormstucket huvud, [i vilket] bryderi och griller inne äro” (Schibboleth, s 90).

S publicerade långa listor på främmande ord, som borde bytas ut mot svenska motsvarigheter, liksom på ”gamla vackra ord och ordalag”. Bland mycket annat ville han också, att tryckstilen antikva skulle användas i stället för fraktur, att substantiv skulle skrivas med liten begynnelsebokstav i stället för stor, att interpunktionen skulle förenklas och att bokstaven w skulle uttalas som konsonant istället för som vokal. S:s språkprogram drog in honom i en utdragen debatt med Urban Hiärne, medan han vid ett sammanträffande i Lund 1718 fick instämmanden från Karl XII. 1722 utgav han En kortt swensk grammatica, där han utvecklade sina tankar om språket. S:s storverk och skötebarn var emellertid hans Swensk ordabok, som 1722–23 presenterades för kanslikollegium inför dess tryckning; han hade där förtecknat hela det svenska ordförrådet. S:s nya idéer mötte emellertid motstånd och hans begäran villfors inte. Ordaboken förblev otryckt intill 2009, då den utgavs i en vetenskapligt kommenterad utgåva.

Med sina barn i åtanke skrev S på äldre dagar ned sin utförliga Lefwernes beskrifning, som är tryckt såväl i en fullständig, diplomatarisk edition (1941) som i en förkortad utgåva med nutida stavning (1960). Den ger en intressant bild av hans självuppfattning. Läsaren får genom den nästan naiva berättarglädjen en levande framställning av hans personliga gemyt och drastiska humor och kommer på så sätt S betydligt närmare än det är möjligt med de flesta av hans samtida. Själv ansåg han sig livet igenom, alltifrån det att han som barn räddades ur direkt livsfara, genom änglavakt stå under Guds påtagliga beskydd och han stod öppen för apokalyptiska perspektiv. Genom sin religiositet kom han att påverka utvecklingen hos sin berömde son Emanuel Swedenborg (se nedan).

S tycks ha haft en medfödd auktoritet som gjorde att han bemöttes med respekt. Han var ”utrustad med en synnerligen god hälsa och hade ett friskt och hurtigt lynne” (Tottie). Sin mening stack han aldrig under stol med och en okuvlig energi präglar allt han företog sig. Understundom kunde man i samtiden raljera över hans ”självmedvetna företagsamhet” som Spegel i en ”satyra” (Helander s 181): 

Man bör Hr Swedbergs låf i ingen måtto klandra
Ty han stor förmån har i många mål för andra.
Så mången herlig bok har ingen Doctor skrifvit
Så mången twistig sak har ingen Biskop drifvit
[…]
Så fort han skref har man ei kunnat böcker trycka
Och om til hans beröm her skulle något fattas,
Så wet han seja sielf hur högt som han bör skattas.

På sin ålderdom klagade S över att han varken hade ”minne eller tanke”. Han fick 1732 Kungl Maj:ts befrielse från att delta i domkapitlets sammanträden och det finns en rad exempel på hur han de sista åren var påtagligt medtagen av sin ålder. S har träffande karaktäriserats som ”en storvulen svensk med hett blod och en ödmjuk kristen med fromt hjärta” (Rosendal). Hans grav finns i prebendet Varnhems klosterkyrka.

Vid den revision av den svenska almanackans namnlängd som genomfördes 1901 infördes för den 26 juli, S:s dödsdatum, namnet Jesper till minne av honom.

Författare

Oloph Bexell

Arkivuppgifter

S:s arkiv i UUB (20 vol: biogr handl:ar, hs, ms, korrespondens, skrivelser, böcker, m m). Handl:ar efter S även i KB, RA, LSB (Kh 36) o SB i Skara (hs o ms i samtliga), samt enstaka i Centrum för vetenskapshistoria, VA. – Brev från S i LUB, RA (bl a till Ulrika Eleonora), UUB (bl a till G Benzelstierna, N Gyldenstolpe o Ulrika Eleonora), LSB (bl a till E Benzelius) o NordM.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Brevis sermo de præmaturo obitu … Martini Brunneri … anno domini M. DC. LXXIX. die 29. septemb. tumulo mandati, ad superstitem filium unicum Sebastianum Brunnerum institutus a Jespero Swedberg cuprim. … Holmiæ 1679. (N Wankif). [8] s. 4:o. [Likpredikan.] – Ad. supremum. pietatis. munus. piis. manibus. Dn. Johannis. Schwedes … in. templo. cathedrali. devovendum … invitat … academiæ. rector. Jesperus. Swedberg … U o u å [1697?] [12] s. 4:o. [Likpredikan undertecknad ”P. P. die 9. Septemb. Ann. 1697.”] – Jesperi Swedbergii, d. & ep. Scar. Explicatio textuum dierum suppl. public. (1708). Se efterföljande titel. – Jesperi Swedbergii d. & episc. Scarensis Labores poenitentiales, seu Explicationes textuum dierum supplic. public. una cum indice dictorum scr. sacræ, ut & rerum & verborum, locupletissimo. [Skara 1708–19;] Upsaliæ 1721. ([A Kiellberg; J H Werner]) 48, 896 s. 8:o. [Årliga textutläggningar 1708–1720 till 4 (1710 till 5) böndagar; därjämte textutläggning till dagen för firandet av den ingångna freden den 2 dec 1720 och till reformationsfesten den 17 mars 1721. Varje textutläggning omfattar 1 ark. Enligt LIBRIS och Sallander (s 198–200) har textutläggningarna 1708–1719 (s 1–800 {s 800 felaktigt numrerad 700}) utgivits arkvis (normalt 64 s per ark) och tryckts i Skara. Dessa ark har som rubriktitel Jesperi Swedbergii, d. & ep. Scar. Explicatio textuum dierum suppl. public. Möjligen har även den fortsatta utgivningen 1720–21 skett arkvis; arken har behållit den nyssnämnda rubriktiteln. Den första pagineringssviten utgörs av register, varav ett avseende textställen och ett utgörs av ämnesregister.] – Jesperi Swedbergii, doct. & episc. Scarensis, Dextra sors docendi & discendi. Seu Ludus literarius. Quo tirones & juvenes, ex. script. s. & opt. auctorum selectissimis sententiis, brevi temporis spatio, sine anxia cura, una cum lingva latina, græca & ebræa, bonos mores quasi ludendo discent. Cui præmissa est introductio, quæ ludi, & dextre informandi rationem diligenter tradit. Cum gratia & privilegio s. Reg. Maj. Scaris 1708. (A Kiellberg). [146], 112, [2] s, s 113–256, 267–290, [4] s. 8:o. [Dedicerad till Karl Fredrik av Holstein-Gottorp (s [2]–[3]; på svenska och latin. S [4]–[46]: Durchleuchtigste förste = Serenissime princeps (parallelltext på svenska och latin; daterad Brunsbo den 23 april 1708). S [47]–[116]: Introductio in Ludum literarum. S [117] nytt titelblad: Jesperi Swedbergii, d. & episc. Scarensis, Dextra sors docendi & discendi. Cum gratia & privilegio regio. S [118]–[119] titeluppslag: Mindre scholelek; med största flit, til scholarnas nytto inrettad. Hwar med vnge scholepiltar, igenom then h. skriffts och yppersta mäns vtwalda språk och sedereglor, kunna, på en kortt tid, vtan ängsligt beswär, med lust, och lika som med lek, lära, jemte latinen, wackra seder = Ludus literarius minor; in usum scholarum, summa cum cura adornatus. Quo tirones, ex scr. sacræ & opt. auctorum selectissimis sententiis, brevi temporis spatio, sine anxia cura, una cum lingva latina, bonos mores quasi ludendo discent. Scaris 1708. (A Kiälberg). S [120]–[148]: Förmäle til then gunstiga läsaren, om thenna mindra bokleken = Præfatio ad lectorem benivolum, de ludo hoc literario (parallelltext på svenska och latin; daterad Brunsbo den 20 jan 1708). Härefter följer i den paginerade sviten (s 1–112) de två första avdelningarna (klasserna), som, avdelning för avdelning, har texter på latin och svenska. Nytt titelblad, mellan s 112 och 113: Ludus literarius major. På s 113–290 följer ytterligare sex klasser med text enbart på latin. Avslutningsvis finns två psalmer av S, s [291]: En psalm för ungdomen, at bidia om Wishet, af salom. wishets. 9. cap.; s [292]–[294]: Vngdoms regel och ålderdoms spegel, föreställt vti en gudelig psalm, öfwer Salom. predik. 12 cap. Dessa psalmer finns även återgivna i Någre gudeliga psalmer (1708). Ett utdrag ur volymen, omfattande avsnittet Ludus literarius minor samt inledningen (Præfatio …) till utgavs 1713 med titlar enligt s [117]–[119] (opaginerade sviten) ovan (Jesperii Swedberg …), se vidare nedan.] – Någre gudelige psalmer; wid åtskilliga tilfällen, af biskopen i Skara, doct. Jesper Swedberg, tid effter annan vtgifne. Nu mera, med thes goda minne och tilstånd tilsammans dragne, och af trycket vtgångne: at i enskylt andacht gudeligen brukas. Skara 1708. (A Kiellberg). [24] s. 8:o. [Ny upplaga 1712: [32] s. Av titeln att döma skulle de 13 psalmerna i samlingen ha tryckts vid olika tillfällen tidigare. Så har kunnat konstateras för blott två av dem: Vngdoms regel och ålderdoms spegel, föreställt vti en gudelig psalm, öfwer Salom. predik. 12 cap. (s [6]–[9]) och Sirachs bön. c. xxiii. i sånge-wis afsatt (s [14]–[15]), vilka ingår i 1703 års upplaga av S:s utgåva av Catos Disticha (se originalupplagan från 1681 under utgivit nedan). Två av psalmerna ingår även i: Jesperi Swedbergii … Dextra sors docendi & discendi (1708) ovan: En psalm för vngdomen, at bidia om Wishet, af Salom. wishets. 9. cap. (s [5]–[6] samt Vngdoms regel och ålderdoms spegel. Ytterligare omtryck finns: En psalm för vngdomen, Vngdoms regel och ålderdoms spegel samt Sirachs bön ingår även i S:s predikosamling Vngdoms regel och ålderdoms spegel (1709). De två första dikterna återges även i M Hafenreffer, En liten bok, innehållande ens christens tro och lefwerne (1714; se under översatt nedan). En översättning till latin av Ungdoms regel publicerades 1709, se Jesperii Swedbergii … Parentis optimi … nedan.] – Catechismi gudliga öfning. Jemte tröstrikt samtal med en högt bedröfwad siäl; angående swår kenning af vngdoms brist och annor synd. Vpsatt, och vppå thesz egen bekostnad af trycket vtferdat, med Kongl. Maij:tz nådigste frihet, af Jespero Swedberg, d. och biskop i Skara. Skara 1709. (A Kiellberg). [72], 817, [31] s. 8:o. –[34], är daterad Brunsbo den 29 april 1709, hans företal, s [35]–[72], är daterad Brunsbo den 1 maj 1709. Nytt titelblad s 660: Gudeligt samtal emellan en högtbedröfwad christen, och en trogen siälasörjare, angående swår kenning och ängslan öfwer vngdoms brist och annor synd; som doch i aflöfningen och Herrans nattward förlåten är. Och at man emot bätre samwet å nyjo faller vti samma eller annan swår synd, Skara, tryckt åhr 1709. {Detta avsnitt utgör s 660–817 av boken. Omtryckt under titeln Trösterika samtal emellan en trogen själasörjare och en djupt bedröfwad själ (1860), se nedan.} 2., reviderade uppl 1729: Catechismi gudeliga öfning … Vpsatt, och vppå thes egen bekostnad af trycket vtferdat, andra gången … Skara 1729, (H A Möller), 72, 800, [40] s. {Gudeligt samtal … Skara, tryckt åhr 1730 [sic], s 645–800.} Senare upplagor tycks utgå från 1709 års upplaga och inte 1729 års. 2. uppl (av 1709 års upplaga): Catechismi gudeliga öfning; jämte tröstrikt samtal med en högst bedröfwad själ, angående swår kenning af ungdomsbrist och annan synd; upsatt af Jesper Swedberg, doct. och biskop i Skara, 2. uplagan, Sthlm 1772, (J A Carlbohm), [40], 632, [31] s, 8:o. {Gudeligt samtal … Skara, tryckt åhr 1770 [sic], s [507]–632.} Ny upplaga 1859: Catechismi andeliga öfning eller Predikningar öfwer Luthers lilla cateches af Jesper Swedberg, biskop i Skara, Norrköping, (Föreningens boktr), [1], 309 s, [1] pl-bl, 8:o. {Gudeligt samtal … saknas i denna upplaga.} Ny upplaga 1873: Catechismi gudeliga öfning eller Predikningar öfwer Luthers lilla cateches af Jesper Swedberg, biskop i Skara, Sthlm: Afterberg, 296 s, 8:o. {Gudeligt samtal … saknas i denna upplaga.} Se även: En gudelig barn cateches … (1721), som innehåller utdrag ur Catechismi gudliga öfning.] – Herre, ho tror wår predikan? I ett gudeligit bref, tå the fast sorgeliga tidender om the swenskas nederlag i Ukranien, i augusti månad innewarande åhr i wiszhet förspordes; Skara stiffts församlingar förestelt af theras biskop, Jesperus Swedberg. Skara 1709. ([A Kiellberg]). [16] s. 8:o. [Herdabrev med anledning av underättelsen om slaget vid Poltava. Brevet är daterat Brunsbo 17 sept 1709. Ny uppl s å: Sthlm, (Kongl. boktr). {Tre varianter påträffade varav en har ”Hos Joh. H. Werner” i tillägg till tryckuppgiften. De två andra varianterna har olika illustrationer (snäckskal respektive monogram) på titelbladet.} Ny uppl 1713: Skara, ([A Kiellberg]), 8:o. Ny uppl s å: Skara, ([A Kiellberg]), [26] s, 16:o. Herdabrevet publicerades även som ett cirkulärbrev ställt till enskilda präster i Skara stift ([4] s, fol). I denna version saknas den avslutande bönen på s 16. Brevet ingår också som en bilaga till Gudz heliga ödnalag (1713), se nedan.] – Jesperi Swedbergii, doct. & episcopi Scarensis, Parentis optimi, canticum svecicum, Vngdoms regel och ålderdoms spegel, ex ecclesiast: c. XII. latino carmine exhibitum ab Emanuele Swedbergio, filio. Scaris 1709. (Typis Kielbergianis). [8] s. 8:o. [Översättning till latin av S:s psalm, tidigare tryckt på svenska i: Någre gudeliga psalmer … (1708), s [6]–[9] samt ingick ursprungligen i S:s utgåva av Catos Disticha (s 276–279 i den reviderade upplagan från 1703; se originalutgåvan från 1681 under utgivit nedan). Översättningen ingår även i M Hafenreffer, Doctrinæ cœlestis compendium minus (1714), se under utgivit nedan.] – Vngdoms regel och ålderdoms spegel, af Salomos predik. XII kapitel, förestelt i ene wiso, med thesz förklaring, i twå predikningar, hålna til afsked i Vpsala åhr 1703. På egen kostnad til trycket befordradt, med Kongl. May:tz nådigste frihet, af Jespero Swedberg, doct. och biskop i Skara. Skara 1709. (A Kiellberg). [24], 578, [30] s. 8:o. –[18]) är daterad Brunsbo den 18 juli 1709. I boken ingår även flera dikter av S: Vngdoms regel och ålderdoms spegel, af Salom. Predik. 12. kap. (s [22]–[24]); En psalm för vngdomen, at bidia om wishet, af Salom. wishets b. 9 kap. (s [579]) och Sirachs bön. kap. 23. I songewis afsatt (s [580]–[581]). Samtliga tre har tidigare tryckts i Någre gudelige psalmer … (1708).] – Betenckiande om Sweriges olycko, hwadan then härkommer: och huru wida then, igenom stora bönedagars firande, står at lindras eller botas. Af Gudz heliga ord vpsatt, och hwart redeligit swenskt barn, som sig och sitt fädernesland wel wil, at med skrifften och samwetet jemnföra, welment lemnat. Af Jespero Swedberg, d. och biskop i Skara. Skara 1710. (A Kiellberg). 78, [2] s. 8:o. – Gudz barnas heliga sabbatsro; vti christeliga predikningar öfwer söndags och högtidzdags evangelierna, gudeliga förestellt af Jespero Swedberg, d. och biskop i Skara. Skara 1710–12. (A Kiellberg). 2 d. 4:o. Winterdehlen. 1710. [32], 872 s. Wåhrdelen. Med Kongl. Maij:tz nådiga frihet. [57] s, s 874–1700, [24] s. – Biskopens i Skara, d. Jesperi Swedbergs Bref til Skara stichts presterskap och församlingar, om stora bönedagars firande. [Rubr.] U o u å [Skara 1711. (A Kiellberg).] [16] s. 8:o. [Under rubriken hälsningen: Nåd ware med eder, och frid af Gudi wårom Fader, och Herranom Jesu Christo. Även publicerad som ett cirkulärbrev utan titel och tryckår: [8] s, 4:o. I cirkulärbrevet saknas den inledande hälsningen. Texten i detta herdabrev är ej identisk med Andelig beredelse … begå wåra stora bönedagar (1713).] – Biskopens i Skara, d. Jesperi Swedbergs Bref til thet wyrdiga presterskapet i Skara stifft, angående theras begrafningar, som dö af pestilentien. Samt thesz gudeliga böne-psalm, som i thenna fast bedröfweliga krigs- och pestilens tiden, ju i enskylt andacht, brukas kan. Med Kongl. May:tz nådiga frihet. Skara 1711. (A Kiellberg). [16] s. 8:o. [Herdabrev daterat Brunsbo 1 febr 1711. S [10]–[16]: En gudelig bönepsalm. (Även tryckt separat, se nedan.) Det finns även två separata utgåvor av herdabrevet under samma titel (Biskopens i Skara … Bref till presterskapet … som dö af pestilentien) utan tryckår (sannolikt 1711), dels i 16:o-format ([8] s), dels i 8:o-format (Biskopens i Skara doct. Jesperi Swedbergs Bref till prästerskapet i Skara stift … som döö …; [4] s). Även utgivet som ett cirkulärbrev utan titel och tryckår: [4] s, 4:o (med annan sättning än utgåvan med titel). Herdabrevet ingår också i Säkra och bewerda helsomedel … (1711), s 311–326 (… som dö …), samt i Panacea coelestis … (1711), s 311–326 (… som dö …).] – En gudelig böne-psalm. Som i thenna högst beklagelige krigs och pestilens tiden, ju i enskylt andacht gudeliga brukas kan. Och siunges såsom: Ach Herre straffa icke mig. Med Kongl. May:tz nådiga frihet. Församlingarna i Westergötland, welment lemnad, af theras biskop Jesperus Swedberg. Skara 1711. (A Kiellberg). [8] s. 8:o. [Varianttryck s å: En gudelig böne-psalm … Ah Herre … Skara, (A Kiellberg), [8] s. 8:o. Annan utgåva s å: En gudelig böne-psalm … krigz och pestilens tiden … Ach Herre straffa icke mig. Församlingarna i Westergötland, welment lemnad, af theras biskop Jesperus Swedberg, U o, [8] s, 8:o. Ny utgåva 1765: En gudelig böne-wijsa, som i denna högst beklagelige krig om [!] pestilens-tiden, ju i enskylt andackt gudeliga brukas kan, och sjunges såsom Ach Herre straffa icke mig &c. Med Kongl. Maj:tz nådiga frihet. Församlingarna i Westergötland, wälment lemnad, af deras biskop Jesperus Swedberg, U o, [8] s, 8:o. Ingår även i följande verk, samtliga tryckta 1711: Biskopens i Skara, d. Jesperi Swedbergs Bref til thet wyrdiga presterskapet i Skara stifft, angående theras begrafningar, som dö af pestilentien, s [10]–[16]; Gudelige dödstanckar …, s [52]–[56]; Panacea coelestis, s [327]–[336]; Sweriges beklageliga tilstånd, vti ett öpet bref, s [25]–[32] samt Säkra och bewerda helsomedel, s [327]–[336].] – Gudelige dödstanckar, them en christen altid, helst i thesza dödeliga krigs- och pestilens tider, bör hafwa. Skrifne och vtgifne af Jespero Swedberg, d. och biskop i Skara. Med Kongl. Maj:tz nådiga frihet. Skara 1711. (A Kiellberg). [56], 596 s, s 579–603, [19] s. 8:o. [Dedikationen till Karl XII är daterad Brunsbo den 24 maj 1711. I den opaginerade sviten med inledningstexter ingår bl a S:s dikt En gudelig bönepsalm (s [52]–[56]). Denna dikt har även tryckts separat 1711, se ovan. Mer än hälften av boken ägnas pestens framfart, dels i Sverige 1710 (s 540–603), dels i historisk tid, särskilt biblisk (s 291–522).] – Immanuel! = Gud med oss! [Rubr.] U o u å [1711]. [4] s. Fol. [Parallelltext på latin och svenska. Sändebrev för A Hesselius och A Lidenius till de svenska församlingarna i Nordamerika. Daterat Brunsbo den 3 sept 1711.] – Panacea coelestis (1711). Se: Säkra och bewerda helsomedel (1711). – En prestmans plicht i thesza swåra pestilentztider. Hwar om presterskapet i Skara stifft welment påminnes af theras biskop, d. Jesperus Swedberg. Skara 1711. (A Kiellberg). [16] s. 8:o. [Daterat Brunsbo 9 okt 1711. Reviderad (rättad) upplaga s å (s [10] och [11] var omkastade i den tidigare upplagan; ny s [11] är längre än den gamla s [10]): Ens prestmans plicht … Hwar om thet wyrdiga presterskapet … Även utgivet som ett cirkulärbrev utan titel och tryckår: [8] s, 4:o.] – Sweriges beklageliga tilstånd, vti ett öpet bref. Samt en gudelig böne-psalm, som i thenna fast bedröfweliga krigs- och pestilens tiden, i enskylt andacht kan brukas. Begge vpsatt, och församlingarne i Skara stifft welment lemnad af theras biskop, Jesperus Swedberg. Med Kongl. Maij:tz nådiga frihet. Skara 1711. (A Kiellberg). 25, [7] s. 8:o. [Herdabrev, enligt titelbladet tryckt den 3 jan 1711. Brevet (s 3–24) har rubriken ”Råd, barmhertighet och frid ware med Eder allom af Gud Fader och Herranom Jesu Christo, Amen” och är daterat Brunsbo 29 dec 1710. S 25–[32]: En gudelig böne-psalm. (Denna dikt har även tryckts separat 1711, se ovan.) Omtryckt i en utvidgad version som ett cirkulärbrev utan titel och tryckår: [16] s, 4:o. Brevet har i likhet med de flesta av S:s diton rubriken ”Ährewyrdige herr probst, höglärde herr magister”. I den utvidgade versionen har tillkommit ett förord (s [1]–[3]) daterat Brunsbo 1 jan 1711, vari S bl a ger instruktioner till församlingarna angående uppläsandet av hans brev och de kollekter som skall insamlas med anledning av brevet.] – Säkra och bewerda helsomedel; samt oförliknelig läkedom emot pestilentien. The ther aldrig hafwa slagit fehlt, när the i god tro och gudzfruchtan äro brukade. Them en ypper läkiare vppenbarat hafwer. Med Kongl. Maij:tz nådiga frihet, vtgifne af Jespero Swedberg, d. och bisk. i Skara. Skara 1711. (A Kiellberg). 326, [10] s. Hög 12:o. [Tryckt den 9 jan 1711 enligt titelbladet. M Detterbergs och A Unges imprimatur på versot till titelbladet är daterad Skara den 2 jan 1711. S:s förord (Til then gudfruchtiga läsaren, s [3]–27) är daterad jan 1711 (dag saknas). I boken ingår även: Biskopens i Skara, doct. Jesperi Swedbergs Bref til presterskapet i Skara stifft, angående theras begrafningar, som dö af pestilentien (s 311–326) {Herdabrev, daterat 1 febr 1711.} samt En gudelig bönepsalm. Som i thenna högst beklagelige krigz och pestilens tiden, ju i enskylt andacht gudeliga brukas kan. Och siunges såsom: Ah Herre straffa icke mig. Församlingarna i Westergiötland welment lemnad, af theras biskop, Jesperus Swedberg (s [327]–[336]). {Med egen tryckuppgift: Skara, tryckt 1711.} Det finns separata utgåvor av såväl herdabrevet (Biskopens i Skara …) som En gudelig bönepsalm (bägge 1711). Även utgiven under titeln: Panacea coelestis. Himmelsk helsomedel. Nyttig ther til at, I. Förwara helson: II. Hela siälennes och kropsens kranckhet: III. Förlengia lifwet: och IV. Gladeligen dö. Vtgifwen, med K. Maj:tz frihet, af J. Swedberg, d. och biskop i Skara. Skara 1711. (A Kiellberg). 326, [10] s. Hög 12:o. Innehållet är helt identiskt med det i Säkra och bewerda helsomedel, inklusive den saknade dagsangivelsen i S:s förord, frånsett att imprimaturen på s [2] bytts ut mot en innehållsförteckning.] – Gudelig påminnelse af thet, som vti sidsta prestamöte, åhr 1712. then 17, 18, 19. junii, vti christelig förtrolighet förnemligast afhandlat blef. Welment vpsatt och til thet wyrdiga presterskapet i Skara stifft, vtgifwen af theras biskop, Jesperus Swedberg. Skara 1712. (A Kiellberg). [16] s. 8:o. [Texten har rubriken Nåd ware med eder, och frid af Gudi wårom Fader och Herranom Jesu Christo, och är daterad Brunsbo den 15 juli 1712.] – Sermones censuales. I. En vndersåtlig beskattnings predikan. II. Sweriges vndersåtares andeliga krigshielp. Hålne och vtgifne af Jespero Swedberg, d. och biskop i Skara. Med Kongl. Maj:tz frihet. Skara 1712. (A Kiellberg). [24], 168 s. 8:o. [Dedicerad till J Renstierna och herrarna i Bancofullmäktige. Inledningen är daterad Brunsbo den 15 dec 1712. Texten har rubriken I Herrans Jesu namn! och utgör en utökad version av en predikan av S hållen i Skara domkyrka 28 nov 1711. S 145–168 (med eget titelblad): Sweriges vndersåtares andeliga krigshielp, til thesz krigs-macht, när then i herrans Zebaoths namn, åhr 1712. vti augusti månad; for vtom landzemot konungens och riksens fiendar. Effter anmodan samlad och framgifwen af biskopens i Skara, d. Jesperus Swedberg. Skara, tryckt af Anders Kiellberg. Åhr 1712. then 29. augusti. Tå midnatten ther effter hördes en grufwelig och med förskreckelse longsam jordbäfning, at folcket waknade ther wid. Denna text även utgiven separat.] – Sweriges vndersåtares andeliga krigshielp, til thesz krigs-macht, när then i herrans Zebaoths namn, åhr 1712. vti augusti månad, for vtom landz emot konungens och riksens fiendar. Effter anmodan samlad och framgifwen af biskopen i Skara, d. Jesperus Swedberg. Skara 1712. (A Kiellberg). [24] s. 8:o. [Under tryckuppgiften: Tå midnatten ther effter hördes en grufwelig och med förskreckelse longsam jordbäfning, at folcket waknade ther wid. På s [3]–[4] återges ett brev från M Stenbock till S, daterat Halmstad den 12 aug 1712. Häftet ingår även i Sermones censuales (1712) med bibehållet titelblad. Sättningen i de bägge versionerna skiljer sig åt, och radfallen är ej identiska.] – David och Nathan. Huru en Herrans tienare skal predika: helst thenna fahrliga tiden. At han, med sitt wollande, hwarken Gud eller menniskior förtörnar: och huru thet vptagas bör. För thet wyrdiga presterskapet i Skara stifft, af Gudz ord troliga framstelt, af theras biskop, Jesperus Swedberg. Skara 1713. (A Kiellberg). [200] s. 8:o. [Herdabrev. Under författarnamnet ett bibelcitat från 2. Cor. 6: 3, 4. Boken inleds med ett brev från riksrådet (s [2]–[4]), undertecknat av sju rådsherrar, med förmaningar till prästerskapet om predikningar. Detta brev är daterat Sthlm den 30 juni 1713. S:s egna förmaningar har rubriken The ährewyrdige herrar probstar, och the öfrige Herrans tienare i ordet, i Skara stifft. Önskas eder samptl. här med Gudz Faders nåd och welsignelse i Christo Jesu wårom Herra, amen! S:s text i jämnt 100 stycken är daterad Brunsbo den 9 aug 1713.] – Enchiridion lexici latino-svetici. In quo voces & phrases, quæ in Ludo literario minori ocurrunt, adducuntur & explicantur. In gratiam tironum, ut lingvæ rudimenta latinæ facilius percipiant, diligenter adornatum, a Jesp. Swedbergio. Scaris 1713. (A Kiellberg). 96 s. 8:o. [Ordlista till Ludus literarius minor, se vidare: Jesperi Svedbergii … Dextra sors docendi & discendi (1713). En utökad version av ordlistan utkom 1715, se Lexicon nedan.] – Gudelig beredelse, til at werdeliga, och med welsignat efftertryck begå wåra stora bönedagar. Thet wyrdiga presterskapet och Christi församlingar, i Skara stifft, welment tilsend af theras biskop, d. Jesperus Swedberg. Skara 1713. (A Kiellberg). [32] s. 8:o. [Herdabrev, daterat Brunsbo den 5 mars 1713. Texten har rubriken Ährewyrdige och höglärde herrar och män i thet andeliga ståndet. Samt the christeliga Gudz församlingar. Nåd ware med eder, och frid af Gudi wårom Fader, och Herranom Jesu Christo, i them helga anda.] – Gudz heliga ödnalag, wid menniskions timeliga och ewiga welferd eller oferd. Wyrdsamliga föresteld, wid prestamötet, vti en christelig predikan, i Skara domkyrkio, then 17. junii 1712. Som sedan på wyrd. presterskapets åstundan, är med Kongl. Maj:tz nådiga frihet, af trycket vtgången af Jesperus Swedberg, d. och biskop i Skara. Skara 1713. (A Kiellberg). [80], 372, [44] s. 8:o. [Det första förordet (Jesperus Swedberg, Jesu Christi tienare och biskop, genom Gudz wilja …), riktat till prästerskapet i Skara stift (s [3]–[40]), är undertecknat Brunsbo den 11 febr 1713. Efter texten på predikan följer 16 opaginerade sidor med register, och därefter med eget titelblad: Herre, ho tror wår predikan? I ett gudeligit bref, tå the fast sorgeliga tidender om the swenskas nederlag i Ukranien, i augusti månad innewarande åhr i wiszhet förspordes; Skara stiffts församlingar förestelt af theras biskop, Jesperus Swedberg. Tryckt i Skara åhr 1709. Å nyjo åhr 1713. ([25] s). Även utgiven separat, se Herre, ho tror wår predikan? (1709), ovan. Sättningen i denna bilaga är ej identisk med den i den nya utgåvan av ”Herre, ho tror wår predikan?” från 1713, dessutom inleds herdabrevet med ett bibelcitat som inte finns med i de separata utgåvorna av brevet.] – Hennes Kongl. Höghets arffprincessans, och theras excellentiers Kongl. Maj:tz råds Bref til consistorium, angående en extraordinarie stor bönedag, jemte biskopens skrifwelse om samma bönedag, til thet ährewyrdiga presterskapet och församlingarna. Skara u å [1713]. (A Kiellberg). [8] s. 4:o. [Består dels av ett brev undertecknat av Ulrika Eleonora d y samt åtta rådsherrar (s 2–4), dels av S:s herdabrev till Skara stift (s 5–8) med anledning av Ulrika Eleonoras brev. Brevet är undertecknat Stockholm den 2 nov 1713, herdabrevet Brunsbo den 26 nov 1713, och avser en bönedag utlyst till den 15 jan 1714.] – Jesperi Swedbergii, d. & episc. Scarensis, Dextra sors docendi & discendi. Cum gratia & privilegio regio. Editio secunda. Scaris 1713. (A Kiellberg). [32], 112 s. 8:o. [S [2]–[3] titeluppslag: Mindre scholelek; med största flit, til scholarnas nytto inrettad. Hwar med vnge scholepiltar, igenom then h. skriffts och yppersta mäns vtwalda språk och sedereglor, kunna, på en kortt tid, vtan ängsligt beswär, med lust, och lika som med lek, lära, jemte latinen, wackra seder = Ludus literarius minor; in usum scholarum, summa cum cura adornatus. Quo tirones, ex scr. sacræ & opt. auctorum selectissimis sententiis, brevi temporis spatio, sine anxia cura, una cum lingva latina, bonos mores quasi ludendo discent. Titeln och upplageuppgiften till trots omfattar denna utgåva endast avsnitten Förmäle til then gunstiga läsaren, om thenna mindra bokleken = Præfatio ad lectorem benivolum, de ludo hoc literario (s [4]–[32]) samt Ludus literarius minor (s [1]–112) ur den längre versionen av Dextra sors docendi & discendi (1708), se ovan Jesperii Swedberg … Till 1713 års utgåva utkom även ett separat utgivet lexikon, Enchiridion Lexici Latino-Svetici (1713), se ovan. Ny utgåva u å: Ludus literarius minor … Gbg, (Lange), 104 s, 8:o. {Anonym utgåva, enligt LIBRIS tryckt tidigast 1745. Omfattar endast texterna till klass 1 och 2 på latin och svenska.} Ny utgåva u å: Holmiæ, (Lange), 104 s, 8:o. {Anonym utgåva av texterna till klass 1 och 2, enligt LIBRIS tryckt tidigast 1759. Ej granskad, men innehållet är troligen identiskt med Göteborgsutgåvan av samma tryckeri.} Ny utgåva 1789: Ludus litterarius minor; in usum scholarum. Quo tirones, ex script. sacræ et optim. auctorum selectissimis sententiis, una cum lingva latina, bonos mores quasi ludendo discent, Nova et correcta edition, Gothoburgi, (Wahlstroem), 75 s, 8:o. {Anonym utgåva med den svenska texten inarbetad som fotnoter till den latinska texten.}] – Ludus litterarius minor (1713). Se: Jesperi Swedbergii … Dextra sors docendi & discendi (1713). – Några angelägna påminnelser, til thet wyrdiga presterskapet i Skara stifft, af theras biskop welment giorda. Åhr 1713 then 6 october. [Rubr.] U o u å [Skara 1713.] [4] s. 4:o. [Herdabrev daterat Brunsbo 4 okt 1713.] – Trogen förmaning til Gudz lof och fruchtan; när then herlige seger högtideligen förkunnas skulle, som Gud alszmechtig, vnder hans excellences, kongl. rådets och feltmarskalckens … Magni Stenbocks kloka anförande och tappra fechtande, then swenska krigsmachten, wid Gadenbusch i Meckelburg, then 9. decemb. åhr 1712, öfwer the danska och sachserna, i nåder förlänt hafwer. Gifwen Skara stiffts inwånare af theras biskop. d. Jesperus Swedberg. Skara 1713. (A Kiellberg). [20] s. 8:o. [Herdabrev, daterat Brunsbo den 2 feb 1713. Texten har rubriken Ährewyrdige herr probst, höglärde herr magister, och samptlige thesz elskelige åhörare. Nåd, barmhertighet och frid ware med eder allom af Gud Fader, och Herranom Jesu Christo, amen!] – M Hafenreffer, Doctrinæ cœlestis compendium minus (1714). Se under utgivit nedan. – M Hafenreffer, En liten bok, innehållande ens christens tro och lefwerne (1714). Se under översatt nedan. – Kongl. Maj:tz, wår allernådigste konungs Bref, angående 1. Inrikes ährenders fördelande i tre expeditioner. 2. Kongl. Maj:tz högsta ombudzman. Högsta ombudzmannens bref, 1. Om thesz egenteliga embete. 2. Om eder och sabbatsbrotts hemmande. Biskopens påminnelse och åtwarnings skrifft ther om. Til thet wyrdiga presterskapet, samt gymnasii och schole betiente i Skara stifft. Skara 1714. (A Kiellberg). [12] s. 4:o. [Innehåller två skrifter av S, bägge daterade Brunsbo den 20 dec 1714. Det första har rubriken Nåd ware med eder, och frid af Gudi wårom Fader, och Herranom Jesu Christo (s [8]–[9]), den andra Förmaning til Komgl. [sic] Maj:tz vndersåtare i Westergiötland, at taga sig granneliga til wahra för eder och sabbatsbrott (s [10]–[12]).] – Kongl. Maj:tz högsta ombudz mans helsosamma rettelser, öfwer några inritade miszbruk emot kyrkiolagen. Jemwel biskopens, i anledning ther af, samt. kyrkiolagen, kongl. bref och förra visitationer, angelägna påminnelser, til lärare och åhörare i thesz sticht. Skara 1715. (Kiellbergs enckia). [24] s. 8:o. – Lexicon. In qvo voces latinæ, ebrææ et græcæ, nec non phrases difficiliores, qvæ in Ludo literario extant, fideliter explicantur. Studio auctoris diligenter constructum. Et in usum scholæ Scarensis, cum gratia & privilegio regio, editum. Scaris 1715. (Kiellberg). [16], 330 s. 8:o. [Författarnamnet finns i dedikationen, på verso till titelbladet. S:s förord är daterat Brunsbo den 3 feb 1715. Utvidgad version av Enchiridion lexici latino-svetici (1713).] – Schibboleth. Swenska språketz rycht och richtighet. Med Kongl. Maj:tz nådiga frihet, och wederbörandes skärskodande och tilstånd, vpsatt och vtgifwit af Jesper Swedberg, biskop i Skara. Skara 1716. (Kiellbergs änckio). [56], 384 s, s 383–468, [14] s. 4:o. –[31]) är daterad Brunsbo den 17 febr 1716 och hans Förrspråk til then christeliga och owelboga läsaren (s [32]–[49]) är daterad Brunsbo den 18 febr 1716. Följdskrifter: [U Hiärne,] Orthographia svecana, eller Den retta swenska bookstafweringen stelt i ett samtal emellan Neophilum och Eustathium. [Rubr.] U o u å. 152 s. {Tryckt 1716 eller 1717. Oavslutad, avbryts mitt i ett stycke.}; S, Biskopens i Skara; d. Jesper Swedbergs Rettmätiga heders förswar, emot … Vrban Hiernes obetenckta skrifft emot thesz Schibboleth, angående swenska språkets retta skrifart, vpsatt och framgifwit åhr 1719. then 13. maji. Senare dehl. Skara 1719. (H A Müller). 168 s. 4:o. {Första delen av försvarsskriften fick ej tryckas.}] – I Herrans namn! = In nomine domini! [Rubr.] U o u å. [4] s. Fol. [Parallelltext på svenska och latin. Sändebrev för J Lidman att vara kyrkoherde i Wicaco i ”Pensylvanien”, daterat 1 aug 1719.] – Jesperi Swedbergii d. & episc. Scarensis Labores poenitentiales … (1721). Se d:o under 1708 ovan. – En kortt swensk grammatica. Af biskopen i Skara, d. Jesper Swedberg skrifwen. Och, effter mongas åstundan, med kongl. frihet, och wederbörandes tilstånd, af trycket vtgifwen. Sthlm u å [1722]. (A Biörkman). [2], 30, 152 s. 8:o. [Förordet daterat Brunsbo den 28 aug 1722.] – Biskopens i Skara, d. Jesper Swedbergs Bref til alla som Gud fruchta, enkannerliga til thet wyrdiga presterskapet i Skara stifft, angående en förvnderlig syn, och betenckeligit tal, som i Skara domkyrkio om nattetid then 11. april åhr 1723 sig tildragit hafwer. Skara u å [1723]. (H A Möller). [8] s. 8:o. s. Uppgift om tryckeri saknas. S:s herdabrev återges på s 2–4. Ny utgåva 1725: [8] s Uppgift om tryckeri saknas (ej granskad). Faksimilupplaga av utgåvan 1725: Skara: Föreningen för Västgötalitteratur, 1965, [8] s. Ingår även i: Biskopens i Skara, d. Jesper Swedbergs Gudeliga betenckande om then owahnliga wäderleken … (1725), se nedan.] – Casa pauperum, gaza divitum. Thet är: fattig koija, rik mans skatt. Med flit efftersökt: lyckeligen igenfunnen: afwundzlöst wisad allom, som på yttersta domen wilja beståndande blifwa, af biskopen i Skara, d. Jesper Swedberg. Med Kongl. Maij:tz nådigste frihet. Skara 1723. (H A Möller). [16], 765, [39] s. 8:o. [Dedicerad till Fredrik I och Ulrika Eleonora d y.] – En gudelig barna cateches til vngdomens tienst i the swenska församlingar vtom riket. Vtdragen af biskopens i Skara, d. Jesper Swedbergs Catechismi gudeliga öfning. Med Kongl. Maij:tz nådigste frihet. Tillika med ett gudeligt bref til swenska presterna ther sammanstädes. Skara u å [1723]. (H A Möller). [72], 176 s. 12:o. –[6]) daterad 5 mars 1723. Se även Catechismi gudeliga öfning (1709) ovan.] – Biskopens i Skara d. Jesper Swedbergs Nödiga påminnelser til thet wyrdiga presterskapet, angående några angelägna måhl. Hwilka allmenneligen goda erkendes, och, i förmågo af Gudz och höga öfwerhetens lag, böra tagas i acht och effterlefwas. Som skedde wid hollna prestamöte then 16. julii åhr 1724. Skara 1724. (H A Möller). 16 s. 8:o. [Herdabrev.] – Festum magnum. Stora syndares store högtid, firad och beskrifwen af biskopen i Skara d. Jesper Swedberg. Skara 1724. (H A Möller). [5], 42, [1], 401, [7] s. 12:o. , 223 s, 8:o.] – Kongl. Majestets nådiga förordning om apostladagar. Samt biskopens bref ther om, och om salig Scrivers Siälaskatt, och om annat nödigt. Skara 1724. (H A Möller). [8] s. 4:o. [Innehåller dels Fredrik I:s förordning (s [2]–[3]), daterat den 14 jan 1724, dels S:s herdabrev (s [4]–[8]). Det senare har rubriken Nåd och frid af Gud fader och herranom Jesu Christo! Herdabrevet är daterat Brunsbo 1 mars 1724.] – Biskopens i Skara, d. Jesper Swedbergs Gudeliga betenckande om then owahnliga wäderleken, och thet städiga [sic] regnandet, som synes wilja förderwa säden och gräset på jorden. Och huru then wrede guden skal blidkas. Skrifwit och vtgifwit then 17. julii, åhr 1725. Skara 1725. (H A Möller). 24, [8] s. 8:o. [S [25]–[32]: Biskopens i Skara, d. Jesper Swedbergs Bref til alla som Gud fruchta, enkannerliga til thet wyrdiga presterskapet i Skara stifft, angående en förvnderlig syn, och betenckeligit tal, som i Skara domkyrkio, om nattetid, then 11. april åhr 1723. sig tildragit hafwer, Skara, tryckt åhr 1725. Detta brev tidigare utgett separat, se under 1723 ovan.] – I herrans namn! = In nomine Domnii. U o u å [1725]. [3] s. Fol. [Parallelltext på svenska och latin. Sändebrev för P Tranberg och A Drufwa till de svenska församlingarna i Nordamerika. Daterat Brunsbo den 15 sept 1725.] – Alphabetum mulierum salomonæum. Eller qwinnokönets gyllende A.B.C.D. i anledning af Ordspråks Bokens 31. cap. ifrå d. 10:de til den 31. vers, därest hwar vers begynnes efter bokstäfwernas ordning i det hebraiska alphabetet; til de beskedeligas förtienta beröm och upmuntring lämpat efter wårt alphabeth och afsatt i swenskan. Sthlm 1728. (H C Merckell). [8] s. 8:o. [Anonymt utgiven dikt, av L Bygdén tillskriven S. Ny utgåva 1750: Skara, (H A Moeller).] – America illuminata, skrifwen och vtgifwen af thes biskop, doct. Jesper Swedberg, åhr 1732. Skara 1732. (H A Moeller). 163, [5] s. 8:o. [Dedicerad till Fredrik I och Ulrika Eleonora. Ny utg: America illuminata. Skriven och utgiven av dess biskop år 1732. Med en inledning av R Murray om biskopen som vägrade att glömma svenskarna på andra sidan havet. Sthlm: Proprius, 1985. 173, [2] s, ill. ([Omsl:] Skrifter, utg av Samfundet Pro fide et christianismo, 9). America illuminata återges på s [57]–165. Delar av texten saknas i denna utgåva, uteslutna partier framgår av redovisningen på s [167]–169.] – Sanctificatio sabbati, sabbatens helgande. Norrköping: Broocman 1734. 4 d. 4:o. [Predikosamling med genomlöpande paginering. Varje del har eget titelblad med något varierande titel. Endast winterdehlen har tryckår på titelbladet. Dedicerad till Ulrika Eleonora d y. S:s tillägnan är daterad Brunsbo den 25 juni 1726. För redovisning av de enskilda delarna, se nedan. Ny utgåva 1875–76: Sanctificatio sabbati. Sabbatens helgande enfaldeliga föreställd i högtiders och söndagars epistlars gudeliga betraktande. Kalmar: Bokförlagsaktiebolaget, [1875–]76. 4 d ([4], 636, xiii, [1] s). 8:o. (De fyra separat utgivna delarna har tryckår 1875, det gemensamma titelbladet för hela verket är tryckt 1876.) Ny utgåva 1875–80: Sanctificatio sabbati, sabbatens helgande … [H 1–4:] Upsala: P Göransson-Palmqwist 1875–77; [h 5–6:] Upsala: A Virgin, 1879–80. 4 d i 6 h. (607 s). (I denna utgåva följer titlarna för de enskilda delarna samma titelvariationer som originalutgåvan 1734, se redovisningen nedan. Dessa titelblad är löpande infogade i texten. Häftesomslagen har däremot titeln Biskop Jesper Swedbergs Epistel-postilla.)] [D 1:] Sanctificatio sabbati, sabbatens helgande enfaldeliga föresteld vti högtiders och söndagars epistlars gudeliga betrachtande, af biskopen i Skara d. Jesper Swedberg. Winterdehlen. [16], 211 s. [D 2:] Sanctificatio sabbati sabbatens helgande vti christeliga predikningar öfwer sön- och helgedags epistlar, gudeliga föresteld af biskopen i Skara d. Jesper Swedberg. Wåhrdehlen. [1] s, s 215–422. [D 3:] Sanctificatio sabbati. Sabbatens helgande enfaldeliga föresteld vti högtiders och söndags epistlars christeliga betrachtande, af biskopen i Skara d. Jesper Swedberg. Sommardehlen. [1] s, s 425–576. [D 4:] Sanctificatio sabbati, sabbatens helgande enfaldeliga föresteld vti högtiders och söndagars epistlars gudeliga betrachtande, af biskopen i Skara d. Jesper Swedberg. Höstedehlen. [1] s, s 579–786. – Ludus literarius minor (1745). Se: Jesperi Swedbergii … Dextra sors docendi & discendi (1713). – Ludus literarius minor (1759). Se: Jesperi Swedbergii … Dextra sors docendi & discendi (1713). – En ganska märkwärdig historia, hwarutinnan Guds faderliga omsorg och menniskors åtskilliga syndafall, korteligen, dock på det tydeligaste, liknelsewis föreställas. [Rubr.] [Kolofon:] Norrköping 1773. (J B Blume). [4] s. 8:o. [Anonym utgåva, av utgivaren E. W. B. i ett efterord tillskriven S. Ny utgåva 1875: (Efter ett år 1773 i Norrköping hos J. B. Blume tr. ex.), Upsala, (K J Möllerswärd). [4] s, 8:o.] – Ludus litterarius minor (1789). Se: Jesperi Swedbergii … Dextra sors docendi & discendi (1713). – Innehållet och rätta sammanhanget af Pauli Epistel till de Romare. Af Jesperus Swedberg, biskop i Skara. Söderhamn 1848. (I Hamberg). 20 s. 8:o. [Utdrag ur Gudz heliga ödnalag … (1713). Utdraget motsvarar §§41–65 (s 82–129), med vissa förkortningar och moderniseringar av stavningen.] – Trösterika samtal emellan en trogen själasörjare och en djupt bedröfwad själ. Af Jesper Swedberg, i lifstiden biskop i Skara. Norrköping 1860. (Föreningens boktr). 80 s. 8:o. [Utdrag ur Catechismi gudliga öfning (1709), s 660–817. Översatt till finska 1862.] – Åttatio psalmer ur biskopens doct. Jesper Swedbergs psalmbok, som utgafs i Stockholm år 1694. Kalmar 1874. (A Petersson). 160 s. 16:o. – Biskop Jesper Swedbergs Epistel-postilla (1875). Se: Sanctificatio sabbati, sabbatens helgande (1734). – Ur Jesper Svedbergs psalmskatt. Bearbetningar av G M Hultgren. Sthlm: Svenska kyrkans Diakonistyrelses bokförl, 1932. 48 s. [Omfattar 24 psalmer.] – Jesper Swedbergs Lefwernes beskrifning. Utg av G Wetterberg. Lund: Gleerup, 1941. 1 vol. (Skrifter utg av Vetenskaps-societeten i Lund, 25). I, Text. [4], 722 s, [1] pl-bl. [Självbiografin finns bevarad i tre fullständiga avskrifter. Av dessa har den s k Skarahandskriften från 1729 legat till grund för G W:s edition. En planerad del 2 av verket med textkritisk apparat m m utgavs ej.] – Levernesbeskrivning. Urval och inledning av Inge Jonsson. Sthlm: Natur och kultur, 1960. 282, [1] s, [1] pl-bl. ([Förtitel:] Levande litteratur). – Swensk ordabok. Utgiven efter Uppsala-handskriften, med tillägg och rättelser ur övriga handskrifter, av L Holm. [Järpås:] Skara stiftshistoriska sällskap; [Skara:] Stiftelsen för utgivande av Skaramissalet, 2009. 718 s, faks. ([Verso:] Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie, 46) ([Verso:] Acta Bibliothecae Scarensis, 12). [Huvudtexten för editionen är UUB, R589e.] – Utöver de herdabrev med egen titel som finns förtecknade ovan utgav S ett stort antal kortare herdabrev i form av cirkulärskrivelser. Dessa var oftast av administrativ karaktär eller hade som avsikt att förmedla beslut fattade av kungl rådet/riksrådet. I UUB har gjorts ett försök att samla dessa och i en bunden volym finns 63 sådana brev i originaltryck eller fotostatkopia från olika arkiv och bibliotek. Herdabreven saknar egen titel och tryckuppgift, men är genomgående daterade av S. Av dessa dateringar kan utläsas att de tillkommit 1707–18 (41 st) och 1724–27, 29 (22 st). Om luckan 1719–23 beror på att S ej publicerade några herdabrev under dessa år eller att de som utgavs ej har bevarats har inte gått att fastställa. Som framgår av förteckningen ovan har fyra av de nyssnämnda breven även utkommit som egna skrifter, delvis i andra versioner. – 3 akad avh som respondent vid UU 1676 (preses P J Rudbeckius), se Lidén, 1 (1778), s 405, 1681 (preses A Norcopensis), ibid, s 363 samt 1682 (preses J Micrander), ibid s 351. Utgåvorna av Demophilus (preses Micrander) respektive Dionysius Cato (preses Norcopensis) är sammanställda av S själv, och redovisas närmare under utgivit nedan. – 10 akad avh vid UU som preses 1694–97, 99, 1701–03, se Lidén, 1 (1778), s 463. – 21 akademiska program vid UU 1693, 95, 97, 99 se Meyer, 1599–1700 (1905), s 124–126, 130, 135–138, 141, 145.

Tryckta arbeten (bidrag): S:s bidrag har ej efterforskats. Beträffande psalmer författade, bearbetade och/eller översatta av S i 1694 års psalmbok finns en utredning i H W Tottie, Jesper Svedbergs lif och verksamhet, d 1 (1885), s 98–112. Förteckningen omfattar 78 psalmer av vilka S uppges ha författat 17 st. Därutöver kan noteras att i T Hagström, Svensk litteraturhistorisk bibliografi intill år 1900 (1964–89), s 164, förtecknas åtta postumt publicerade bidrag av S.

Utgivit: Dionysius Cato, Dionysii Catonis Disticha de moribus ad filium, cum lemmatibus Sturmii, & græca versione Jos. Scaligeri. Quæ permissu ampliß. Facult. philosoph. Commentariis illustrate, sub præsidio … Andreæ Norcopensis … in Academiæ Upsaliensis Auditorio Gustav, die 4. Junii, anno 1681. Publice ventilande exhibit Jespero Swedberg, Cuprimontanus. Stockholmiæ u å [1681] (N Wankijf). [8], 208, [16] s. 8:o. [Kommenterad utgåva. För errata, se S:s utgåva av Demophilii similitudines (1682) nedan. Även utgiven i bokhandelsutgåva: Dionysii Catonis Disticha de moribus ad filium, cum lemmatibus Sturmii, & græca versione Jos. Scaligeri. Commentariis illustrata a Jespero Swedberg. Stockholmiæ 1681. (N Wankijf). [8], 208, [16] s. 8:o. Innehållet i denna utgåva är helt identiskt med det i avhandlingsupplagan, inklusive S:s inledande tack till olika välgörare. Reviderad upplaga: Dionysii Catonis Disticha de moribus ad filium, cum lemmatibus Sturmii, & græca versione J. Scaligeri; commentariis illustrata, ac in Academia Upsaliensi ann. MDCLXXXI. ad disputandum proposita: nunc denuo revisa, ac versione svecana & germanica aucta & in lucem edita a Jespero Swedberg, prof. prim. ac past. Ups. Nunc delig. episc. Scar. Upsaliæ u å [1703]. (J H Werner). [8], 280 s. 8:o. I den reviderade upplagan har tillfogats översättningar av S av Catos texter till tyska och svenska. Den svenska översättningen ingår även i en senare utgåva av Catos Disticha från 1728, se under översatt nedan. I upplagan från 1703 ingår också två psalmer av S: Vngdoms regel och ålderdoms spegel, föreställt vti en gudelig psalm, öfwer Salom. predik. 12 cap. (s 276–279) och Sirachs bön. c. xxiii. i sånge-wis afsatt (s 279–280). Bägge har sedermera ingått i flera andra skrifter av S, först i hans Någre gudelige psalmer … (1708), se under egna verk ovan.] – Demophilus, Demophilii similitudines, seu vitæ curatio ex Pythagoreis. Ejusdemque Sententiæ Pythagoricæ. Cum versione & scholiis L Holstenii. Quas observationibus moralibus illustravit, atque com consensus ampliß. Fac. philos. præside … M Julio Micrandro … pro consequendis in Philosoph. honoribus, public examine in Acad Ups. Audit. nov. Die 9. Decemb. A. 1682. Sistit Jesperus Swedberg Cuprimontanus. Stockholmiæ u å [1682] (N Wankijf). [16], 144, [16] s. 8:o. [Kommenterad utgåva, dedicerad till Karl XI. S:s tillägnan återges på s [3]–[11]. På s [144] finns en sida med errata, som även innefattar S:s utgåva av Dionysius Cato, Disticha (1681). Även utgiven i bokhandelsutgåva: Dēmophilou ek tōn Pythagoreiōn homoia, ē biou therapeia. Kai tou autou gnōmai Pythagorikai. Demophilii similitudines, seu vitæ curatio ex Pythagoreis. Ejusdemque Sententiæ Pythagoricæ. Cum versione & scholiis L. Holstenii. Quas observationibus moralibus illustravit Jesperus Swedberg Cuprimontanus. Stockholmiæ 1682. (N Wankijf). [16], 144, [16] s. 8:o. Innehållet i denna utgåva är helt identiskt med det i avhandlingsupplagan, inklusive sidan med errata.] – Then swenska psalm-boken, med the stycker som ther til höra, och på föliande blad opteknade finnas, vppå Kongl. Maj.tz nådigste befallning af thet wyrd. Predikoämbetet åhr M DC XCIII. med flit öfwersedd, förbättrad och förmehrad, och åhr 1694. i Stockholm af trycket vtgången. Sthlm 1694. (Burchardi tr). [30], 502, [14], 371, [1] s. Hög 12:o. [Den paginerade sviten om 502 sidor utgör den s k Swedbergs psalmbok, omfattande 482 psalmer. Den andra paginerade sviten innehåller bl a en epistel- och evangeliebok. S:s psalmbok utkom totalt i sju upplagor 1694–95 innan den indrogs. För närmare bibliografiska upplysningar om dessa se G E Klemming, Ur en antecknares samlingar (1880–82), s 113–118. Notervärt är att för två av dessa upplagor finns enligt Klemming inga kända examplar av psalmboken (för den ena av upplagorna finns evangelieboken bevarad). Beträffade den förkortade upplagan, den s k Printzens format, består psalmboken i denna version av 321 sidor.] – J C Dürr, Johannis Conradi Dürrii, p. p., Enchiridion theologiæ moralis, in quo virtutes & officia hominis Christiani, tùm in genere tùm in certis vitæ statibus considerati, explicantur: in usum studiosæ juventutis, cura ac impensis Jesperi Swedbergii, s. theol. prof. prim. & pastoris Upsal. editum: cujus consilium, nec non theol. moralis necessitatem usumq: insignem. Oratio, ab ipso Upsaliæ d. 24. Octob. 1699. publice habita, operiq; præfixa, ingenue exhibet. Holmiæ Svecorum 1699. (Wankijff). [56], 472, [26] s. 8:o. [Det osignerade förordet (s [3]–[42]), rubricerat I. N. J., utgör S:s oration enligt titelbladet.] – M Hafenreffer, Doctrinæ cœlestis compendium minus: ex locis theologicis Matth. Hafenrefferi collectum. Et in usum scholarum editum. Cum grat. & priv. s.r. maj. Scaris 1714. (Typis Kelbergianis). [24], 276 s. 12:o. [Sammandrag av Hafenreffers Loci theologici (1600). Texten sannolikt innehållsmässigt identisk med den som ges i S:s förkortade översättning till svenska, se En liten bok … (1714), under översatt nedan. Bidrag av S: Pio & candido lectori Jesperus Swedbergius, doct. & episc. Scar. Salutem in Christo plurimam (s [3]–[24]; inledningen daterad Brunsbo den 13 juni 1714); Breves explicationes, in gratiam tironum adjectæ: ut quæ legunt facilius intelligant. Nec non admonitiones seriæ ad præceptores & discipulos; ut quæ docent & discunt, opere ipso per Dei gratiam, perticiant (s 248–268); Jesperi Swedbergii, doct. & episcopi Scarensis, Parentis optimi, canticum Svecicum, Vngdoms regel och ålderdoms spegel, ex ecclesiast: c. XII. latino carmine exhibitum ab Emanuele Swedbergio, filio (s 269–276). Breves explications utgör S:s kommentarer till texten, med sidhänvisningar. Emanuel Swedenborgs översättning till latin av S:s dikt Ungdoms regel och ålderdoms spegel tidigare publicerad separat 1709, se egna verk ovan.]

Översatt: M Hafenreffer, En liten bok, innehållande ens christens tro och lefwerne. Vtdragen af d. Matth. Hafenrefferi här wedertagen scholebok. Och nu å nyjo förswenskad. Skara 1714. (A Kiellberg). [60], 288 s. 12:o. [Översättning till svenska av S:s sammandrag av Loci theologici (1600), se M Hafenreffer, Doctrinæ cœlestis compendium minus, under utgivit ovan. Denna översättning publicerades senare under 1714 än den latinska motsvarigheten. Bidrag av S: Förrtal til then Gudfruchtiga och gunstiga läsaren (s [3]–[14]); [Förrspråk] (s [14]–[52]); En hiertelig barnabön, til Gud Fader, om råd och welsignelse, at lära sann christendom, och gudelig dygdewandel (s [53]–[60]; dikten daterad Brunsbo den 28 okt 1714); Förklaringar och korrta förklaringar, för the vngas skul tillagda: at the motte, thet the läsa, bätre förstå. Sammanlunda allfwarsamma förmaningar til lärofäder och lärjungar: at the thet the läsa och lära, och i sielfwa gerningen, igenom Gudz nåd, werckstella (s 248–279); Vngdoms regel och ålderdoms spegel, af Salom. Predik. xii. cap. (s 280–285); En psalm för vngdomen, at bidia om wishet, af Salom. wishets 9. kap. (s 286–287). S:s förklaringar finns även med i latinsk version i hans sammandrag av Hafenreffers bok enligt ovan. S:s dikt Ungdoms regel och ålderdoms spegel tidigare tryckt i Någre gudeliga psalmer (1708), s [6]–[9], se under egna verk ovan, En psalm för ungdomen … i samma bok, s [5]–[6].] – Biskopens i Skara doct. Jesper Swedbergs öfwersettning af thesse Catonis distichis (Dionysius Cato, Dionysii Catonis Disticha de moribus ad filium adjectis lemmatibus Johan. Sturmii. Et Erasmi Roterodami paraphrasi. Item Martini Opitii, notis brevioribus, Gothoburgi 1728, (J Hageman), s 83–96). [Översättningen tidigare publicerad i S:s reviderade utgåva av Catos Disticha från 1703, se Dionysii Catonis Disticha de moribus ad filium (1681) under utgivit ovan.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Bibliographica, vol 4; Genealogica 20, f 64v–65r, båda RA.

C Annerstedt, UU:s hist, 2:1 (1908); N F Beerståhl, J S i helfigur (Ett o annat från den gamla staden Skara, 1976/77); dens, J S:s ikonografi (Ett o annat från den gamla staden Skara, 1978/79); J Benzelius, Christelig Lik-predikan öfwer … J S (1736); Y Brilioth, Predikans hist (1945); C E Fahlcrantz, Minne af biskopen i Skara doktor J S (SAH ifrån 1796, d 26, 1853); E M Fant, Vita J S, episcopi scarensis (1787); H Göransson, Koralpsalmboken 1697 (1992); J Helander, Haquin Spegel: hans lif o gärning intill år 1693 (1899); H Hernlund, Förslag o åtgärder till sv skriftspråkets reglerande 1691–1739 (1883); L Holm, J S:s Swensk ordabok (1986); dens, S o de främmande orden (Studier i sv språkhist, ed G Petterson, 1988); L Högmarck, Psalmopoeographia (1736); J S: en antologi, ed J Hagberg (2008); G Klemming, Ur en antecknares saml:ar (1868–73); E Liedgren, Sv psalm o andlig visa (1926); E Lilja, Den sv katekestraditionen mellan Svebilius o Lindblom (1947); G Lizell, S o Nohrborg (1910); Dens, J S: en karaktärsbild från vår storhetstid (Vår lösen, 4, 1913); dens, J S, hans lif o verksamhet, särskildt såsom predikant (Uppsatser i praktisk teologi, 1920); H Lundström, Bidr till de kyrkliga böckernas hist under Karl XI:s regering, 1: en brefväxl mellan S o Spegel (KÅ 1900); dens, Bidr till de kyrkliga böckernas hist under Karl XI:s regering, 3: S:s år 1695 afgifna försvar för sin psalmbok (KÅ 1901); R Murray, Biskopen som vägrade glömma svenskarna på andra sidan havet (J S, America illuminata, 1985), s 49; H Möller, Lyx o mode i stormaktstidens Sverige: J S o kampen mot perukerna (2014); C-E Normann, Prästerskapet o det karolinska enväldet (1948); Observationes Strengnenses, ed J Lindblom o H Pleijel (1943); H Pleijel, Diplomat o prelat: en anglikansk ekumen från Karl XII:s dagar (Sv lutherdom: studier i luthersk fromhet o sv folkkultur, 1944); dens, Hustavlan eller läran om de tre huvudstånden (Från hustavlans tid, 1951); PrRP; G Rosendal, Rätte lärare, 2, J S, Anders Nohrborg, Henric Schartau (1932); H Sallander, Anders Kiellberg: Skaras förste boktryckare (Corona amicorum: studier tillägnade Tönnes Kleberg, 1968); H Sandblad, 1700-talets lärda Skara (Skara, 2, 1700–1970, ed B Andersson, 1975); S-Å Selander, Sv påskpredikan i ortodoxi, pietism o herrnhutism (Sv påskpredikan genom tiderna, ed C Pahlmblad o S-Å Selander, 2010); Skara hm; U Teleman, Karl XII:s bibel o det sv skriftspråkets standardisering (Den gamla översättn:en: Karl XII:s bibel o dess receptionshist, ed T Larsson o B Olsson, 2005); Tidn:ar utg i Upsala, ed M Swederus (1774); E N Tigerstedt, J S som satiriker (NT 1948); H W Tottie, J S:s lif o verksamhet (1885); Uppsala hm; B Wahlström, Den swedbergska prinspsalmboken (Sv gudstjänstliv 1950); dens, Studier över tillkomsten av 1695 års psalmbok (1951 a); dens, Änglapsalmerna i 1695 års psalmbok (Sv gudstjänstliv 1951 b); dens, J S o skolan (Julhälsn:ar till församl:arna i Skara stift, 49, 1952); dens, Herde o husbonde: J S:s tillfällighetsdikter till Karl XII (KFÅ 1955); dens, Änglapsalmen som S ratade (Sv gudstjänstliv 1956); dens, J S:s methodus concionandi ”vti ett stort konunga hoff” (KFÅ 1957); B Wahlström o R Murray, J S: ett 250-årsminne (1986); H Wentz, Hur den Wallinska psalmboken mottogs i Sydsverige (Psalm o sång: studier tillägn Emil Liedgren. 1959); A Westén, Sv kongl hofclericiets hist, 1:2 (1801).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jesper Swedberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34820, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oloph Bexell), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34820
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jesper Swedberg, urn:sbl:34820, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oloph Bexell), hämtad 2024-04-16.