Meriter

2 Söderberg, Olof Alfred, son till S 1, f 11 april 1872 i Sthlm, Nik, d 4 jan 1931 där, Engelbr. Mogenhetsex vid H reallärov i Sthlm 16 maj 91, studier vid StH 6 okt 91–vt 92, genomgick handelsskola hösten 92, extra elev vid Bergshögsk 12 jan 92–93, praktik vid flera järnbruk 93, anställd i grosshandelsfirman Söderberg & Haak hösten (ombildad till Söderberg & Haak ab 06) 93, prokurist där 94, delägare 97, led av styr för Grytgöls bruk 99, ordf där 01–17 o från 23, led av styr för ab John Walls järn- & maskinaffär mars 00–01, sakk i komm ang köp o byte av lös egendom febr–mars 02 o aug 03, led av Sthlms köpmansklubbs nämnd 02–05, fullm i Sthlms handelskammare 02–16 o från 24, v ordf 11–14, ordf jan 15–dec 16, kassaförvaltare från 26, allt vid Sthlms handelskammare, led av styr för Sveriges allmänna handelsfören o dess arbetsutsk 03–06, ordf i styr för ab John Wall 03–17, led av fullm av Sthlms stads brandförsäkr:kontor 03–09, av 1905 års diplomat- o konsulatskomm nov 05–mars 06, av styr för Koppoms pappersfabriksab 05–17, ordf i styr för ab Gryts bruk från 05, led av styr för Borgerskapets gubbhus 06–09, ordf där 13–16, stadsfullm i Sthlm 06–10, led av rådhusrätten 06–13, av styr för Fagersta bruks ab 06, ordf där 07–14, ordf i styr för Söderberg & Haak ab febr 06–aug 17 o från nov 23, tillsammans med Joseph Nachmanson (bd 26) initiativtagare till Handelshögskolefören i Sthlm 06, led av styr där från 06, av styr för Sthlms ensk bank från 06, deltog i traktatkomm 08–10, led av styr för Nya ab Cederlöf & Grundén Eskilstunaboden 08–12, av handels o sjöfartsnämnden i Sthlm 08–15, ordf i styr för Gefle järnvaruab 08–16, led av styr för Eskilstuna fabriksab 08, ordf där från 14, led av styr för Bärgnings- o dykeri ab Neptun 09–10, av styr för ab Ahlsell & Ahrens 09–11, av styr för Koppom bruks ab 09–12, generalkonsul för Norge 1 juli 11–okt 16 o från 29 febr 24, led av komm ang utveckl av sjöfartsförbindelserna med Ryssland sept 11–dec 16, av en av Sveriges industriförb o Sveriges handelskamrar utsedd pensionskomm o ordf i dess arbetsutsk 12–16, led av UD:s antagningskommission juli 12–16, ordf vid Sv handelskammarmötena i Sthlm 12 o 16, i Järn- o metallvaruleverantörfören 12–16, led av styr för ab P Liljeqvists sågblads- o redskapsfabrik 13–18, ordf i styr för Wedevåg-Koppom ab 13–21, led av styr för ab Svängsta manufakturverk 15–16, av styr för Sveriges allmänna exportfören 15–17, av styr för ab Arvikaverken under 16, av styr för Kullbergs & co ab 16–17, av styr för Sv grep- o skyffelfabriksab 16–18, av styr för Söderfors bruks ab 16–18, av styr för Vesterdalelfvens kraftab 16–23, VD, disponent o led av styr för Stora Kopparbergs bergslags ab (Bergslaget) 16–23, v ordf i styr där 16–17, i överstyr för Sveriges privatanställdas pensionskassa (SPP, från 29 Sv personal-pensionskassan, SPP) från 16, ordf i Stora Kopparbergs bergslags ab:s Agency Ltd, London, 17–23, led av styr för ab Bergslagets praktiska skolor 17–23, av styr för ab Tomtebo gruvab 17–23, av styr för Vintjärns gruvor 17–23, av styr för Sveriges industriförb 17–23, av styr för Sv vattenkraftfören 17–26, ordf i Wigelius-Söderbergska släktfören från 18, led av styr för ab Arlövs mekaniska verkstad o vaggonfabrik 18–19, av styr för ab Elektrolytverken 18–21, av styr för Sv trävaruexportfören 18–23, ordf i styr för Frimurarnas fastighetsab 18–23, led av styr för Stockholm-Västerås-Bergslagen nya järnvägs ab 18–24, e o fullm i Jernkontoret 18–26, ordf i styr för ab Sv järnvägsverkstäderna 18–30, led av styr för Järnverksfören:en, v ordf där 29–30, led av styr för Fören Norden från 19, av styr för Sv sällskapet för medicinsk forskn från 19, av tull- o traktatkomm:s tullavd jan 1–nov 20, av förtroenderådet för Mexikanska oljekonsortiet 20–23, av skandinaviska/nordiska handelskammarmötenas arbetsutsk, av styr för Landsfören för folknykterhet utan förbud (LFUF) under 1922, av styr för Sthlms köpmannafören dec 24, ordf där från 25, ordf i Mellansvenska kolab (från 28 Carl Folke & co ab) från 26, led av borgerskapets femtio äldste från 27, kassaförvaltare o led av direktionen för Handelshögskolan i Sthlm från 27, ordf i styr för [det nya] Mellansvenska kolab från mars 28, i styr för ab Olaus Olssons kolimport ab från mars 29, led av styr för ab Wahlman & Hähnel från april 29.

G 14 feb 1894 i Sthlm, Ty, m Otilia Josefina Herzog, f 14 mars 1871 där, d 18 mars 1956 där, Osc, dotter till boktryckaren o förlagsmannen Peder H o Bernhardina Wilhelmina Linmansson.

Biografi

Olof S föddes i Ehrenstrahlska huset, beläget i Gamla stan i Stockholm, där hans far sedan 1866 idkade grosshandel i järn- och stålvaror genom den av honom grundade firman Söderberg & Haak. Det var också huvudsakligen i Stockholm och i familjeföretaget som den vuxne S skulle komma att bo och verka. Under några år efter faderns tidiga död 1881, som tog honom hårt, bodde emellertid S och den övriga familjen i Göteborg där modern hade nära släktingar och där barnens förmyndare Alfred S (se s 274) levde. Den sportintresserade S uppvisade gott läshuvud och fick goda betyg i skolan. 1889 återvände familjen till Stockholm och S kunde två år senare ta studenten vid Högre realläroverket.

S avsåg först att bli läkare. Efter militärtjänstgöringen inledde han därför studier vid Stockholms högskola men när han träffade sin blivande hustru, Otilia Herzog, skrinlades de planerna. I syfte att snabbt kunna bilda och försörja en familj valde S istället att följa i sin fars spår. Hösten 1892 genomgick han en handelsskola för att sedan läsa vid Bergshögskolan i Stockholm och därpå praktisera vid några järnbruk som Söderberg & Haak hade förbindelser med, däribland Fagersta, som man handlat med sedan 1860-talet. 1893 inträdde han i familjefirman och blev följande år prokurist samt gifte sig. I det lyckliga äktenskapet föddes fyra barn av vilka de båda sönerna Torsten (S 3) och Ragnar (S 4) i sinom tid skulle träda in i familjefirman.

1897 blev S delägare i Söderberg & Haak, som han tillsammans med brodern Per Johan (se s 274) genom fast och målmedvetet arbete utvecklade till en av Sveriges ledande firmor inom järngrosshandeln, med kontor även i Göteborg och Malmö. När företaget 1906 ombildades till aktiebolag blev S dess styrelseordförande medan brodern utsågs till VD. S:s grepp om företaget var starkt; han inte bara representerade det utan avgjorde också juridiska frågor samt ledde kontorsarbetet.

Sitt första uppdrag som styrelseordförande fick S dock vid Grytgöls bruk, vars produkter såldes med Söderberg & Haak som generalagenter. Med åren kom S att sitta som antingen ledamot eller ordförande i ett stort antal bolagsstyrelser, de flesta inom järn- och stålbranschen, liksom att ha uppdrag i flera av landets viktigaste handelsorganisationer. Ett annat ordförandeuppdrag axlade S i samband med att en känd tysk järnfirma 1907 blev ny majoritetsägare i Fagersta bruks ab. Hans aktiva roll i den affären är ännu inte helt klarlagd, men den innebar att de fordringar som Söderberg & Haak hade på bruket kunde regleras. När den nya huvudägaren senare inte respekterade en gammal överenskommelse om att Söderberg & Haak skulle ha ensamrätt till Fagerstas försäljning i Norden sålde S 1914 sina aktier i företaget och avgick ur styrelsen.

S fick burskap i Stockholm 1905. Redan ett par år tidigare började hans expertis tas i anspråk för olika offentliga uppdrag, inledningsvis som sakkunnig i den kommitté som bildats för att ge förslag till reformer på obligationsrättens område. Senare var han bl a ledamot i rådhusrätten i Stockholm för sjörättsmål och handelsmål liksom i handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm. S fick också politiska förtroendeuppdrag inom högern och satt i Stockholms stadsfullmäktige under fyra år, dock utan att vara särskilt aktiv. Därefter höll han sig konsekvent borta från nya uppdrag inom politiken, även om han efter krigsslutet 1918 deltog i de möten som högt uppsatta finansmän höll kring rösträttsfrågan i syfte att påverka högerpartiernas ställning.

Efter att unionen med Norge 1905 upplösts kallades S till den kommitté som under ordförandeskap av Alfred Lagerheim (bd 22) tillsatts för att bereda utformningen av det nya diplomat- och konsulatväsendet. Den presenterade sina förslag redan året därpå. Efter det deltog S i traktatkommitténs arbete som utredare av förutsättningarna för ett eventuellt svenskt-ryskt handelsavtal och under några år var han ledamot i UD:s antagningskommission för diplomater. Där fortsatte han att verka för en diplomati där handelsfrågorna prioriterades. Under två perioder var S generalkonsul för Norge. Han verkade för att främja kontakter mellan de tidigare brödrafolken i ett nytt skede av de svensk-norska relationerna och hans utförliga rapporter om den svenska ekonomin vidarebefordrades utan redigeringar till norska UD. S var en ivrig förespråkare av det nordiska samarbetet i handels- och lagstiftningsfrågor, och på hans initiativ inbjöds Norges och Danmarks handelskamrar att delta i de svenska handelskamrarnas möten.

Under hela sitt yrkesliv verkade S för att stärka köpmannayrkets ställning. Från och med sekelskiftet 1900 var han involverad i flera handelsorganisationer såsom Stockholms köpmannaförening, Stockholms köpmansklubb och Sveriges allmänna handelsförening. I de flesta av dessa organisationer spelade S en aktiv roll. Tillsammans med Joseph Nachmanson tog han 1906 initiativ till Handelshögskoleföreningen i Stockholm och bidrog på så vis jämte Knut Wallenberg verksamt till Handelshögskolans tillkomst tre år senare. Från det att Handelshögskoleföreningen bildades fram till sin död satt S i dess styrelse och från 1927 ingick han även i Handelshögskolans direktion. På dessa uppdrag lade han ned mycket arbete i praktiska frågor, som t ex nybyggnationer för Handelshögskolan.

S var fullmäktig i Stockholms handelskammare från dess bildande 1902 till 1916, blev dess viceordförande under Knut Wallenbergs ordförandeskap och tog över som ordförande under två år när denne blev utrikesminister. S:s ordförandetid präglades av de utmaningar som krigsutbrottet medförde för svensk handel. 1916 omgestaltades handelskammaren till en självständig organisation, en följd av förordningen om auktorisation av handelskamrarna varvid dessa blev officiellt godkända som representativa organ för näringslivet. 1926 blev S handelskammarens kassaförvaltare. Under sin långa tid inom organisationen engagerade han sig särskilt i handelskammarmötena.

S:s kontakt med Wallenbergsfären började tidigt. Från 1906 och till sin död satt han i Stockholms enskilda banks styrelse, och hans son Ragnar gifte senare in sig i Wallenbergfamiljen. På Marcus Wallenbergs initiativ deltog S i det konsortium som 1916 tog över en stor del av aktierna i Stora Kopparbergs bergslags ab (Bergslaget) och han blev dess VD och disponent. I samband med detta lämnade han flera av sina övriga uppdrag men behöll ledamotskapet i Enskilda bankens styrelse. Detta föranledde en konflikt med Carl Frisk (bd 16) och andra ledamöter i Bergslagets styrelse, vilka 1917 opponerade sig mot att bolagets VD satt i en bankstyrelse. S stod på sig och Carl Frisk fick istället lämna styrelsen. S lämnade dock konsortiet, för att betona sin självständighet som Bergslagsdisponent gentemot de olika aktieägargrupperna.

S engagerade sig också livligt i den vid tiden viktiga pensionsfrågan. Tillsammans med vännen Axel Wahlberg, då VD i Fagersta bruks ab, hade han redan före 1910 dryftat olika tänkbara lösningar och lagt grunden för SPP. Han blev vice ordförande i överstyrelsen då kassan bildades 1917. Ordföranden Knut Wallenberg och S skrev solidariskt en personlig borgen för ett banklån på 100 000 kr, vilket säkrade kassans finansiering under de första åren. Enligt Wallenbergs tal vid 10-årsjubileet var det S ”som gjorde uppfinningen och ihärdigt förfäktade dess nytta, oaktat han i början ej hembar några applåder. Nu inser alla att han hade rätt”.

S:s tid vid rodret för Bergslaget, en av landets främsta industrier, var inte lätt. Dels var Erik Johan Ljungbergs (bd 23) industriellt betonade nydaningsperiod över, dels ledde världskriget till våldsamma rubbningar i det ekonomiska livet och i den svenska handeln i synnerhet. Krigskonjunkturen öppnade stora möjligheter men så småningom tilltog svårigheterna med att få fram nödvändiga insatsvaror till tillverkningen på grund av utrikeshandelsbegränsningar. Den ekonomiska depressionen efter krigets slut verkar dock ha påverkat Bergslaget i lägre grad än andra industrier. Penningflödet under högkonjunkturen möjliggjorde satsningar i infrastruktur och anläggningar. S ägnade sin uppmärksamhet åt ny- och ombyggnationer samt åt personal- och utbildningsfrågor. Han värnade om Bergslagets historiska arv och utvecklade musei- och arkivverksamheten. Han avvecklade vissa verksamheter, t ex Söderfors bruk, och satsade på andra, såsom trävaru- och lantbruksverksamhet. Inte utan motstånd flyttade S 1918 delar av huvudkontoret till Stockholm samtidigt som han förvärvade och byggde om en fastighet i Falun till ny disponentbostad, en satsning som blev mycket dyrare än beräknat. Under sina disponentår pendlade han mellan städerna.

Som disponent var S mån om att försvara sin självständighet och flera av hans satsningar ledde till att han kom på kollisionskurs med andra ledamöter i styrelsen, främst Berndt Wijkander och Oscar Rydbeck (bd 31), vilka inte ansåg S vuxen sin uppgift. Till sist gick Marcus Wallenberg över till deras linje och han lämnade styrelsen. I juni 1923 blev S ersatt av Emil Lundqvist (bd 24). Det var ett hårt slag för honom, men han bröt inte med Wallenbergsfären. Efter en tids vila övertog S flera av sina gamla uppdrag, i första hand ordförandeskapet för familjefirman Söderberg & Haak, där sönerna Torsten och Ragnar nu deltog i styrelsearbetet. Firman genomgick vissa svårigheter p g a den ekonomiska konjunkturen och, i Göteborgskontorets fall, även p g a viss vanskötsel.

1924 återutnämndes S till generalkonsul för Norge efter Josef Sachs (bd 31) och blev åter fullmäktig i handelskammaren samt följande år ordförande i Stockholms köpmannaförening. Han ägnade också tid åt kolgrosshandel. Andra uppdrag inom Jernkontoret och Vattenkraftföreningen lämnade han.

S har beskrivits som en man av stora mått, både till sin yttre gestalt och i sitt framträdande. Han var kommendör av Vasaorden och en högt uppsatt frimurare. Han älskade resor, jakt och friluftsliv, och i privata sammanhang kunde han visa humor i icke ringa mått. Hans känsla för familj och släkt var stark och han var från 1918 ordförande i Wigelius-Söderbergska släktföreningen. S:s sakkunskap och färdigheter som köpman och ledare, i förening med hans starka kollegiala samhörighetskänsla, var allmänt erkända i Sveriges finanskretsar. Dessa egenskaper gjorde honom till en drivande gestalt i en tid då Sveriges moderna handelsorganisationer växte fram.

Författare

Benito Peix Geldart

Arkivuppgifter

Handl:ar o korrespondens efter S finns i ett flertal fören- o institutionsarkiv: Wigelius-Söderbergska släktfören (i privat ägo). Kusta gårdsarkiv, Irsta, Vml (i privat ägo). Gustaf Lizells arkiv, i UUB. Söderberg & Haaks arkiv (Ratos deposition), Handelshögskolans i Sthlm arkiv samt Sthlms handelskammares arkiv, i Centrum för Näringslivshistoria, Sthlm. Stora Kopparbergs bergslags arkiv, i Arkivcentrum Dalarna. Sthlms enskilda banks arkiv o familjen Wallenbergs arkiv, i Stiftelsen för ekon hist forskn inom bank o företagande, Sthlm. UD:s arkiv (1902 års dossiersystem, serierna 10 o 17:MM:2) i RA. Utenriksdepartementet (Sverige-Organisasjonsdossier, Utenriksstasjonene, Legasjonen i Sthlm o Generalkonsulatets i Sthlm handl:ar 1917–36), i RA, Oslo. – Enstaka brev från S i RA.

Källor och litteratur

A Attman, Svenskt järn och stål 1800–1914 (1986); J Glete, Ägande och industriell omvandling: ägargrupper, skogsindustri, verkstadsindustri 1850–1950 (1987); A Johnson, En historia om utveckling: Ratos 150: 1866–2016 (2016); R Lundström, Bank, industri, utlandsaffärer: Stockholms enskilda bank 1910–1924 (1999); A Makko, European small states and the role of consuls in the age of empire (2020); B Peix Geldart, Stålpionjären: historien om Pelle Söderberg (1836–1881) (2019); dens, Handelshövdingen: historien om Olof A Söderberg (2022); A Silow, Olof Alfred Söderberg (Dödsrunor utg av Sancte Örjens gille, saml 4, 1931); H Sjögren, Familjedynastier: så blev Sverige rikt (2017); G Smith, Varan valde vägen: en krönika om Söderberg & Haak 1866–1966 (1966).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof Alfred Söderberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35143, Svenskt biografiskt lexikon (art av Benito Peix Geldart), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35143
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof Alfred Söderberg, urn:sbl:35143, Svenskt biografiskt lexikon (art av Benito Peix Geldart), hämtad 2024-04-26.