Meriter

2 Södergren, Nina Viveka, f 3 nov 1924 i Annedal, V Göt, d 23 okt 2015 i Kalmar. Föräldrar: gynekologen Henrik August Benckert o friherrinnan Astrid Tora Ellida Fock. Elev vid Slöjdfören:s skola i Gbg ht 42, journaliststudier i Sthlm, elev vid Willy Koblancks teaterskola där, frilansjournalist, kåsör vid GHT 46–65, konstanmälare vid Östra Småland 63–68, gallerivärdinna, bl a på Galleri Heland 70–73 o på Doktor Glas 73–76, intendent på Galleri Lucidor 76–85, alla i Sthlm.

G 26 maj 1946 i Sthlm, Osc, m Artur Sigfrid S (S 1).

Biografi

Nina S visste tidigt att hon ville skriva och helst av allt dikter. När S så under sina studier vid Slöjdföreningens skola i Göteborg hörde en av de andra eleverna ständigt sjunga Dan Andersson-dikter beslöt hon sig för att liksom han diktat om Dalarna skulle hon besjunga Öland. Där kände sig S sedan barndomen mer hemma än någon annanstans alltsedan föräldrarna på 1920-talet skaffat sommarställe i Stora Frö norr om Mörbylånga. Jämte den nära vännen och inspirationskällan Anna Rydstedt (bd 31) skulle hon också tids nog bli en av de stora uttolkarna av det öländska landskapet vars ljus och öppna horisont hon aldrig tröttnade på.

Men vägen dit var allt annat än rak. S hann med att både ha drömmar om att bli bildkonstnär och skådespelare och slå dem ur hågen liksom arbeta som frilansjournalist och på galleri innan hon vid närmare femtio års ålder gav ut sin första poesisamling, Lust och fägring (1973), som livsbejakande och sinnligt behandlar ett arkadiskt öländskt alvarslandskap där kossorna ligger i gläntan ”som en hemvärnspluton” och det älskande paret i stillheten t o m kan höra hur ”sammetskvigan” slickar sig.

Under flera år bosatt på Ölands sydöstra sida i först Hulterstad och senare Stenåsa blev S djupt förtrogen med bylivet och naturen där. Sina intryck skrev hon ner i en dagbok, och noteringarna däri kunde senare bli material för ett naturkåseri i tidningen eller för en dikt. Inledningsvis blev det mest prosa som gick i tryck, men med början 1953 i tidningen Vi anträdde S banan som poet. 1956 fick hon diktsviten Ängsbollar publicerad i BLM. Många gånger fick dikterna ligga till sig i en papperskorg och sedan genomgå en sträng sovring innan de flera år senare trycktes, men den gripande prosadikten ”Vår utan vipor” stod att läsa i DN kort efter en katastrof i april månad 1966 då 5 000 vipor frös ihjäl p g a en öländsk fåk, ”just när de skulle singlat som kärleksbrev över myllan”. S:s alster rymmer tvära kast, den verklighet hon skildrar är fylld av glädje och grymhet, idyll och fara på samma gång.

I längden fann S, som hade huvudansvaret för den växande familjen, livet på Öland alltför isolerat och påfrestande till vilket bidrog att maken långa tider vistades i Kongo. I samband med att hon bestämde sig för att på allvar satsa på sin diktning bosatte hon sig därför i Bagarmossen om vintrarna och tog anställning som gallerivärdinna. Efter den väl mottagna debuten 1973 skulle S med stor konsekvens och på ett till synes enkelt och självklart språk successivt arbeta sig fram emot alltmer förtätade kortdikter i vilka allt oväsentligt plockats bort. Motiven kom framför allt från Öland, men också från resor i Afrika, Europa och USA liksom från Bagarmossen, som hon i några dikter skildrade som ett jordiskt helvete. I ”Sabbat på Lagaplan” (1982) hör hon på fredagsnatten skyltfönstren pangas, larmet gå och knarkarna vråla innan skränande skrattmåsar på jakt efter bortkastad pizza infinner sig fram emot gryningen. En tid efter sin pensionering flyttade ”Bagarmossens Edith Södergran” tillbaka till Öland.

S:s från första början sensuella diktning skulle med åren fördjupas och alltmer övergå i klarsynt lovsång till allt levande. Hon omfamnade världen ömsint och värnade om de utsatta. Inte minst gällde det djuren – bundna krokodiler, havssköldpaddor som fått ögonen utstungna, flyende harar, bräkande får och förbifladdrande fjärilar. Hon närmade sig dem som en jämlike, med respekt och utan sentimentalitet, och porträtterade dem med en målares skarpsynta öga och en ibland frambrytande humor.

Alldeles särskilt intresserade sig S för fåglarna. I precisa ordalag fångade hon under årets alla skiften ögonblicksbilder av rapphöns, starar, hägrar, lärkor, doppingar m fl; att modern varit en aktiv amatörornitolog som deltog vid ringmärkningen vid Ottenby spelade nog in. En speciell plats i S:s diktning kom med åren tranorna att inta. Hon ville aldrig missa när de om våren och hösten infann sig på Öland under flyttning norr- och söderut. Deras ankomst och skrin fyllde henne med sinneslust och förvåning inför livets mirakel: ”Hellre än ängelns basun / vill jag höra tranans skri” (Att vara och stilla gråta).

S var produktiv i hög ålder och fortsatte att på små lappar skriva dikter ”som snigeln in i det sista / lämnar ett slemspår / efter sig i gräset” (Högt ärade trana). Den elfte och sista diktsamlingen – Hålla glädjen pyrande (2014) – gavs ut under S:s sista levnadsår då hon kämpade med en svår cancersjukdom: Ännu när hon låg på sitt yttersta på lasarettet i Kalmar inspirerade utsikten och förbipasserande fågelsträck till nya strofer.

1994 var S en av sju poeter som deltog i SL:s projekt Poesi på väg med en dikt på temat kärlek som sattes upp i huvudstadens tunnelbana och bussar. Hon mottog Samfundet de nios vinterpris 1995 och pris från SA 1996.

Författare

Jakob Christensson

Arkivuppgifter

S:s dagböcker hos dottern Maria S, Mörbylånga.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Lust och fägring. Dikter från Öland. Teckningar av N Stödberg. [Sthlm:] Rabén & Sjögren, 1973. 53, [2] s, ill. – Sju Karlavagnar. [Dikter.] [Sthlm:] Rabén & Sjögren, 1978. 112, [4] s. – Härlig är jorden. [Omslag:] Resedikter. Bollnäs: Inferi, 1982. 52 s. – Hjärtat mot vinden. Dikter. Bollnäs: Inferi, 1984. 66, [2] s. – Blå är mina önskningar. Dikter. Sthlm/Stehag: Symposion, 1990. 78 s. – Gulsparvens sju toner. [Omslag:] Dikter. [Sthlm:] Sober, 1995. 80 s. – Där ljuset svämmar över. Dikter. Foto: A Broberg. [Kalmar: N Södergren], 2003. (Borgholm: ADT digitaltryck). 98 s, färgfotogr. [Urval ur S:s tidigare diktsamlingar.] – Världsarvet Södra Ölands odlingslandskap. U o u å [2003]. (Roos tryckerier). [50] s, huvudsakligen fotogr. [Boken innehåller en dikt och två korta prosatexter av S och består i övrigt av fotografier.] – I fågelspråket. Dikter. Sthlm/Stehag: Brutus Östlings bokförlag Symposion, 2005. 111 s. – Att vara och stilla gråta. Dikter. Sthlm/Stehag: Brutus Östlings bokförlag Symposion, 2008. 104 s. – Högt ärade trana. Nya dikter och urval av tidigare poesi. Förord av L Sjögren. Sthlm/Höör: Brutus Östlings bokförlag Symposion, 2012. 239 s. – Hålla glädjen pyrande. [Dikter.] Höör: Brutus Östlings bokförlag Symposion, cop 2014. 80 s.

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag som nämns i biografitexten ovan: Ängsbollar (BLM, årg 25, 1956, s 287). [Diktsvit.] – Vår utan vipor (DN 15 maj 1966).

Källor och litteratur

Radio Ellen på kvellen (SR, P 1 24 sept 1994) o Samtal pågår med Nina S (SR, P1 2 sept 2003), Svensk mediedatabas (smdb.kb.se, 7 april 2020).

M Hagner, Tacksam för ännu en stund på jorden (Barometern 5 dec 2014); B Höglund, Efterord (S, Gulsparvens sju toner, 1995); A Marell, Nina Södergren har lämnat oss (Ölandsbladet 27 okt 2015); K Oscarsson, Sinnlig poet i tunnelbanan (SvD 3 nov 1994); J Qvarnström, Nina Södergren – senvitalist (1989); L Sjögren, Förord (S, Högt ärade trana, 2012); Vem är hon (1988). – Nekr i DN 17 nov 2015.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nina Viveka Södergren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35207, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35207
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nina Viveka Södergren, urn:sbl:35207, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson