Meriter

1 Tamm (före 27 sept 1800 Tham), Pehr Adolf, f 2 jan 1774 i Gbg, Kristine, d 24 juli 1856 i Österbybruk, Upps. Föräldrar: direktören vid Sv ostindiska kompaniet Gustaf Tham o Christina Maria Grill. Kornett vid Livreg till häst 7 febr 81, stabskornett där 18 okt 84, inskr vid UU 13 april 87, löjtn vid Livreg:s kyrassiärer 12 nov 92, avsade sig adelskapet vid riksdagen i Norrköping 29 maj 00, fick avsked som löjtn 1 sept 00, disponent vid Österby bruk 1 nov 02, brukspatron där, en av stiftarna av Uppsala läns hushålln:sällsk 14, vice ordf där från 14, led av dir för Höganäs stenkolsverk 25–45, adl 11 maj 26 (introd 27), deltog i riksdagarna 28/30–53/54 (led av förstärkta bankoutsk 28/30, av statsutsk 34, avsade sig uppdraget 6 sept s å, statsrevisor 34/35, led av opinionsnämnden 40/41 o 44/45), ordf i komm ang Carl Gustafs stads gevärsfaktori o en vapencentral i huvudstaden mars–maj 31, led av tullförfattn:komm jan–maj 34, av komm ang stadgar för Ultuna lantbruksinst jan 41–febr 44, frih 6 febr 43 (introd s å), led av styr för Ultuna lantbruksinst 46–55. Erhöll Svensksundsmedaljen 91, LLA 12, hedersled där 48, LVA 24, preses där 34/35, hedersled av FrKA 46, hedersled av Uppsala läns hushålln:sällsk 47, hedersled av VS 52, led av utl lärda sällsk.

G 1) 17 sept 1802 i Godegård, Ög, m sin kusin Anna Margareta Grill, f 7 jan 1782 där (AI:2, s 268; sakn i fb), d 26 jan 1803 i Österbybruk, dotter till direktören vid Sv ostindiska kompaniet Johan Abraham Grill (bd 17) o Ulrika Lovisa Lüning; 2) 4 mars 1804 i Håtuna, Upps, m Johanna Charlotta Ehrenbill, f 16 mars 1773 i Karlskrona, Amiralitetsförs, d 22 mars 1832 i Österbybruk, dotter till kaptenlöjtnanten Carl Aron E o Johanna Gustava Pettersén.

Biografi

När T på Österbybruk i Dannemora bergslag gick bort 1856, var han i bygden ihågkommen som ”Gammel-Tammen”, allmänt ansedd som en av landets förmögnaste män, möjligen överträffad i rikedom av herren till Lövstabruk, greve Carl De Geer (bd 10). Ändå utpekades T i ett giftigt eftermäle som snål. Bouppteckningen antogs först uppgå till nio miljoner, ”men inga testamentariska dispositioner till välgörande ändamål omtalades”, hette det där. M J Crusenstolpe (bd 9) skrev försmädligt att han omhuldade anförvanter och underhavande: ”för den övriga världen var hans kassakista hermetiskt tillsluten.” Andra däremot har vittnat om hans rundhänthet och generositet och om ett mecenatskap som bl a resulterade i en överdådig konstsamling i bruksherrgården på Österby och gjorde honom till hedersledamot av Akademien för de fria konsterna. Vid sin död efterlämnade han egendomar i fyrtiotvå socknar, värderade – som det visade sig – till drygt fem miljoner riksdaler riksgälds.

För en bana som magnat var T ingalunda förutbestämd. Han föddes 1774 i Göteborg som sjunde son till superkargören och direktören i Ostindiska kompaniet Gustaf Tham och dennes maka Christina Maria Grill och växte upp under tämligen beskedliga förhållanden. Vid sju års ålder utnämndes han enligt tidens sed först till korpral och kort därefter till kornett vid Livregementet till häst. 13 år gammal flyttade han till Uppsala för att läsa fysik och kemi; senare skulle han även komma att studera lantbruk. Hans tid i Uppsala avbröts av Gustav III:s ryska krig. 1790 kommenderades T till skärgårdsflottan, och han utmärkte sig genom att delta i reträtten från Viborg och i segern vid Svensksund där slupen som han befann sig på sköts i sank av ryssarna utan att han själv kom till skada. Detta gav honom Svensksundsmedaljen i guld samt befordran till löjtnant vid Livregementets kyrassiärer. T återvände därefter till Uppsala för att fortsätta sina studier.

Vid universitetet anslöt sig T till studentklubben Juntan, inspirerad av amerikanska och franska revolutionsideal, med filosoferna Benjamin Höijer (bd 19) och Gustaf Abraham Silverstolpe (bd 32) som centralgestalter och den jämnårige Hans Järta (bd 20) som en drivande kraft. Flera Junta-medlemmar etablerade sig senare i Stockholm, däribland T. Där knöt de förbindelser med riksdagsoppositionen mot det kungliga enväldet och vid kröningsriksdagen i Norrköping 1800 kom det till en sammanstötning mellan de radikala elementen och de regeringstrogna. Oppositionsmännen på Riddarhuset, till vilka T hörde, krävde insyn i Riksgäldskontorets affärer och de motsatte sig ett kungligt förslag om myntrealisation. De fick ståndets majoritet på sin sida, men när protokollet skulle justeras hade lantmarskalken ignorerat beslutet. Sex unga adelsmän avsade sig i protest sina adelskap och bytte antingen efternamn eller stavningen av dessa: av Tham blev Tamm. Kungen svarade med att dra in T:s officersfullmakt.

Genom lyckliga omständigheter inledde T strax en långvarig gärning som lantjunkare och bruksägare. På Söderfors ankarbruk härskade T:s moster Anna Johanna Grill, utan efterlevande barn och änka efter sin kusin Adolph Ulric (bd 17), son till den store Stockholmsköpmannen Claes Grill (bd 17), med uppländska bruksintressen. Flera medlemmar av släkten Grill hade efter hand kommit på obestånd, det Grillska handelshuset gjorde konkurs och 2 oktober 1801 såldes Österbybruk på offentlig auktion. Fru Grill på Söderfors hade säkrat sina tillgångar, var fordringsägare och bad brorsonen att ropa in egendomen för hennes räkning; hon fick den för 350 000 riksdaler banco och hälften överförde hon genast på T. Samtidigt gjorde hon honom till förvaltare för både Söderfors och Österby, med ett blygsamt årligt vederlag på 2 000 riksdaler riksgälds med naturaförmåner istället för reveny på driften. Syftet med denna konstruktion var att han efter Anna Johanna Grills död skulle få möjlighet att överta all hennes egendom, och den har tolkats i termer av ”informell adoption”. Så skedde också i etapper efter mosterns frånfälle 1809; tolv år senare stod T som ensam ägare till Österby och under 1820- och 30-talen förvärvade han betydande delar av Söderfors med underlydande hemman och lägenheter.

Den första tiden som brukspatron kunde T odelat ägna sig åt att förbättra och utvidga driften på sina ägor. Han gjorde också omfattande förvärv av bruksegendomar, vilka han knöt till sitt ekonomiska imperium. 1827 köpte han Strömbacka bruk och lantegendom i norra Hälsingland med diversifierad produktion, masugn och andelar i gruvor jämte stora skogskomplex. 1831 förvärvades grannbruket Hedvigsfors. I början av 1830-talet uppgick totalproduktionen på de fyra bruk som T styrde till 10 000 skeppund. Under detta decennium skaffade han sig större jordegendomar även i Uppland: 1831 Lydinge och några år senare Gränome gård samt till sist, 1839, det öster om Enköping belägna godset Fånö.

T var känd som en dynamisk företagsledare, han hade en paternalistisk livssyn och ledarstil med stränga korrektionsmetoder – Karl Kilbom (bd 21), bördig från Österbytrakten, har kallat arbetarna ”livegna” i fråga om t ex rätten att ingå äktenskap – men också med en stor omsorg om barnens skolgång och personalens välbefinnande: under T:s frånvaro från Österby hade bruksläkaren i uppdrag att sända honom noggranna ”bräcklighetsregister”, sjukrapporter. Johan Nybom (bd 27) skaldade efter en utflykt till bruksmiljön: ”hvar jag såg, till höger eller venster, / satt prydlighet och flit i alla fenster.” Ytterst ovillig var T att låna ut yrkesarbetare till andra bruk; risken att de smittades av latmasken ansåg han överhängande.

Strömbacka använde T för två ting. Sedan han tvingats stänga en masugn och en hammare vid Österby på grund av skogsbrist, flyttade han en del av produktionen dit, och på norra Dellen lät han införa ångbåtstrafik samt gräva en kanal (Tamms kanal), främst för transporter av järn, malm och trä från Dellensjöarna till Saltsjön. Och till Strömbacka for han för sommarrekreation, prisande den friska och rena luften där. Som storjordbrukare gick T på 1840-talet i spetsen för en nymodighet som plöjningstävlingar. 1814 hade han som landets störste ofrälse jordbrukare hört till grundarna av Uppsala läns hushållningssällskap, och från det året fram till sin död var han dess vice ordförande.

Vid huvudsätet Österby led emellertid stångjärnsproduktionen av för låg kvalitet, också i jämförelse med närbelägna bruk som Lövsta, Gimo, Forsmark, Ullfors, Gysinge, Harg och Wattholma. Lågpriskonkurrens från engelska tillverkare var ett ständigt bekymmer: rationalisering och sparsamhet blev de metoder han tillgrep. ”Mitt stål begagnas uteslutande till liar" klagade T i slutet av 1830-talet i ett affärsbrev. Det tal han höll som preses i VA 1835 ägnade han åt att diskutera järnhanteringens tillstånd i Sverige i jämförelse med andra länder och slå fast att svenskt stångjärnssmide måste tävla med kvalitet, inte med kvantitet. ”Enda utvägen för Sveriges manufakturister”, säger han i talet, ”är sålunda även här, som i anseende till smidet i allmänhet, att genom förbättrade tillverkningsmetoder kunna i handeln återföra en fullgod, men med mindre omkostnad tillverkad vara.” Själv drog han fördel av andras studier på plats i England, bl a i Lancashire, något som han kunde nyttiggöra sig av särskilt i Söderfors.

T fick namn om sig att vara en god och kreativ hushållare, sakkunnig och initiativrik. 1812, året efter grundandet, invaldes han som arbetande ledamot i Lantbruksakademien, kronprins Karl Johans skapelse. Han skulle av denne betros med flera uppdrag, bl a att ha överinseende över den blivande monarkens uppländska egendomar och i slutet av 1820-talet reda ut en härva med ekonomisk misskötsel av kungliga malmtäkter och bruk i nordligaste Sverige – T har rentav ansetts vara kungens ”privata finansminister”. Hans förtroende hos den Bernadotteska regimen förde honom tillbaka till Riddarhuset genom ett återvunnet adelskap 1826 med bibehållande av namnet och åtföljande baronisering sjutton år senare. Det öppnade dörrarna för inval i flera kungliga akademier. Den fattige f d löjtnanten hade förvandlats till en mäktig jorddrott och koncernchef. Vid världsutställningen i Paris 1855 mottog han dess stora medalj samt kallades till ledamot av två utländska lärda samfund. I Österby bruksherrgård tog han emot besök av svenska arvprinsar och vid midsommartid 1838 bjöd han på ett ståtligt kalas för en gästande rysk storfurste, den blivande kejsar Alexander II, och Sveriges kronprins Oscar. Av storfursten fick han en gulddosa med briljanterat lock.

Författare

 Anders Björnsson

Arkivuppgifter

Handl:ar efter T i Cronstedtska familjearkivet o släktfören Leijonmarcks arkiv, båda i RA. – Brev från T i LUB, RA o UUB (många).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (verk): Tal af [Kongl. Vetenskaps] Academiens præses herr Pehr Adolf Tamm [den 31 mars 1835]. Sthlm 1835. (Norstedt). [1], 8 s. 8:o. – Tal om jernhandteringens tillstånd inom fäderneslandet, med anteckningar öfver dess framsteg i andra länder. Hållet vid præsidii nedläggande uti Kongl. Vetenskaps- Academien den 8 april 1835. Sthlm 1836. (Norstedt). [1], 55 s, [1] vikt pl-bl, tab. 8:o.

Tryckta arbeten (bidrag): För uppgifter om T:s bidrag se förteckningen över T:s tryckta arbeten i C M Rydqvist, Pehr Adolf Tamm, friherre, brukspatron (Lefnadsteckningar öfver Kongl. Svenska vetenskapsakademiens efter år 1854 aflidna ledamöter, bd 1, Sthlm 1869–73, s 80).

Källor och litteratur

G Ahlström, De mörka bergen (1966); H Cornell, År och människor (1971); M J Crusenstolpe, P A Tamm (Svea, folk-kalender, 1857); J-Å Holmbring, Patron på Österby bruk: friherre Pehr Adolph Tamm 1774–1856 (1997); K Kilbom, Vallonerna (1958); C Lagercrantz, Tamms på Österby bruk (2009); [C F Lindahl,] Sv millionärer: minnen och anteckningar af Lazarus, 2 o 9 (1898, 1904); J Nybom, Dannemora och Österby: skaldestycken (1847); Pappas lydige son: Clas Tamms dagböcker och brev 1827–1865, ed C Tamm (2000); G Petri, Hans Järta (2017); C Rydqvist, Pehr Adolf Tamm (VA:s levnadsteckningar, 1, 1869–73); P-V Tham, Gods och gårdar inom ätterna Tham och Tamm (2004); M Tamm-Götlind, Österby bruk på Gammel-Tammens tid (Upplands fornminnes-förenings tidskrift, 45, 1935–37); Ö Tigerstedt, Kavalkad (Fagerstabrukens historia, 4, 1957).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pehr Adolf Tamm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35326, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Björnsson), hämtad 2026-03-05.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35326
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pehr Adolf Tamm, urn:sbl:35326, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Björnsson), hämtad 2026-03-05.