Meriter

3 Rinman, Erik Ludvig, brorsons sonson till R 1, f 4 juni 1874 i Nedre Ullerud, Värml, d 7 sept 1937 i Passau, Bayern (enl db för Djursholm). Föräldrar: bruksförvaltaren Frans Carl R o Augusta Gustafsson. Mogenhetsex vid H a l i Karlstad 14 juni 92, inskr vid UU 4 okt 92, FL 30 maj 99, amanuens vid instit för allm o analytisk kemi 15 sept 01, disp 29 maj 02, FD 31 maj 02, doc i kemi 5 okt 04, allt vid UU, anställd vid Skutskärs cellulosafabrik 08–12, grundade ab Cellulosa, Sthlm, 11, VD där 11–32.

G 4 aug 1906 i Malmö, S:t Petri, m Märta Nordin, f 27 jan 1877 i Hudiksvall, d 24 juni 1930 i Norrtälje (kbf i Djursholm), dtr till överläraren Olof N o Anna Amalia Magdalena Dalen.

Biografi

Under sin tid i Uppsala deltog Erik R i föreningslivet och var 1896–97 instruktör i Uppsala gymnastiska förening samt under 1897 referent i kemiska sektionen av Naturvetenskapliga studentsällskapet, där han också i början av 1900-talet i omgångar fungerade som preparat-, arkiv- och kassaförvaltare.

1908 lämnade R universitetet och tog som en av de första docenterna i Sverige anställning inom industrin, vid Skutskärs massafabrik. Verksamheten inom pappersmasseindustrin kom därefter att ta all hans tid i anspråk. Han studerade – tillsammans med bl a överingenjören vid Skutskär Sixten Sandberg, kemilektorn från Chalmers Abraham Langlet (bd 22, s 254) och Gunnar Sundström – ekonomiskt viktiga problem rörande tillvaratagandet av de värdefulla ämnen som fanns i svartluten och utvecklade olika tekniker i detta syfte. Detta ledde så småningom fram till den s k Rinmanmetoden vid framställning av pappersmassa. Vid Rinmanmetoden användes till den ursprungliga kokningen ren natronlut, inte sulfatlut som tidigare varit det gängse. För att få en cellulosa som var lika god som den man fått tidigare fick kokningen pågå vid lägre temperatur och under längre tid än vanligt. R hävdade att det så framställda kraftpapperet var lika bra som det som framställts enligt sulfatmetoden. För att ta till vara biprodukter ur luten samt för att återvinna sodan lät man svartluten efter kokningen indunsta och sedan torrdestilleras med tillsats av framförallt kalk. Då erhölls betydande mängder metylalkohol, aceton, motoroljor och smörjolja. Eftersom den ursprungliga kokningen dessutom skedde enbart med natronlut, utan tillsats av svavelhaltiga föreningar, var processen helt luktfri, vilket ofta framhölls som en stor fördel. Processen skedde från 1914 i särskilda försöksanläggningar. R arbetade samtidigt med att utveckla metoder för att framställa cellulosa ur halm och ved.

1911 bildade R ab Cellulosa med den direkta avsikten att exploatera sina egna uppfinningar och de många patent han med åren erhöll. Företaget tog licens på de flesta av R:s uppfinningar på det cellulosatekniska området och lät uppföra ett laboratorium till vilket knöts många goda medarbetare, framför allt David Johansson och Hugo Wallin, som bägge förde R:s arbete vidare.

R arbetade också nära Pappersmassekontoret som redan från starten 1918 fick överta många av de rinmanska patent som tillhörde ab Cellulosa. Bl a inleddes 1919 försöksverksamhet vid pappersfabriken i Grycksbo och vid Skoghallverken, där R:s kokningsmetod prövades.

Rinmanmetoden fick aldrig något egentligt genombrott i Sverige; kostnaderna ansågs ofta för höga och utbytet för litet. I kommentarer till metoden påpekas ofta att ett konservativt motstånd inför nya idéer hindrade spridningen av R:s metod. Vissa efterföljare fick R i Amerika men framför allt i Tyskland där Zellstoffwerke Regensburg i Bayern från 1922 använde sig av hans metoder. Detta gav 1924 R ett hedersdoktorat vid tekniska högskolan i Charlottenburg i Berlin.

R tillhörde de första vetenskapligt utbildade forskare som från seklets början blev allt viktigare för den industriella utvecklingen. Detta innebar också att hans gärning inte avsatt större spår i rent akademiska sammanhang. Han uppträdde sällan offentligt utan satte det praktiska arbetet främst, vilket inte gav honom tid att fullfölja de vetenskapliga undersökningar som utvecklandet av hans metod kunde ha gett upphov till.

Författare

Anders Lundgren

Arkivuppgifter

Brev från R i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Triazolföreningar, framstälda af al-dehyder ocl) dicyanfenylhydrazin. 1–3 (VA, Öfversikt af ... förhandlingar, årg. 53, 1896, Sdilm 1896–97, s 687–696, o 54, 1897, tr 1897–98, s 207–223, 551–562; även Meddelanden från Upsala kemiska laboratorium [titelrubr], 243, 246 o 247 resp). – Ueber Ditriazol-verbindungen ans dem Cyanphenylhydrazin und aus dem Cyanhydrazin. (Vorläufige Mittheilung) (Berich-te der Deutschen chemischen Gesellschaft, Jahrg 30, 1897, Berlin, s 1193–95). – Om triazol-, bistriazol- och tritriazolföreningar. Akad afh. Upps 1902. 96 s. – Om bistriazolföreningar ([VA,] Arkiv för kemi, mineralogi och geologi, bd 1, 1903–04, Sthlm, s 221–263 [= 16, 1904]). – Framställning af cellulosa ur ved enligt nat-ronlut- eller sulfat-metod med samtidig utvinning af vedens öfriga beståndsdelar i form af värdefulla biprodukter (Svensk kemisk tidskrift, årg 23, 1911, Sthlm, s 163–170; övers i Der Papier-Fabrikant, Jahrg 10, 1912, Berlin, 4:o, s 39–41, 101–104: Herstellung von Zellstoff aus Holz nach dem Natronlauge- oder Sulfatverfahren mitgleichzeitiger Gewinnung der iib-rigen Bestandtheile des Holzes in Form von wertvollen Nebenprodukten, o sammandrag i The Journal of the Society of chemical industry, vol. 31, 1912, London, s 183: Wood pulp; new system of alkali boiling for – and recovery of useful by-products). – Arbeiten auf dem Gebiete der Sulfat- und Sulfitablaugen-Ver-wertung. Verein der Zellstoff- und Papier-Chemiker, Niederschrift der Verhandlungen in der Hauptver-sammlung am 5. Dezember 1914 in Berlin (Papier-Zeitung, Jahrg 40, 1915, Berlin, 4:o, s 559, 574 f). – Framställning av natroncellulosa med samtidig utvinning av kemiska biprodukter ur avfallsluten (Det sjunde allmänna svenska kemistmötet i Stockholm den 27 och 28 maj 1921 [rubr], Sthlm 1922, 4:o, s 27–32). – Papper av halm, Rinmans metod i Patent no. 66017. Sthlm 1929. 20 s. [Undert s IL]

Källor och litteratur

Källor o litt: Ludde R tysk hedersdoktor (Sv papperstidn, 27, 1924), s 310; B Sundin, Ingenjörsvetenskapens tidevarv (1981); G Sundblad, Cellulosaindustriens avfallsprodukter (Ekon studier tillägn Marcus Wallenberg ... 1914, 1914); UUM (1906). – Nekr:er över R i Sv kemisk tidskr, 49 (1937), s 325f, o i Sv papperstidn, 40 (1937), s 411.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik L Rinman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6765, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Lundgren), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6765
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik L Rinman, urn:sbl:6765, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Lundgren), hämtad 2024-04-24.