Meriter

1 Romell, Lars, f 4 dec 1854 i Kumla, Ör, d 13 juli 1927 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: hemmansägaren Per Adolf Isaksson o Stina Cajsa Larsdtr. Studier vid missionsskola i Örebro, mogenhetsex vid H elementarlärov där 29 maj 76, inskr vid UU 14 sept 76, vik adjunkt vid Folkskollärarinnesem i Falun 78–82, FK vid UU 27 maj 85, vik lektor vid H latinlärov å Norrmalm, Sthlm, 86, extralär vid Östermalms lägre lärov där 87–90, innehavare av Romells patentbyrå där från 90, Regnellsk amanuens vid Statens naturhist riksmuseum 15–20. Mykolog.

G 23juni 1889 i Sthlm,Jak o Joh, m Lovisa Maria Lorentina Stenquist, f 13 juni 1859 i Hangvar, Gotl, d 3 juli 1949 i Västerhaninge, Sth (enl db för Danderyd, Sth), dtr till torparen Pehr August Pettersson o Maria Magdalena Wirelius samt fosterdtr till brädgårdsarbetaren Mathias Wilhelm S o Fredrika Carolina Isberg.

Biografi

R var strängt hållen i föräldrahemmet och fick tidigt deltaga i lantbrukssysslorna. Hans håg stod dock till läsning, men mycket motvilligt lät fadern honom fortsätta skolgången. När R började sina akademiska studier i Uppsala hade han planer på att bli präst eller missionär, och han höll någon predikan i hemsocknens kyrka. Han var även musik- och sångintresserad, och under en tid som informator i Jonsered, Göt, 1876 bildade han en sångförening. En vacklande tro och ett brinnande intresse för växter förde emellertid snart in R på naturvetenskapliga studier. Han var dock av ekonomiska skäl tvungen att göra avbrott i studierna och ta arbete som lärare, varför det dröjde till 1885 innan han avlade examen. Därefter fortsatte R på lärarbanan, och han tycks ha fungerat bra i den rollen. Efter sitt åsiktsbyte kom han dock att rikta sig mot den kristna tron och i stället ägna sig åt studier av vänsterlitteratur (Fritänkaren, Socialdemokraten), och han undervisade om utvecklingsläran. Det kom därför klagomål från elevernas föräldrar mot denne "fritänkare", och efter en tillrättavisning från rektor lämnade den kompromisslöse R omedelbart skolan och återvände aldrig dit.

R.s initiativrika hustru sökte på alla upptänkliga sätt att bidra till familjens försörjning. Hon hade haft extraarbete på en patentbyrå och inrättade egen byrå s å hon gifte sig med R. När R lämnat lärarbanan började han som medarbetare i hennes patentbyrå, som han senare övertog, och han försörjde sig praktiskt taget resten av livet som patentombud. R fick ett mycket gott anseende inom branschen, såväl bland de sökande uppfinnarna, vars idéer han med stor uppoffring sökte förbättra, som bland patentverkets tjänstemän. Som medhjälpare lejde han ofta av sparsamhetsskäl unga pojkar, som kunde arbeta med kost och logi som enda ersättning eller mot en ringa lön. Han utlovade i stället undervisning och tillträde till sitt bibliotek, omfattande 5 000 böcker på tio språk. Det var under dessa premisser som Ivar Lo-Johansson vid 18 års ålder tog anställning hos R, och i ett par av sina böcker har han skildrat livet på patentbyrån. I Asfalt (1979) ges en som det förefaller träffande beskrivning av R som en gammal, något böjd man i grå långrock som levde ett asketiskt liv, vilket han även sökte pådyvla sina anställda. Hans dygn var indelat i arbete under dagen och svampforskning på kvällar och nätter, med avbrott för enkla måltider, middagen först framåt midnatt. Om inriktningen på forskningen tydde mikroskop och kamera i studerkammaren och stubbar och murken ved med svamppåväxt på diskbänken.

Det tidiga naturintresset riktade R mot växter och svampar, och han har även efterlämnat en insektssamling. Hans studier av svamparna placerade hans namn i den sv mykologins historia. Svampintresset väcktes genom kontakten med lektor P G E Theorin i Falun och utvecklades under studietiden i Uppsala, där han träffade Hampus v Post (bd 29), med vilken han fortsatte att uppehålla kontakten, v Post hade en nära relation till Elias Fries (bd 16), och därigenom fick R en intim kontakt med dennes lära och tradition. Också Elias Fries' son Thore Magnus (bd 16) hörde till R:s umgänge.

Även om R under några år innehade en deltidsanställning vid Riksmuseet med uppgift att ordna dess svampsamlingar, en tjänst som han skötte vid sidan av sitt arbete med patentbyrån, måste han betraktas som svampamatör. Ändock anses han som Sveriges främste kännare av storsvampar (hymenomyceter) efter Elias Fries, och han är också landets störste insamlare av sådana svampar. Särskilt väl dokumenterade han svampfloran i stockholmstrakten, men även hans insamlingar i Lappland var epokgörande med upptäckter av dittills okända arter. Efter R:s död fick arvingarna från Amerika ett bud på 37 000 kr för hans stora svampherbarium. De ville dock följa hans önskemål om att det skulle stanna i Sverige, och efter ett par års köpslående och tack vare några mecenater kunde Riksmuseet förvärva herbariet för samma pris som erbjudits från Amerika. Det omfattade 80 000 ex och utgör fortfarande (1998) en viktig källa för studiet av arter och arters förekomst. Samlingen åtföljdes av 11 000 sidor dagböcker och andra anteckningar, 21 000 fotografiska dokument av svampar och deras mikrokaraktärer, sporpreparat samt över 2 000 teckningar. Allt vittnar om den enorma möda och den noggrannhet som R lade ner på sina svampstudier. Även internationellt blev han en aktad auktoritet, och han stod i kontakt med tidens stora mykologer, främst i Europa och Nordamerika men även på mer udda ställen. Korrespondensen är väl dokumenterad i en stor brevsamling. R besökte England 1903 och 1906, Tyskland 1913 samt Danmark och Norge 1918. Ett bevis på internationellt förtroende var att han under en period var medredaktör i den amerikanska tidskriften Mycologia.

Trots sin sparsamhet offrade R åtskilligt av egna resurser till den sv mykologins fromma. Han verkade t ex för att utländska svampsamlingar skulle införlivas med Riksmuseets herbarium. Han offrade sina sista sparslantar och upptog lån för att för 18 000 kr kunna inköpa den italienske abboten Bresadolas herbarium, då denne kommit på ekonomiskt obestånd. Han trodde att utlägget skulle bli temporärt i väntan på att någon mecenat skulle ställa upp, men den enda ersättning han fick var de 1 000 kr som en bekant bidrog med till fraktkostnaden. Bresadolas ovärderliga svampherbarium ingick i den samling som efter R:s död kom till Riksmuseet. Under sina sista år umgicks R också med planer på att bekosta tryckningen av Elias Fries' stora samling av svampbilder och därtill skriva en kommenterande text. Projektet kom dock inte till utförande.

R uppkallade aldrig svamparter efter någon person utan gav dem namn som så mycket som möjligt karaktäriserade arten. Hans eget namn har emellertid flitigt utnyttjats av andra. Två gånger har släktet Romellia beskrivits, av W A Murrill resp R Marie, artepitetet romellii har använts inom släktena Boletus, Dacrymyces, Leucogyrophana, Odontia, Peniophora, Pluteus, Poria, Russula och Xenasmatella samt ro-mellianus i Pleurotus.

R hade en naturlig fallenhet för att uttrycka sig i skrift. Tyska och engelska behandlade han nästan som sitt modersmål, och han behärskade även franska och latin. Han var dock mycket självkritisk och noggrann, varför alstren sällan blev klara för publicering. En ytterligare förklaring till detta är att tiden inte räckte till, eftersom han inte var mykolog på heltid. Det var i stället den omfattande korrespondensen som gjorde R välkänd ute i världen. Han var en i kretsen av tidens stora mykologer och en person som kolleger ofta ville rådgöra med. R tog även kontakter med andra yrkeskategorier i hopp om att få hjälp med att insamla svampar. Det kunde gälla präster eller trädgårdsmästare, som han visste hade kontakt med naturen, eller missionärer i Sydafrika. På så sätt sändes mot ersättning för fraktutlägg åtskilliga paket med svampar till R. Hustrun hjälpte också R på det botaniska och mykologiska området. Hon samlade växter på Gotland om somrarna, och hon gjorde akvareller av svampar, vilka nu förvaras tillsammans med herbariekollekterna.

Flera av R:s vetenskapliga publikationer blev dock internationellt uppmärksammade, bl a flera arbeten om kremlor, särskilt monografin från 1891. Andra vanliga hattsvampar som han behandlade var musseroner, riskor och spindelskivlingar. Särskild betydelse har R haft för sina studier av tickor samt tagg- och skinnsvampar växande på trä. Under flera resor till Torne lappmark insamlade han ett rikt material av sådana svampar och beskrev åtskilliga nya arter. Ett par av hans arbeten behandlar sydamerikanska hattsvampar.

R gjorde stora insatser för att popularisera svamparna och underlätta allmänhetens svampstudier. Han skrev artbeskrivningarna till A V Lönnegrens svampflora, han författade svampavsnittet i den mycket spridda skolfloran av T Krok (bd 21) och S Almquist (bd 1), och tillsammans med H Sandeberg utgav han en svampflora, som byggde på bilder och utkast efterlämnade av Fries-eleven M A Lindblad. Matsvampar behandlades i kommentarerna till Aftonbladets och Dagens svampkartor, i almanackor och i dagspressen, och han ordnade svamputställningar för allmänheten. Även svampars giftighet intresserade R, och han diskuterade svårigheterna med att tolka uppgifter i svampböcker från olika länder, problem som kunde leda till felaktiga uppgifter om ätligheten. Ofta byggde uppgifterna inte heller på reella erfarenheter. Själv tvivlade R på giftigheten hos bolmörtsskivlingen, men efter att personligen ha testat svampen kunde han konstatera: "Men den som den gången högg i sten, det var allt jag. Den betan glömmer jag aldrig." En annan praktisk sida av mykologin kom till uttryck i artiklar om tryffelodling och om fruktträdens hattsvampar. R var också en förnyare av de sv namnen på svampar. I Dr M A Lindblads svampbok (1902) införde han försvenskningar av latinska släktnamn, t ex kopriner (Coprinus) och pleuroter (Pleurotus), ett förfarande som dock inte vann gehör hos andra författare. Däremot blev många artnamn bestående, såsom grynsopp, riddarmusseron och sotbrun vaxskivling. En smärre revolution innebar R:s bearbetning av de sv namnen i Krok och Almquists tredje upplaga (1907), och därifrån härstammar en mängd av de nu använda namnen, t ex lysticka, stubbhorn och argusöga. Där skapade R också många namn på -(l)ing, såsom bläcking, guling och flamming. De flesta av dessa är inte längre i bruk, medan andra fortfarande (1998) används, bl a hätting, kremling, mussling och skräling.

R var blyg, tillbakadragen och lite enkelspårig. Han skämdes för att blotta sina känslor, vilket kanske hade sin grund i en kärlekslös barndom. Mot sina barn visade han inte heller någon sann faderskärlek utom när han undervisade och uppfostrade dem, och då gjorde han det säkerligen med samma krassa nyttotänkande som genomsyrade så mycket annat i hans liv. Han hade en stark pliktkänsla och en optimism om det förnuftigas makt i världen. Det torde vara förklaringen till att han försökte stoppa första världskriget genom brev till påven och till tyska kejsarinnan, som uppmanades att i stället använda pengarna till bekämpning av ohyra. Även om R tidigt lämnade tron på kristendomen, blev han i hela sitt liv trossökande med funderingar om ett eventuellt liv efter detta. Han var lika intresserad av spöken som av svampar, och han läste spiritistisk litteratur, för övrigt den enda litteraturgenre han ägnade sig åt förutom den vetenskapliga.

R var ständigt verksam, och han ägnade sig inte åt något annat än det han ansåg vara nyttigt. För det han trodde på kunde han offra hur mycket av sin egen tid som helst. Sparsamheten drev han också mycket långt, och han sökte återanvända det mesta. Som omslag till sina svampar återanvände han t ex patentbyråpapper, och brevkoncepten kunde han skriva på insidan av gamla uppsprättade kuvert. Att äta såg han endast som en nödvändighet för att kunna arbeta. Trots sitt intresse för svampar uppskattade han dem föga som mat. Som en följd av det asketiska livet drabbades R av skörbjugg. En passion som inte kan förklaras ur rena nyttoaspekten var uppskattningen av vällukter. Möjligen kan den förknippas med svampars lukt, en inte oviktig karaktär vid svampbestämning. R:s musikintresse, som även tog sig uttryck i försök att få barnen att lära sig att spela, kopplade han helt bort på äldre dagar, då han varken spelade eller lyssnade till musik. R var in i det sista till överansträngning sysselsatt med arbete och forskning. Han gav sig mycket litet tid till att sköta sin kropp, och den sista tiden drabbades han av dagliga svimningsanfall. Ändock kom hans död oväntat. Vid båren hedrades R av bl a många botaniska institutioner, och då fick han även insignierna på det hedersdoktorat som kort före hans död tillerkänts honom.

Författare

Åke Strid

Arkivuppgifter

R:s herbarium liksom hans dagböcker o andra anteckn:ar, en stor saml korrespondens, foton o teckn:ar i Naturhist riksmuseet, Sdilm. – Brev från R i GUB (bl a till P Tufvesson), LUB (till Bror Olsson, M Sjöbeck o G Turesson) o i UUB (bl a till O Dahlgren o O Juel samt många till C Fries o T M Fries).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Observationes mycologicae. 1*. De genere Russula (VAH, Öfversikt af ... förhandlingar, årg 48,1891, Sthlm 1891-92, s 163-184 = n:o 3). – Calosphaeria polyblasta, Romell et Sacc. / Torula (?) maculicola ... (Grevillea, a quarterly record of cryptoga-mic botany and its literature, vol. 21, 1892–93, London s 65, 69). – Hymenomycetes Austro-Americani in itinere Regnelliano primo collecti ... Communicatum die 14 Novembris 1900. Sthlm 1901. 61 s, 3 pl-bl. (VAH, Bihang, bd 26, afd 3, n:o 16.) – Kan äkta tryffel odlas hos oss? (Trädgården, årg 1 [=5], 1906, Sthlm, 4:o, s 182-184). – Tryffel och tryffelodling. Några erinringar med anl af K. G. H:s kritik af mitt meddelande ... (ibid, 2 [6], 1907, s 75 f). – Några ord om svampar (Bonniers månadshäften, 1907, Sthlm, s 603–610). – Some fungi growing both on coniferous and deciduous trees (Mycologia, vol 1,1909, Lancaster, Pa., s 265–267). – Observation regarding the spores of Polyporus colossus [+ P. leucocreas o Ga-noderma obokense] (ibid, s 277). – Våra svampar och deras användning i hushållet. Sthlm 1909. 48 s. [Anon; enl Krook; senare uppl nämner som förf S Davidson; beskrivn till följ arb.] – Svampkarta ... utg af Aftonbladet och Dagen, Sthlm [1910]. Patentfol. 1 bl vikt i 8:o. [Nya utg:] Aftonbladets svampkarta. [1916, 1917, 1919, 1923, 1928.] 2. uppl: Nordisk svampkarta ... 1936. – Hymenomycetes of Lappland. [Rubr; omsl: Serl.] Upps 1911. 35 s, 2 vikta pl. (VA, Arkiv för botanik, bd 11, n:o 3.) – De bästa matsvamparna (Almanack för alla, årg 18,1914, Sthlm 1913, s 168-172, (3) s färgpl). – Fruktträdens hattsvampar (Sveriges pomologiska förenings årsskrift, årg 26, 1925, Sthlm, s 43–56). – Medv i exsiccatverk: L Rabenhorst, Fungi Europaei et Extraeuropaei exsiccati .... ed nova, series 2, cura G. Winther, centuria 34, Dresden 1885, (omtr i Hedwigia, Organ fur specielle Kryptogamenkunde 1885, Dresden), o Fungi exsiccati praesertim Scandinavici, centuria 1, [Sthlm 1890,] 2, Sthlm 1895; artbeskrivningar i A. V. Lönnegren, Nordisk svampbok 2. förbättr o förök uppl Sthlm 1895, 3. uppl 1904, 4.-5. tillök uppl 1913, 1916; bearb: Ordn. Ascomycé-tes [utom Licenes = Tuberaceae / Pyrenomycétes / Discomycétes / Gymnoåsci] / Gasteromycétes / Hymenomycetes (Th. O. B. N. Krok o S. Almquist, Svensk flora för skolor, 2. Kryptogamer, 2. uppl Sthlm 1898, s 103–233; föret; 3. uppl 1907, s 135–285, 4. uppl 1917, s 150–301, 5. uppl 1932, s 143–185, 197–297); M. A. Lindblads Svampbok Sthlm 1901, (18), 166 s, 4 vikta pl, 2.-3. genoms uppl 1913, 1920, (8), 158 s; bidr i: Botaniska notiser, 1889–90, 1892, 1895, Lund, Svensk botanisk tidskrift, 1908, 1912, 1916, 1919, 1926, Sthlm, Der Pilz- und Kräuterfreund, 1919, 1921–22, forts: Zeitschrift fur Pilzkunde, 1924, 1926-27, Heilbronn Die schweizerische Zeitschrift för Pilzkunde, 1926–27, Bern; intill 1919 se Krok, s 593 f. – Medv i Mycologia, vol 1–19, 1909–27, Lancaster, Pa. (associate editor).

Källor och litteratur

Källor o litt: W C Coker, L R (The journal of Elisha Mitchell scientific society, 43, 1927); L G Romell, In memoriam, LR (Svbotan tidskr, 21,1927); J Schäffer, L R (Zeitschrift fur Pilzkunde, 7, 1928); C L Shear, L R (Mycologia, 20,1928).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars Romell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6823, Svenskt biografiskt lexikon (art av Åke Strid), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6823
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars Romell, urn:sbl:6823, Svenskt biografiskt lexikon (art av Åke Strid), hämtad 2024-04-25.