Meriter

2 Olivecrona, Axel Herbert, sonson till O 1, f 11 juli 1891 i Visby, d 15 jan 1980 i Sthlm, Osc. Föräldrar: häradsh, JD Knut Axel Gustaf O o grev Ebba Christina Mörner. Studentex vid Uppsala h a l 27 maj 09, inskr vid UU ht 09, MK där 28 nov 12, amanuens vid KI:s patolog inst 16–17, sjukhusassistent i Dortmund o Leipzig 17–18, ML vid KI 7 sept 18, Sverige-Amerika stiftelsens stipendiat i USA 1 sept 19–14 juni 20, amanuens vid Serafimerlasarettets kir klinik, Sthlm, 1 juli 20–30 juni 23, disp vid Kl 29 maj 22, MD där 31 maj 22, doc i experimentell kirurgi där 22, underkirurg vid Sabbatsbergs sjukhus, Sthlm, 1 juli 23–31 nov 25, bitr o tf överkirurg vid Serafimerlasarettet periodvis 15 sept 23–31 juli 27, doc i kirurgi vid KI 4 mars 24, läk på kir polikliniken vid Sabbatsbergs sjukhus 1 dec 25–31 mars 30, bitr överkirurg o överläk vid Serafimerlasarettets kir klinik juni 30–35, överläk vid neurokir kliniken där 35–juni 60, erhöll en personlig professur i neurokirurgi vid Kl 23 maj 35, ord prof i samma ämne där 4 juni 48–30 juni 60, led av vetensk rådet vid försvarets sjukvårdsförvaltn 1 jan 44, av med:styr:s vetensk råd 53–60, överläk vid Military Hospitals i Kairo neurokir avd okt 60–61. – LVA 55, led o hedersled av ett stort antal sv o uti vetensk sällsk.

G 1) 14 sept 1921(–42) i Sthlm, Osc, m Ragnhild Hirsch, f 6 nov 1896 där, Mosaiska, d 25 jan 1974 där, Osc, dtr till ingenjören Herman H o Hermine Hirsch; 2) 22 febr 1942 i Sthlm, Osc, m Ulla Dagmar Löfberg, f 30 jan 1904 där, Kungsh, dtr till grosshandlaren John Harald L (bd 24, s 500) o Anna Cecilia Andersson, samt tidigare g Gadd.

Biografi

Under första världskrigets slutar tjänstgjorde Herbert O på kliniker i Dortmund och i Leipzig, där han hos prof E Payr fick lära sig kirurgisk behandling av skott- och granatsplitterskador. Som underkirurg på Serafimerlasarettet erhöll han ett stipendium från Sverige-Amerika stiftelsen. Hans ursprungliga tanke var att vid Rockefeller-institutet i New York hos vävnadsodlings-pionjären Alexis Carrel "studera experimentell kirurgi samt där utföra något inom detta område fallande vetenskapligt arbete" (reseber).

Vid O:s ankomst till USA var emellertid Carrel bortrest, och O beslöt i stället att arbeta hos prof W Halsted vid Johns Hopkins University i Baltimore, Maryland. Vid det till universitetssjukhuset knutna laboratoriet för experimentell kirurgi sökte O genom djurexperimentella studier finna orsaken till tarmparalys i samband med tarmobstruktion och bukhinneinflammation. Efter återkomsten till Sverige slutförde O dessa studier på KI. I sin reserapport till stiftelsen angav O att han utöver det experimentella arbetet följt undervisningen i kirurgi och därmed besläktade ämnen, att han alltid varit "närvarande vid Dr Halsteds föreläsningar och kliniska ronder" och dessutom närvarit vid operationer inom urologi, ortopedi, kirurgi och neurokirurgi. Den neurokirurgiska verksamheten vid sjukhuset leddes av W Dandy, som var föregångsman inom neurokirurgin.

1922 disputerade O på ett experimentellt arbete med titeln An experimental study of the circulatory failure in peritonitis. Såväl författandet av avhandlingen som försvaret erhöll betyget "med utmärkt beröm godkänd". S å sökte O en docentur i experimentell kirurgi. I utlåtandet från Kl heter det, att O "har en gedigen utbildning i medicinens teoretiska underlag ... Han har vidare genom experimentella studier och arbeten såväl i Amerika som på härvarande fysiologiska institution styrkt sig äga goda teoretiska och praktiska förutsättningar för fortsatt verksamhet inom det område som den sökta docenturen omfattar" (KI:s arkiv AIa:25).

1922 opererade O sin första patient med hjärntumör. Patienten led av en metastas, d v s en elakartad tumörsjukdom med spridning till hjärnan. Vid friläggningen av det hjärnområde varifrån symtomen tolkades härleda fann O emellertid ingen svulstväxt, och han fick nöja sig med att utföra en s k temporal dekompression, d v s han avlägsnade skallbenet för att lätta på tryckstegringen i skallkaviteten. Med nästa fall, en patient med en tumör utgången från hörselnerven, ett s k acusticusneurinom, gick det något bättre. O frilade tumören och förminskade den successivt från tumörcentrum, s k intrakapsulär enukleation, enligt en metod som beskrivits av neurokirurgen H Cushing fem år tidigare. I Europa hade dittills operationsdödligheten varit nästan 100% vid försök att avlägsna sådana hjärntumörer. Eftersom patienten måste ligga framstupa på operationsbordet med ansiktet vilande i ett stöd hade O för ändamålet av en frisör lånat en rafraichisseur. Denna fylldes med eter varefter narkosläkaren, "dropparen", kommenderades ner under bordet för att underifrån bespruta patientens ansiktsmask. Patienten somnade dock inte, medan däremot narkosdoktorn dunsade i golvet och fick dras fram medvetslös. Operationen genomfördes sedan enbart med hjälp av lokalbedövning och tog sex timmar i anspråk. Patienten överlevde 18 dagar, vilket väckte sensation.

Lokalbedövning blev framgent "die Methode der Wahl", och det var först mot slutet av 1940-talet som narkos började användas vid intrakraniella ingrepp. O:s tidiga operationserfarenheter illustrerar de problem som mötte hjärnkirurgins pionjärer. Det intravenösa droppet infördes t ex inte förrän i början av 1930-talet. Resultaten efter hjärntumöringrepp var allt annat än uppmuntrande med undantag för dem som uppnåddes av Cushing i Boston och den norske pionjären Vilhelm Magnus i Oslo. Under perioden 1912–21 hade 31 patienter med hjärntumör opererats på Serafimerlasarettet i Sthlm, men mer än 2/3 av dessa hade avlidit i direkt anslutning till operationen; sju patienter hade överlevt några månader, och endast två hade klarat sig i ca tio år, bägge dock gravt neurologiskt invalidiserade. Under kursen i neurologi i Uppsala i början på 1930-talet demonstrerades patienter med hjärntumör för de medicine kandidaterna. Dessa patienter remitterades dock inte till kirurgisk behandling utan "lades åt sidan" såsom varande intressanta men hopplösa fall.

Avsaknaden av läromästare hindrade inte O från att bli alltmer framgångsrik som hjärnkirurg på Serafimerlasarettet. Han inspirerades sannolikt av Magnus och var full av beundran för de goda resultat som denne presenterade vid den skandinaviska kirurgkongressen i Khvn 1925. Själv hade han då opererat 18 fall av tumörer i lillhjärnsregionen; av de behandlade patienterna hade fem avlidit i anslutning till ingreppet.

1927 publicerade O i den omfattande monografin Die chirurgische Behandlung der Gehirntumoren sina resultat och erfarenheter av de hjärntumöringrepp han utfört sedan sin debut som hjärnkirurg och blev därmed snabbt internationellt känd. I denna blivande klassiker redovisade O inte blott sina operationsresultat utan sökte också analysera sina operativa misslyckanden och gav påpekanden och anvisningar hur sådana i framtiden skulle kunna motverkas och förhindras.

Fram till 1930, då han utnämndes till överkirurg, tvingades O att bedriva hjärnkirurgin som en bisyssla under de två eftermiddagar i veckan då han inte var upptagen av allmänkirurgiska operationer, egen privatmottagning eller poliklinikverksamhet på Sabbatsbergs sjukhus. Han hade ingen underläkare utan fick förlita sig på hjälp av frivilliga assistenter från kirurgkliniken på Serafimerlasarettet. O utförde själv alla neurologiska undersökningar, och eftersom en operation kunde ta upp till 10 timmar i anspråk fick många sena kvällar och även nätter tas i anspråk. Med bristfälliga blodstillningsmetoder blev ingreppen alltid utdragna. Först 1928 fick O tillgång till en s k diatermiapparat, det viktiga hjälpmedel för att uppnå blodstillning vid ingrepp i hjärnan som Cushing introducerat några år tidigare. På ett mycket tidigt stadium var O klar över att perfekt blodstillning var högst väsentlig för slutresultatet, och att postoperativa blödningar till varje pris måste förhindras. Användningen av vätesuperoxidlösning som hjälpmedel vid det tidskrävande hemostas(blodstillnings-)arbetet introducerades av O 1930.

En absolut förutsättning för framgångsrika ingrepp var en korrekt lokalisering av expansiva processer i hjärnan. Kraniotomin (skallöppningen) måste vara placerad exakt över den sjukliga förändringen. Vid en hjärntumör med förhöjt intrakraniellt tryck och felplacerad kraniotomi kunde under sökande efter tumören normal hjärnvävnad pressas ut, s k hjärnprolaps, en komplikation som det till varje pris gällde att undvika. I värsta fall kunde hjärnprolaps leda till strangulering av protruderande hjärnvävnad och operationssår som helt enkelt inte kunde slutas över hjärnprolapsen.

Under 1920-talet utvecklade röntgenologen E Lysholm (bd 24) den av Dandy beskrivna s k ventrikulografin för påvisande av expansiva intrakraniella processer. Utvecklad till fulländning av O blev Lysholms röntgendiagnostik allt säkrare, och en bit in på 1930-talet lyckades Lysholm även påvisa förekomsten och läget av processer i lillhjärnan i den s k bakre skallgropen, vilka O sedan grep sig an.

Hösten 1929 besökte Cushing Sverige och träffade då i Sthlm bl a O. I anslutning till den internationella neurologkongressen i Bern i aug 1931 lät Cushing inbjuda O till en privat bankett, dit endast medicinvärldens föregångsmän inviterats. Troligen hade Cushing två år tidigare imponerats av O:s autodidaktiska gärning på Serafimerlasarettet. Vid kongressen överenskoms också att O som elev i Sthlm skulle mottaga den tyske kirurgen Wilhelm Tönnis, vilken uttalat en önskan att lära sig neurokirurgi hos den vida omtalade O. Efter sju månaders intensiv utbildning 1932–33 hos O reste Tönnis tillbaka till Tyskland och lyckades där inom kort etablera tysk neurokirurgi.

1934 publicerade O sin andra monografi, Die Parasagittalen Meningeome. Även om beteckningen "parasagittal" använts tidigare, anses O vara den förste som klart förstod att särskilja dessa godartade hjärntumörer (meningiom eller meningeom) från andra icke sinus engagerande meningiom på hjärnkonvexiteten och därav dra de operationstekniska konsekvenserna.

Först sedan O utnämnts till professor i neurokirurgi vid Kl fick han en egen, från kirurgkliniken avskild, speciell neurokirurgisk avdelning på Serafimerlasarettet. Det var inte genom några epokbildande upptäckter som O:s klinik blev det Mekka till vilket neurokirurger och röntgenologer från hela' världen vallfärdade. Klinikens internationella ryktbarhet grundlades fastmer genom målmedveten och praktisk tillämpning av metoder som redan lanserats på andra håll i världen och den föredömliga organisation som O utarbetat i kompanjonskap med Lysholm, vars diagnostik av hjärntumörer stod i en klass för sig. Under svåra och primitiva arbetsförhållanden under en lång följd av år växte den klinik fram, till vilken strömmade från hela Europa elever som senare skulle bygga upp den neurokirurgiska vården i sina respektive hemländer. Där praktiserade bl a Eduard Busch och Aarno Snellman, vilka senare fick de första neurokirurgiprofessurerna i Danmark respektive Finland. O:s förste sv lärjunge var Olof Sjöqvist som 1939 satte upp en egen liten neurokirurgisk klinik på S:t Eriks sjukhus, vilken 1943 överflyttades till det då nya Södersjukhuset. I början på 1940-talet var hjärntumörkirurgin på Serafimerlasarettet så nära sin fulländning som dåtida resurser medgav.

O riktade så småningom sitt intresse även mot andra sjukdomstillstånd. Han är ansedd som pionjär vad gäller intrakraniell kärlkirurgi. 1936 publicerade O tillsammans med Hilding Bergstrand och Tönnis verket Gefässmissbildungen und Gefässgeschwulste des Gehirns. Tre år senare presenterade han en serie patienter som opererats för akustikustumör; hos 65% av dessa hade han lyckats bibehålla funktionen i ansiktsnerven – en för tiden exceptionellt god kirurgisk prestation. Senare, 1957, publicerade O tillsammans med Ladenheim sina erfarenheter från operation av kärlmissbildningar i hjärnan, ytterligare en neurokirurgisk klassiker. O var också intresserad av lindring av svåra smärttillstånd och initierade Sjöqvist till forskning på området, vilket ledde till att denne utvecklade en metod att skära av smärtbanor i centrala nervsystemet, s k medullär tractotomi. Sedan Sjöqvist avlidit 1954 blev Gösta Norlén O:s "kronprins", d v s bitr överläkare under det att de båda andra tjänsterna besattes med Lars Leksell och Nils Lundberg. O pensionerades 1960 och efterträddes på Serafimerlasarettet av Leksell, senare föregångsman inom området stereotaxi och gammastrålbehandling.

O avslutade sin gärning med ett magnifikt och helt övergripande samlingsverk om neurokirurgiska sjukdomar och deras behandling, som han utgav i kompanjonskap med Tönnis. Verket, Handbuch der Neurochirurgie, började utkomma 1954. Internationellt har O förblivit (1991) den mest erkände sv neurokirurgen. Han utsågs till ledamot eller hedersledamot av åtskilliga lärda in- och utländska facksällskap. O:s position bland kollegerna var unik: Sommaren 1935 besöktes han av den brittiske neurokirurgpionjären Geoffrey Jefferson, som därefter bl a skrev: "Olivecrona is first-rate; he works calmly and methodically and yet gets his bone flaps up in 12–15 minutes. He uses the Martel drill and a bone saw designed by Max Stille – a very great improvement over the old Gigli saw. Olivecrona operates on at least two cases a day, five days a week, and yet he does not consider a day well ended unless he has also been able to play a round of golf." Förutom åt golf ägnade O sin knappa fritid åt segling.

Författare

Bengt Ljunggren

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ein Fall von Geschwulstbildung in den weichcn Häuten des Zentralnervensystems (Virchows Archiv für pathologische Anatomie und Physiologie und fiir klinische Medizin, Bd 217, Berlin 1914, s 161–173). – Eine verein-fachte Methode zur Darstellung der Markscheiden an Gefrierschnitten (Centralblatt fiir all-gemeine Pathologie u. pathologische Anatomie, Bd 28, 1917, Jena, s 521–523). – Zwei Ganglioneurome des Grosshirns (Virchows Archiv 226, 1919, s 1–17, 1 pl). – Untersuch-ungen iiber die Fäulnisveränderungen der Menschlichen Lungen (Viertcljahrsschrift fiir gerichtliche Medizin und öffentliches Sanitätswe-sen, F 3, Bd 60, 1920, Berlin, s 102–120). – An experimental study of the circulatory failure in peritonitis. Acad treatise ... [Kl]. Sthlm 1922. 76 s. [Ur Acta chirurgica Scandinavica, vol 54.] – Notes on the diagnosis of acute suppurative typh-litis (Acta medica Scandinavica, vol. 59. Opus professori F. Lennmalm dedicatum, Sthlm 1923, s 344–358). – Quelques observations neurologo-chirurgicales (Acta medica Scandinavica Supp-lementum 16 [omsl]. Rapports et comptes rendus du douziémc Congrés de médecine des pays du Nord tcnu å Stockholm du 27 au 29 aout 1925, [Sthlm, tr] Nancy 1926, s 246-252). - Notes on the Rocntgen therapy of gliomas of the brain (Acta radiologica, vol. 7. Xenia Forsselliana, pars 2, Sthlm 1926, s 259-268; tills med E. Lysholm). – Die chirurgische Behandlung der Gehirntumoren, eine klinische Studie ... unter Mitwirkung von E. Lysholm. Berlin 1927. IV, 344 s. – Der Gehalt an Pentose im Hunde-Pankreas nach Un-terbindung der Ausfiihrgänge (Acta medica Scandinavica, 68, 1928, s 215–218; tills med E & G Hammarsten). – I tumori bilaterali delPacustico dal punto di vista chirurgico (Rassegna inter-nazionale di clinica e terapia, anno 9, 1928, Napoli, s 659–1369). – Om trigeminusneuralgi och dess behandling (Nordisk medicinsk tidskrift, bd 1, 1929, Sthlm, s 503–508). – Kirurgiska synpunkter på epilepsi (ibid, 2, 1930, s 793–797). – Ueber die Anwendung der Elektrokoagulation bei Gehirntumoren (Acta psychiatrica et neurolo-gica, vol. 5, 1930, Khvn, s 295-302; även Miin-chencr medizinische Wochenschrift, Jahrg 77, 1930, Munchen, 4:o, s 232-236, 280-286). -Lc point dc vue chirurgical dans le traitement de lepilepsie (ibid, 6, 1931, s 193-202). – Die Gliome der Grosshirnhemisphären (Deutsche Zeitschrift fiir Nervcnhcilkunde, Bd 128, Berlin 1932, s 1–44; tidigare fr resumé i Revue neurologique, année 38, 1931, Paris, T 2, s 380). -Nyare framsteg på hjärnkirurgiens område (Ugeskrift for Laegcr, Aarg 94, 1932, Khvn, 4:o, s 921–927; även i Neurologia polska, T 15, 1932, Warszawa, med fr resumé). – On suprasellar cholcsteatomas (Brain, a journal of neurology, vol 55, 1932, London, s 122-134). – Die parasagittalen Meningcome. Leipzig 1934. 4:o. 143 s. – Sjukdomar i kraniet, hjärnhinnorna och hjärnan (Nordisk lärobok i kirurgi, [2. omarb uppl,] 2. Speciell kirurgi, d 1, Khvn 1934, s 41–72; 3. d:o 1941, s 40–74, genoptr 1945; 4. d:o 1949, s 35–94, även med norsk titel: ... lserebok 2. Spcsiel 1934, 1949; med dansk titel: ... laere-bog 5. omarb udg 1955, 4:o, s 225-258). – Uber Meningcome der Siebbeinplatte (Bruns' Beiträge zur klinischen Chirurgie, Bd 161, Berlin & Wien 1935, s 224-253; tills med H. Urban). – Bedeutung des Röntgenbildcs fiir die Anzcigc-stellung und Behandlung der Gehirntumoren (Forlschritte auf dem Gcbiete der Röntgenstrah-len, Bd 52, Leipzig 1935, 4:o, s 355-368). -Neucre Fortschritte in der Neurochirurgie (Jah-reskurse fiir ärztlichc Fortbildung, Jahrg 26, 1935, Munchen, 4:o, H 5, s 14–21). – Angio-blastic meningiomas (The American journal of cancer, vol 24, 1935, Lancastcr, Pa., 4:o, s 522 — 530; tills med H. Bergstrand). – Schnittfiihrung bei Spaltung des Kleinhirns?... Antwonen (Die medizinische Welt, Jahrg 9, 1935, Berlin, 4:o, s 579; tills med G Schaltenbrand mfl). – Gefäss-missbildungen und Gefässgcschwiilste des Ge-hirns. Leipzig 1936. 4:o. 181 s. (Tills med H. Bergstrand & W. Tönnis.) – Uber Gefässmiss-bildungen und Gefässgeschwulste des Gehirns (Orvoskcpzés, 1936, Budapest, 4:o, s 778-792). Die Meningcome der Siebbeinplatte (Sammlung der Vorträge vom VIII. Fortbildungskurs fur Augenärztc in Frankfurt am Main 21.–27. Feb-ruar 1937 ... Gegenwartsprobleme der Augcn-heilkunde Leipzig 1937, 4:o, s 104-118). – Uber die Bedcutung der Augensymptome fiir die topische Diagnose der Hirntumoren (Bericht iiber dic konstituierende Sitzung der Internatio-nalcn Akademie fiir das ärztliche Fortbild-ungswescn Budapest 23.-28. April 1938, Jena 1938, s 159- 168; även: Acta ophthalmologica, Vol. 16, 1938, Klivn, s 431-445, o Orvo-sképzés, 1938, s 356–365). – Das Chiasmasynd-rom (Der Nervcnarzt, Jahrg 11, 1938, Berlin, 4:o, s 135–139). – [Uber das Chiasmasyndrom:] Aussprachc (Deutsche medizinische Wochen- schrift, Jahrg 64, 1938, Leipzig, 4:o, s 187 f). – Ueber Méniére's Krankheit und ihre chirurgische Behandlung (Schweizerische medizinische Wo-chenschrift, Jahrg 68, 1938, Basel, 4:o, s 125–128). – Acoustic tuniours (III congrés neurolo-gique international Copenhague 21–25 aout 1939, Comptes rendus des scances, Klivn 1939, s 761–771) . – Acoustic tumours (Journal of neurology and psychiatry, N S, vol 3, 1940, London, 4:o, s 141–146). – Schussverletzungen des Ge-hirns (Der Chirurg, Jalirg 12, 1940, Berlin, 4:o, s 65–70). – Chirurgische Behandlung der Geschwulste (Neue deutsche Chirurgie, Bd 50. F Krause, Die spczielle Chirurgie der Gehirnkrankheiten, Bd 3, Stuttgart 1941, s 191–377). – The operative procedure in intervertebral disk protru-sions (Acta radiologica, 22, 1941, s 743-747 [i fasc 5–6: Erik Lysholm anniversary number]). – Die Trigeminusneuralgie und ihre Behandlung (Der Nervcnarzt, 14, 1941, s 49-57). – Corti-comeningeal scars in traumatic epilepsy; localiza-tion by pneumographic examination of the sub-dural space (Archives of neurology and psychiatry, vol 45, Chicago, 111., 1941, 4:o, s 666-671). – Tractotomy for relief of trigcminal neuralgia (ibid, 47, 1942, s 544–564). – Die chirurgische Behandlung der Méniéreschen Krankheit (Mun-chencr medizinische Wochenschrift, 90, 1943, s 466 — 469; övers: El tratamiento quirurgico de la enfermedad de Méniére, Santiago de Chile 1943, 4:o, 8 s, ingående i Neurocirugia, publicaciones y trabajos cientificos, vol 2, ano 1941–1943, ibid s å). – Actividadcs en la clinica de neurocirugia de Serafimerlasarettct (Estocolmo) durante el ano 1945; algunos comentarios (El dia médico, ano 18, 1946, Buenos Aires, fol, s 1956-60). - Notes on the surgical treatment of migraine (Acta medica Scandinavica Suppl 196 [omsl]. Hilding Berglund 1887 2/6 1947, Sthlm 1947, s 229–238). – The surgery of pain (Acta psychiatrica et neurologica, Supplement 46. Nils Antoni profes-sori ... hoc opus dedicant collegae Khvn 1947, s 268–280; övers i bl a Archivos de la Sociedad de cirujanos de hospital, ano 1 7, 1947, Santiago de Chile, s 366–372). – Tratamiento quirurgico de la angina de pecho (Revista medica de Cördoba, ano 35, 1947, Cördoba, 4:o, s 419-446; tills med I Lindgren; även i Revista clinica espanola, Tomo 26, Madrid 1947, 4:o, s 427-438). - La cirugia de la angina de pecho (Gaceta medica de Lima, vol. 3, 1947, Lima, s 86–90). – Meningio-mas parasagitales (ibid, s 138–142). – Cirugia de los tumöres encefålicos; tumöres del nervio acustico (El dia medico, 19, 1947, s 2237-47; tills med A Givré). – Tratamiento quirurgico de los ancurismas artcriovenosos (Actas luso-espano-las de ncurologia y psiquiatria, vol 6, 1947, Madrid, s 1 —5; tills med J. Riives). – Arteriovenous aneurysms of the brain. Their diagnosis and treatment (Archives of neurology and psychiatry, vol 59, Chicago, 111., 1948, s 567–602; d:o). – Cholesteatomas of the cerebello-pontine angle (Acta psychiatrica et neurologica, 24, 1949, s 639–643). – Tumöres del nervio acustico. Considera-ciones clinicoquinirgicalcs sobre 250 casos (Revista espanola de oto-neuro-oftalmologia y neurocirugia, ano 8, 1949, Valencia, 4:o, s 131–144; tills med A Givré; även La prensa medica argentina, vol 36, 1949, Buenos Aircs, 4:o, s 262–269). – Nobelpriset i fysiologi och medicin förär 1949 (Les prix Nobel en 1949, Sthlm 1950, s 35–42). – Die arteriovenösen Ancurysmen des Gehirns (Deutsche medizinische Wochenschrift, 75, 1950, s 1169–73; övers i Minerva medica, gazzetta settimanale per il medico pratico, anno 41, 1950, Torino, 4:o, vol 2, s 118-121 [i suppl till 21/7]). – Gli angioreticulomi ccrebellari (Minerva chirurgica, anno 6, 1951, Torino, 4:o, s 532–537). – Neurosurgery, past and present (Acta neurochirurgica, Bd 2, Wien 19[51–]52, s 4–8). – Hipofisectomia en el cancer de la glån-dula mamaria (Acta luso-cspanolas de ncurologia 12, 1953, s 273-282; tills med R Luft). -Succcssful treatmcnt of a case of Cushing's syndrome by elcctrocoagulation of the hypophysis (The journal of clinical endocrinology and metabolism, vol 13, 1953, Springficld, 111., s 1101-08; tills med B. Arnér, R. Luft & B. Sjögren). -Hypophysectomy in man: expcriences in severe diabetes mellitus (ibid, 15, 1955, s 391 -408; tills med R. Luft & B. Sjögren). – Hypophysectomy in man: effect on water excretion during the first two postopcrativc months (ibid, s 553 — 567; tills med D Ikkos & R Luft). – Hypophysectomy in man: further expcriences in severe diabetes mellitus (The British medical journal, 1955, London, 4:o, vol 2, s 752-756; tilis med R. Luft, D. Ikkos, T. Kornerup & H. Ljunggren). – Hipofisectomia en cl hombre (Folia clinica internacional, T 5, 1955, Barcelona, 4:o, s 1 - 5; tills med R Luft). -Hypophysektomie bei Mcnschen mit Mamakarzi-nom, Prostatakarzinom und malignem Diabetes mellitus (Wiener Zeitschrift för innere Medizin und ihre Grenzgebiete, Jahrg 36, 1955, Wien, s 49–58; d:o). – Hypophysectomy in man. Expcriences in metastatic cancer of the breast (Cancer, a journal of the American Cancer society, vol 8, 1955, New York, 4:o, s 261 -270; d:o). - Thcra-peutic results of hypophysectomy in metastatic carcinoma of the breast and in severe diabetes mellitus; adrenocortical function after hypophysectomy (Ciba foundation colloquia on endocrinology, vol 8. The human adrenal cortex, London 1955, s 438-454; tills med R Luft, B Sjögren, D Ikkos & H Ljunggren). – Die endokrinen Insuffizienzen nach der Hypophysectomie beim Mcnschen (Helvetica medica acta, vol 22, 1955, Basel, s 338-350; tills med R. Luft, U. von Euler mfl). – Hypophysektomie beim Menschen (Ciba-Sym-posium, Bd 4, Basel 1956–57, s 110–115; tills med R. Luft; i andra utg där s å, fr: Symposium Ciba, vol 4, o eng: Ciba symposium, vol 4). – Erfahrungcn iiber Hypophysektomie beim Mam-makrebs und bei Diabetes mit Kimmelstiel-Wilson-Syndrom (Schweizcrische medizinische Wochenschrift, 86, 1956, s 113–117; d:o). – Hypophysectomy in the treatmcnt of malignant tumörs (The American journal of medicine, vol 21, New York 1956, 4:o', s 728–738; tills med R Luft, D Ikkos, L-B Nilsson & H Ljunggren). – Congcni-tal arteriovenous aneurysms of the carotid and vertcbral arterial systems. Berlin ... 1957. 4:o. IV, 91 s. (Tills med J Ladcnheim.) – Endocrinc treatment of metastatic cancer of the breast and pro-state (Acta cndocrinologica Supplementum 31. Transactions of the second Acta cndocrinologica congress held at Fysisk institutt Oslo Norway August 12th to 15th, 1956, Khvn 1957, s 241 -253; tills med R Luft o D Ikkos). — Treatment of Cushing's discase by piluitary surgery. Report of two cases (Acta endocrinologica, vol. 24, Khvn 1957, s 1–7; tills med R Luft, D Ikkos & C A Hemberg). – Die arteriovenösen Aneurysmen der Carotis und Vertebralisgebicte (Deutsche Zeitschrift fur Nervenheilkundc, 176, 1957, s 263–280). – Hypophysectomy in the treatment of malignant tumörs (Cancer, a journal 10, 1957, s 789-794; tills med R Luft). – Hypophysectomy in the management of neoplastic disease (Bulletin of the New York academy of medicine, vol 33, 1957, New York, s 5–16; d:o). – Experiences with hypophysectomy in cancer of the breast (Annals of the Royal college of surgeons of England, vol 20, 1957, London, s 267–279; d:o). – Diagnosi e terapia dei tumori cerebrali (Gazzetta sanitaria, rivista mensile, [N S,] anno 28, 1957, Milano, s 595–598; även eng o fr utg ibid). – Hypophysektomie am Menschen und menschliches Wachstumshormon (Deutsches medizinisches Journal, Jahrg 9, 1958, Berlin, 4:o, s 456-460; tills med R. Luft, D. Ikkos & C-A. Gemzcll; övers i The lancet, 1958, London, 4:o, vol 1, s 721 f: Effect of human growth hormone in hypophysectomised diabetic subjects). – Die Hypophysektomie beim Menschen (Deutsche medizinische Wochenschrift, 83, 1958, s 1349-52; tills med R Luft & D Ikkos; övers i dess italienska utg Rassegna mensile di medicina tedesca, anno 1, 1959, Roma). – Hormone treatment of carci-noma of the breast –hypophysectomy (Cancer. Ed by Ronald W. Räven, vol 6. Part X: Chemothe-rapy, Part XI: Public hcalth and nursing aspects of cancer, London 1959, s 265–273; tills med R Luft). – The immediate effect of hypophysectomy and section of the pituitary stalk on the urina-ry steroid excretion in man (Acta endocrinologica, 30, 1959, s 29–36; tills med B Hökfeldt, R Luft, D Ikkos & J Sekkencs). – The effect of human growth hormone in hypophysectomizcd human diabetic subjects (ibid, 32, 1959, s 330–340; tills med R Luft, D Ikkos & C-A Gcmzell). – Neurokirurgi (Karolinska medico-kirurgiska institutets historia 1910-1960, d 3 [= bd 3-4]. Forskning och undervisning inom olika ämnen Sthlm ... 1960, s 857–865). – Erfahrungen uber die Hypophysektomie beim Mammacarcinom (Die endokrine Behandlung des Mamma- und Prostatacarcinoms ... Siebentcs Symposion der Deutschen Gesellschaft fiir Endokrinologie in Homburg (Saar) vom 21. bis 23. April 1960, Berlin ... 1961, s 37–42). – Trigcminal neuralgia (Trianglc, the Sandoz journal of medical science, vol 5, 1961, Basel, s 60–69; i andra utg där s å, fr: Trianglc, tysk: Triangel, italiensk: Triangolo, sp: Triangulo, portug: Triängulo). – The surgical treatment of intracranial tumours (Handbuch der Neurochirurgie hrsg v H. Olivecrona o W. Tönnis, Bd 4. Klinik und Behandlung der raumbe- cngenden intrakraniellen Prozcsse, T 4, Berlin ... 1967, s 1–301). – Hypophysectomy in man (ibid, s 302-321; tills med R Luft). - Bidrag i: Hygiea, 1920–21 (i Kirurgiska sektionens förhandlingar 1918–1919 o 1919–1920), 1923–26 (delvis i Förhandlingar vid Svenska läkaresällskapets sammankomster år 1923–1925), 1929–30 (d:o år 1929, 1930), 1932, Sthlm, Acta chirurgica Scandinavica, vol. 53, 1920-21, 54, 1921–22, 57–62, 1924–27, 72, 1932, 82, 1939, 91, 1944, Sthlm, Svenska läkartidningen, 1923, 1925, 1946, 1957, 1969, Sthlm, Archiv fur klinische Chirurgie, Bd 164, 1931, 167, 1931, 177, 1933, 180, 1934, Berlin, Zentralblatt fiir Ncurochirur-gie, 1936, 1939, 1958, 1968, Leipzig, Nordisk medicin, bd 2 o 4, 1939, 9 o 10, 1941, 16, 1942, 20, 1943, 27, 1945, 33, 1947, 55, 1956, 57, 1957, jämte många mindre bidrag, Sthlm, Archivos de neurocirugia, vol 4, 1947, Buenos Aires, Journal of neurosurgery, vol 4, 1947, 6, 1949, 9, 1952, 10, 1953, 12, 1955, Springfield, 111., 17, 1960, 26, 1967, Chicago, 111.

Redigerat: Svensk kirurgisk förenings förhandlingar 1931–1932, 1933, 1934. Sthlm 1934–36. 112 s, 4 pl-bl; 128 s; 212 s, 5 pl-bl.

Utgivit: Handbuch der Neurochirurgie. Bd 1–4, 6-7. Berlin ... 1954–74. 4:o. (Tills med W. Tönnis & W. Krenkel.) 1, T 1–2. Grundlagen. 1. Angewandte Anatomie; Physiologic ... Pathophysiologie. 1959. XVI, 719 s. 2. Chemischer Aufbau, Physiologic, Pathophysiologie. 1968. X, 666 s. Bd 2. Röntgenologie ... 1954. VII, 296 s. 3. Pathologische Anatomie der raum-becngenden intrakraniellen Prozesse. 1956. XIII, 800 s. 4, T 1–4. Klinik und Behandlung der raumbcengenden ... 1. 1960. XV, 782 s. 2. 1966. VII, 399 s. 3. 1962. IX, 674 s. 4. 1967. XI, 677 s. Bd 6. Chirurgie der Hirnnerven und Hirnbahnen. 1957. VIII, 249 s. 7, T 1–3. 1 -2. Wirbelsäule und Ruckenmark, 1 -2. 1969. XI, 563 s. 1972. IX, 772 s. 3. Peripheres und sympathisches Nervensystem. 1974. XI, 724 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: KI:s arkiv AIa:25 (lärarkoll:s prot 1922); Sverige-Amerika stiftelsens arkiv E 5:6 (resebcr 1919-41, N-P); allt i RA.

H Fodstad, B Ljunggren o K Kristiansen, Vilhelm Magnus – pioneer neurosurgeon (Journal of Neurosurgery, 73, 1990); L Granholm, nekr över O (DN o SvD 16 jan 1980); dens o D Epstein, H O (Surgical Neurology, 14, 1980, s 83); KI:s hist 1910–1960, 1:2–2 (1960); U Lagerkvist, Denna långt försvunna stund (1992), s 67; L Leksell, nekr över O (SvD 17 jan 1980); B Ljunggren, Great men with sick brains and other essays (1990); dens, H C): founder of Swedish neurosurgery (Journal of Neurosurgery, 78, 1993); dens, H Fodstad o K Kristiansen, När hjärnkirurgin i Sverige o Norge ännu låg i sin linda (Sydsv medicinhist sällsk:s årsskr 1986); des, I Sögaard o T Törmä, When Nordic Neurosurgery was still in its infancy (British Journal of Neurosurgery, 1, 1987); B Ljunggren o G Sundbärg, Sektion för neurokirurgi (Sv läkaresällsk 175 år, 1983); G Norlén, H O (Surgical Neurology, 2, 1974, s 69 f); SLH 4:4 (1934); Väd 1979; S Zygmunt o B Ljunggren, The Jefferson fracture (Travel Medicine International 1989).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Herbert Olivecrona, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7720, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Ljunggren), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7720
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Herbert Olivecrona, urn:sbl:7720, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Ljunggren), hämtad 2024-04-18.