Meriter

Olsson, Hilda Gunilla (Kerstin Hed), f 21 maj 1890 i Hedemora landsförs, d 15 aug 1961 där. Föräldrar: hemmansäg Kers Fredrik Jansson o Johanna Ersdtr. Studerade vid folkhögsk 09. Förf. – Iqml 55.

G 24 juni 1916 i Hedemora landsförs m hemmansäg Anders Olsson, f 18 mars 1885 i Rättvik, Kopp, d 5 sept 1963 i Hedemora, son till hemmansäg Olof Jonsson o Kerstin Jansdtr.

Biografi

Mer än de flesta förtjänar Hilda O att kallas bondeskald. Hon var "barn av bönder och bergsmän" (Björn 1971) i södra Dalarna, och tillsammans med sin make kom hon att i nära tre decennier bruka Kersgården, hennes barndomshem i Hamreängar strax nordost om Hedemora. Pseudonymen Kerstin Hed är formad ur en kombination av gårdsnamnet och sockennamnet.

Inkomsterna från O:s uppskattade författarskap bidrog till familjens försörjning, men skrivandet tilläts aldrig inkräkta på de sysslor hon som bondhustru hade att ansvara för. "Hos mig har dikterna fötts under dagens arbete i köket, ladugården eller ute på ägorna och så har jag skapat fram det på kvällarna när familjen sovit", har hon själv sagt (Carlsson, s 458). Sigvard Cederroth, som har ägnat O:s lyrik en djupgående analys, understryker hennes roll som förvaltare av bondelivets traditionella värden och hennes därmed sammanhängande anslutning till givna poetiska mönster. Även om hennes poetiska formspråk och hennes värdeskalor var traditionella, hade hon en öppen blick för den strukturomvandling med sociala och ekonomiska förtecken som gick fram genom det bondesamhälle och den landsbygd där hon hörde hemma. I denna unika kombination av gammalt och nytt finns orsakerna till såväl hennes stora popularitet som hennes begränsningar som författare.

Redan som nioåring debuterade O med en formsäker naturdikt i Södra Dalarnes Tidning (omtr i Dikter i urval, 1984), och det är i spåren av Dalaskalder som Karlfeldt och Carl Larsson i By hon vandrar i sina första diktsamlingar. Den kontinuitet hon värnar om genom hela sin produktion gör henne likväl aldrig nostalgisk. Visserligen saknas alla generationsmotsättningar i O:s dikter, men det finns inget längtansfullt tillbakablickande, bara en djup samhörighetskänsla, i dikter som En väv (Jord och människor, 1928), där en mäktig Dalasyntes växer fram ur det arbetande folkets händer genom århundraden, eller Bondhustrur (Av Jafets stam, 1939), där hon tecknar raden av anonyma bondhustrur generation efter generation: "De sleto hårt på fälten och vid härden, / tills deras fägring var förödd och borta".

Glimtar av en ny tid som bryter in möter i dikter som Studiecirkeln och En radiokväll (båda i Strömmar mot havet, 1931). Bildspråk och versteknik låter sig dock inte rubbas i någon större utsträckning, oavsett vilka förändringar den landsbygd hon skriver om genomgår. Någon gång kan resultatet bli en lustig stilkollision, betraktad med ett leende också av författaren: i en dikt i den postuma Efterlämnat (1971) låter O bondflickan stiga ner från traktorn för att niga för nymånen och be en bön om att den älskade lyckligen ska "komma hem från stan".

Det ofta understrukna vardagsperspektivet präglar inte minst de psykologiskt träffsäkra porträtten av landsbygdens strävsamma och fattiga befolkning, som i högsta grad har O:s hjärta: "Du får inte kalla dem småfolk!/ Det folket är bäst" (Småfolk i Sång över markerna, 1943). Den gripande kärleksdikten om Gustavsson och Amalia som aldrig får varandra (Bergslag, 1934) visar O på höjden av sin förmåga som osentimental och medkännande porträttör med ett säkert behärskat tonfall som står talspråket nära. Mer glans har hon förlänat spelmansporträttet i den dikt som mer än hennes övriga har blivit allmän egendom: Spel-Olles gånglåt (Arv, 1923), som tonsatts av bl a D Grufman.

Motivkretsen vidgades efterhand, i takt med att stilen blev mindre retorisk. Samhörighetskänslan med dem som befinner sig på samhällets botten får vidare perspektiv i dikter om flyktingar, krigsoffer och andra socialt utsatta grupper bortom den omedelbara synkretsen. O var anmärkningsvärt känslig för nyheter i tiden också utanför närmiljön: i Kopparslanten i källan (1959) nämner hon sålunda TV och satelliter. Över huvud taget innebär O:s produktion fr o m 1940-talets slut en viss omorientering. En diskret reflexionslyrik, som låter ana en djup och komplicerad känslobotten, får allt större utrymme. 0:s rent personliga försynthet, som präglar också de flärdfritt skrivna prosaböckerna Kvinnor vid älven (1955) och Glimtar över Sotdalarna (1958), där egna hågkomster blandas med noveller resp kulturhistoria, tycks dock i allmänhet ha satt sina hinder i vägen för en mer fullgången centrallyrik. Inte heller blev den fria vers som hon allt oftare prövade något riktigt bärigt instrument för en poetisk frigörelse.

Hur mycket rollen som bondesamhällets poetiska traditionsförvaltare kom att hämma O:s utveckling som författare är svårt att veta. Kanske kan det rent av ha varit tvärtom: att uppgiften att ge röst åt de ideal hon anslöt sig till frigjorde det bästa inom henne. De skygga glimtar av en mer individuellt reflekterande lyrik som möter i O:s senare samlingar får då betraktas som en anspråkslös gåva därutöver.

Författare

Tom Hedlund

Arkivuppgifter

Brev från O i KB, LUB o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (alla under pseud Kerstin Hed)/ Från stigarna. Dikter. Sthlm 1913. 104 s. 2.-3. uppl 1913, 1920. – Gammelgården. Säljes till förmån för Hedemora Gammelgård. Sthlm 1916. (4) s. [Dikt.] – Vägar och vandrare. Dikter. Sthlm 1917. 94 s. – Arv. Dikter. Sthlm 1923. 108 s. – Sången (Tärna folkhögskola 1876–1926, [Tärna, tr] Sala 1926, s 93 f; dikt). – Jord och människor. Dikter. Sthlm 1928. 91 s. – Strömmar mot havet. Dikter. Sthlm 1931. 88 s. – Bergslag. Dikter. Sthlm 1934. 111 s. – Vägen till hemlanden. Dikter. Sthlm 1937. 136 s. – Av Jafets stam. Dikter. Sthlm 1939. 166 s. – Jordens skönhet. Dikter. Upps 1942. 90 s. – Hembygdens sång (Lyckoslanten, årg 17, 1942, [Gbg, tr] Hälsingborg, n:r 3. Svenska folkskolan 100 år, s 21; med musiken av Ejnar Eklöf). – Sång över markerna. Dikter i urval. Sthlm 1943. 159 s. 2. uppl 1947. – Över sjunkna land. Dikter. Sthlm 1945. 126 s. – Av dalastam, av Hilda Olsson (Kerstin Hed) (Min mor, under red av I Oljelund, [saml 1,] Upps 1946, s 159-164). – Som vita rosor --- (Julblommor [omsl; utg till förmån för svenska typografförbundets invalid- o tuberkulos-fonder, 1947,] Oskarshamn 1947, fol, s 1; dikt). – Träblåsare. Dikter. Sthlm 1948. 90 s. – För flod och vind. Dikter i urval. Sthlm 1950. 209 s, 1 portr. – Blommande mark. Sthlm 1951. 63 s. [Dikter.] – Till Tärna folkhögskola som fyller 75 år (Tärna 75 år 1876–1951. En jubileumsskrift om Västmanlands läns folkhögskola. På styrelsens uppdrag red av N Carli, [Tärna, tr] Sala 1951, s 68 f; dikt). – Ord från de stumma. Dikter. [Sthlm] 1952. 102 s. – Vandrare i strandskog. Dikter. Sthlm 1953. 77 s. – Tre dikter (Vintergatan, Sveriges författareförenings kalender, 1954, Sthlm, s 65–67). – Kvinnor vid älven. Noveller. [Sthlm] 1955. 189 s. – Skådebana. Dikter. Sthlm 1956. 68 s. – Bcrgå färgeri & ullspinneri AB 100 år. Prolog (Hemslöjden, organ för Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförb, [omsl,] 1956, Mora, 4:o, s 129 f; dikt). – Med vaknade ögon. Prolog till SLU:s fyrtioårsjubileum (SLU-bladet, organ för Svenska landsbygdens ungdomsförb, årg 31, 1957, Falkenberg, 4:o, nr 11, s 5; dikt). – Glimtar över Sotdalarna. Sthlm 1958. 109 s, 22 pl-bl. – Ur prolog vid Dalarnas SLS-distrikts 25-årsjubileum den 8 september 1958 (Studiekontakt, [tidn för Svenska landsbygdens studieförb,] 1958, Södertälje, nr 7, s 7; dikt). – Kopparslanten i källan. Dikter. Sthlm 1959. 68 s. – Tre orgelpipor. Dikter. Sthlm 1960. 68 s. – Efterlämnat. Dikter. Sthlm 1971. 49 s. – Dikter i urval. Sthlm 1984. 174 s. – Kerstin Hed [dikter i urval] (Martin Koch-sällskapets årsskrift 1991. Hedemora-parnassen. En antologi i urval o med inl av Ansgar Olofsson, Hedemora 1991, s 20-51). – Ett femtiotal dikter anförda i Eric Carlsson, nedan a a, s 451–485; medv med dikter främst i:Tärna, (för Tärnasamband och kamratgemenskap,) årg 1914-15, nr 2, 1915-16:2, 1920:1 o 12, 1923:3 o 6, 1924:2 o 6, 1925:3, 1927:2 o 6, 1928:3, 1930:2 o 3, 1932:3, 1933:3, 1934:3 o 4-5, 1935:5-6, 1939:2-3, 1940:1-2, 1951:2, 1953:2 o 4, 1959:3, Sala, 4:o; Ariel, studiebibliotek för Templarorden m. fl. organisationer, 1921, ... tidskrift för folkligt studie- o bildningsarb, utg av N.T.O:s studiekommitté, 1923, 1925, 1927, 1930-32, 1934, 1936, Sthlm; Brage, tidskr för folkbildningsarb o hembygdssträvanden, utg av Sveriges blåbandsfören, 1926–30, 1932–33, 1938–39, Örebro; Halls berättelser, månadstidskr, 1927 —35, Jönköping; Svenska journalen, 1920-talet, Sthlm, 4:o; Forn-bykamraten, 1935, 1937, 1940, 1946, 1948, 1952, Borlänge, 4:o; Folket i bild, 1940-talet, Sthlm, 4:o; Perspektiv, 1951-57, 1959-61, Sthlm; Vi, 1955:19, 1957:18 o 36, 1958:21, 1959:41 o 46, 1961:24 o 35, Sthlm, 4:o; vidare Södra Dalarncs tidning 1/6 1899 – 15/8 1961, Hedemora (de första under eget namn), Jordbrukarnas föreningsblad o RLF-tidningen främst under 1930- o 40-talen.

Källor och litteratur

Källor o litt: K-F Björn, K H (Kerstin Hed, Efterlämnat, 1971); dens, K H 21 maj 1890–15 aug 1961 (K Hed, Dikter i urval, 1984); E Carlsson, K H 21 maj 1890–15 aug 1961 (Hedemora sn, [en bygd i förändring,] 1982); S Cederroth, Bondevärlden o en skaldinna. En studie i K H:s lyrik (Perspektiv 1954); G Furuland, Nutida daladiktare (1938); L Furuland, Folkhögskolan – en bildn:väg för sv förf (Sv folkhögsk 100 år, 4, 1968); A Olofsson, Inledn (Martin Koch-sällsk:s årsskr 1991. Hedemoraparnassen, 1991); SFL 1900–1975, 7 (1942–81); M Sjöstrand, Bonden i sv litt (Vårt forum, 1, 1948); S Thorsell, Gårdar o gårdsnamn i Vika fjärding o Örängarna, Hedemora (1989), s 69–78 (O:s antavla).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hilda G Olsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7777, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tom Hedlund), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7777
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hilda G Olsson, urn:sbl:7777, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tom Hedlund), hämtad 2024-04-20.