Meriter

Papke, Christian, f 22 dec, dp 23 dec 1634 i Greifswald, S:t Nikolai, d 9 mars 1694 i Ahus, Krist. Föräldrar: svärdfejaren Herman P o Maria Koten. Inskr vid univ i Greifswald 18 maj 48, skolstudier i Anklam o Stettin, åter inskr i Greifswald 20 okt 54, prom mag där 62, inskr vid LU ht 69, teol adjunkt 70, prof i logik o metafysik 24 juni 72, även eo prof vid teol fak 12 dec 74, allt vid LU, kh ad interim i Stävie o Lackalänga, Malm, 4 juli 80, teol prof vid LU, tysk kh i Lund o "domprost" i Lunds stift 26 april 82, biskop i Lund o LU:s prokansler från 15 dec 88, biskopsvigd i Sthlms slottskyrka 31 jan 89, TD (absens) vid UU 3 mars 93, LU:s rektor ht 75 o ht 85, deltog i riksdagarna 89 (led av SU) o 93.

G 17 okt 1675 i Lund m Cecilia Torslow, d 1716 (själaringn 11 nov i Lund), dtr till förste stadskomministern Hans Mortensen T o Johanna Hansdtr.

Biografi

P härstammade från en gammal borgarsläkt i Greifswald i Pommern. Som tretton-åring inskrevs han vid universitetet där för att sedan fortsätta sin skolgång bl a vid gymnasiet i Stettin. Han skall också ha studerat vid universitetet i Rostock, där han dock inte finns inskriven i matrikeln. Sjukdom tvingade P att återvända till hemstaden, och han avlade där magisterexamen för att sedan verka som informator. Vid universitetet meddelade han privat undervisning.

Skälen för P att flytta till LU är okända, men förbindelserna mellan Greifswald och Lund var vid denna tid livliga. I Lund skaffade han sig gott anseende som privatlärare, och han blev snart teol adjunkt. Som sådan presiderade han vid 15 disputationer och väckte, bl a genom sin kritik av ortodoxa teologer, en viss uppmärksamhet bland de äldre professorerna. Han skyddades emellertid av sina överordnade. När han sökte professur i logik och metafysik 1672 merite- rade han sig bl a genom en avhandling där han som en av de första anslöt sig till carte-sianismen. Två år senare fick P dubbel akademisk status, då han utnämndes till eo teologie professor med bibehållande av sin tidigare professur. Samtidigt började han sin kyrkliga karriär. Det är inte dokumenterat när han prästvigdes, men 1680 erhöll han främst som en löneförmån kyrkoherdetjänst i ett prebendepastorat. Senare blev P också tysk kyrkoherde vid domkyrkan och fungerade där som en slags domprost. Två gånger i månaden hade han att förrätta tysk gudstjänst.

Genom sin verksamhet blev P känd av stiftets präster. Med tiden hade många av dem varit hans elever vid universitetet. Vid biskopsvalet 1688 erhöll han en överväldigande majoritet av rösterna, 206 mot 38 respektive 11 för de två övriga som fick förslagsrum. I originalfullmakten redogörs utförligt för hans förtjänster. I jan 1689 biskopsvigdes han tillsammans med den ny-utnämnde växjöbiskopen Samuel Wiraenius i Sthlm, där riksdagen skulle samlas några dagar senare. Denna varade till slutet av mars, och P kunde först därefter tillträda som stiftschef. Som mångårig domkapitelsledamot hade han ganska stora erfarenheter av de ledande funktionerna inom stiftet, och efter Canutus Hahns (bd 17) död i dec 1687 hade han vikarierat för denne. Den direkte företrädaren Enevald Svenonius hade dött före sitt tillträde.

De kyrkliga förhållandena i Lunds stift reglerades av 1686 års kyrkolag. För stiftet gällde därtill att det försvenskningsarbete som Hahn hårdhänt påbörjat skulle fullföljas. Efter sin förmåga har P säkerligen försökt detta, men det är troligt att bristande kunskaper i svenska lagt ett visst hinder i vägen. Till sin person var han också mjukare än den kraftfulle Hahn; därtill kom att hans biskopstid blev kort. Under denna tid hann dock P med visitationsresor i stiftet. Protokollen från dessa finns inte bevarade, men av annat material framgår att han försökte utrota resterna av äldre folkliga föreställningar. Ett markant exempel härpå är när han i Torekov lät utkasta ur kapellet den heliga Toras bild i trä. Vid prästtillsättningar lade P stor vikt vid prästernas lärdom och pastorala förmåga. Till skillnad från Hahn utnämnde han nästan uteslutande präster från stiftet till fasta tjänster. Han ansåg prästmötena viktiga. Där manade han prästerna till fortsatta studier och betonade att de en gång skulle få stå till svars för sin tjänst. Synodalavhandlingarna författade P själv.

Som prokansler förhöll sig P passiv. Hans insatser vid riksdagarna 1689 och 1693 var inte betydande. Vid den förra invaldes han dock i SU och var märkligt nog ledamot av den kommitté som hade att ta ställning till cartesianismen vid UU. Han hade själv som professor klart anslutit sig till denna och var den ende biskopen som uttalat sympatier för Cartesius' filosofi.

P drabbades tidigt av ohälsa, som hämmade honom. Tydligen led han av någon njursjukdom. Med tiden blev han bättre, men han övervann aldrig helt sina besvär. Efter endast några dagars sjukdom hos en dotter i Ahus avled han. — P är en intressant exponent för de nära förbindelserna över Östersjön mellan Skåne och Pommern och mellan det äldre universitetet i Greifswald och det nyinrättade i Lund. Som professor gjorde han en betydande insats inom såväl teologisk som filosofisk fakultet. Som biskop har han hamnat i skuggan av den kraftfulle företrädaren Hahn och den betydande efterträdaren Matthias Steuchius.

Son till P var Carl P (1687-1740). Han studerade vid LU och promoverades till magister där 19 år gammal. Härpå följde en sedvanlig peregrinationsresa till olika tyska universitet. 1716 erhöll P anställning vid LU som professor i romersk vältalighet. Under 14 år skötte han denna tjänst och utgav 39 avhandlingar. Han övergick sedan till teologisk fakultet där han snabbt avancerade till förste teologie professor och domprost 1735.

Som teologiprofessor tillhörde P från 1731 domkapitlet, där han tillsammans med Andreas Rydelius långa tider utgjorde hela stiftsstyrelsen. Även som kontraktsprost först i Torna och sedan i Bara kontrakt blev han känd av stiftets prästerskap, som utsåg honom till sin representant vid riksdagen 1734. Vid biskopsvalet s å kom han på andra förslagsrum efter Rydelius. Sedan denne avlidit uppfördes P med stor röstmajoritet på biskopsförslaget 1738. Vid tiden för utnämningen bevistade P riksdagen 1738— 39, där han reserverade sig mot ståndets beslut att godkänna licentieringen av riksråden (Ryman). Knappt ett år hann P verka som stiftschef, innan han avled efter en kort tids sjukdom.

Författare

Ingmar Brohed

Arkivuppgifter

Brev från Christian P i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: 39 akad avh 1671 —88 o 4 syno-dalavh 1683-92 i Lund se Liden, 2, Upsaliae 1799, s 125-127, resp 5, 1780, s 26 f, samt M Weibull o E Tegnér, Lunds universitets historia 1668- 1868, d 2, Lund 1868, 4:o, s 26 f, där även en akad avh i Greifswald 1668 nämns; program se P Sjöbeck, Program utgifna vid Lunds universitet 1667-1867, Lund 1912-15, s 10, 13, 18.

Källor och litteratur

Källor o litt: P:s biskopsfullm, Lunds domkap:s arkiv, Lund.

R Askmark, Sv prästutbildn fram till år 1700 (1943); K Fabricius, Skaanes övergång fra Danmark til Sverige, 4 (1958); S KjöUerström, Biskopstillsättningar i Sverige 1531 — 1951 (1952); R Lindborg, Descartes i Uppsala. Striderna om "nya filosofien" 1663 — 1689 (Lychnos-bibl, 22, 1965); H Pleijel, C P (Lunds hm, 2:1, 1980) o där anf litt; J Rosén, 1668-1709 (LU:s hist, 1, 1968); A Stobaeus, Si quis causam ... [inbjudn: program till sorgefesten över C P (1694)]. - Carl P: J J v Döbeln, Reg acad Lun- densis hist (1740); S Kjöllerström, "Sätt till att ordinera en vald biskop" 1561-1942 (1974); H Pleijel, Biskop C P:s biogr data (PHT 1978); dens, C P (Lunds hm, 2:1, 1980) o där anf litt; B Ryman, Eric Benzelius dy, en frihetstida politiker (1978).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Christian Papke, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8043, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingmar Brohed), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8043
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Christian Papke, urn:sbl:8043, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingmar Brohed), hämtad 2024-04-24.