Meriter

Nilsson, Sven, f 11 maj 1898 i Gävle, d 1 mars 1970 i Sthlm, Osc. Föräldrar: sjökaptenen Niklas N o Kristina Ebbesson. Studentex vid h reallärov på Norrmalm i Sthlm 10 maj 16, elev vid Sthlms gasverks laboratorium 2 okt 16–9 juni 17 o 11 febr–31 maj 18, inskr vid KTH 6 sept 18, avgångsex från fackavd för kemisk teknologi där 31 maj 23, laboratoriechef vid Höganäs-Billes-holms ab 23–24, driftsledare vid kolelektrodfabriken där 24–28, engagerad vid Staatsoper i Dresden 1 nov 30–44, Sächsischer Kammersänger där 30 jan 36, verksam vid K teatern i Stockholm från 46.

G 26 jan 1929 i Lund, S:t Peters Kloster, m Hilda (Hidden) Elisabet Wester, f 1 april 1901 i Ystad, d 29 dec 1989 i Malmö, Slottsstaden, dtr till stationsinspektoren Nils W o Anna Andersson.

Biografi

N förlorade tidigt sin far. Efter dennes död flyttade modern med de tre sönerna till Sthlm. Redan under studietiden där kom N i kontakt med sången som medlem av en madrigalkör. Att välja sångarbanan var dock ännu inte att tänka på. Modern, själv utrustad med en vacker sångröst, var av den bestämda åsikten att N gärna fick sjunga, bara han först ordnade ett "anständigt" arbete.

Efter kemisk-teknisk utbildning vid KTH påbörjade N en lovande yrkesbana som ingenjör vid Höganäs-Billesholms ab. Intresset för sången hade emellertid utvecklats under åren vid högskolan, då han tog lektioner hos sångpedagogen Gillis Bratt och dennes assistent Haldis Ingebjart. Tjänsten som kemiingenjör innebar att N fick bedriva sångstudierna på egen hand. Han upprätthöll dock intresset genom framträdanden bl a i Helsingborg 1926 i samband med Musiksällskapet Harmonis 30-årsjubileum. Olle Lidner, känd profil i Hälsingborgs orkesterförening, ansåg att N borde satsa mer målmedvetet på sina vokala resurser.

I slutet av 1928 sade N upp sig från sin anställning vid Höganäsbolaget. Under ett besök hos en bror i Warszawa fick han möjlighet att medverka i en Wagnerkonsert med stadens filharmoniska orkester. Kort efter sitt giftermål följande år avreste N tillsammans med hustrun till Dresden, där han återupptog sångstudierna, nu hos en av tidens stora bassångare, Ivar Andrésen. Ett kortare uppdrag i Skottland för Höganäs-bolagets räkning årsskiftet 1929–30 ändrade inte på de alltmer fasta planerna på en sångarkarriär. Siegfried Wagner uppmärksammade honom, vilket ledde till teaterstudier under Bayreuth-festspelen sommaren 1930. Avgörande för N:s karriär blev en uppsjungning för Fritz Busch, Generalmusikdirektor vid Dresdenoperan. Den resulterade 1930 i ett femårigt kontrakt där. Den Förste nazarenen i Richard Strauss' Salome blev N:s debutroll. Hans verksamhet vid Staatsoper kom att förlängas, och han förblev Dresden trogen till 1944, de sista åtta åren med titeln sächsischer Kammersänger.

Kulturstaden Dresdens musikaliska traditioner gav N unika förutsättningar att utvecklas. Det rika operalivet återspeglades i Staatsopers breda repertoar av såväl klassiska som 1900-talsverk. Sångarensemblen – en annan svensk där var för övrigt tenoren Torsten Ralf – var en av de främsta i Tyskland, och en rad framstående dirigenter borgade för den höga musikaliska standarden på instuderingarna. N:s repertoar inriktades från början på de stora rollerna i basfacket, t ex Mozartgestalterna Osmin, Kommendören och Sarastro samt de flesta rollerna av intresse i Wagners operor, t ex Daland, Lantgreven, Kung Henrik, Kung Märke, Pogner, Hunding, Hagen och Gurnemanz. N tolkade även Verdiroller som Banquo, kung Filip och Ramfis.

De flesta av Richard Strauss' operaverk från 1920- och 1930-talen uruppfördes i Dresden. Vid urpremiären av Daphne 1938 medverkade N som Peneios i en ensemble vilken dirigenten Karl Bohm senare beskrev som "einfach grossartig". Tillfällen till närmare samarbete med Strauss gavs även då denne vid upprepade gästspel dirigerade just Daphne och Der Friedenstag på Dresdenoperan.

Under Dresdentiden medverkade N ofta vid konserter. Vanligtvis upptog dessa sv musik, bl a framförde han Ture Rangströms sånger till orkester med kompositören som dirigent. N gästspelade under de här åren vid de flesta tyska operahus av betydelse och inte minst vid de årliga Wagnerföreställningarna på utomhusscenen i Zoppot. De allt talrikare utlandsengagemangen förde honom till bl a Barcelona, London, Venedig och Florens.

Förhållandena i Europa tvingade makarna N att 1944 lämna Dresden. De bosatte sig i Lund och i två års tid framträdde N vid konserter över hela landet innan han våren 1946 gjorde sitt första gästspel på Stockholmsoperan. Den rosade tolkningen av Gurnemanz i Parsifal ledde till ett engagemang som kom att vara till N:s död. Hans roller vittnar om Stockholmsoperans mångsidiga repertoar. Han framträdde bl a som furst Gremin i Eugen Onegin, Kontschak i Furst Igor, Muza i Estrella di Soria, baron Ochs i Rosenkavaljeren och som Styx i Orfeus i underjorden med specialskriven text av Karl Gerhard. I den modernare repertoaren profilerade N sig som Kejsaren i Svart är vitt sa' kejsaren av Laci Boldemann och som Bill i Vi gör en opera! av Britten. En annan sv scen som N framträdde på var Drottningholms slottsteater i roller som Osmin och Orlando i Händels Orlando furioso.

Under sin långa karriär arbetade N med de flesta av tidens stora dirigenter, t ex Leo Blech, Thomas Beecham, Bruno Walter, Victor de Sabata, Hans Schmidt-Isserstedt, Hans Knappertsbusch, Herbert von Karajan och Georg Solti. Flertalet av dem kunde i egenskap av traditionsbärare förmedla autentiska rolltolkningar, framför allt i den tyska repertoaren.

N:s röst ägde en varm timbre och ett för bassångare stort omfång. Han sjöng också barytonroller de två första åren i Dresden men höll sig därefter till basfacket. Kännetecknande för hans rolltolkningar var en utpräglad känsla för textens uttrycksmöjligheter, vilket i föredraget resulterade i ett ovanligt nyanserat förhållande mellan text och musik. Till detta kom en uppenbar och väl utnyttjad skådespelartalang. Denna lade N i dagen även i filmer, t ex Värmlänningarna, Fröken April och Sängkammartjuven, alla i regi av Göran Gentele, samt i Lustgården med manus av Ingmar Bergman. Därifrån var steget inte långt till Dramaten, där N medverkade i Alf Sjöbergs uppsättningar av Filoktetes och Mordet på Marat.

Trots sin ålder och en 40-årig karriär var N fortfarande under slutet av 1960-talet flitigt verksam såväl på som bakom scenen. Det sista gästspelet gjorde han med K teatern i Helsingborg, där han kunde återknyta kontakten med miljöer från tiden som civilingenjör på 1920-talet. 1 mars 1970 medverkade N som Crespel i en matinéföreställning av Hoffmanns äventyr på Stockholmsoperan. Fyra timmar efter framträdandet avled han i sitt hem.

Författare

Alexander Husebye

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Bland de många grammofoninspelningar N kom att medverka i kan nämnas den kompletta inspelningen av W Goetz' Der Widerspenstigen Zähmung, avsnitt ur R Wagners Mästersångarna i Nürnberg o L Boldemanns Svart är vitt sa' kejsarn (EMI SCLP). Under 1970- och 1980-talen utkom ett antal upptagningar av radiosändningar på skiva, t ex Wagners Den flygande holländaren (Metropolitan 1951) o Tristan o Isoide (Covent Garden 1937 o La Scala 1951).

Källor och litteratur

Källor o litt: Art:ar om N i Nordvästra Skånes tidn 27 jan 1970 o SDS 13 juni 1981; K Bohm, Begegnung mit Richard Strauss (1964); S Engzell, Höganäsingenjör med sång som hobby – operasångare med kemi som hobby (Helsingborgs Dagbl 28 jan 1970); G Gentele, S N död (SvD 3 mars o DN 4 mars 1970); Lärare o studenter vid ... h reallärov på Norrmalm (1941). – Meddel av Hidden N.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven Nilsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8101, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alexander Husebye), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8101
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven Nilsson, urn:sbl:8101, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alexander Husebye), hämtad 2024-04-26.