Meriter

Niurenius, Olaus Petri, f 1580 i Njurunda, Vnl (Härnösands hm), d 14 (Umeå landsförs) eller 24 (Acta ecclesiastica) sept 1645 i Umeå. Föräldrar: prosten Petrus Olai Gestricius o Malin Nilsdtr. Inskr vid UU 4 okt 04 (möjl redan 7 mars 99), vid univ i Helmstedt 15 okt 05, i Greifswald okt 07, i Jena vinterterminen 07, i Wittenberg 27 okt 07, mag där 18 sept 10, anställd vid skolan i Gävle omkr 11, rektor där o förste prebendepastor i Hille, Gävl, 15–19, kh i Umeå landsförs från 1 maj 19, prost 23.

G 1) m Barbara Kenicia, d omkr 1622, dtr till ärkebiskop Petrus Kenicius (bd 21) o Margareta Hansdtr; 2) omkr 1625 m Mallen Zachrisdtr, fl sept 1604 (Genealogica), d omkr 1675 (hennes på livstid skattebefriade hemman i Baggböle, Umeå, redovisas som sådant 1675 men saknas 1676 o upptas under sonens namn som skattebetalande 1678; det i Härnösands hm uppgivna dödsåret 1689 kan ej beläggas).

Biografi

N:s far hade tjänstgjort i Umeå som kyrkoherde. När pastoratet blev ledigt efter en av hans efterträdare, begärde församlingen att till kyrkoherde få N, som då var rektor vid Gävle skola. Framställningen beviljades. Under dessa Umeår skrev N en på latin avfattad skrift om samerna. Den utgavs senare på svenska under titeln Lappland eller beskrivning över den nordiska trakt, som lapparne bebo i de avlägsnaste delarne av Skandien eller Sverge (1905). N:s arbete utgavs då tillsammans med flera prästrelationer som beskrev olika delar av sv och finska lappmarkerna. Dessa hade initierats av Magnus Gabriel De la Gardie (bd 10) som redan omkring 1670 gett instruktioner om att skaffa fram ett omfattande och sakligt material om landets samer. Folken i Europa önskade vidgade kunskaper om den sv stormakten som i sin nordligaste landsända inrymde en okänd folkgrupp och en vild fjällnatur.

N:s relation om samerna tillkom sålunda minst 25–30 år före De la Gardies dekret och på N:s eget initiativ. Hans uppgifter har därför speciellt intresse då de är unika och tidiga. N beskriver Ume lappmark, då omfattande Åsele och Lycksele lappmarker. Han redovisar uppgifter som ej finns i de övriga prästrelationerna, t ex om kosten och om dräkten. N uppger bla att samerna ej hade lin och ej heller brukade skjorta utan bar två koltar samtidigt. Dessa upplysningar har betydelse för kännedomen dels om samiskt dräktskick under 1500-talet och mycket tidigt 1600-tal, dels om bruket av de smycken som hittats inom lappmarkerna – spröda broschnålar kan stickas genom linneskjorta, inte genom skinnkolt, varför det ej går att kategoriskt dra slutsatsen att broschformer med nål hittade i området a priori nyttjats av samerna.

N lämnar även de betydelsefulla men omstridda uppgifterna om Birkala socken i Finland och birkarlarnas rörelser mot norr och norra Västerbottens senare inlemmande i det sv riket. Han uppger också att Ume lappmarks samer redan under de första årtiondena av 1600-talet hade en väl utvecklad renmjölkhushållning med osttillverkning. N:s uppgifter tyder på att tamrenhjordar fanns i detta område, att vajor mjölkades och ost tillverkades, att här förelåg sk intensiv renskötsel. Denna näringsform bör ha funnits även på 1500-talet, ja redan vid 1400-talets slut, ty en dylik renskötselnäring tar generationer att utveckla. Olaus Magnus har i sin Historia om de nordiska folken från 1555 beskrivit renmjölkhushållningen och avbildat en renmjölkande samekvinna inom "Västerbottens-kartan" (Carta Marina 1539). Dessa uppgifter har dock kommit att stå i stark kontrast till den historiska forskning som förlägger nomadismens uppkomst till sent 1600-tal.

Att N hade självsyn beträffande det Umesamiska materialet bekräftas av de detaljerade uppgifterna. Även andra trakter inom Nordsverige kände han. Enligt N:s egen uppgift besökte han Torneå 24 juni 1616, sannolikt i sällskap med sin svärfar ärkebiskop Kenicius, som då var på visitationsresa i Finska lappmarken.

N beflitade sig om samerna och var en nitisk själavårdare. 1632 gav han ut en katekes på svenska "för ungdomen i Lapmarken". Året därpå utkom en lapsk katekes med titeln Same nolmay Catechesis. Denna utgåva anses ur språklig synpunkt tvivelaktig. N torde ha anlitat någon som ej helt behärskat det samiska språket till att översätta katekesen till sydsamiska. Titeln skall korrekt skrivas Samen olmay.

N tillkommer i hög grad äran att Lappmarken fick en fungerande skola för samer. Då riksrådet Johan Skytte reste genom Norrland 1620 och 1629, fick N tillfälle att för honom framlägga skäl för samernas bättre andliga undervisning. Enligt N borde en skola förläggas till Lycksele. I en skrift insänd till Sthlm skrev N bla att ingen "nation eller folk i världen är någon tid kommit till rätta Guds och salighetens kunskap, för än de hava fått lärare av sin egen barn, och läran på sitt eget tungomål, den nåden är lapparne ännu aldrig vederfaren". N föreslog därför att en skola skulle "funderes rätt upp i Lappmarken". Han erbjöd sig att bli dess inspektor och "examinera rectorem et discipulos".

Skytte intresserade Gustav II Adolf för N:s förslag, vilket resulterade i en fundationsskrivelse 20 juni 1631. Skytte föranstaltade om det ekonomiska underlaget för  skolan i Lycksele genom frikostiga donationer och insamling bland förmögna vänner. Kungen anslog Umeå sockens kronotionde till skolans underhåll. Antalet barn i Skytteanska skolan var till en början 12 men minskade under den följande hundraårsperioden och hade 1773 halverats. Då bestämdes att en del av skolfonden skulle komma nybyggarna i Tärna kapellförsamling till godo och även bidra till prästens underhåll. 1865 flyttades skolan från Lycksele till Tärna.

Under ca 100 år var Skytteanska skolan den enda skolan för samer i Lappmarken. Undervisningen omfattade innantilläsning och utantilläsning av sv ABC-boken, katekesen och några av Davids psalmer. Eleverna fick lära katekesen även på lapska för att kunna undervisa de hemmavarande i kristendom. Utantilläsning av katekesen skedde med all sannolikhet ur N:s sv katekes men också hans lapska katekes torde ha kommit till nytta. Efter några årtionden undervisades även i räkning och skrivning, och mot slutet av 1600-talet lästes tom latin och grekiska med de elever som avsåg att fortsätta vid gymnasium.

N ivrade för att även Umeå skulle få en skola. Han skrev till rådet och drottningens förmyndare i ärendet. N:s begäran om en skola blev dock ej beviljad.

I Umeå landsförsamlings kyrka, Backens kyrka, finns en gravhäll där N och medlemmar av hans familj är nämnda. I dec 1986 härjades dock kyrkan av brand och minnes-och gravstenarna där förstördes så gott som helt. Texten på bl a denna gravsten föreligger dock i avskrift i Västerbottens museum i Umeå.

Bror till N var Ericus Petri N (1592–1667) som efter studier utomlands återvände hem och lät prästviga sig trots sympatier för katolicismen. Ericus N efterträdde 1619 N som rektor för Gävle skola och två år senare utnämndes han till kyrkoherde i Luleå pastorat. Hans tidigare förbindelser med katolikerna avslöjades 1624 och han anklagades inför hovrätten i Sthlm för att sprida katolsk propaganda. Han dömdes att under tre år vistas utomlands vid evangelisk-lutherska akademier. Han återvände hem 1628 och blev slutligen utnämnd till kyrkoherde i Umeå 1645.

Författare

Phebe Fjellström

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Eenfallighe och korte spörsmål öfver vår christeligha hufvudstyckior och troon-nes articklar uti vår lille cathechesi, eenfalligen stälte för ungdomen i Lapmarken. Aff O. P. N. Sthlm 1632. (36) s. [Sign.] – Lappland eller beskrivning över den nordiska trakt, som lapparne bebo i de avlägsnaste delarne av Skandien eller Sverge, jämte svar på åtskilliga frågor rörande lapparne av E Plantinus. Upps 1905. 28 s. [Utgav K B Wiklund; s 24–28 av E P.] (Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv, [Tidskrift utg ... genom J. A. Lundell, bd] 17:4.)

Översatt: Same nolmay Catechesis, thet är: vår christeligha hufvudhstycken, eller troos artiklar, medh d. M. Luth. förklarning uppå lappespråk förvändt, och bestält til att trycktas med lappeske scholans eghen bekostnadt. Procurante O. P. N. Sthlm 1633. (39) s. [Sign.]

Källor och litteratur

Källor o litt: RR april-maj 1649, s 920; Acta ecclesiastica, vol 11; Genealogica 53, f 41; Länsräkenskaper, Västerbottens läns landsbok 1675, 1676; Västerbottens läns jordebok 1675, 1678; Reduktionskolhs arkiv FI:271, f 107–110; allt i RA. Umeå landsförs LIa:l, HLA.

Berättelser om samerna i 1600-talets Sverige (K Skytteanska samf:s handkar, 27, 1983); C Callmer, Sv studenter i Wittenberg (1976); T Forsgren, Samisk kyrko- o undervisn:litt i Sverige 1619–1850 (Arbetsrapport från Ped instit, Umeå univ, nr 36, 1987); S Henrysson, "Läste Lutheri cateches på lapska". Om religions- o läs-undervisn i Jokkmokks sn före folkskolans införande (Scriptum nr 5, Forskn:arkivet vid Umeå univ, 1988); R Holm, Den sv missionen bland lapparne o dess möte med lapparnes religion (KÅ 1919); H Holmquist, Sv kyrkan under Gustav II Adolf 1611–1632 (Sv kyrkans hist, 4:1, 1938); Härnösands hm; Källskrifter rörande kyrka o skola i den sv lappmarken under 1600-talet, ed E Nordberg (K Skytteanska samfis handhar, 11, 1973); L Lundmark, Uppbörd, utarmning, ut-veckl: det samiska samhällets övergång till renno-madism i Lule lappmark (1982); E Lundström, Hvem var den egentlige upphofsmannen till den berömda s k Skytteanska skolan i Lycksele? (KA 1914); B Löw, Johannes Schefferus o hans Lapponia (J Schefferus, Lappland = Acta Lapponica, 8, 1956); E Modin o E N Söderberg, Matr öfver i Upsala studerande norrlänningar 1595–1889 (1889); E Nordberg, Arjeplogs lappskola (ÅSU 89–90, 1955); B Steckzén, Umeå stads hist 1588-1888 (1922); dens, Birkarlar o lappar (1964). – Ericus Petri N: H Cnattingius, Den centrala kyrkostyrelsen i Sverige 1611– 1636 (1939); R Murray, Sthlms kyrkostyrelse intill 1630-talets mitt (1949); SMoK.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olaus Petri Niurenius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8140, Svenskt biografiskt lexikon (art av Phebe Fjellström), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8140
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olaus Petri Niurenius, urn:sbl:8140, Svenskt biografiskt lexikon (art av Phebe Fjellström), hämtad 2024-04-23.