Meriter

Norée, Ernst Oscar, f 13 dec 1878 i Gävle, d 18 jan 1936 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: konstförvanten Oskar Alfred Julius N o Maria Lovisa Lundberg. Studier vid h a l i Gävle 89–95, anställd vid kronokassörskontoret vid Gefle-Posten där, engagerad vid A Lindbergs (bd 23) o E Hillbergs (bd 19) teatersällsk, vid A Ranfts teatrar i Sthlm 02–04 o 06-11, vid Folkteatern i Gbg 04–06, led av styr för Sv teaterförb 08–24, sekr 09–22, ordf där 22–24, red för Sv teaterförb:s medlemsblad 10, led av styr för Skådebanan 10–17, ordf där 13–17, engagerad vid K Dramatiska teatern i Sthlm 11–19, VD i Stiftelsen Höstsol från 13, v ordf i Sv skådespelarefören dec 18, VD för Helsingborgs stadsteater 21–23, för NK:s premieobligationsavd från 21, för Lånekassan för premieobligationer från 22, för ab Nord varuförmedl Nova 25–31.

G 13 aug 1904 i Sthlm, Klara, m skådespelerskan Emilie Henriette Landberg, f 26 dec 1883 där, Hedv El, d 19 nov 1935 där, ibid, dtr till bergsprängaren Karl Vilhelm L o Emma Kristina Johansdtr.

Biografi

Ernst N gjorde sina tidigaste teatererfarenheter på Arbetarföreningens teater i Gävle. Han fick kontakt med professionell teater genom en statistroll i Peer Gynt, när August Lindberg med sitt sällskap besökte staden. N lärde sig sedan yrket genom sina engagemang vid resande landsortssällskap, den då vanligaste utbildningsvägen för en skådespelare. 1902 kontrakterades han av A Ranft och tjänstgjorde främst vid Södra teatern i Sthlm men hade roller även på Djurgårdsteatern och Oscarsteatern. Han framträdde oftast i lustspel och revyer. Mest uppmärksammad blev N i John Wigforss' pjäser om Sten Stensson Stéen samt som kuplettsångare i Emil Norlanders revyer. Även under mellanåren hos A Engdahl (bd 13) på Folkteatern i Gbg spelade N mest revy. Under tiden på Dramaten tolkade han ett fyrtiotal roller, också där främst i lustspel och komedier men sällan på framträdande plats.

N gjorde sina mest betydelsefulla insatser på det skådespelarfackliga området. Sv teaterförbundet hade bildats 1894 som en korporativ organisation, där både teaterägare och deras anställda ingick. Detta försvårade länge skådespelarkårens kamp för bättre ekonomiska och sociala villkor. N gjorde dock som förbundets sekreterare banbrytande insatser för att ändra dess inriktning och stärka karaktären av fackförening. Han kämpade för att förbättra medlemmarnas löner och anställningsförhållanden, deras trygghet som pensionärer, deras utbildning och status; han drev på förbundet, förde pressdebatter, ordnade teatermöten och offentliga diskussioner samt uppvaktade myndigheter.

N hade en orubblig tro på offentlighetens betydelse och tvekade aldrig att föra ut stridsfrågorna till öppen debatt. Det var typiskt för N att han, när Teaterförbundet försökte påverka förhållandena vid de sämsta landsortssällskapen, de sk teaterbanden, initierade samverkan med Publicistklubben för att via uppmärksamhet i pressen söka främja skådespelarnas sak och intressera myndigheterna för en formell reglering av deras ställning. – 1909 kontaktades N av en kvinnlig medlem vid ett landsortssällskap. Hon var avlönad under svältgränsen, och när hon klagat hos sin direktion hade hon fått ett svar som bara kunde tolkas som en uppmaning till prostitution. N vände sig indignerad till offentligheten, både genom tidningskontakter och genom att själv ta upp saken i ett föredrag. Sannolikt förekom ingen prostitution i den sv teatervärlden, men N utnyttjade fallets sensationella inslag för att uppmärksamma landsortsskådespelarnas villkor. Han fick stöd i pressen men kritik för sitt agerande från teaterägare inom det egna förbundet.

N tog initiativet till Sv teaterförbundets medlemsblad och blev dess förste redaktör. Även här ledde hans målmedvetna agerande tidvis till konflikter inom förbundet. 1911 avsåg N:s egen arbetsgivare, Ranft, att införa vissa försämringar i sina kontrakt med de anställda skådespelarna. Det gällde chefsförhållandena vid hans olika teatrar, villkoren för inlärning av roller samt förbud mot medverkan vid grammofon- eller filminspelning. N skrev en ledare om saken för medlemsbladet men hindrades av Teaterförbundets ordförande, Ranfts regissör G Klintberg (bd 21), att trycka artikeln. Han skickade den då i stället som privatbrev till medlemmarna. Den därpå följande debatten visade att det fanns ett massivt stöd inom Teaterförbundet för N:s åsikt att sedvanlig redaktionell frihet skulle gälla även för medlemsbladet. Klintberg lämnade vid nästa årsmöte ordförandeposten. Också i sakfrågan synes N ha nått framgång: ingen av de föreslagna försämringarna finns tryckt i bevarade kontraktsformulär från Ranft under de närmaste åren. Denne förblev dock en hård motståndare till skådespelarnas medverkan i filmer.

1912 ledde N arbetet på att arrangera en stor marknad och kabaré i Berns salonger i Sthlm. Evenemanget bar namnet Höstsol, och syftet var att samla in pengar till ett pensionärshem för skådespelare. Pensionärshemmet förverkligades under samma namn 1918 på Såsta gård i Täby, Sth. Det möjliggjordes slutgiltigt genom en donation från G Fredrikson (bd 16) och förknippas ofta med denne, men N var projektets initiativtagare och organisatör.

N initierade också de Allmänna sv teatermötena, som samlade representanter för hela branschen till gemensamma diskussioner. Det första ägde rum i maj 1913 i anslutning till en studievecka för skådespelare, också den N:s verk.

1 dec 1918 hölls extra stämma i Teaterförbundet, och N formulerade då öppet den grundsyn som länge lett hans arbete. Enligt protokollet kritiserade han förbundets korporativistiska karaktär och föreslog bildandet av en parallellorganisation av mera facklig art som bättre kunde tillvarata skådespelarnas intressen. Några dagar senare konstituerades Sv skådespelareföreningen vid ett möte på Intima teatern. N var under de första åren dess v ordförande. Den nya organisationen upphörde redan 1925 men hade inledningsvis vissa framgångar. Bl a lyckades den under några år hävda ett normalkontrakt för sv skådespelare.

Svenska teaterförbundet ombildades inte slutgiltigt till fackförening förrän efter N:s död, men det var han som stod fadder för denna utveckling. – Organisationsarbetet och framgångsrika lotterier till förmån för Höstsol fäste näringslivets uppmärksamhet på N. 1919 lämnade han skådespelarbanan och övergick till affärsvärlden.

Författare

Claes Rosenqvist

Arkivuppgifter

Brev från N i KB.

Tryckta arbeten

Redigerat: Svenska teaterförbundets medlemsblad. 1910–14. Sthlm. 4:o. (Även ansv utg.)

Källor och litteratur

Källor o litt: Ranft-saml, Drottningholms teatermuseum. Recettböcker, K Dramatiska teaterns arkiv. Sv teaterförb:s prot o N:s fackliga korrespondens, Teaterförb:s arkiv; allt i Sthlm.

Art:ar bla i DN 14 nov 1909, Sthlms Dagbl 24 nov 1912 o Scenen 15 april 1922; Ö Groth, Sv teaterförb 1894–1969 (1969); C Rosenqvist, "Ministerlöner o svältlöner" (Sättstycken o stickrepliker. Drama- o teaterstudier tillägn Sverker Ek... 1980, 1980); Sv teater-förb:s medl:blad, särsk 1910–14 o 1936, nr 2.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ernst O Norée, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8339, Svenskt biografiskt lexikon (art av Claes Rosenqvist), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8339
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ernst O Norée, urn:sbl:8339, Svenskt biografiskt lexikon (art av Claes Rosenqvist), hämtad 2024-04-19.