Meriter

2 Munktell, Johan Henrik, brorsons son till M 1, f 9 okt 1804 i Grycksbo, Stora Kopparberg, Kopp (enl hfl för Kristine, Falun), d 8 april 1861 i Falun, Kopparberg. Föräldrar: bergsrådet Johan Jacob M o Eva Gahn. Inskr vid UU 21 okt 16, kansliex 24, tjänstg i k kansliet 25, studieresor i Europa 28—30, del-äg av o ledare för Grycksbo bruk 34, led av dir för Musiksällsk i Falun från 43, ensam ägare av Grycksbo bruk 30 juli 44, led av dir för Avesta järnverk 47—50, deläg i Sågmyra nickelbruk 51, led av Kopparbergs läns hushålln:sällsk:s förvaltn:utsk 51, deläg i Kopparbergs o Hofors sågverksab 54, led av styr för Kopparbergs läns sparbank från 55, av styr för Gefle-Dala järnväg 60—61, av styr for Kopparbergs ensk bank, av styr för Kopparbergs läns brandstodsbolag, av dir för Kopparbergs läns nödhjälpskassa, av Kopparbergs läns lasarettsdir. — LMA 59.

G 9 juni 1836 i Falun, Kristine (enl hfl för Stora Kopparberg), m Christina Augusta Eggertz, f 8 nov 1818 där, d 4 okt 1889 i Sthlm, Hedv El, dtr till geschwornern Hans Petter E (bd 12) o Christina Charlotta Uttermarck.

Biografi

Som ledare av Grycksbo pappersbruk gjorde Henrik M, på linje med S M Sunnerdahl vid Klippan, J L Aschan (bd 2) på Lessebo och H Trozelli på Holmens bruk, en mycket betydande insats for den tekniska utvecklingen inom sv pappersindustri.

Grycksbo bruk hade redan under M:s fars energiska ledning genomgått en omfattande utbyggnad, men tillverkningen bedrevs, som i landet i övrigt, fortfarande i hantverksmässiga former. Produktionen var främst inriktad på finpapper såsom tryckpapper, skriv- och konceptpapper, gravyrpapper och velinkartpapper, men också grövre kvaliteter som kardus-, tobaks-, pås- och gråpapper framställdes. En helt ny produkt, som lanserades från Grycksbo, var takpapper.

Efter avslutade juridiska studier och tjänstgöring i K M:ts kansli ägnade M sig målmedvetet åt att utvidga sina tekniska kunskaper inom pappershanteringen. 1828 kunde han hos Riksbankens sedelexpert studera en ny limningsmetod (i pappersmassan) och gjorde också ett studiebesök vid Riksbankens pappersbruk i Tumba. S å begav han sig på en studieresa till danska handpappersbruk. Vid ett förnyat besök på Själland följande år fick han hos kammarherre J C Drewsen på Strandmøllen, Danmarks tekniskt ledande pappersbruk, för första gången se en från England importerad, just installerad pappersmaskin med ändlös pappersbana. M blev omedelbart en varm förespråkare för detta "mästerverk av mekanisk uppfinning". Dessutom användes vid Strandmøllen sedan flera år ångmaskin för uppvärmning av massan i kypen.

Från Danmark fortsatte M på en långvarig studieresa på kontinenten. Hans resebrev till fadern ger tack vare M:s tekniska insikter och skarpa iakttagelseförmåga en god inblick i förhållandena på samtida franska, holländska och tyska pappersbruk. Förutom maskinell utrustning studerade M ingående olika metoder för lumpbehandling, limning och blekning av papper. Han fäste sig särskilt vid den väl genomtänkta organisation av arbetet, specialisering av arbetsuppgifterna och stora noggrannhet i framställningen som utmärkte de ledande pappersbruken på kontinenten. Genom ett besök på den polytekniska läroanstalten i Wien blev han ytterligare övertygad om den högre tekniska utbildningens betydelse för den industriella utvecklingen.

M återvände hem, inspirerad av sina erfarenheter utomlands, i nov 1830, just vid en tidpunkt då de sv pappersbruken befann sig vid en skiljeväg, där övergång till maskinell drift skulle bli lösenordet för dem som fullt ut ville dra nytta av den snabbt växande efterfrågan på papper. För att uppnå kvantitativa och kvalitetsmässiga resultat utöver vad handpappersbruken kunde prestera insåg M att till Grycksbo borde anskaffas en pappersmaskin av engelsk typ, sådan som han sett hos Drewsen på Strandmøllen. Detta krävde emellertid omfattande förberedelser, och under tiden kom Sunnerdahl vid Klippans finpappersbruk M i förköpet med installation av den första pappersmaskinen i Sverige (1832), tillverkad och uppsatt av den engelske konstruktören Bryan Donkin. Fadern gav M fria händer med den stora omläggningen. Sedan finansieringsfrågan lösts i slutet av 1833, bl a genom ett förlagslån på 25000 rdr bko ur Manufakturdiskontfonden, överlämnades förvaltningen av bruket helt åt M. Enligt överenskommelse med föräldrarna 1 jan 1834 skulle M efter ombyggnaden av bruket under en provperiod åren 1836—39 driva fabriken i bolag med föräldrarna men sedan övertaga pappersbruket och egendomarna Grycksbo och Sällbo till ett inlösningspris svarande till 10 gånger den behållna vinsten under de fyra åren. M genomförde härefter handeln med Donkin & Co, och en pappersmaskin från dennes firma installerades 1836 i en nyuppförd fabriksbyggnad, medan den gamla bibehölls som handbruk.

Övergången till maskinell tillverkning märktes omedelbart i en fördubbling av produktionen, som 1840 nådde en topp med 24600 ris. Efter de första fyra årens stora vinster, som uppgick till ca 1/3 av tillverkningsvärdet, följde emellertid en betydande nedgång i avkastningen. Marknadsläget hade nu förändrats som en följd av den prispressande konkurrensen från de övriga sv pappersbruken, som också gått över till maskinframställning. 1841 förlorade Grycksbo sin största och säkraste kund, L J Hierta med Aftonbladet, på grund av för höga priser.

Samtidigt uppstod nya problem på produktionssidan, bl a beträffande lumpråvaran, som blev dyrare medan priset på det färdiga papperet föll. Vidare visade det sig efterhand att vattnet vid maskinfabriken var otillräckligt och ej rent nog för maskindriften, varför M fann sig föranlåten att bygga ett nytt halvtygsbruk 1843, vilket var gynnsammare beläget med tanke på vattentillgången.

För att utnyttja produktionskapaciteten bättre införde M 1842 skiftarbete, som han under sina resor hade sett var brukligt på kontinenten. Han arbetade på tekniska förbättringar av olika slag och fick 1846 patent på en uppfinning att "utan förlust av pappersmassa frånsila tvättvattnet i pappersvals-kistorna".

När vinstkalkylerna för provperioden avslutats, stod det klart, att det tänkta inlösningspriset för Grycksbo bruk skulle bli orealistiskt högt för M med tanke på den efterföljande utvecklingen. En ny uppgörelse träffades med föräldrarna, och M övertog slutligt Grycksbo enligt köpebrev 30 juli 1844. Med undantag för just detta år, då produktionen var osedvanligt hög, höll den sig under resten av 1840-talet och början av 1850-talet tämligen konstant kring 1843 års nivå.

Efterfrågan på papper höll sig under denna period också tämligen konstant på hemmamarknaden. Tryckpapper med stor vikt på tidningspapper var den största produktionsartikeln. Grycksbo svarade sålunda för pappersleveranserna till Post- och inrikes tidningar och VSH.

Grycksbos avlägsna belägenhet medförde långa och dyrbara transporter, ett länge känt problem, som först löstes med upprättandet av järnvägsförbindelse 1859 mellan Falun och Gävle, ett företag, som M arbetat ivrigt på att förverkliga från järnvägsbolagets konstituerande 1855, och som han stödde både genom betydande aktieköp och som ledamot av dess styrelse.

Vid faderns död 1847 inlöste M gården Alvik. Liksom fadern var han livligt intresserad av jordbruk och aktiv i länets hushållningssällskap, och på 1850-talet verkade han bl a för import av guano från England. Jämte svågern, William Nisser på Lövåsen, ägnade han stort intresse åt Vassbo lantbruksskola, organiserad på 1850-talet. Tillsammans med svågern ägnade han sig också åt skogsköp och ingick med denne i Kopparbergs och Hofors sågverks ab (stiftat 1854) och tecknade sig för 1/5 av dess aktiekapital. Redan några år tidigare hade de båda svågrarna gått samman och satsat på nickeltillverkning vid Sågmyra, där produktionen kommit igång 1851.

Bland M:s insatser för länets utveckling kan i övrigt nämnas hans engagemang för Kopparbergs enskilda bank, som han ägnade det mesta av sina krafter under 1857 års svåra konjunkturkris med dess allvarliga inhemska och utländska fallissemanger. Om M:s sociala intresse vittnar bl a hans verksamhet som direktör för länets nödhjälpskassa och ledamot av lasarettsdirektionen.

M var en framstående musiker och tidigt en ytterst skicklig pianist. Resan till kontinenten bjöd på många musikaliska upplevelser. I Berlin fick han tillfälle att introducera en annan ung svensk, F Berwald, i det mendelssohnska hemmet. I brev till fadern skildrade M med stor entusiasm F Mendelssohns pianospel, "vars orimliga vitesse och utomordentligt eldiga och expressiva framställning" skänkte honom "den härligaste njutning". Musiken spelade en stor roll i sällskapslivet på Grycksbo, men M fick också tillfälle att mer seriöst utöva sina musikaliska talanger i Musiksällskapet i Falun, som han var en av initiativtagarna till och vars sammanhållande kraft han var intill sin död. I sällskapets mycket ambitiösa konsertprogram ingick bla symfonier av Mozart och A Romberg, oratorier av Haydn och koraler ur passionsmusiken av Bach, som då ännu var tämligen okänd i Sverige. Av M:s nio barn vidareförde dottern Helena (M 5) som komponist det musikaliska arvet.

M var en framsynt, kunnig och klok företagsledare, öppen för nya initiativ, som kunde bana väg för en vidare industriell expansion, och därtill en älskvärd och talangfull sällskapsmänniska, som betydde mycket för Falutraktens kulturliv.

Författare

Elsa-Britta Grage

Arkivuppgifter

Brev från M till fadern skrivna under 1829-30 i KB.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Brev från J. H. Munktell till hans far bergsrådet J. J. Munktell å Grycksbo bruk. Skrivna under två utländska resor 1828-1830. Sthlm 1939. 4:o. 190 s, 1 portr, 2 pl-bl.

Källor och litteratur

Källor o litt: I Andersson, Franz Berwald (1970); M Arnberg, Musiken i Falun under 300 år (stencil 1947); B Boéthius, Grycksbo 1382-1940 (1942).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Henrik Munktell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8539, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elsa-Britta Grage), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8539
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Henrik Munktell, urn:sbl:8539, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elsa-Britta Grage), hämtad 2024-04-18.