Meriter

Mandelgren, Nils Månsson, f 17 juli 1813 i Väsby, Malm, d 1 april 1899 i Sthlm, Kat. Föräldrar: åbon Måns Svensson o Kerstin Jönsdtr. Elev vid FrKA 33–34 o 36-38, vid konstakad i Khvn 38–42, studieresa till bl a Frankrike o Italien 42–43, tf lär i perspektivteckn vid FrKA 44, grundade en söndagsritskola för hantverkare i Sthlm 44, lär där 44, grundade (tills m kvartersmannen J F Andersson) Sv slöjdfören o (tills m G O Hyltén-Cavallius) Konstnärsgillet 45, forskningsresor i Sverige 46–50, 55–57, 63–69 o nästan årligen 70–91, ombesörjde i Paris tryckningen av Monuments Scandinaves ... 57–62, en av grundarna av Sv fornminnesfören 70, led av styr där från 70. – Hedersled av Konstnärsklubben 70. – Ogift.

Biografi

M:s far synes ha varit tämligen välbärgad men avled när sonen var 4 ½ år gammal. M växte därefter upp under torftiga förhållanden i moderns närbelägna hemsocken Kattarp. Den enda källan till kunskap om hans tidiga barnaår är hans egna utförliga självbiografiska anteckningar, som i vissa delar har en smått legendarisk karaktär (M:s uppgift att han tillhörde den vittförgrenade sk Kullasläkten, som upptagits även av Örnberg, är felaktig, enl meddelande av prof Sten Carlsson). De innehåller heller ingen uppgift om när M antog namnet Mandelgren. Sannolikt skedde detta i samband med flyttningen till Sthlm. Genom en serie tillfälligheter kom han 1833 i kontakt med excellensen Jacob De la Gardie, som efter att ha inhämtat ett sakkunnigt utlåtande om M:s dittills ådagalagda konstnärliga talanger såg till att denne s å intogs i den sk principskolan vid konstakademin i Sthlm. Under sina studieår där bodde M hos sin välgörare, som även i övrigt gav honom sitt stöd. 1838 inledde M långvariga vistelser utomlands med början i Khvn, där han kom att stanna i fyra år, sysselsatt framför allt med studier vid konstakademin. Här verkade som lärare flera av Danmarks främsta konstnärer. Av särskild betydelse för M:s fortsatta utveckling blev hans kontakt med M L Höyen, den egentlige initiativtagaren till studiet av den äldre danska konsthistorien. Hos konservatorn och landskapsmålaren J P Möller lärde M grunderna för restaurering av äldre målningar, något som fick betydelse för hans framtida försörjning.

Efter köpenhamnsåren begav sig M ut på en omfattande resa i Europa med uppehåll för studier av museer, konserveringsateljéer, äldre stadsmiljöer och kyrkor i Tyskland, Belgien, Holland, Frankrike och Italien. I nov 1843 var han åter i Sthlm, där han kastade sig in i vidlyftiga projekteringsarbeten, som åsyftade stadens arkitektoniska nydaning med bl a en väldig byggnad för NM, bebyggande av Helgeands- och Kastellholmarna, ett stort Tivoli på Djurgården och ett vattentorn på Brunkebergstorg. Åtskilliga av dessa förslag är planerade även i detalj och vittnar i vissa fall om stor framsynthet. M hade emellertid inte förutsättningar att infoga sina förslag i den praktiska verkligheten, och inget av hans projekt blev genomfört i den form han tänkt sig.

Vida större betydelse för framtiden fick ett par andra av M:s initiativ. Sålunda grundade han 1844 en söndagsritskola för hantverkare, som under växlande öden utvecklades till den nuvarande Konstfackskolan, och stiftade följande år Svenska slöjdföreningen, en institution som kom att fa stor betydelse för utvecklingen av vårt inhemska konsthantverk. Teckningsundervisningen hade redan tidigt blivit ett av M:s stora intressen, och redan som elev vid konstakademin verkade han som ritlärare i Palmgrenska skolan i Sthlm. 1849 utgav han Handbok i ritkonsten, som långt senare följdes av det betydande arbetet Praktisk lärokurs i teckning (1884–87). Uppslaget till söndagsritskolan, som utvecklade sig till en slöjdskola, hade M närmast hämtat från Danmark, men den stod i nära samklang med tidens allmänna strävan till demokratisering av näringslivet. M:s skola övertogs sedermera av Slöjdföreningen och kom att bli förebild för liknande inrättningar i andra sv städer.

Inom Slöjdföreningen väckte M 1868 förslag om inrättande av ett sv konstindustrimuseum. En grundstomme till ett sådant åstadkoms främst genom det M själv samlade på sina resor i Sverige. En påbörjad insamling av kyrkliga föremål avbröts emellertid, efter- som den kolliderade med de statliga bestämmelserna. Insamlade profana foremål skänktes 1884 till NM. En stor del av de föremål M senare hopbragte avyttrade han till NordM, där de nu förvaras. Med NM, som M från början haft goda förbindelser med, hamnade han snart i allvarlig konflikt, delvis sammanhängande med hans svikna förhoppningar om att bli knuten som befattningshavare till denna institution.

Till M:s initiativ vid denna tid hörde också bildandet 1846 av Konstnärsgillet, som blev av särskild betydelse genom att han där kom att möta och närmare samarbeta med G O Hyltén-Cavallius (bd 19), som skulle bli hans stöd och trofaste vän. I sina hågkomster ger denne ett porträtt av M "på denna tid för den ytlige betraktaren en föga tilldragande personlighet, blott en fattig artist, lång, mager, tarvligt klädd, uppfostrad i nödens skola, utan spår av lärd bildning, utan högre talang såsom målare, och med ett trotsigt, föga förfinat umgängessätt. Men jag upptäckte snart, att under den tarvliga ytan gömde sig en varm entusiasm och en okuvlig viljekraft. Han var en man med utomordentlig verksamhetsförmåga, en initiativets man, sådan jag aldrig funnit maken ibland mina samtida".

1846 inledde M, till en början med statligt stöd, sina vidsträckta forskningsresor i Sverige. Reseverksamheten skulle fortsätta nära nog årligen ända till 1891, åtta år före hans bortgång. Den första statligt understödda resan gick till Östergötland och angränsande provinser, men de senare kom att beröra de flesta av landets södra provinser, bl a Småland, Öland, Halland, Västergötland, Närke, Gotland och Uppland. Det av VHAA fastställda programmet omfattade beskrivning och avteckning av kyrkliga minnesmärken men även av föremål med antikvariskt och historiskt värde i enskild ägo. Möjligheterna till foremålsförvärv beaktades. M hembragte i alla dessa hänseenden en rik skörd och rönte mycken uppskattning från de antikvariska myndigheternas sida. Först i våra dagar har emellertid forskningen till fullo kunnat uppskatta det konsthistoriska värdet av M:s bildmaterial, som bl a belyser nu helt förintade kyrkobyggnader och kyrkoinventarier. En kritisk granskning visar visserligen att M på grund av tidsnöd och sitt därav betingade sätt att arbeta med snabbskisser, som efteråt färdigställdes i hemmet, gjort sig skyldig till onöjaktigheter. Den tidfästa dokumentationen av objekten måste emellertid betraktas som ovärderlig.

Ganska snart kom M i konflikt med den kraftfulle riksantikvarien Bror Emil Hildebrand (bd 19). Första upprinnelsen härtill torde vara den hårda kritik som M riktade mot VHAA:s sätt att sköta sina arbetsuppgifter. De resurser som stod till förfogande för övervakning av gällande bestämmelser var otillräckliga, och medvetandet om värdet av kulturskatterna var litet utvecklat hos den breda allmänheten och även hos t ex prästerskapet. Vandalismen frodades, och M hade inga svårigheter att under sina strövtåg i landet finna drastiska exempel härpå. Motsättningen mellan Hildebrand och M skärptes ytterligare genom personlig animositet och användande av ett från båda sidor alltmera onyanserat språk. Bakom animositeten låg två var för sig berättigade betraktelsesätt. Medan man från den vetenskapliga forskningens sida varit angelägen att hävda centraliseringen av fornminnesförvaltningen, bl a i avsikt att behålla överblicken över forskningsmaterialet, har en bred lekmannaopinion hävdat värdet av utlokalisering även på detta område för att skapa en vidgad förståelse för vården och studiet av forntiden. En konsekvens var bl a att man ville bereda ökade möjligheter för privata samlare och så småningom även för offentliga samlingar utanför huvudstaden. Ledande gestalter för den senare uppfattningen var N G Djurklou (bd 11) och M:s gode vän Hyltén-Cavallius. För att samla dessa krafter tillkom 1870 som protest mot de centrala myndigheterna Sv fornminnesföreningen. M deltog själv med liv och lust i bildandet av föreningen och i dess första verksamhet, men hans samarbetssvårigheter kom honom att snart dra sig ur arbetet.

M:s inrikes resor kom, sedan statsbidraget till dessa upphört, att i ökad grad inrikta sig på folkliga kulturminnen. Han hembragte från dem en rik skörd av bilder dels av kulturmiljöer, dels av bl a dräkter, möbler, redskap och husgeråd. Resorna utsträcktes nu också till att omfatta även Dalarna och de norrländska landskapen. Det insamlade materialet vittnar om en ovanlig mångsidighet i intresseinriktningen och en skarp iakttagelseförmåga. I de fall M också förvärvat de avbildade föremålen eller dessa eljest blivit bevarade, och en jämförelse därmed blir möjlig, framgår att bilderna i allmänhet är korrekta. Redan före M hade enskilda samlare av objekt belysande den folkliga kulturen varit i verksamhet, men de hade i första hand varit inriktade påfolkkonsten. M:s bilddokumentation möjliggjorde en breddning av bevakningen som förebådade den verksamhet Artur Hazelius kom att utveckla vid NordM. En svaghet med M:s bildsamling är dock att de ledsagande skriftliga uppgifterna i regel inskränker sig till angivande av ort och tidpunkt för iakttagelsen. Men även med denna begränsning har dessa rika samlingar ett stort värde från etnologisk synpunkt.

M:s ambitioner var redan mycket tidigt inriktade på publicering av det material han samlade. Han gjorde också under sitt liv flera mer eller mindre framgångsrika försök att genomföra dessa planer. 1847 utkom i Khvn en första del av hans arbete Monuments scandinaviques, innehållande planscher från de märkliga medeltida kyrkorna i S Råda (Värml), Edshult (Jönk) och Gränna. Denna kom sedermera att ingå som första häfte i Monuments scandinaves du moyen åge. Detta arbete utkom i fem häften under åren 1855–62 och innehåller sammanlagt 42 planscher i mycket stort format, av vilka 15 i originalets färger. M torde själv åtminstone delvis ha ombestyrt litograferingen, och tryckningen skedde i Paris med stöd av franska statsmedel. Redan publiceringen av det första häftet innebar ett genombrott för M både internationellt och i hemlandet, det senare trots konsekvent motstånd från hans gamle antagonist Hildebrand. 1859/60 års riksdag beviljade anslag för arbetets fullföljande, och ytterligare statsanslag beviljades av riksdagen 1862/63, nu i form av reseanslag. Detta senare anslag, avsett för antikvariska forskningar, utgick till 1873, då det förändrades till pension på livstid. Genom dessa statsanslag kunde M, fri från bekymmer för brödfödan, ägna sig åt vad han uppfattade som sin livsuppgift. – En kritisk granskning av bilderna i Monuments scandinaves har ådagalagt åtskilliga onöjaktigheter, men mycket har kunnat tillrättaläggas med hjälp av M:s bevarade ritningar och skisser. Inte minst bidrog arbetet till att rikta den internationella forskningens uppmärksamhet på de i Sverige bevarade medeltida konstskatterna. Andreas Lindblom har framhållit, att detta planschverk inte bara var det första utan också det största och sannolikt också det mest påkostade som någonsin publicerats om sv måleri.

Några år senare var M beredd att starta ett nytt stort bildverk, som fick titeln Samlingar till svenska konst- och odlings-historien. Det utkom med två häften 1866 och 1868, och ämnesområdet var här utvidgat till att omfatta även annat material än det som kunde anses vara av konsthistoriskt intresse. Texten skall enligt K Warburg ha författats av C Eichhorn (bd 12; NF, 2. uppl, bd 7, 1907). Kostnaderna för utgivningen blev emellertid alltför betungande, och utgivningen måste upphöra. I stället planerades en annan mera omfattande publikationsserie, som fick namnet Atlas till Sveriges odlingshistoria. Den var avsedd att omfatta en publicering av hela det väldiga material som M under årens lopp insamlat, inte blott genom egna iakttagelser utan även genom jämförande studier. Två häften av detta arbete, behandlande Bostäder och husgeråd, utkom 1877 med 20 planscher och 225 ritningar jämte 30 sidor text på svenska och franska. Fortsättning kom först 1883 med ett första häfte om Helgedomar, som 1884 följdes av ett andra, som tillika blev det sista i hela serien. Planen för Atlas blev i samband med att M begärde statsanslag för utgivningen utsatt för en mycket allvarlig kritik av Hildebrand. Denna skärpte ytterligare motsättningen mellan dem och föranledde M att i en uppmärksammad pamflett, Några bidrag till den svenska arkeologiska forskningens historia under den tid ... B E Hildebrand innehaft riksantiqvarie-embetet, rikta de hårdaste anklagelser mot sin gamle vedersakare. – Atlasverket är av intresse, eftersom det klart visar M:s intentioner med sitt samlingsarbete, men på grund av brister i planläggningen och avsaknaden av vetenskaplig metod fick det inte någon nämnvärd betydelse för den följande forskningen. En jämförelse med originalskisserna i de bevarade samlingarna visar därtill att bilderna ofta blivit schematiserade och därför inte tillförlitliga. Inte heller i samtiden fick verket den genomslagskraft som M hade väntat sig.

Relativt tidigt började M intressera sig för sina samlingars framtida öde. De förvarades i hans bostad genom många år, Svartensgatan 14 på Södermalm i Sthlm. Efter olika planer på att placera dem i NordM, i Uppsala eller i Gbg testamenterade han dem slutligen 1881 till LU tillsammans med en penningsumma som sedermera avsattes till en särskild fond. När samlingarna på så sätt blivit säkrade, ivrade M för utgivande av en summarisk katalog över dem. Denna Förteckning på de af N M Mandelgren samlade studier, teckningar och utkast till Atlas till Sveriges odlingshistoria förelåg tryckt 1889. I Lund fördes M:s samlingar till den konsthistoriska institutionen, där de i begränsad omfattning under årens lopp har utnyttjats av konsthistoriska och etnologiska forskare. 1969 överfördes samlingarna till universitetets Institut för folklivsforskning, och där igångsattes 1972 en systematisk registrering, som på ett helt annat sätt än tidigare möjliggjort deras utnyttjande. En publicering även av det kulturhistoriska materialet har igångsatts och har redan avkastat ett flertal rikt illustrerade publikationer som väckt förnyat intresse för M:s insatser. I Lund har bildats ett särskilt Mandelgren-sällskap som utger dels en tidskrift, kallad Odlarmöda, dels en skriftserie, där smärre alster av M:s penna utges i nya upplagor.

1894 intogs M för vård på Ersta diakonissanstalt, där han på egen begäran kvarblev som pensionär till sin bortgång fem år senare. Han begrovs på Sandsborgskyrkogården i Enskede, där man på en bautasten på en gräsbevuxen kulle läser orden: Artisten, Kultur- och Fornforskaren R.W.O. m. m. Nils Månsson Mandelgren.

Författare

Gösta Berg

Arkivuppgifter

M:s saml hos LU:s Inst för folklivsforskn består av 24 portföljer i stor folio med 2000 stora planscher omfattande nära 15000 bilder o 60 portföljer i kvarto med mer än 15 000 blad. Sina anteckn- o trycksaml:ar testamenterade M till KB. Hans personl arkiv o div kompletterande material till samkarna i Lund finns i NordM. M:s ritntar av medeltida kyrkomålningar i FrKA, reseberättelser i VHAA, handhar ang M:s verksamhet som tavel-konservator i NM. – Brev till M finnes i övrigt bl a i NordM (från G O Hyltén-Cavallius, N G Djurklou o B E Hildebrand) o UUB (från G Wenner-berg). Brev från M i KB (bl a till Hyltén-Cavallius), NordM (till Hildebrand o A Hazelius), RA, UUB o i Örebro läns mus (till Djurklou).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Handbok i ritkonsten innefattande geometrisk teckningslära och perspectivlära samt deras användning vid öfningar i frihands-teckning, utg. Sthlm 1849. 4:o. 8 s. – Stormäktigste allernådigste konung! [Rubr.] Sthlm 1852. 8 s. [Undert; påminnelser vid VHAA:s utlåtande om hans anhållan om statsanslag för ett planschverk om kyrkor.] – Monuments scandinaves du moyen åge avec les peintures et autres ornements qui les décorent, dessinés et publiés. [H 1–5.] Khvn & Paris 18[55–]62. Stor fol. 1: Monuments scandina-viques. Khvn 1855. [Omsl.] (2) s, 8 pl. 2-5. Paris 1859, 1861, 1862, 1862. (2), (2), (2), (1) s, 4 X 8 pl, (6) s. – Slöjdföreningens och dess skolas stiftelse. Sthlm 1865. 26 s. – Samlingar till svenska konst-och odlingshistorien. Utg. H 1–2*. [Omsl.] Sthlm 1866-68. 4:o. [Text av C Eichhorn.] (10), (9) s, 5+5 pl. – Bref från en resande konstnär (Post- och inrikes tidningar, 1869, Sthlm, fol, 13/7, 27/9, samt 1870, 25 o 27/8, 3/9; sign N.M.M.; delar härav, med titeln Brev ..., omtr i Skinnarebygd, Malungs hembygdsförenings årsbok, 1976–1977, Malung 1977, s 97–111, o Jämten, Heimbygdas årsbok, årg 71, 1978, Östersund 1977, delvis omtr: Brev från en resande konstnär [omsl: Jämtland-Härjedalen 1868-1869], utg av S Rentzhog, 1979, s 45-55). – Notes biographiques sur Nils-Månsson Mandelgren. [Rubr.] Sthlm 1873. (2) s. [Anon.] – Det gamla grafkoret i Torrlösa (Svenska fornminnesföreningens tidskrift, bd 1, 1871–72, Sthlm 18[71–]

72, s 83–88; faksimil av denna o följande se nedan 1983). – Om äldre spinnredskaper och spinnsätt (ibid, s 154–157 [1872]). – Metallarbeten från Sveriges christna medeltid. Meddelanden (ibid, s 272 f, 1 pl). – Anteckningar om techniken i våra gamla kyrkomålningar samt om sättet att restaurera dessa (ibid, 2, 1873–74, tr 18[73–]75, s 58-63). Overs: Notes sur l'exécution technique de nos vieilles peintures d'église, et sur le moyen de les restaurer. (Extrait du rapport envoyé par 1'auteur å l'Académie des beaux-arts en 1872.) [Rubr.] Sthlm 1873. 6 s. – Huru böra runstenar och andra gravstenar, vägg- och hvalfmålningar m. m. aftecknas? (ibid, s 64-68 [1873]). – Antiqvariskt [brev dat 7/12] (Smålands-posten, 1873, Wexiö, fol, 9/12; omtr i Odlarmöda, utg av Mandelgrenska samfundet, vol. 1, Lund (1982-83, s 16). – Kyrkomålning i Kongelf (Svalan, veckotidn för familjekretsar, årg 2, 1873, Sthlm, fol, n:o 43; omtr där s 38). – En gammal ryggås-stuga i Halland (ibid, n:o 51; omtr där s 30 f). – Något mer om "Högsätet" i våra gamla bondstugor (ibid, 3, 1874, n:o 15; omtr där s 32). – Ett kärleksbref från Rödings Säter i Jemtland [+] Rättelse (ibid, n:o 36, 37; omtr där s 23 1). – Redogörelse till Kpmmerse-kollegium 1873. Sthlm 1874. 15 s. [Undert A. M. Mandelgren; om världsutställn i Wien 1873.] – Genmäle med afseende å Slöjdskolestyrelsens anmärkningar mot reseberättelsen till Kommerse-kollegium. [Rubr.] Sthlm 1874. 16 s. – Nils Dackes porträtt (Nornan, sv kalender, årg 1, 1874, Sthlm, s 102–104, 1 pl). – Minnen från forntiden (ibid, 2, 1875, s 75–79). – Några bidrag till den svenska arkeologiska forskningens historia under den tid, herr kommendören af ... m. m., m. m., herr d:r Bror Emil Hildebrand innehaft riksantiqvarie-embetet ... Historisk interiör. Sthlm 1876. 35 s. [Faksimil-uppl] Lund 1982. 35 s, Efterskrift IV s [undert Bengt Jacobsson]. (Mandelgrenska samfundet[:s skriftserie], vol. 1 = Odlarmöda, suppl nr 1.) – Atlas till Sveriges odlingshistoria ... Atlas de l'histoire de la civilisation en Suede. Afd [5,] 11. Sthlm 1877–[84]. Fol. 5. H 1–2*. Afdelningen Bostäder och husgeråd ... Section des habitations et du mobilier. 1877. 33, IV s, 10 pl. 11. H 1–2*. Helgedomar ... Section 11: Objets de culte. 1883[–84]. 55 s, 20 pl. (Tilläggshäfte 1–4 o 6, 1918-67, av andra förf.) – Om undervisning i bildande konst. Tankar och betraktelser. Sthlm 1882. (8), 56 s. – Julen hos allmogen i Kullen i Skåne på 1820-talet (Bidrag till vår odlings häfder, utg af A Hazelius, 2. Ur de nordiska folkens lif, h 1 [Skåne], Sthlm 1882, s 1–22). – Praktisk lärokurs i teckning. Kurs 1–4. Sthlm (1: tr Strengnäs) 1884–87. Tv-4:o. 1. 1884 [omsl]. (4) s, 6 pl. 2. 1884. 26 s, 10 pl. 3. 1887. 23 s, 25 pl. 4. 1886. 35 s, 25 pl. – Förteckning på de af N. M. Mandelgren samlade studier, teckningar och utkast till Atlas till Sveriges odlings-historia som – enligt testamente af den 12 nov. 1881 – skänkts till Lunds kongl. universitet. Tr som manuskr. Sthlm 1889. 312 s. – Ur Mandelgrenska samlingarna. Biografi (Kullabygd, årg 37. Kullens hembygdsförenings årsskrift 1964, Höganäs, s 15–21). – [5 art i Svenska fornminnesföreningens tidskr, ovan 1871–73, i faksimil, jämte B Jacobsson, Efterskrift.] Lund 1983. 31 s. (Mandelgrenska samfundets skriftserie, 2 = Odlarmöda, suppl 2.) – Medv i F Kugler, Kleine Schriften und Studien zur Kunstgeschichte, T 2, Stuttgart 1854 (2 litografier), Instrumenta ecclesiastica, ed by the Ecclesiological late Gambridge Camden Society, Series 2, London 1856 (teckn till pl), o Post- och inrikes tidn 1872 ff (enl uppg); material från M publ i nedan anf arb o a lokal- o kulturhist litteratur.

Källor och litteratur

Källor o litt: G Berg, Artur Hazelius (1933); N-A Bringéus, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius som etnolog (1966); B Egardt, N M M som etnologisk fältforskare (Meddel från Inst för folklivsforskn vid LU, 51, 1969; stencil); G Frick, Sv slöjdfören o konstindustrin före 1905 (1978); G O Hyltén-Cavallius, Ur mitt framfarna lif (1929); Å Ingeisberg, N M M:s 150-årsminne (Kullabygd 1964); dens, N M M o hans hembygd (ibid); B Jacobsson, NMM som fältarbetare (Rig 1975); dens, M i Dalarna (1981); dens, M i Småland (1982); dens, NMM, en resande konstnär i 1800-talets Sverige (1983); G Jarring, Tal vid M-jubileet (Kullabygd 1964); L Karlsson, N M M o medeltida sv järnsmide (Fornv 1982); A Lindblom, La peinture gotique en Suede et en Norvege (1916); A Ljungberg, Vart tog N M:s slöjdskola i Ystad vägen? (Skånska Dagbl 14 april 1974); B Nerman, Sv fornminnesfören, En skildring av de första åren (1970); H Nygren, N M M o korskranket i Habo kyrka (Fornv 1982); Odlar-möda, 1:1–5 (1982–83); S Petersson, NMM (Kullabygd 1928); Å Stavenow, Tivoliplaner i 1840-talets Sthlm (SSEÅ 1968); dens, NMM (1972); SKL; M Ullen, Med M till världsutställn i Paris 1867 (Fornv 1967); dens, Medeltida träkyrkor, 1 (1983); G Webe, Pehr Wilhelm Cedergren (Forum Navale 28, 1973); B Wennberg, N M M o hans bilder av karolinska herrgården i Småland (Kalmar läns fornminnesfören, Meddel 24, 1936); N G Wollin, Från ritskola till konstfackskola (1951); G Åberg, N M M o hans saml:ar i Lund (Kullabygd 1935); Örnberg, 10 (1894).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Månsson Mandelgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9011, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Berg), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9011
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Månsson Mandelgren, urn:sbl:9011, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Berg), hämtad 2024-04-19.