Meriter

Meldercreutz, Jonas, f 22 april 1714 (ej 1715) i Uppsala, Domk, 21 maj 1785 i Frebbenby, Hammarland, Åland (Marks v Wiirtenbergs gen, RHA; kbf i Domk, Uppsala). Föräldrar: domprosten prof Lars Molin (se denne) o Jacobina Christina Hylthén. Adl 1 juni 19, inskr vid UU 26 nov 20, volontär vid finska fortifikationsstaten 34, konduktör vid finska brigaden 23 maj 37, deltog i samtl riksdagar 38/39–71/72, konduktör vid skånska brigaden 26 maj 41, vid sthlmsbrigaden 14 okt 41, fortifikationslöjtn 3 april 42, informationskapten vid livgardet av fortifikationsstaten 9 jan 46, prof i matematik vid UU 3 aug 51–28 okt 72. – LVA 39.

G 1) 12 dec 1738 i Åbo, Sv domk, m frih Fredrika Yxkull, f 12 dec 1719 i Arbrå, Gävl (enl Marks v Würtenberg; ej i fb), d 24 okt 1768 i Uppsala, Domk, dtr till generalmajoren o landsh frih Otto Reinhold Y o Anna Magdalena ApollofF; 2) 9 mars 1775 i Edebo, Sth, m frih Magdalena Sophia Margareta Falkenberg, f 17 maj 1755 i Grödinge, Sth, d 24 febr 1801 i Lägga, Sth, dtr till majoren frih Gabriel Baltzar F o grev Helena Margareta Horn.

Biografi

Som inflytelserik representant for prästeståndet hade M:s förmögne far varit ivrigt verksam vid tillkomsten av 1719 års regeringsform och hade förvärvat flera större egendomar, tidigare ägda av adelsmän, i förhoppning att den nya författningen skulle medföra rätt för ofrälse att äga frälsegods. När så inte blev fallet ansökte den som adelsfiende kände domprosten om nobilisering för sina barn, och M blev adelsman vid 5 års ålder. Vapnet visar en kvarn (molae = lat kvarn) och namnet härleddes av mäld. Tidigt föräldralös erhöll M en vårdad uppfostran med sin svåger riksrådet C J Stiernstedt som förmyndare och astronomen A Celsius som guvernör. 1732 fick han följa Celsius på en resa till Tyskland, Italien, Frankrike och Holland. Resenärerna besökte vetenskapliga institutioner och industrianläggningar och studerade lantbruk och gruvdrift, M även befästningskonst. Han blev bekant med framstående ingenjörer och vetenskapsmän och lade grund till ett ingenjörsvetenskapligt bibliotek. Från Paris reste M 1734 hem över Holland. Han ville bli ingenjör och eftersom den enda utbildningsvägen då var den militära blev han omedelbart efter hemkomsten volontär vid fortifikationen.

Följande sommar reste M över Bergslagen till Norge. Av en noggrann reseberättelse med skisser och teckningar framgår att ändamålet var studier av tekniska problem med anknytning till gruvdrift och bruksanläggningar. – 1736 kom till Sverige en av franska VA utsänd gradmätningsexpedition under ledning av de Maupertuis. Celsius engagerades som deltagare och till expeditionen slöt sig även M och hans vän Johan Cederström. Avsikten torde ha varit dels att tillfredsställa en utpräglad och i M:s fall livslång reslust, dels en önskan att få delta i de geodetiska undersökningarna i Tornedalen men avsikten kan också ha varit att sondera terrängen för en bruksetablering i Västerbotten (Dahl). Efter att i Torneå ha sammanträffat med landshövding G Gyllengrip (bd 17), som var på väg uppför Torne älv för att undersöka traktens skogs- och malmtillgångar, lämnade emellertid M och hans kamrat gradmätningsexpeditionen och följde landshövdingen. I forsbåtar kom de till Jukkasjärvi och var senare vittnen när samen A Mangil för Gyllengrip påvisade de dittills av statsmakten okända järnbergen i Kirunavaara och Luossavaara. Landshövdingen vände söderut från Jukkasjärvi men M och Cederström fortsatte uppför älven till Torne träsk, roddes de sju milen över sjön och tog sig från dess västra strand med hjälp av klövjerenar och vägvisare över fjällen till Gratangsfjorden norr om Narvik. I en frisk och välskriven berättelse har M skildrat reseäventyren och de djupa intryck han tog av fjällvärldens skönhet. På hemvägen besöktes koppar- och järnmalmsgruvor vid Torne älv och Kengis bruk, och i Torneå dröjde M ett par månader för att göra observationer vid en av Celsius där anlagd vetenskaplig station.

Efter hemkomsten vandrade M vidare i den militära karriären och kommenderades till Finland där han gifte sig. Han slapp dock kriget då han vid dess utbrott var beordrad till Skåne. För sin "besynnerl[iga] skicklighet, kunskap och erfarenhet" befordrades M till informationskapten vid livgardet 1746. Som sådan undervisade han infanterister i fortifikation och matematik, författade uppsatser i matematik och mekanik och gav ut en matematisk disputation. På dessa meriter plus tillfällig politisk lämplighet vilade hans utnämning till professor i matematik vid UU fem år senare.

1735 hade löjtnant C Thingvall gjort den första- inmutningen i Gällivare och 1738 erhållit privilegium på anläggning av masugn och två stångjärnshammare, men då han fick avslag på anhållan om statsunderstöd överlät han 19/20 av inmutning och rättigheter till ägaren av Kengis-bruken A Steinholz. Då även denne saknade erforderligt kapital vände han sig till den för rikedom och intresse för övre Norrland kände M, och 1740 ingick de två en överenskommelse enligt vilken företaget med undantag av Thingvalls 1/20 skulle delas lika mellan dem mot att M under fyra år skulle stå för alla kostnader och Steinholz leda anläggning och byggnation. Mark, skog och fallhöjd köptes av bönderna i Orrbyn i Råneå socken, och 1744 stod vid Hemträskälven ett stångjärnverk med två hammare färdigt, efter ägarna kallat Melderstein, och närmare kusten Strömsunds masugn. Steinholz sålde försiktigtvis s å sin andel till M, som senare köpte även Thingvalls del och blev ensam ägare.

M hade förhoppningar om god avkastning på sin kapitalinsats men drabbades av motgångar. Masugnen var illa byggd och krävde kostsamt underhåll, flera blåsningar misslyckades och det tackjärn som utvanns från enbart gällivaremalm blev skört. De samer och bönder som motvilligt åtagit sig att frakta malm de 18 milen mellan Gällivare och Strömsund höll inte alltid den arbetstakt M beräknat vid sitt skrivbord och malm måste skeppas från Roslagen. Två med malm och spannmål lastade fartyg havererade och stångjärnshamrarna härjades i två omgångar av eld. Trots att M t o m erbjudit sig att ta emot och vid arbetet kvarhålla fästningsfångar var bristen på arbetskraft svår. Samerna hyste en välgrundad misstro mot gruvhantering och för bönderna var det lönsammare att bränna tjära än att göra dagsverken vid bruket.

Från 1738 deltog M i tio riksdagar där han manövrerade så skickligt att hans partitillhörighet ofta var oklar. Han hade i alla sammanhang sina norrlandsplaners väl för ögonen: han stod bakom tillkomsten av Gällivare församling och kyrka, och 1747 förmådde han myndigheterna att utfärda bestämmelser som ålade invånarna mellan Kalix och Lule älvar att betala sin skatt genom dagsverken, körning och kolning för Melder-steins bruk mot att M lovade gottgöra kronan med kontanter. Tvångsstyrningen motiverades med de nordliga företagens betydelse för det allmänna bästa och för "den ännu i mörker och okunnighet svävande lappallmogens förande till bättre kunskap och mera utövning av den sanna kristna läran" (Bergs-kollegii arkiv ..., f 349). Allmogen vrenskades dock och anförde besvär och det nya systemet ledde inte till den framgång bruksägaren väntat.

M hoppades få mindre svårskött arbetskraft genom att ta initiativ till nyodlingar i stor skala, vilka skulle förse bruksrörelsen med dagsverksskyldiga torpare och arrendatorer. Efter flera års utredningar fick M 1753 rätt att åtnjuta säteri- och frälsefrihet för uppodling av ett 1 500 km2 stort område mellan Kalix och Lule älvar. Bruksägaren stod för mark, boningshus, uthus, ko, häst och ett mindre startkapital mot att nybyggaren förband sig att odla upp marken och fullgöra dagsverken för bruket. Även i denna verksamhet drabbades M av motgångar, men vid 1785 års taxering fanns på "Meldersteins odlingsdistrikt" 67 nybyggen, och flera byar i området har sitt ursprung i nybyggen från brukstiden. M utvidgade sin egendom och sin verksamhet genom hemmansköp och anläggning av sågverk och gevärsfaktori vid Melderstein, kvarn vid Prästholm och manufaktursmedja vid Rånälven. Han satsade kapital på kalkbrytning, skeppsbyggnad och laxfiske och i ett par äldre närmast värdelösa gruvor.

M:s egna tillgångar räckte en bit in på 1750-talet men mot slutet av årtiondet måste M tyngd av skatterestantier pantskriva Melderstein mot ett riksbankslån. Den ekonomiska kris som övergick sv näringsliv vid mitten av 1760-talet och svårskötta processer med fordringsägare försämrade M:s ekonomi. Han blev hänvisad till att dra sig fram på lån från privatpersoner och hans norrländska anläggningar förföll. När sonen Lars dog 1781 räddades M genom bakarv från konkurs och återfick i någon mån ekonomisk självständighet.

M ville helst själv leda bruksverksamheten och överlät ogärna beslutsfattandet. Han besökte ofta Melderstein, vissa år flera gånger, och tycks inte ha tvekat inför de långa, mödosamma resor och det myckna detaljarbete metoden förde med sig. De arbetsfria dagar hans strävsamma liv tillät – amiral Tersmeden som häpnade över hans arbetsiver berättar, att han knappt gav sig tid att äta – tillbragte han gärna ensam i en stuga vid Kaptensgruvan i nuvarande Malmberget. Bruket och privilegierna köptes efter M:s död av patron J Bedoire. Denne sålde dem med god förtjänst till S G Hermelin (bd 18), som i likhet med M på dem förödde en stor förmögenhet.

På förslag av Linné, som senare fällde hårda domar över sin professorskollega, hade M kallats till ledamot av VA, och han publicerade i VAH 1741–79 några uppsatser som visar att han var hemmastadd i den samtida matematiska och krigsvetenskapliga litteraturen. Han var inte välsedd av akademikollegerna och har i detta sammanhang karakteriserats som bråkmakare och rättshaverist, och inget åminnelsetal hölls över honom. – M vanskötte sin professur. Det har betvivlats att han författat de disputationer som hölls under hans presidum och hans efterträdare F Mallet (bd 24) beskriver hans föreläsningar som "förvirrade och ömkliga". – En mängd anekdoter är knutna till M. Bellman torde ha mött honom eller hört om hans slarviga klädsel när han skrev "Låt Meldercreutz gräla med cirkel och stift, se ut liksom ugglan på stallet".

M dog när han efter en inspektion av Melderstein insjuknade på hemvägen över Finland. – På den medalj med vilken VA 1914 hedrade M återges en latinisering av ett tänkespråk tillskrivet C G Tessin: Den ökar Svea land som odlar Svea jord.

Författare

Olle Franzén

Arkivuppgifter

Anteckn:ar o ms rörande matematik, fysik o mekanik, anteckn:ar under en resa 1735 till Kongsbergs silververk, konc till minnestal över Klingenstierna, div biographica (X 240) o brev till M i UUB. Beskrivn av en Resa genom Lappmarken till Norra hafvet 1736 i KB. Ett ..par brev till M i Arkivfragment, RA, o i VA. – Ämbetsskriv:er från M i RA (Kommerskoll:s, sammansatta koll:s, statskontorets, Uppsala akad:s o Härnösands konsistorii skriv:er till K M:t). Brev från M till P W Wargentin i Bergianska brevsaml, VA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om längders mätning genom dåns tilhielp (VAH, vol. 2, 1741, Sthlm u å, s 73-77). – Om öpningens skapnad, efter en sprungen mina (ibid, 10, 1749, s 306–311). – Elementarisk afhandling, om de coniska sectionerne i gemen, förestälde i en rät plan (ibid, 34, 1773, Sthlm, s 322–335). – Lärosatserne uti 3§ af afhandlingen, om ... (ibid, 36, 1775, s 148 f). – Första fortsättning af... (ibid, 40, 1779, s 63-75). – Andra ... / Tredje ... / Fjerde och sista fortsättningen af ... (ibid, s 122–133, 177–186, 288–300). – Akad avh se Lidén, 1, s 349 f.

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica o Bergskollegii arkiv, Huvudarkivet vol E 1:18, f 348-354, RA; Biogra-fica, KrA; P Dahl, J M — matematiker o mångsysslare mellan två bildningsideal (uppsats i idé- o lärdomshist vid UU 1985, stencil).

G Ahlström, De mörka bergen (1966); C Annerstedt, UU:s hist, 3:1 (1913); C M Bellman, Saml skrifter, 3 (1861), s 273; B Boëthius, Skogen o bygden (1939); Bref o skrifvelser af o till Carl v Linné, 1:2 (1908), 1:5 (1911), 1:7 (1917); M Calonius, Bref till Henrik Gabriel Porthan åren 1793–1800 (SSLF 55, 1902); Catalogus librorum Jonae M (1786); G S Drufva, Griftetal öfver ... herr J M (1785); E Ekman, Meldersteins bruk, dess privilegier o förmåner ... (1785); G Forsström, Malmberget. Malmbrytn o bebyggelse (Gällivare kommun, 1, 1973); J E Forsström, I norrlandsstäder o lapplandsbygd år 1800 ... dagbok ..., ed N Ahnlund (1917); A Grape, Ihreska handskriftssaml, 1 (1949); J Grapenson, Anteckn till Gellivare sn:s tidigare hist (1942); Gustavianska brev, ed H Schiick (1918), s 508; E Haller, Sv kyrkans mission i Lappmarken under frihetstiden (1896); O Hederyd, Överkalix. Sockenhist, 1 (1982); S G Hermelin, Försök till mineral hist öfver Lappmarken o Vesterbotten (1804); B Hildebrand, VA. Förhist, grundläggn o första organisation (1939); G Hoppe, Vägarna inom Norrbottens län (Geographica, 16, 1945); A A:son Hulphers, Saml til en beskrifn öfver Norrland, 5: 1 (1789); A Lindell, Bidr till hist om Norrbottens läns bebyggande o odling (1900); C v Linné, Nemesis Divina, ed K Barr (1923), s 78; S Lindroth, VA:s hist, 1 (1967); N V E Nordenmark, Anders Celsius (Lychnos-bibl, 1, 1936); dens, Fredrik Mallet o Daniel Melanderhjelm ... (1946); T Nordström, J M (Levnadsteckn över VA:s led:er, 5, 1915–20); Norrbotten, 2 (1921); S I Olofsson, Tiden 1638–1772 (Övre Norrlands hist, 3, 1974); R Outhier, Journal från en resa i Norden år 1736–1737 (1982); B Planting, Baroner o patroner (1944); Råneå sn 1654–1954 (1955); A Rörling, Fem miljoner tunnland under en hatt (Norrl tidskr 1962, h 1, s 30 ff); H Samzelius, Bidr till persona-lierna öfver ...JM (PHT 1902), s 146 f; W Sjöstrand, Grunddragen av den militära undervisn:s uppkomst o utvecklingshist i Sverige till år 1792 (1941); W G Stiernstedt, Lantjunkare (1939); C Tersmeden, Memoarer [4] (1917); L Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död (1953); D Tilas, Anteckmar från riksdagen 1769—1770, ed O Jägerskiöld (1977); H Wennerström, J M, en norrbottnisk märkesman (Norrbotten 1922); S Wieselgren, Sveriges fängelser o fångvård ... (1895), s 184.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jonas Meldercreutz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9259, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9259
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jonas Meldercreutz, urn:sbl:9259, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-19.