Meriter

Millqvist, Hugo Viktor, f 19 aug 1864 i Åsle, Skar, d 18 nov 1916 i Norrköping, Hedvig. Föräldrar: godsägaren o landstingsmannen Per August M o Mathilda Aurora Pettersson. Mogenhetsex vid h a l i Jönköping vt 82, inskr vid UU ht 82–ht 90, FK där 14 sept 85, medarb i Upsala-posten 87, i Upsala nya tidn 90–93, ordf i Verdandi 90, medarb i AB 91–09, i Karlstads-tidn 91 o 95–00, bibliotekarie i PK 91 (tf 98–00), sekr i Fören för religionsfrihet 91–92, medarb i Nerikes alleh 95–00, i Nyare Öresunds posten (Öresundsposten från 97) 96–97, v ordf i Sthlms fredsfören 00, lärare vid Bröderna Påhlmans handelsinst 01–13, vid Sthlms borgarskola 08–13, vid militärförvaltmkurserna 09–13, i stats- o samhällslära vid krigsskolan på Karlberg 13 juli 11–14, led av styr för Allm valmansförb:s Sthlmsdistr från 11, red för Östergötlands dagbl från 1 jan 14. – Ogift.

Biografi

Viktor M var verdandist och publicist, pedagog och personhistoriker. I den senare egenskapen har han i matrikelform också gett de första dragen av sin biografi. Han inledde sina studier i Uppsala just vid tiden för den radikala studentföreningen Verdandis stiftande (1882). Om han därmed var något för grön för att höra till de initierande medlemmarna, ville han i gengäld gälla som rödare än någon annan. O v Zweigbergk har i sina sena ungdomsminnen funnit anledning att tala om ett "bigotteri i tjänst hos nya gudar som dyrkades utan rum för tvekan eller tvivel" (Zweigbergk 1951, s 136).

Under sammanlagt sju terminer var M medlem av föreningens styrelse och under sitt sista uppsalaår var han dess ordförande. Vid det laget hade föreningen genomridit sina svåraste stormar och verdandisterna skulle, placerade på en rad olika opinionsbildande poster, under flera decennier spela avgörande roller i samhällsdebatten, oftast på vänsterkanten. Men M var inte den ende av dem som med tiden blev tämligen konservativ. Som ett arv från denna tid kan man dock se den utpräglade debattglädjen: med sin skärpa i sak bevarade han en uppriktig tillfredsställelse över att ha någon att fakta emot.

Även om M prövade olika banor, är det ändå förhållandevis lätt att se hur dessa går i varandra. M blev publicist redan under sina studieår, låt vara i blygsam omfattning. Utöver den lokala Upsala-posten blev det DN och AB som han försåg med artiklar. Den sistnämnda blev, särskilt efter det att verdandisten H Sohlman inträtt som redaktör från slutet av 1890, M:s viktigaste organ under 1890-talet, den tid han framför allt ägnade åt pressen. I första hand engagerades han att vid sidan av namnkunniga kolleger som Zweigbergk, T Blanche och V Spångberg referera från riksdagen, men han författade också en rad artiklar i ämnen som nationalekonomi och historia. Under valrörelserna 1893 och 1899 tog han mera intensivt del av tidningens bevakning, och vid ett par tillfällen var han dess korrespondent i Danmark och Norge. 1897–1901 utgav M Politiska bref, en cirkulärpublikation som gick ut till landsortspressen och som hade åtskilliga paralleller. Företagsamma skribenter slog mynt av sin förtrogenhet med vad som tilldrog sig i rikets centrum. I M:s fall var det framför allt de liberala landsortstidningarna som utnyttjade hans material.

M blev på detta sätt en av de mest initierade förmedlarna av den politiska verklighet som till inte ringa del präglades av hans före detta studiekamrater. En politisk bana kunde också ha legat nära till hands men M nöjde sig med att förbli iakttagaren och valde inte för inte just Spectator som en av sina många pseudonymer. Den användes bl a för en av de många skrifter som presenterade riksdagens ledamöter i samband med valen. Det var vid denna tid en gångbar genre, i vilken M från 1890 ensam eller tillsammans med någon medarbetare (E Thyselius eller O v Zweigbergk) blev en av de flitigaste. M:s profiler avtecknar sig mot en liberal bakgrund, vilket han efter hand också blir mera mån om att poängtera i de företal som så småningom blev de mest personliga inslagen i M:s skrifter. En utveckling kan spåras både i hans åsikter och i hans förmåga att teckna politiska porträtt. Självkänslan slår igenom alltmer och orsaken härtill kan sökas i ökat medvetande om skrifternas politiska betydelse: "Harmen och förtrytelsen öfver de pligtförsummelser åtskilliga s. k. 'liberala' representanter låtit sig komma till last i den vägen, har kanske här och hvar dikterat i mångas ögon allt för stränga omdömen, men förf. vet med sig, att på intet enda ställe enskildt groll, utan öfverallt sakskäl bestämt hans domslut" (1899).

Varmast blir tonen när M skildrar centrala liberala personligheter som S A Hedin eller Karl Staaff, "hvars hela bana bekräftat de goda förhoppningar, den frisinnade studentkretsen i Upsala hyste om honom". Brantings personlighet imponerade på honom och dennes idéer uppmanade M sina läsare att ta på allvar oeh försöka motverka genom liberala reformer.

Överflyttningen till Sthlm och inträdet i pressen sammanfaller med invalet i Publicistklubben. I en tid av skarpa politiska motsättningar spelade PK en inte oviktig roll som en neutral plats för samvaro och debatt. Där kände M sig hemma och uppmärksammades redan genom sitt påfallande yttre; med sin blonda kalufs kunde han te sig som "en rosig jättestor baby" (Sjöberg). Hans varaktigaste insats för klubbens räkning var dock den matrikel med biografiska uppgifter som han utarbetade vid sekelskiftet. Sedd i ett lite vidare perspektiv kan den uppfattas som ett led i tidningsmännens strävan att vinna ett större samhälleligt erkännande, och om han hade ett motstånd att övervinna i de egna leden för sitt företag, hade han i gengäld stöd av den pressintresserade biblioteksmannen B Lundstedt (bd 24), som under dessa år inte bara färdigställde sin oumbärliga bibliografi över Sveriges periodiska litteratur utan också själv porträtterade journalisterna i Svenskt porträttgalleri (1897, 1910).

M:s insats som pedagog har inte lämnat varaktiga spår efter sig. När han under ett avbrott i det mycket trägna journalistiska dagsverket försörjde sig som lärare, kom han i varje fall att omsätta det särskilda intresse för nationalekonomin som utkristalliserats redan i Uppsala. Resultatet blev en elementär lärobok i ämnet.

Kanske viktigast av M:s skrifter är hans i Personhistoriska samfundets skriftserie utgivna anteckningar om Sv riksdagens borgarstånd 1719–1866 (1911). Även om också detta arbete har den opersonliga matrikelns form, är det personliga engagemanget förnimbart. Man kan också se dessa mödosamt hopsamlade biografiska notiser som en historisk motsvarighet till de aktuella riksdagsmannaporträtten från 1890-talet. Emellertid hade M påbörjat arbetet redan under slutet av sin studietid. Det som från början hade formen av anteckningar för privat bruk blev, som M upplyser i sitt förord, så småningom en allmännyttighet. Hans deltagande i arbetet på den starkt omarbetade andra upplagan av H Hofbergs (bd 19) biografiska handlexikon (1906) kan ses som ytterligare en förberedelse inför borgarståndsmatrikeln.

M:s så småningom dokumenterade personhistoriska förmåga ledde i okt 1912 till uppdraget att samla in och redigera biografierna rörande Sthlms stadsfullmäktige under dess första halvsekel (1863–1913). Också dessa har förblivit en fyndgruva för forskare inom skilda gebit. Märkligt är att M lyckades införskaffa reproducerbara porträtt av nästan alla fullmäktigeledamöterna.

Under sina sista år återvände M dock till publicistiken. Med ingången av 1914 tog han över redaktörskapet för Östergötlands dagblad efter vännen K Hammarberg (bd 18, s 150), som 1897 hade övertagit aktiemajoriteten och tillsammans med ytterligare en gemensam vän, Y Svartengren, gett tidningen dess profil. I tidens vägskälsfrågor, unionsfrågan, försvarspolitiken och frågan om den proportionella valmetoden, orienterade M sig åt höger, och från 1906 kan tidningen uppfattas som ett högerorgan. Den en gång så röde M fullföljde denna linje när han tog vid under första värdskrigets första år. "Man må", skriver han efter något års erfarenhet på redaktörsstolen, "vara av hur frisinnad läggning som helst, är det ändå omöjligt att bilda politiskt fostbrödralag med de ytterlighetsriktningar, med vilka vårt officiella liberala parti föredrager att gå samman i stället för med den moderata högern och vilka minst av allt kunna göra anspråk på att gå under 'frihetens' etikett" (Östergötlands dagbl 24 nov 1915). Själv menade han att han förblivit sina ursprungliga övertygelser trogen.

M:s personhistoriska författarskap jämte matrikelutgåvorna har stått sig ganska väl genom tiden, och det är inom dessa områden M:s bestående insatser ryms. Han hoppades själv att dessa publikationer skulle visa sig användbara, och biblioteksexemplar nötta av flitig användning vittnar om att denna förhoppning infriats. Av M:s utgåvor i denna genre bör särskilt borgarståndsmatrikeln framhävas. Vid kontroll mot källmaterialet visar det sig att det finns brister men det måste samtidigt sägas att många forskare känt stor tacksamhet och tillfredsställelse över att någon mäktat genomföra detta stora arbete.

Författare

Per Rydén

Arkivuppgifter

Enstaka brev från M i GUB o KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Andra kammarens män 1888–90. Anteckningar af Scipio. Sthlm 1890. 164 s. [Pseud.] – Hvilka riksdagsmän böra omväljas? Upplysningar till valmännens tjänst af Tom Jones & C:o. Sthlm 1893. 217 s. [Pseud; tills med E Thyselius.] – Aftonbladets porträtt- och biogra-fialbum öfver 1894 års andra kammare. H 1–2. Sthlm 1894. 96 s. [Texten, anon tills med O v Zweigbergk. Forts i Aftonbladet 1896, se nedan.] – Hur skola vi 1896 besätta vår Stockholmsbänk? Ett ord till Stockholms valmän af Rolf. Sthlm 1896. 104 s. [Pseud.] - Politiska brev. 1–33. Upsala, Sthlm 1896. 4:o. 33 bl. [Undert; även ett 40-tal onumrerade 1897–1901 med samma rubrik, delvis ej anon.] – Det sammanslagna landtmannapartiets bedrifter. [Rubr.] Sthlm 1896. 6 s. [Anon.] – Aftonbladets och Dagens porträtt- & biografialbum öfver 1897 års riksdags andra kammare. Sthlm 1897. 41 s. [Texten, anon.] – Andra kammarens män 1897–99. Upplysningar till valmännens tjänst af Spectator. Sthlm 1899. 211 s. [Pseud.] – Aftonbladets och Dagens porträtt- & biografialbum öfver svenska statsrådets ledamöter samt 1900 års riksdags andra kammare. Sthlm 1900. 47 s. [Texten, anon.] – Publicistklubbens matrikel vid 20:de århundradets början. Biografiska och genealogiska uppgifter utg. Sthlm 1901. 268 s. – Landt-mannapartiet förr och nu. [Rubr.] Sthlm 1902. 8 s. [Anon.] (Frisinnade landsföreningens meddelanden. N:o 7.) – Andra kammarens män 1900—1902. Anteckningar till de frisinnade valmännens tjänst af Spectator. Sthlm 1902. 203 s. [Pseud.] – Svensk riksdagskalender 1903. Biografiska och statistiska uppgifter utg. Sthlm 1903. (11), 178 s. – Nationalekonomiens grunddrag. Handledning för begynnare. Sthlm 1905. 91 s. (Svenskt handbibliotek 3 [pärm].) 2. revid uppl 1911. 94 s. – Hur Viktor Rydberg blef hedersledamot af Smålands nation. En pikant interiör från 1880-talets Uppsala (Julkvällen, utg af Publicistklubben, [årg 27,] 1907, Sthlm, fol, s 19 f). – Dödsrunor. Erik Gustaf Boström (Svea, folk-kalender, årg 64, 1908, Sthlm 1907, s 159-169). – Patrik Reuterswärd / Hugo Tamm (ibid, s 185–192). – Svensk riksdagskalender 1909. Biogr o statistiska uppgifter. Sthlm 1909. XVIII, 206 s. – Ur maltdryckslagstiftningens och nykterhetssträfvandenas historia i vårt land [till 1893 av H A Malmgren, revid o fullföljd till närvarande tid] (Tionde svenska bryg- gare mötet i Stockholm den 2 september 1910, ett 25-års minne, 1885–1910, Sthlm 1910, 4:o, s 91-269). – Det lokala vetot. Ett maningens ord till valmännen. Sthlm 1911. 8 s. [Anon.] [Utvidg uppl:] ... Ett maningsord inför första-kammarvalen. 1911. 9 s. – Svenska riksdagens borgarstånd 1719–1866. Personhist anteckningar (PHT, årg 13, 1911, Sthlm 19[11-]12, s 85-285, 311-331; även sep, 1911 [–12], 221 s = PHS, 5). – Stockholms stadsfullmäktige 1863–1913. Biografier o porträtt saml. Sthlm 1913. 4:o. 223, VIII s. (Minnesskrift vid Stockholms stadsfullmäktiges femtioårsjubileum den 20 april 1913 [:]].) – Kort lärobok i svensk samhällslära. Av Krigsundervis-ningskommissionen faststäld som lärobok for Krigsskolan. Sthlm 1913. 87 s. - Bearbetat H Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon ... Ny uppl, grundligt genomsedd, omarb o till våra dagar framförd, d 1-2, Sthlm 19[01-]06, 630, 815 s (tills med F Heurlin o O Rubenson, omsl: Kunskap för alla, Sv. medborgarens oumbärliga uppslagsböcker); medarb i Upsala-posten 1887, UNT 1890-91 o 1891–93 (korrespondenser), Aftonbladet från 1891 (bl a 1896 serien "Andra kammarens män 1894-1896"), Karlstads-tidningen 1891 o från 1895 (politiska brev från Stockholm, Norge o Danmark), (Nyaste) Öresunds-posten 1896–97 (d:o från Stockholm o Norge), Göteborgs-posten 1898–99 (korrespondenser från Danmark o politiska brev) o Nerikes allehanda (politiska korrespondenser från Stockholm, Norge o Danmark).

Källor och litteratur

Källor o litt: Lundstedt; G Sjöberg, Brormin o hundra andra. Impressioner, episoder, porträtt. 80-tal till 30-tal (1967); V Spångberg, PK 1874–1924 (PK, 1924); dens, När tiden byter skinn (1932); J Torbacke, Journalistik på osäkra villkor. Den liberala Afton-tidn o dess föregångare (1966); T Vallinder, I kamp för demokratin. Rösträttsrörelsen i Sverige 1886-1900 (1962); O v Zweigbergk, Studentfören Verdandi 1882-92. Ett stycke kulturhist från Upsala (1892); dens, Ung på 80-talet (1951).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
H Viktor Millqvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9359, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Rydén), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9359
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
H Viktor Millqvist, urn:sbl:9359, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Rydén), hämtad 2024-04-26.