Meriter

3 Ljunggren, Gustaf Axel Carlsson, son till L 2, f 27 okt 1894 i Trelleborg, d 11 aug 1966 i Danderyd, Sth. Elev vid Trelleborgs allm lärov 03, vid Lunds privata elementarskola 08, studentex där 16 juni 11, inskr vid LU 5 sept 11, FK 28 okt 14, FM där 31 maj 15, reservoff:ex o fänrik i kustart:s reserv 17, assistent vid Alnarps kemiska laboratorium juni–aug 18, amanuens vid kemiska institutionen vid LU 18 –20, lär i allm kemi vid med fak 20-28, FL 15 dec 21, ordf i Kemiska fören ht 22–ht 26, disp 26 maj 25, FD 29 maj 25, allt vid LU, löjtn i kustart:s reserv 23 okt 25, doc i kemi vid med fak vid LU 7 dec 25, prof vid Försvarsväsendets kemiska anstalt (FKA) 1 juli 37–45, tf styresman där juli 43–45, lär i kemi vid artilleri- o ingenjörhögskolans högre kurser 42–62, led av försvarets forskningsnämnd febr–dec 43, chef för avd 1 vid Försvarets forskmanst (FOA) 45–63, led av Försvarsmedicinska nämnden 47–61, av 1948 års skyddsrumsutredn 48–50, lär vid sjökrigshögskolan o krigshögskolan 52–62. – LKrVA 46, LIVA 55, HedLIVA 59, med hedersdr vid LU 31 maj 58, korresp-LÖS 59.

G 24 aug 1929 i Ekeby, Malm, m gymnastikdir Ruth Victoria Malm, f 25 juli 1901 där, dtr till kamrer Carl Wilhelm M o Amelie Cecilia Nilsson.

Biografi

Gustaf L:s namn är i första hand förknippat med sv försvarsforskning, där han var en pionjär redan på 1920-talet. Han förblev en centralgestalt under resten av sitt verksamma liv. Det var också som försvarsforskare han blev professor.

Att L skulle göra en akademisk karriär var naturligt. Hans farfars far var präst och medicine doktor, farfadern professor i litteraturhistoria och medlem av SA och fadern en välkänd läkare. Detta medicinskt-humanistiska påbrå präglade i hög grad L. Omtanken om människan var ledmotivet i hans arbete, och hans förmåga att på ett övertygande sätt tala för sina idéer hjälpte honom att förverkliga dessa.

Det kan kanske ses som en slumpens lek att L.s vetenskapliga insatser kom att ägnas försvaret. Men han hade tidigt visat intresse för detta, vilket tog sig uttryck i att han parallellt med sina akademiska studier genomgick reservofficersutbildning vid kustartilleriet. När han avancerat till löjtnant i reserven, hade han redan fatt en god bild av de stora bristerna i det sv försvaret. L:s diskussioner med officerskamrater kom ofta att kretsa kring stridsgasfrågor. Under första världskrigets slutskede hade användningen av stridsgas blivit ett stort militärt problem. Vad fanns det för möjlighet till skydd? Utvecklingen av än mer fruktansvärda kemiska stridsmedel gick vidare hos stormakterna. För L hade den centrala frågan snart blivit: hur kan vetenskapen hjälpa till för att lösa dessa allvarliga och angelägna skyddsfrågor?

L:s insikt i problemställningarna, hans vetenskapliga kunnande och hans övertalningsförmåga ledde till upprättandet av ett gas-skyddslaboratorium på hans hemmainstitution som docent i kemi i Lund. Till detta kom officerare från armén och marinen för utbildning och för att medverka med militära och tekniska synpunkter på verksamheten. L:s framgång som forskningsledare hängde i hög grad samman med hans förmåga att främja samarbete mellan specialister inom hela området från vetenskaplig teori till praktisk tillämpning. Gasskyddslaboratoriet i Lund hade snart skaffat sig en aktad ställning inom försvaret och långt utanför detta. Härtill bidrog att L hade förmåga att presentera forskningens resultat och betydelse på ett i bästa mening populärt sätt. Verksamheten i Lund växte successivt ut. Genom internationella kontakter, främst med grannländerna, fick han bestyrkt att organiserad forskning för försvarsändamål var en mycket angelägen fråga. Organisationen måste utformas så att vetenskapliga aspekter, tekniskt kunnande och avnämarhänsyn samtidigt skulle kunna tillgodoses.

Även på andra håll i landet bedrevs viss forskningsverksamhet med inriktning på försvarsfrågor. Samordningen var emellertid dålig och en del officerare och tekniker inom förvaltningarna samt vetenskapsmän och industrimän arbetade för att åstadkomma en bättre koordinering. En av de mest pådrivande var L. Han lyckades tillsammans med några medintressenter, framförallt överste Folke Ericsson vid arméförvaltningens industriavdelning, övertyga försvarskommissionen om behovet av en ny, effektivare institution för forskningen inom gasskyddsområdet. I den borde också ingå forskning beträffande sprängämnen mm, som bedrevs på olika håll. 1936 överlämnade försvarskommissionen ett förslag till regeringen om inrättandet av Försvarsväsendets kemiska anstalt (FKA). Efter riksdagsbeslut i frågan sattes så FKA upp följande år. Styresman och chef blev majoren Torsten Schmidt. L kallades till professor och forskningschef och blev 1943 också styresman. Lokaler byggdes i Ursvik utanför Sthlm och var i allt väsentligt klara innan andra världskriget bröt ut. En rad framstående forskare och tekniker knöts till FKA. Verksamheten, som från början omfattat gasskydd och olika typer av sprängämnen, vidgades till stora delar av för försvaret väsentliga avsnitt av kemiområdet. Sålunda togs tidigt problem beträffande raket- och robotforskning upp, kanske speciellt aktualiserade, när ett raketvapen, den sk V 2-an från Tyskland, under utprovning kom ur kurs och hamnade i Småland. Under L:s vetenskapliga ledning byggdes även den medicinska forskningen ut. Den var givetvis betydelsefull inte enbart för det militära gasskyddet och sedermera även skyddet mot biologiska stridsmedel utan också för många av totalförsvarets medicinska problem i övrigt. Inte minst behandlades olika skyddsrumsfrågor.

Redan under andra världskriget hade det sv försvaret i FKA en välorganiserad forskningsanstalt på hög internationell nivå och med ett mycket gott samarbete förutom med försvaret även med industrin och universitet och högskolor. Insatserna hade också omfattande tillämpning för civilt miljöskydd mm. 1945 slogs FKA samman med forskningsgrupper inom områdena fysik och teleteknik till försvarets forskningsanstalt. Inom denna anstalt blev FKA avdelning 1; avdelning 2 verkade inom fysiken och avdelning 3 inom teletekniken. L fortsatte sitt chefskap, nu för avdelning 1, med samma entusiasm och intresse som han alltid visat. Hans insatser betydde mycket även för forskningsanstalten i sin helhet. Efter sin pensionering fortsatte han länge att stödja försvarsforskningen som konsult.

L stödde på många andra sätt såväl vetenskap och teknik som försvar och försvarsvilja. Han var en mycket god lärare och föredragshållare. Hans insatser belönades också på olika sätt genom hedersdoktorat och andra utmärkelser. Han blev ledamot av IVA utan att vara ingenjör, av KrVA utan att vara "krigare" och medicine hedersdoktor utan att vara medicinare. Han hade en djup humor, som många gånger hjälpte honom såväl när det gällde att klara till synes omöjliga situationer som att övertyga om det angelägna i hans budskap. L var ganska rundlagd och liknade påtagligt den engelske filmskådespelaren Charles Laughton, vilket han själv med glädje förde på tal. Han var dock inte på något sätt ointresserad av fysisk fostran. Det kan nämnas att han var en av golfpionjärerna i Lund under sin verksamhet där. Först och sist var han dock en framstående forskningsledare, kemist och humanist.

Författare

Martin Fehrm

Arkivuppgifter

L:s brev o handhar i tjänsten förvaras i FOA:s centralarkiv, Sthlm.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Die Hydrolyse-Geschwindigkeit des Acetessigsäure-mcthylestets (Berichte der Deutschen chemischen Gesellschaft, Jahrg 56, 1923, Berlin, s 2469-71). – Darstellung von Acetessigsäurelösungen (Biochemische Zeitschrift, Bd 145, Berlin 1924, s 422–425). – Katalytisk kolsyrcavspjälkning ur ketokarbonsyror. Kinetiska studier över acetättiksvrans söndcrdelning. [Akad avh.] Lund 1925. 157 s. ([Titelrubr:] Från Medicinskt kemiska institutionen, Lund.) – Eine Parallele zwischen Diphenyl-fulgid und Dibenzalthio-diglykolsäure-anhvdrid (Berichte der ... Gesellschaft, 59, 1926, s 265–272; tills med H Stobbe o J Freyberg). – Kemiska stridsmedel (Svensk kustartilleritidskrift, årg 13, 1928, Sthlm, s 54–73; även sep, 20 s). – Gaskrig och gasskydd. (Föredrag hållet vid Röda korsets 1 distrikts årsmöte i Malmö den 30 mars 1928.) (Hygienisk revy, årg 17, 1928, Lund, 4:o, s 96–99, 109–112; ur föreg; även sep 8:o, 21 s). – Indikering av stridsgaser (Sv kustartil-leritidskr, 14, 1929, s 75–83). – Stridsgaserna och gaskrigets utveckling (Norsk tidsskrift for militaer-medicin, bd 35, 1931 = Nordisk militaermedicinsk förenings forhandlinger, 4, Oslo 1931, s 11 –23). – Skydd mot gaser (Svenska Röda korset, tidskr för frivillig sjukvård ..., årg 25, 1933, Sthlm, 4:o, s 382-386, 436-438). – Ein neucr Typus einer Mess-spritzc fur analytische Zwecke (Zeitschrift fur analytische Chemic, Bd 94, Miinchen 1933, s 240–247). – Erfarenheter från en studieresa till Tyskland angående silikos (Lunds läkaresällskaps förhandlingar, 1935–1936, Sthlm 1936, s 45v61). – Stridsgaserna, deras egenskaper och verkningar (SOU 1936:57. Försvarsdep. Betänkande angående det civila luftskyddet avgivet av civila luftskyddsutredningen, Sthlm 1936, s 159–166). – Stridsgaser och skydd däremot. Föredrag hållet inför Tekniska samfundets avd för Kemi den 5 dec 1935 (Tekniska samfundets handlingar, 1936, Gbg, s 83–93). – Det kemiska kriget och civilbefolkningens skydd. Sthlm 1937. 64 s. (Studentföreningen Vcrdandis småskrifter. N:r 390.) 1. tilltrycket 1939. – Stridsgaser. [Sthlm, tr] Ystad 1938. 23 s. [Undert.] (Riksluftskyddsförbundets utbildningskurser. Föreläsningsserie. Nr 3.) Omarb uppl november 1939. 1941. 30 s. [Ny tr] så. – P.M. angående civilbefolkningens skydd mot stridsgaser (SOU 1939:42. Socialdep. Betänkande med utredning och förslag angående civilbefolkningens förseende med gasmasker samt inrättande av skyddsrum för luftskyddsändamål avgivet av 1939 års luftskyddsutredning, Sthlm 1939, s 51–57; tills med T. Schmidt). – De kemiska stridsmedlen (Svenska läkartidningen, årg 36, 1939, Sthlm, s 1049–79). – Gasskyddets kemi (Elementa. Tidskr for elementär matematik, fysik o kemi, årg 22, 1939, Sthlm, s 17-34; även sep, 18 s, 2. tr så). – Några demonstrationsförsök belysande gasskydd (ibid, s 145-152; tills med E Dahl o H O. Backlund; även sep, 8 s). – Gasskyddet ur kemisk synpunkt (Det 5. nordiske Kemikermode Kjabenhavn 3.–7. Juli 1939, Forhandlinger, Khvn 1940, s 62–73). – On the elfect and toxicity of dimethyl sul-fide, dimethyl disulfide and methyl mercaptan (Acta physiologica Scandinavica, vol 5, Sthlm 1943, s 248–255; tills med B Norberg). – Stridsgaserna och gasskyddets allmänna grunder. En orientering. [Omsl: Stridsgaser.] [Sthlm, tr] Ystad 1944. 41 s. (Riksluftskyddsförbundet [omsl].) – Den naturvetenskapliga forskningen och försvaret (Landstormsmannen, organ för Centralförbundet för befälsutbildning o dess garantförening, årg 27, 1944, Sthlm, s 300-303). – Krigets brandstiftande medel (Folkförsvaret, organ för Försvarsfrämjandet, årg 6, 1945, Sthlm, 4:o, nr 2, s 18-20). – Atombomben – det nya militära vapnet (Göteborgs försvar, [1945,] Gbg 1945, s 71–78). – Atombomben presenteras ... Varsel om nytt tidevarv (Vi, årg 32, 1945, Sthlm, 4:o, nr 33, s 7 f, 20 !)¦ ~ Några adsorptions- och katalysfenomen vid porösa kroppar (Finska kemistsamfundets meddelanden, årg 54, 1945, Hfors, s 12–26). – Atombomben, den sönderfallande materien som krigisk kraftkälla (Kontakt med krigsmakten, [omsl:] tidskr utg av försvarsstaben, årg 1, 1945/46, Sthlm, nr 2, s 5–7). – Hemliga vapen. Sthlm 1946. 60 s. ([Omsl:] Medborgarkunskap om riksförsvaret, 25/26.) – Atombomben (Tidens kalender, [årg 25,] 1946, Sthlm ... 1945, s 217–220). – Några erfarenheter från gasskyddsforskning vid Försvarets forskningsanstalt (J Nordin, Yrkessjukdomar, 2, Upps 1947, s 635—645). – Biologisk krigfering (Norsk militairt tidsskrift, årg 118 = bd 107, 1948, Oslo, s 474-477; ur Ny militär tidskr så). – Årsberättelse av föredraganden i vapenteknisk vetenskap. Föredragen vid akademiens sammankomst den 19. april 1949 (KrVAH år 1949, Sthlm, s 219–234). – Vätskeraketcr (Artilleri-tidskrift, årg 78, 1949, Upps, s 153–163; tills med Å Hjertstrand). – Stridsgaser och gasskydd. En studie på grundval av de senaste erfarenheterna på området (Kontakt med krigsmakten, 5, 1949/50, s 75-83). – Stridsgaser och gasskydd. Sthlm 1950. 20 s. (Civilförsvarsstyrelsens småskrifter [omsl].) – Väteatombomben (M L Eidinoffo H Ruchlis, Atomkunskap för millioner ... Tillägg om väteatombomben, Sthlm (tr Falun) 1950, s 344–348). – Forskningen och det moderna kriget (Tidskrift i militär hälsovård, bd 75, 1950, [Sthlm, tr] Lund, s 185-191). - Nife Aerosolindikator cin neues Hilfsmittel fur Schnell-prufung des Staubgehaltes der Luft (Staub, hrsg vom Staubforschungsinstitut ..., Jahrg 22, 1950, Diisseldorf, s 289–292; tills med T Wilner). - Är bergverkstädcr hälsofarliga? (Svenska läkartidn, 48, 1951, s 2340–48; tills med G Rylander o B Strandeli; även sep, 8 s). – Handskas försiktigt med kemikalier. Gbg 1955. 48 s. – Vetenskapen och det moderna kriget. Ur ett föredrag vid sammankomst med IVA den 27 sept 1955 på FOA 1 (Iva, tidskr för teknisk-vetenskaplig forskning, årg 27, 1956, s 156–159). – Kemiska och biologiska stridsmedel (Befäl, [omsl: Frivilliga befälsutbild-ningsrörelsens tidskr,] utg: Centralförb för befäls-utb, årg 42, 1959, Sthlm, s 222–224). – Självskyddet och krigets nya form (Civilt försvar, tidskr för civilförsvar, ekon försvar, psykol försvar, årg 27, 1964, Sthlm, 4:o, s 3-5). – [Satsar vi rätt på forskning i Sverige? (Diskussionsinlägg)] (Nationalekonomiska föreningens förhandlingar 1964, Sthlm 1965, s 81-84). - Art i Nord familjebok, 3. uppl; bidr i Svensk kemisk tidskrift, årg 36, 1924, 41, 1929, 44, 1932, 61, 1949, 70, 1958, Skandinavisches Archiv fur Physiologie, Bd 46, 19[24–]25, 49, 1926, 55, 1929, Berlin & Leipzig, Ny militär tidskrift, årg 9, 1936, 21, 1948, Sthlm, 4:o, TT, årg 66, 1936, 71, 1941, avd Automobil och motorteknik, 72, 1942, avd Kemi, 73, 1943, Allm avd, 75, 1945, 80, 1950, Sthlm, 4:o, Flyglarm, (Riks)Luft-skyddsförbundets tidskr, årg [2,] 1938, 6, 1942, 8, 1944, Sthlm, 4:o, Tidskr för Sveriges civilförsvar, 1956, 1959-60, Sthlm; vidare i bl a Östergötlands dagblad 1957, 9/2, Norrbottens-kuriren 1960, 4/2, DN 1960, 6/3, o SvD 1963, 7/8; sv medred för Nordisk Handelsblad for kemisk Industri, Fagblad for teknisk-kemisk Industri og Videnskab, Aarg 1:11 –3:3/4, 1920-22, Aarhus, 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: H Larsson, G L (TiS 1966, s 674 fT); R Lundberg, Professorn G L (KrVAH o tidskr 1966, s 340 f); LUM 1924-1925 (1925); SMoK; G Unger, intervju med GL (SvD 26 okt 1964). – Nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf AC Ljunggren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9586, Svenskt biografiskt lexikon (art av Martin Fehrm), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9586
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf AC Ljunggren, urn:sbl:9586, Svenskt biografiskt lexikon (art av Martin Fehrm), hämtad 2024-04-27.