Meriter

Lohman, Carl Johan, f 10 febr 1694 i Sthlm (enl likpred; dp 24 febr där, Ty), d 14 febr 1759 i Tierp, Upps. Föräldrar: skräddarmästaren Johan L och Catharina Kiärl. Studier vid Tyska skolan i Sthlm, inskr vid UU 4 okt 10, disp pro gradu 4 juni 16, mag där 12 juni 16, prästv till huspredikant hos k rådet greve Gustaf Cronhielm 24 maj 17, eo bataljonspredikant vid Livg (utn mellan 30 nov 17 och 22 mars 18), huspredikant hos greve Magnus Julius De la Gardie 19, notarie i hovkonsistorium 12 dec 21 (tilltr 22), eo hovpredikant (tilltr 22), predikant vid livdrabantkåren 23 april 26, förste pastor där 1 maj 27, hovpredikant 27, kh i Tierp från 18 mars 31, kontraktsprost 27 okt 31, preses vid prästmötet 50, led av prästeståndet vid riksdagen 51/52, utn TD dec 51, prom TD vid UU 15 juni 52. Skald.

G 14 sept 1718 i Sthlm, Svea livg:s livbataljons förs, m Rebecka Fahlberg, dp 16 mars 1696 där, Nik, d 18 juli 1764 trol där (enl bouppt; ringn 19 juli där, Jak), dtr till köpmannen Nils F och Kerstin Kallsten.

Biografi

L hörde till en från Bremen inflyttad släkt och sattes i Tyska skolan i Sthlm. Tyska språket förblev L:s andra modersmål; han både predikade och skrev vers på tyska och översatte till och från tyska. Vid 14 års ålder höll L vid skolan en offentlig oration De fortitudine mulierum. I Uppsala disputerade han 1714 på avhandlingen De varietate faciei humanae och 1716 på De diversitate prestantiae humanae et animalis. L visade stor begåvning och flit. Vid prästvigningen 1717 fick han första rummet bland 17 blivande präster. Själve universitetskanslern, G Cronhielm, uppmärksammade honom och gjorde honom till huspredikant. 1718 blev L eo pastor vid Livgardet och fick följa med på norska fälttåget. Enligt egen uppgift höll han högmässan på Karl XII:s dödsdag. Sedan L följt liktåget hem, blev han huspredikant hos M J de la Gardie. Drottning Ulrika Eleonora gjorde honom dock snart till hovpredikant och notarie i hovkonsistorium. L behöll emellertid kontakten med den militära själavården som pastor vid Livdrabanterna. 1731 lämnade han prästtjänstgöringen i Sthlm och blev kyrkoherde i Tierp. Han synes dock ha saknat livet i Sthlm; 1746 sökte han tjänst som kh i S:t Jakob men förbigicks vid röstningen. Synodalavhandlingen De sacra coena 1750 ledde till doktorspromovering.

Om L:s verksamhet som präst vet vi foga. Det är som diktare han har gått till eftervärlden. Redan tidigt tycks han ha kommit i beröring med i Sthlm verksamma poeter som Runius och Frese (bd 16), kanske även S E Brenner. 1713 tryckte han sin första tillfällesdikt, och därpå följde en lång rad sådana, huvudsakligen från tiden före flyttningen till Tierp. Oftast satte L ut sitt namn men ibland initialer eller pseudonym. Vad han skrivit kan därför vara osäkert. Adressaterna var överordnade och vänner men påfallande ofta borgare i Sthlm.

L skrev i en poetisk mellanperiod. Liksom sin generationskamrat Frese förenar han drag av barockepigoneri med kvaliteter som pekar framåt mot Tankebyggarna. Till det barocka hör det rikt utvecklade och djärva, ibland sökta bildspråket, svagheten för ordlekar och enkla retoriska grepp, till det som pekar framåt en klassicerande nominalstil och en inte sällan klart framträdande ren känsla. Av L:s tillfällesvers har särskilt gravdikterna uppmärksammats. Berömd är en Dödsbetracktelse (i gravskriften över C J Berg 1716), där det dystra innehållet står i bjärt motsats till en "virtuos, rimlekande och ordlekande form" (Fehrman). Denna dikt har L:s sene efterföljare som militärpastor i Sthlm och präst i ärkestiftet J O Wallin haft som en väsentlig förebild för Dödens Engel. I L:s bröllopsdikter spelar det erotiska och pastorala påfallande liten roll. Antik mytologi ratas, men vissa antika idéer som guldåldersmyten tycks dock ha påverkat livssynen. L hade fått sin litterära skolning främst hos Hofmannswaldau och Lohenstein, men även Dahlstierna och Runius tycks ha varit viktiga förebilder.

L försökte sig också som psalmdiktare. I Luderhoffs översättning av Rittmeyers Communion-bok 1730 lät L trycka 50 egna psalmöversättningar. Det är sannolikt detta som fick ärkebiskopen H Benzelius att anlita honom för arbetet med en ny psalmbok. L dog emellertid innan arbetet kom så långt, men i 1765 års psalmboksförslag ingår några psalmer av honom. Om det erotiska spelar liten roll i bröllopsdikterna, är det så mycket starkare i psalmerna. Det finns i L:s psalmer en känslointensitet och ett bildspråk som är klart pietistiskt och närmast påminner om den senare herrnhutismen. Även annat tyder på att L i varje fall inte, som man tidigare menat, stod avvisande till pietismen. L stod nära boktryckaren J L Horrn, som gjorde mycket för spridning av pietistisk litteratur. Det var också han som gav ut Rittmeyers pietistiska bok, och det var sannolikt också han som förmådde L att översätta en omstridd och av pietisterna högt aktad bok av holsteinaren F Breckling.

Det förhållandet att L:s litterära produktion främst ligger inom den länge missaktade tillfällespoesin har gjort att han inte uppmärksammats efter förtjänst. I sin generation är L den formellt mest drivne. Han hade hög värdering av poesien och gick liksom Triewald till angrepp mot rimsmeder och dåliga poeter. Hans egen poesi har genom' sina djärva metaforer visat sig kunna tala även till moderna poeter (t ex T Tranströmer).

Författare

Bernt Olsson

Arkivuppgifter

Några av L:s predikn:ar o ett tal, hållna vid hovet 1721, 1725 o 1729, i KB. Avskrifter av dikter i KB, Linköpings SB o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Tillfällesvers, i allm på sv, Sthlm u å, fol: Diverse: Ett för then förtörnade och med svärdet nederfållande guden, med en ödmjuk sup-plique nederfållande, nödstäldt fädernesland, 1714; till Karl XII:s namnsdag 28 jan 1715; till Fredrik I:s kröning 3 maj 1720. – Begravningsskrifter: över Sophia Amalia Berg 1713, Johan Runius 1713 (latin o sv), omtr med J Freses gravdikt till denne, uooå, 4:o, Andreas Lysing 1713 (latin o sv), Margareta Lund 1715, Carl Johan Berg 1716 (även mindre dikt på tyska), utökad uppl uå, 4:o, Petrus Höök 1717, Karl XII 1719, ny uppl okänd, 3. ggn upl 1740, Nils Fahlberg 1719 (sign C. J. L.), Maria Böttiger 1719, Elisabet Helledaij 1719, Catharina Berg 1720, även i patentfol, Margareta Forsberg 1720, Elisabet Larsdotter Hult 1720, Olavus Elvius 1720, Maria Mattheis 1721 (tyska), Christina Elisabet Sederberg 1721, Christina Maria Kruse 1721, Anna Margareta Lindebohm 1722, Elsa Ebba Gyllenstierna 1722, Herman Hermonius o Christina Elisabet Hermonia 1722, Margareta Höyer 1722, Sven Kallsten 1722, Maria Stenberg 1722, 4:o, Johan Lagermarck 1723, Petrus Dahlborg 1723, Maria Wallenstedt 1723, omtr i SE Brcnner m fl, Graf-skrifter öfver ...uooå, 4:o, Maria Hagtorn 1724, Beata Schröder 1724 (sign C. J. L.), Johan von Horleman 1725, även ... Hår-leman 1725, Ingeborg Erichs-dotter Fleming 1725, Elsa Beata Kurck 1725, Judith Johanna Olive-crantz 1725 (tyska), Sara Elvia 1725, Anna Bettke 1725, Gustav Tilla-us 1726, Maria Helena Horrn 1726, 4:o (sign C.J. L.), Bengt Schening 1726, Brigitta Kroger 1727, Christina Maria Lysing 1727, Ebba Holm 1729, Catharina Sophia Dahl-stedt 1729 (sign C.J. L.), Sven Roos 1729, Eva Löwenhaupt 1729, Johan Stricker 1730 (latin), Christina Teets 1731, Johan Borcher 1731 (undert C.J.L.), Olof Bengtsson Beckman 1732, Anna Margareta Tigerhielm 1741, Upsala (undert C.J.L.), Ulrika Eleonora 1742. — Bröllopsskrifter: till Johan Wier o Catharina Jasddernack 1713 (tyska o sv, pseud Ch J Lamon, anagram), Nicolaus Hoffberg o Maria Bäckman 1714, Sven VVickman o Elisabet Helena Wulf 1716, Ferdinandcr Zcllbcll o Anna Sophia Rudolphi 1716, Johan Söderman o Dina Elisabet Baillet 1717 (pseud Cor J. Lindö), Laurentius Balk o Brita Justina Ziervogcl 1718, Johan Triewaldt o Catharina Holm 1719, Johannes Emporelius o Elisabet Elfström 1720, Gabriel Lohning o Helena Molin 1720, Antonius Mcycr o Regina Christina Schröder 1720, Abraham Ene-gren Törncsson o Helena Fahlström 1720 (af En gardes-präst), Magnus Lind o Helena Ubman 1720, Olof Strand o Maria Elisabet Ört 1720, Lars Holst o Anna Brita Tibelia 1720, Georg Körsner o Christina Helena Schutte 1721, Joachim Cristoph Ziegler o Margareta Christina Hartman 1721, Eric Burman o Anna Elisabet Reftelia 1721, Erich Biörk o Sara Elvia 1722, Abraham Bergengreen o Catharina Uggla 1722, Johann Laurents Horrn o Helena In de Betou (tyska), Carl Friedrich von Braun o Margareta Broun 1722 (tyska), Georg Raspe o Anna Blom 1722, 4:o (tyska), Daniel Burghard o Maria Liwijn 1722 (tyska), Isaac Blesing o Sara Margareta Petre 1723, Petrus Schisler o Anna Christina Hammar 1723 (undert C. J. L.), Gabriel Höyer o Anna Elisabet Schening 1723, Abraham Törneros o Christina Malmstedt 1723, Olaus Norrström o Maria Christina Norrelia 1724, pat:fol, Johan Stricker o Margareta Possielh 1725 (latin), Uno Bränder o Christina Hans-dotter 1725, Isaac Westberg o Christina Corssar 1726. Jacob Werner o Anna Elisabet Oelkers 1726, Johan Gustav Hallman o Margareta Cornelia Hörling 1726, 4:o (latin), Berend Diedrich Brandt o Anna Margareta Volgenau 1729, Franz Carl Didron o Johanna Sahlstedt 1733, Gabriel Friedrich Kurck o Elsa Christina Oxenstierna 1734, Martin Werner o Martha Granfelt 1756. — Vidare bl a: Tu gäck nu. lilla bok ... [dikt] (F. B[reckling] H., Thct eviga evangelium ..., Sthlm 1729, företalet, senare uppl se nedan under Översatt); akad avh sc Liden 1:1, s 407, 506; Dissertatio theologica, de sacra coena ... [synodalavh 16—18/1 1750, preses], Upsalia; uå, 130 s; Här meddelas åter följande om sades artemes förvandling och förädling (Stockholms vekoblad, 1757, 4:o, s 73 f); dikter i stympad form i Samling af verser på svenska [utg av A Sahlstedt], d 1 —4, Sthlm 1751 —53, passim, o i Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare ... utg av P. Han-selli, d 19, Upsala 1875, s 379-420.

Översatt: [Villads Nielsen,] Das Mahl der Liebe ... Aus dem Dänischen ins Teutsche iibersetzet und mit einigen ... neuen Liedern vermehret, Sthlm 1728, (8), 190 s, Die andere Edition 1734, (12), 434 s; F. B[reckling] H[olsatus], Thet eviga evangelium ... ifrån tyskan öfvers, Sthlm 1729, (8), 110 s, [senare uppl:] Sthlm o Åbo 1751, (8), 110 s, Sthlm 1782, (8), 104 s, 1827, (8), 101 s, Ny uppl Fahlun 1844, 92 s; Tillökning af några anderika sånger ... Utaf tyskan öfvers af C.J. L. (M.J. Rittmeyer, Communion-bok Sthlm 1730, s 523-620, sign, f senare uppl:] Sthlm [1730], Gbg 1745, s 451-534, Lund 1751, s 434-514, Sthlm 1753, s 441-516, Sthlm 1764, 1798).

Källor och litteratur

Källor o litt: Uppsala konsist skriv:er till K M:t mars 1731, RA; licravh om L av U Lindberg, LU.

R Alvin, Abraham Sahlstedt (1914); C Fehrman, Liemannen, Thanatos o Dödens ängel (1957); S Kristofersson, Psalmboksförslagen av år 1765–67 o 1793 (1939); O Nordstrandh, Den äldre sv pietismens litt (1951); M v Platen, Johan Runius (1954); S C Swahn, Jacob Frese (1971); Uppsala hm; S Westbeck, Heliga orsaker ... då ... C J L ... blef ... nedsatt uti ... Tierps kyrkia (1759); [A Westén], Sv k hof-clericiets hist, 1:3 (1814); O Westerlund, Karl XII i sv litt från Dahlstierna till Tegnér (1951); E Wrangel, Frihetstidens odlingshist ur litteraturens häfder 1718–33 (1895).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Johan Lohman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9653, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bernt Olsson), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9653
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Johan Lohman, urn:sbl:9653, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bernt Olsson), hämtad 2024-04-27.