Meriter

Lovisin, Erik (före adl Lovisinius), f i Södertälje (Orig:genealogier, RHA), d 18 maj 1693 i Sthlm (Karl XI; ringn i Jak o Joh samt Ty 19 maj). Föräldrar: hovrättsassessorn Olof Eriksson Lovisinius o Margareta Larsdtr (RR; jfr släktart o Svea hovrätts arkiv E VI a 2 a a o Frälseg). Inskr vid UU 11 sept 61, vid univ i Greifswald 7 juli 65, auskultant i Svea hovrätt 5 dec 66,v fiskal 13 dec 67, notarie 9 mars 71, advokatfiskal 25 febr 74, allt vid Svea hovrätt, adl 21 juli 75, revisionssekr 19 dec 76, sekr i den av ständerna tillsatta räfstedomstolen stora kommissionen 4 nov 80, deltog i riksdagarna 80, 82–83, 86 o 89, led av kommissionen för granskning av prästeståndets förslag till kyrkoordning 83 (L A Anjou; Kjöllerström), av lagkommissionen från 6 dec 86, av kommissionen till överseende av actorum causse förrättmar 8 maj 87, kvarstod som led efter dennas fören med likvidationskommissionen över Stora kommissionens domar ang kollegierna från 7 dec 87, landsh i Linköpings län 4 aug 87, frih 23 dec 87.

G omkr 1668 m Catharina Nilsdtr, d 1703 trol i Sthlm (bet för ringn o bårkläde 7 febr där, Jak), dtr till handelsmannen Nils Jonsson o Brita Mickelsdtr (bouppt 1675:1 151, SSA).

Biografi

L växte upp i en juristmiljö och fick en grundlig juridisk utbildning, i första hand i Uppsala. Där försvarade han en avhandling om arvsrätt, som redovisar sv rätt på detta område och tydligen författats av respondenten själv (Annerstedt 2:2, s 205). Han inledde sin domarebana i Svea hovrätt, där han på grund av faderns tidigare visade duglighet var välkommen och avancerade snabbt även på grund av riksdrotsen Pehr Brahes protektion. Som advokatfiskal nedlade L ett betydande arbete på att upprätthålla ordning och arbetsdisciplin i hovrätten. Han vann anseende som dugande ämbetsman och god jurist. Som belöning blev han 1675 adlad. Hans häftiga lynne kunde dock vid några tillfällen vålla honom och hovrätten svårigheter.

L blev 1676 revisionssekreterare och lämnade därmed hovrätten, där han aldrig tjänstgjort som ledamot. I revisionen kunde han utöva ett betydande inflytande över sv rättspraxis. Han var teoretiskt kunnig och i likhet med många av sina kolleger öppen för inflytande från utländsk rätt, särskilt romersk. L var sålunda villig att godta fideikommissinstitutet, vars förenlighet med sv rätt varit föremål för en intensiv debatt i ett berömt arvsmål inom den königsmarckska familjen. Själv utnyttjade han denna nya möjlighet genom att instifta det stora godset Brandalsund, nära sin födelsestad Södertälje, till fideikommiss inom familjen. I ett märkligt mål bidrog L till segern för den länge gällande grundsatsen på fastighetsrättens område, att köp bryter avtal om nyttjanderätt. Den var en logisk slutsats av den fulla äganderätt, som köparen förvärvade. Till stöd för regelns användning i Sverige åberopade L – denna gång själv part i målet – att den tillämpades i hela Europa. Han togs även i anspråk för lagstiftningsuppdrag och deltog i arbetet på en ny kyrkoordning och på krigsartiklar.

Som medlem av den 1686 tillsatta stora lagkommissionen, vars uppgift var att ersätta Kristoffers allmänna landslag, kom L att i många hänseenden påverka utformningen av den nya lagen. I några fall – som i fråga om räntans ställning – kunde han förfäkta konservativa åsikter, som inte längre kunde upprätthållas. I andra fall var han märkvärdigt modern. Hans utgångspunkt var emellertid vanligen den romerska rätten. Redan vid ett av kommissionens första sammanträden erinrade L om att de tolv tavlornas lag var den äldsta civillag, som "vi pläga något anse" (Förarbetena...). Den romerskrättsliga traditionen kunde även ge upphov till intresseväckande nybildningar, som dock gärna framställdes som redan gällande rätt. Efter ett år i lagkommissionen utnämndes L till landshövding i Linköpings län. Han kvarstod dock i kommissionen till sin död.

L hörde till dem, oftast ofrälse eller nyadlade, som ivrigt understödde upprättandet av det karolinska enväldet. Han nedlade på 1680-talet ett stort arbete som sekreterare i den stora kommissionen för utkrävande av förmyndarregeringens ansvar. Han spelade även en viktig roll i Karl XI:s aktion mot de äldre rådsherrarna i samband med den sk kassationsakten, där vissa ur kungamaktens synpunkt förgripliga uttalanden efter Karl X Gustavs död brännmärktes. L förordnades av kungen (15 dec 1682) även till åklagare i en rättegång mot det tidigare riksrådet Claes Rålamb, som avsåg dylika uttalanden. Åtalet lades dock ned, sedan Rålamb inlämnat en böneskrift. L främjade också i samarbete med Jakob Gyllenborg och Erik Lindschöld den med tiden alltmer radikala reduktionspolitiken. Det är dock tydligt, att L i några hänseenden intog en mera försiktig hållning, som i fråga om den sk alterum tantum-grundsatsen, dvs att ränta över en viss höjd skulle avräknas på den ursprungliga lånesumman. På riddarhuset kom han att göra sig gällande på 1680-talets riksdagar, när enväldet byggdes ut. 1687 upphöjdes han i friherrligt stånd.

Författare

Stig Jägerskiöld

Arkivuppgifter

Brev till L m m i Biographica, i Kanslitjänstemäns konc o mottagna skriv:er, o i kommissionen över förmyndareregeringen i RA. Brev till L från R v Kolditz i UUB. – Ämbetsskriv:er o brev från L i RA (bl a i kammarkolks, landshövdingars, reduk-tionskomm:s o statskontorets skriv:er till K M:t) o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Collijn, sp 534; akad avh se Marklin, 1:1, s 7.

Källor och litteratur

Källor o litt: RR 1683 nov, f 128, Svea hovrätts arkiv: huvudarkivet A I a:l: 14—33 (prot 1666— 85), D VI a 1: 1–2 (matr över hovrättens personal) o E VI a 2 aa: 127:4, RA.

AdRP 12–15, 1678–1689 (1895-99); Anjou; L A Anjou, Sv kyrkans hist ifrån Upsala möte årl593 till slutet af sjuttonde århundradet (1866), s 462; C Annerstedt, UU:s hist, 2:1–2 (1908-09); R Blomdahl, Förmyndarräfstens huvudskede (1963); dens, Förmyndarräfstens slutskede (1968); dens, Förmyndarräfstens ekonomiska resultat (1973); Fryxell, 16–17 (1901–02); Frälseg, särsk 2:2 (1935), s 483 f; Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686–1736, ed W Sjögren, 1–3 (1901); G Hasselberg, De karolinska kassationsakterna (1968); S Jägerskiöld, Studier rör receptionen av främmande rätt i Sverige under den yngre landslagens tid (1963); dens, Farväl till fideikommissen? (Fornv 1963); dens, Hovrätten under den karolinska tiden o till 1734 års lag (S Petrén, S Jägerskiöld o T O:son Nordberg, Svea hovrätt. Studier till 350-årsminnet, 1964); dens, Handelsbalkens uti källor (1967); Karl XI, Almanacksanteckn:ar, ed S Hildebrand (1918); S Kjöllerström, "Sätt till att ordinera en vald biskop" 1561–1942 (1974); O Lindqvist, Jakob Gyllenborg o reduktionen (1956); dens, Claes Fleming, räfstepolitiken o den samtida propagandan (Sc 1959), s 184; Linköpings hist, 3 (1976); A-B Lövgren, Handläggn o inflytande (1980); A Munthe, Joel Gripenstierna (1941); dens, Studier i drottning Kristinas o reduktionens hist (1971); S Ågren, Karl XI:s indeln:verk för armén (1922).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Lovisin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9725, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9725
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Lovisin, urn:sbl:9725, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2024-04-25.