Meriter

Lundgren, Magnus Fredrik, f 21 jan 1852 i Gbg, Garnisonsförs, d 8 maj 1903 i Lund, Domk. Föräldrar: kh Johan Fredrik L o Maria Magdalena Leffler. Mogenhetsex vid Halmstads h elementarlärov 24 maj 70, inskr vid UU 22 sept 70, FK där 26 maj 73, ordf i Fören för nord språk- o fornkunskap i Uppsala 1 april 74–9 febr 76 o ht 79-vt 80, disp 5 maj o FD 31 maj 75, doc i nord språk o germansk jämf språkforskn 25 maj 75–vt 81 (tjänstl ht 78–vt 79), förordn att förestå professuren i nord språk vt–ht 76 o 28 dec 76–11 okt 77, allt vid UU, lektor vid Nya elementarskolan i Sthlm från 28 maj 81 (tjänstl 93–98 o från 00), red vid SAOB 28 aug 93–98 o från 00.

G 10 juli 1884 i Åtvid, Ög, m Signe Sofia Elisabeth Malmqvist, f 11 juli 1864 där, d 3 jan 1958 i Örebro, Nik, dtr till dir vid Åtvidabergs kopparverk Per David M o Augusta Sophia Palmblad.

Biografi

Magnus L var under sin Uppsala-tid under några år ordförande i Föreningen för nordisk språk- och fornkunskap. Han framträdde här ofta med anföranden, bla om vissa isländska och gotiska vokalljud, som visade fram mot gradualavhandlingen 1875 Om substantivens stammar i de forngermanska språken. Den utmynnade, i polemik med exempelvis Ludvig Wimmer, i betonandet av att de nordiska språken stod närmare gotiskan än man tidigare hade räknat med.

Härefter närmade sig L alltmera sitt egentliga forskningsområde: personnamnen. I arbetet Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverge behandlades både allmänna beteckningar för gudomligheter (gud, ås, van osv) och de enskilda gudarnas och gudinnornas egennamn. Det rika materialet av främst språkliga uppgifter om forntida myter belystes i synnerhet med rader av exempel från äldre personnamnsskick (ex Tor-björn, Frö-ger), också med beaktande av personnamn i ortnamn. Från sept 1878 till juni 1879 vistades L på ett resestipendium i Leipzig för språkstudier. I sin brevväxling därifrån med Adolf Noreen betonade han hur viktiga bl a studierna i mytologi var för honom vid denna tid. I arbetet Spår af hednisk tro och kult i fornsvenska personnamn sköts personnamnsmaterialet i förgrunden för att belysa utbredningen av olika föreställningar om skilda mytiska väsen.

1881 sökte L den nyinrättade eo professuren i sv språket vid UU och placerades i 3:e förslagsrummet. L:s akademiska karriär var därmed till ända, och han flyttade till Sthlm för att tillträda ett lektorat i svenska och filosofi (senare svenska och grekiska) vid Nya elementarskolan. Under sin lektorstid var L verksam inom Rättstavningssällskapets Stockholms-avdelning. 1886 utgav han Svensk rättskrifningslära, där sällskapets förslag följdes beträffande språkljudens teckning, medan L i övriga frågor (som sammanskrivning, avstavning, bruket av skiljetecken) ensam bar ansvaret. Om förslaget har L själv berättat (i brev till L A Andersson 28 juni 1897) att det utarbetats av en kommitté, att det därefter i detalj granskats av sällskapet och att dess innehåll ofta var beroende av kompromisser. Formuleringarna i rättskrivningsläran gjordes väsentligen av L, men även ordalydelsen var ofta resultatet av gemensamt arbete och överläggning. I den andra upplagan togs hänsyn till det skrivsätt som rekommenderades i den 1889 utkomna 6:e uppl av SAOL, inte bara beträffande språkljudens teckning utan också vad gällde ordens sammanskrivning.

L höll fortsatt kontakt med den akademiska världen. Genom A Noreen entusiasmerades han till att fortsätta sina undersökningar av personnamnen. Detta resulterade bla i några mindre studier: Om fornsvenska personnamn på -ing och -ung (1886), där L fäste uppmärksamheten på en mycket viktig grupp personnamn, Smärre bidrag till svensk namnforskning, där bla namnförkortningar (ex Gumme
Dessa uppsatser utgjorde emellertid endast spånor av ett större arbete. Redan i brev till A Noreen 1883 (17 febr) erbjöd L till tryckning i ANF endera en "namnlista" eller en "liten avhandling om bidrag till svenskans ljudlära hämtade ur namn". Noreen tycks ha nappat på "namnlistan", vilken i färdigt skick blev ordboken Svenska personnamn från medeltiden. Säkerligen blev Oluf Nielsens Old-danske Personnavne (1883) ett viktigt incitament till detta arbete. 1885 var L inne på bokstaven E (brev till A Noreen 1885 11 okt). 1889 var han klar att börja sända av manuskriptet till redaktören för Svenska landsmål (SvL) J A Lundell (s 261). Ordboken utkom 1892 med sitt första häfte (s 3-86, Abbe-Gøt). Fortsättningen utgav L 1896 (s 87–166, Gøt–Libaert). Mera gavs ej ut av L. Ännu i brev till Noreen 1902 (10 juni) skrev han att han insåg, att tillfället var inne för att söka få "personnamnen" färdiga.

Vid sitt frånfälle lämnade L omfattande förarbeten till personnamnsordbokens senare hälft efter sig. Lundell sökte förmå såväl Elof Hellquist som E H Lind (bd 23) att åta sig uppdraget att avsluta L:s arbete. Det blev slutligen Erik Brate som kom att slutföra namnföljden (1915). I början av 1940-talet initierades av Ivar Modéer ett nytt personnamnsverk, det nu under utgivning varande Sveriges medeltida personnamn.

Det som kom att fördröja L:s arbete med personnamnen var från 1884 hans allt djupare engagemang i redaktionsarbetet med SAOB. Då excerperingsarbetet för ordboken fördelades, fick L på sin lott bl a 1500- och 1600-talslitteratur samt verk av P D A Atterbom och W F Palmblad (hustruns morfar). 1893 flyttade L till Lund och ingick i redaktionen under prof Knut Fredrik Söderwalls ledning. Med undantag för 1898-1900, då L tillfälligt återupptog sitt lektorat i Sthlm, blev han SAOB trogen till sin död. Under hans tid i redaktionen redigerades partierna afbilda–anfäkta och bast–bemärka. Bland större ordboksartiklar av L märks aflägga, afseende, afsked, all. Troligen har han också författat ark 9–10 (afbrytare–afduka) och ark 15–17 (afgå–afkläda) eller delar av dem (meddel av ordboksred L Svensson, SAOB). – Enligt L:s kollega Evald Ljunggren var det sådana egenskaper hos L som beläsenhet, iakttagelseförmåga, formuleringsförmåga och skarp intelligens, allt i rikt mått, som gjorde honom till en utomordentligt skicklig lexikograf.

Författare

Per-Axel Wiktorsson

Arkivuppgifter

Brev från L i UUB (bl a 30 till A Noreen o 51 till L A Andersson).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om substantivens stammar i de forngermanska språken. Akad afh. Upsala 1875. 74 s. – Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverge. Gbg 1878. 86 s. [VVSH, N F, h 16, utg vid K samhällets hundraårs-jubelfest år 1878 (:7).] – Spår af hednisk tro och kult i fornsvenska personnamn. Upsala 1880. VI, 58 s. (UUÅ, 1880, Filosofi, språkvetenskap o hist vetenskaper [:4].) – Smärre bidrag till svensk namnforskning (ÄNF, Bd 3, Christiania 18[85-]86, s 225-234). – Svensk rättskrifningslära på grundvalen af Stockholms läraresällskaps förslag utarb. Sthlm 1886. 76 s. 2. uppl 1889. 80 s. – Om fornsvenska personnamn på -ing och -ung (Nya elementarskolan i Stockholm ... H Hernlund, Ärsredogörelse ... läsåret 1885— 1886 [omsl], Sthlm 1886, 4:o, s 1–16; även sep). -[Noter, sign L.] (Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folklif, [Tidskr, utg ... genom J. A. Lundell, bd] 6, [1885-89,] 3 (årg 1886 B = h 32). E. O. Nordlinder, Förteckning öfver Lule-socknarnas person- och ortnamn, Sthlm 1887). – Svenska personnamn från medeltiden antecknade och ordnade. Upps 1892–1934. 369 s. (Tills med Erik Bråte [jämte R Norrby färdigställt s 167-322, 1915] o E. H. Lind [sluthäftet]; (Nyare) Bidrag till kännedom ..., 10:6–7 (årg 1892 B, 1896 A, 1915:2, 1933:1 = h 45, 56, 130, 203).) – Bidrag till svensk namnforskning (Uppsalastudier tillegnade Sophus Bugge ... 5 januari 1893, Upps 1892, s 15-20). – Bidrag till nordisk namnforskning (ANF, 10 (N F, 6), 18[93–]94, Lund, s 174–181). – Sign recensioner i Ny svensk tidskrift 1880-81, Upsala, o Pedagogisk tidskrift, Sthlm.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 3 okt 1881, nr 18, RA.

S G Dahl, Lärov:matr för läsåren 1897-1899 (1900); E Hellquist, Om arbetsförhållanden o kolleger vid SA:s ordboksred (PHT 1974); E Ljunggren, M L (ANF 20, 1904); SMoK. - Meddel från ordboksred L Svensson 23 aug 1982.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Magnus F Lundgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9837, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per-Axel Wiktorsson), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9837
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Magnus F Lundgren, urn:sbl:9837, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per-Axel Wiktorsson), hämtad 2024-04-26.