Meriter

3 Lundström, Carl Frans (i fdb Frans Carl), bror till L 2, f 2 april 1823 i Jönköping, Kristina, d 23 aug 1917 i Sthlm (enl db för Ed, Sth). Elev vid Jönköpings h lärdomsskola, vid Spaniers handelsskola i Sthlm 39–40, kontorist i Gbg o Sthlm 40–43, dir för Mässingsgjuteriet i Jönköping 44–46, drev tills med L 2 Jönköpings tändsticksfabrik (ab 57) 46–63, inköpte Stensholms pappersbruk i Huskvarna 46, anlade mek verkstad i Jönköping 54, drev Strands mek väveri där maj 58—63, anlade järngjuteri där 59, gasverk 61, led av stadsfullm i Jönköping 62–65, disponent vid Carlsviks fabrik, Sthlm, 63–70, led av stadsfullm där 65–83, av styr för Tekn skolan 67–74, dir för Torshags bomullsspinneri, Åby, Og, 71, led av AK 73–75, led av komm ang minderårigas användande i fabrik eller hantverk juli 75—april 77, av komm ang patentskydd for mönster, modeller o varumärken maj 77–nov 78. – LLA 72, HedLLA 79.

G 27 maj 1849 i Rogberga, Jönk, m Sophia Christina Augusta Charlotta Malmberg, f 3 okt 1830 i Jönköping, Kristina, d 14 aug 1897 i Sthlm (enl db för Ed), dtr till garverifabrikören, rådmannen Anders Peter M o Eva Christina Bergman.

Biografi

Efter handelsutbildning både i Sverige och utomlands återvände Carl L 1843 till sin hemstad Jönköping, där han började i liten skala; bl a exporterade han blodiglar till England och anskaffade vildfåglar till earlen av Derby (idén hade han fatt av L Lloyds, s 75, export av orre och tjäder). Han var den förste svensk som exporterade lingon. Även i detta fall var England mottagarland.

L började sin verksamhet som självständig företagare 1844, då han tillsammans med kamreren i Smålands bank, Johan Sandwall, grundade Mässingsgjuteriet i Jönköping. Där tillverkades till en början mässingsknappar för uniformer, plåtar och beslag. Till gjuteriet anskaffades stadens första ångmaskin. På grund av oenighet mellan ägarna lämnade L emellertid firman redan 1848.

1844 företog L en resa till Tyskland för att studera tekniken för framställning av säkerhetständstickor. Under hemresan knöt han kontakt med ett par representanter för ledningen av Malmros' tändsticksfabrik i Malmö och lärde sig metoden för tillverkning av mässingsaskar, som var lämpliga för förvaring av elddon. Samtidigt vann han inblick i sätten att tillverka tändstickskapslar och satsbord. Upplysningarna vidarebefordrade han till sin bror Johan (L 2), som satt i ledningen för tändsticksfabriken i Jönköping. Under ett besök av en tysk köpman inhämtade L också att det var mycket stor efterfrågan på tändstickor i Tyskland. Mot bakgrunden av dessa erfarenheter accepterade L sin brors förslag 1846 att träda in i dennes firma i Jönköping. Han organiserade inköpen av råvarorna, ledde försäljningen och lade upp bokföringen.

1850 reste L till England, där han knöt goda affärsförbindelser, särskilt med Bryan & May i London. Denna firma kom sedan under flera årtionden att tillsammans med Winckler i Hamburg vara fabrikens huvudförsäljare i utlandet. Grunden hade lagts till den sv tändsticksindustrins världsomspännande försäljningsnät. Redan 1857 utgjorde exporten 2/3 av Jönköpingsfabrikens totala produktionsvärde. För att förbättra kapitalförsörjningen överläts hälften av fabriken 1849 till handelsmännen J A Malmsten och F Dahlgren. 1857 ombildades fabriken till ab. Bröderna L innehade den största delen av aktiekapitalet. L hade fler andelar än brodern, som sålde sina sista aktier 1862. L behöll dock sina intressen i fabriken och ökade sin andel i takt med företagets expansion. Han kom att under trettio år utöva ett betydande inflytande över bolaget som ledamot av styrelsen och som revisor.

1858 grundade L Strands mekaniska väveri med tillhörande färgeri och appreteringsfabrik. Där tillverkades flera slags yllevävnader. I samband med en utställning i London 1862 tilldelades väveriets produkter ett pris. De ansågs hålla samma höga klass som motsvarande brittiska. Året därpå brann hela fabrikskomplexet ner och kom sedan aldrig att återuppbyggas.

För att erhålla god belysning i fabrikerna föreslog L stadens fäder att ett gasverk skulle byggas. Dessa var emellertid inte intresserade, och L anlade då själv 1861 ett sådant i samarbete med tändsticksfabriken. Av mycket stor betydelse för Jönköpings utveckling såsom industristad blev även de på L:s initiativ tillkomna ångbåtsförbindelserna med Sthlm och Gbg.

Det nerbrunna väveriet inköptes 1863 av Carlsviks ab, som anställde L som disponent för sin fabrik vid Norr Mälarstrand i Sthlm. Denna tillverkade lättare kamullstyger, delvis uppblandade med bomull. Det nordamerikanska inbördeskriget medförde problem för importen av bomull. Vidare var de engelska textilvarorna, som importerades tullfritt, svåra konkurrenter. I detta läge lade Carlsviksfabriken om sin produktion till kläde, doffel och andra tjockare ylletyger. Värdet av tillverkningen ökade från 300 000 kr 1869 till över 800 000 kr 1872 och arbetsstyrkan från ca 300 till 400. Av brist på rörelsekapital ombildades företaget till Kungsholms ab. Tillgångarna överläts till en grupp aktieägare i det gamla företaget med L i spetsen, mot att de betalade företagets samtliga skulder. Redan i mitten av 1870-talet lades emellertid verksamheten ner på grund av vikande konjunkturer (Hammarström).

I egenskap av industriman blev L anlitad som medlem i centralkommittéerna för världsutställningarna i Paris 1867, London 1871, Köpenhamn 1872, Wien 1873 och Philadelphia 1876. Han var också prisdomare vid de flesta av dessa utställningar. L fungerade som sakkunnig i samband med ordnandet av Karl XV:s efterlämnade konstsamlingar på Ulriksdals slott. Dessa förflyttades till NM på förslag av L vid 1873 års riksdag. I en motion vid riksdagen pekade han även på behovet av ett industrimuseum med ambulerande verksamhet, där "konstfärdiga vardagshantverksprodukter" kunde uppvisas.

Vid samma riksdag framlades ett förslag om införande av tull på maskininstrument. Enligt L:s uppfattning var förslaget inkonsekvent. Maskiner, vartill instrumenten skulle apteras, var nämligen inte fullbelagda. L befarade, att den föreslagna åtgärden skulle drabba hantverkarna av vilka många var beroende av importen av utländska instrument. Hans uppfattning delades av flera av industrins företrädare i riksdagen, bl a av Ottonin Ljungquist (s 60). – På grund av sina breda internationella kontakter och med hänsyn till sin konsekventa frihandelsståndpunkt talade L för regeringens förslag s å om införande av guldmyntfot.

Sedan L lämnat sina industriledarbefattningar, slog han sig ner på sina gods i Sthlms län. Där bebodde han Antuna gård i Sollentuna inköpt 1872. Under denna gård lydde Rotsunda och Elfsunda. L ägde också Ryningsnäs i Mörlunda, Kalmar län. På Antuna bedrev L en omfattande experimentverksamhet med odling av bl a popplar, något som han sysslat med även under sin tid i Jönköping på 1850-talet. Avsikten var att bidra med material till tändstickstillverkningen. Han utgav 1899 en liten skrift Om poppelplanteringar till fyllande af den otillräckliga tillgången på asp.

Såsom privatmänniska var L stillsam och försynt. På Antuna liksom i Jönköping sörjde han för sina anställda genom att t ex inrätta bibliotek, utdela sparpremier, understödja egnahemsföretag och bygga skola. Både L och hans bror hade god organisationsförmåga och håg att starta nya företag, men de var också ombytliga. Utan L:s praktiska affärssinne hade det troligen varit svårt för L 1 att t ex ordna förmånliga försäljningsvillkor eller att komma över svårigheterna med råvaruanskaffningen. Det är uppenbart att bröderna kompletterade varandra mycket väl. För Jönköpings stads utveckling har de haft en mycket stor betydelse (se L 2).

Författare

Mats Thunander

Arkivuppgifter

Arkivalier efter L i Jönköpings tändsticksfabriks ab arkiv, Jönköping. Avskrift av L:s minnen i KB. – Brev från L i KB och LUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ylle-industri. Redogörelse. Sthlm 1872. 47 s. (Internationela utställningen i London 1871, 2.) – Lergods-industri. Redogörelse. Sthlm 1872. 39 s. (Ibid, 3.) – Tändsticksindustrien. Dess uppkomst, utveckling och närvarande ståndpunkt hufvudsakligen inom Sverige. Sthlm 1899. 61 s. – Om poppelplanteringar till fyllande af den otillräckliga tillgången på asp. Sthlm 1899. 32 s. – Tändstickor med svafvelfosfor (Industritidningen Norden, 1901, Sthlm, fol, s 415, 426-428). – Hvartill duger en tändsticka? En djupsinnig undersökning af detta viktiga spörsmål, vänner och bekanta till nytta och uppbyggelse sammanskrifven af Senior. Sthlm 1904. 16 s. [Pseud.] – Motioner se Bihang till Riksdagens protokoll ..., saml 1, afd 2, bd 2. Motioner, väckta inom Andra kammaren (1973: 76 o 1875:121); se vidare protokollen 1873-75.

Källor och litteratur

Källor o litt (förutom under L 2 a a av Björkman, Cederschiöld o v Feilitzen 1945, Cederschiöld 1949, Ekeroth 1904–05, Gullberg, Holm, Johansson 1953, Kock, Larson, Mollstadius, Sallnäs, Sandels, Säve o Wieselgren samt Jönköpings stads hist, 1921, Jönköpings tändsticksfabrik 1948, Den sv industrien o Sveriges industriella etablissementer): B Brilioth, Hur den sv tändsticksindustrien blev en världsmakt (OoB 1929); F v Dardel, Minnen, 4 (1913); dens, Dagboksanteckn:ar, 1–2 (1916–18); I Hammarström, Sthlm i sv ekonomi 1850–1914 (1970); C Laurin, Minnen 1868–1888 (1929); Minnesskr vid Sthlms stadsfullm:s femtioårsjubileum ... (1913); Sv handels- o industritidn 27 okt, 3 nov o 11 nov 1871; Sv industriens män, ser 1 (1874–75); E Thermaenius, Sv bondepolitik (1931). – Nekr:er över L i DN 24 aug, NDA 23 och 24 aug o SvD 24 aug 1917.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl F Lundström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9899, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Thunander), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9899
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl F Lundström, urn:sbl:9899, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Thunander), hämtad 2024-04-19.