Meriter

2 Lundström, Anders Herman, sonson till L 1, f 28 nov 1858 i Filipstad, d 17 febr 1917 i Uppsala, Domk. Föräldrar: bergmästaren Carl Herman L o Gustava Elisabet Planting-Gyllenbåga. Mogenhetsex vid h elementarlärov i Karlstad 2 juni 77, inskr vid UU 28 sept 77, FK där 28 maj 81, lär vid Lindska flickskolan i Uppsala ht 88–vt 89, TK vid UU 27 sept 88, prästex i Uppsala 3 okt 88, prästv 7 okt 88, v pastor o v komminister i Helga Trefaldighets förs, Uppsala, 7 okt 88, tf domkyrkoadjunkt i Uppsala 1 febr–1 juni 89, komminister i Helga Trefaldighet där 20 juli 89–30 sept 98, disp för docentur vid UU 31 maj 93, doc i sv kyrkohist där 6 juni 93, bitr lär i homiletik på teol fak:s prakt övningsinst ht 93–vt 97, notarie i teol fak vid UU 1 juni 95–30 sept 98, adjung led av Uppsala domkapitel 15 juni 96, tf prof i kyrkohist vid UU 5 maj 96–13 okt 98, prof i samma ämne där 30 sept 98, tillika kh i Gamla Uppsala 1 maj 00–30 april 01 o i Danmark, Upps, 1 maj 01–30 sept 09, ordf i Kyrkohist fören o utg av dess publikationer från 00, dekanus för teol fak vid UU 01–02 o 08–09, TD vid UU 24 maj 07, förste teol prof o domprost i Uppsala o kh i Vaksala, Upps, från 18 sept 09, v ordf i styr för Fjellstedtska skolan från 09, ordf i bestyr för Allm sv-lutherska prästkonferensen från 09, led av allm kyrkomötet 09, 10, 15, av komm ang kristendomslärartjänster maj–juli 15. – LHVU 00, LSkS 01.

G 18 mars 1890 i Uppsala (kbf Fröjered, Skar) m Gertrud Elisabet Herdis v Essen, f 21 okt 1864 i Fröjered, d 21 dec 1947 i Sthlm, S:t Göran, dtr till chargé d'affaires frih Gustaf Alexander Carl Thure v E (bd 14, s 564) o frih Blenda Rappe.

Biografi

Herman L växte upp i Filipstad, där fadern var en av stadens ledande män, föreståndare för Bergsskolan och därefter bergmästare. Också på L:s möderne hade släkten varit knuten till bergshanteringen, och han hade i sin fil kand:examen bl a statistik och geografi, mineralogi och geologi. Men hans bana blev inte naturvetenskapsmannens, utan teologens och kyrkohistorikerns.

Även om L i formell mening aldrig var lärjunge till Harald Hjärne, var det denne som utgjorde hans vetenskapliga ideal. I sin biografi över Laurentius Paulinus Gothus, där de båda första delarna var docentavhandling (1893) och den tredje professorsspecimen (1898), uppvisade han, tidigast bland kyrkohistorikerna, starkt inflytande av Hjärnes historiska metod med uttömmande och källkritisk primärforskning inom ett avgränsat område, insatt i sitt vidare historiska sammanhang. Genom den metodiska förnyelsen har avhandlingen betecknats som "ett landmärke i den svenska kyrkohistorieskrivningens historia" (Holmquist), och Hjärne karaktäriserade den i sitt sakkunnigutlåtande för professuren i kyrkohistoria som "en av de bästa kyrkliga levnadsteckningar, som vår kyrkohistoria har att uppvisa".

Som forskare ägnade sig L så gott som uteslutande åt sv förhållanden. Han var en utpräglad arkivforskare och gjorde upprepade resor för utländska arkivbesök. Det under 1800-talet ökande intresset för studium av historiens källor hade inom den allmänna kyrkohistorien på kontinenten lett till gigantiska utgivningsprojekt. På skilda fält av den sv historien hade stora utgivningsarbeten gjorts av C J Schlyter, B E Hildebrand, C G Styffe och andra. I sin inriktning på den nationella kyrkohistorien insåg L behovet av att dess urkunder gavs ut i tryck. Också ur kyrklig synpunkt, för den samtida ungkyrkligheten och för bemötande av frikyrkokritiken, var kunskap om den sv kyrkohistorien viktig. 1899 tog L initiativet till Kyrkohistoriska föreningen (senare Sv kyrkohistoriska föreningen) och till dess 1900 startade organ Kyrkohistorisk årsskrift. I KÅ:s avdelning Meddelanden och aktstycken fick han ett återkommande forum for publicering av sina arkivfynd. Mera omfångsrika källeditioner utgavs i en serie Skrifter utgivna av Kyrkohistoriska föreningen.

Redan innan skriftserien kom till, hade L bl a utgivit Laurentius Petris socialetiska skrift OEconomia Christiana (1897) och dennes statsrättsliga traktat om en furstes vanstyre Quaestiones aliquot circa magistratum (1898). En av L i LSB påträffad evangelieharmoni Historia gestorum Christi påvisade han vara utförd av förreformatorn Johann Hus och utgav den med kommentar (1898). 1900 publicerade han Johannes Rudbeckius' kyrkostadgar för Västerås stift och i KÅ 1903 försvarsskriften i det s k Sicklamålet 1726, av L karaktäriserad som "den äldre svenska pietismens dogmatik".

I serien Svenska synodalakter efter 1500-talets ingång började L utge de sv prästmöteshandlingarnas äldre partier. 1903–08 utkom det omfångsrika bandet med ärkestiftets synodalakter 1526–1800. Av en andra del (1909–11) trycktes tre häften med motsvarande material från Strängnäs 1583–1671. Återstoden, tiden 1671–1731, föreligger i renskrift i L:s arkiv i UUB. Som kyrkomötesombud motionerade han 1910 om utgivande av prästeståndets riksdagsprotokoll från 1600-talet och framåt.

Genom sin kritiska blick och fallenhet för detaljstudier kunde L på flera enskilda punkter revidera sakuppgifter i den dåtida kyrkohistorieskrivningen. Genom ett fynd i räntekammarboken 1527 lyckades han leda i bevis att Laurentius Petri verkligen studerat i Tyskland (Undersökningar och aktstycken, 1898). En i handbokslitteraturen florerande berättelse om det sk vederdöparofoget i Stockholm 1524 med bl a bildstormning och kyrkoskändningar hade av Strindberg använts som ett motiv i Mäster Olof; L visade (Kyrkl tidskr 1896) att berättelsen saknade historisk grund och utgjorde en sammanblandning av en rad olika händelser, som bl a utspelats i Livland. Under sitt avhandlingsarbete påträffade han det dittills okända kyrkoordningsförslaget av 1608 (utg av G C Piltz 1935). L utgav 1915 Luthers lilla katekes i 1572 års sv översättning i en vetenskaplig edition. När den k katekesnämnden för sitt arbete fann det nödvändigt att fastställa en sv normaltext av katekesen, tillkallades L som expert. Postumt utkom 1917 hans grundliga utredning av frågan jämte texteditioner (till dessa fogades en av G Adde redigerad bibliografi över samtliga i Sverige tr katekesutgåvor).

En anmodan att 1908 hålla ett högtidstal till 250-årsminnet av freden i Roskilde blev för L incitamentet till studium av Erik Dahlberghs liv och verksamhet. 1912 utgav han dennes dagbok i en stor och påkostad volym, som dock stötte på kritik vad gällde bl a handskriftstolkning och textbedömning. Att som kyrkohistoriker ägna sig åt Dahlberghs gestalt fann L emellertid vara naturligt, då "även lekmännen i deras av kristendomen bestämda liv" ju tillhörde kyrkans historia; Dahlberghs fromhetstyp ansåg han vara föredömlig "i en tid av mycket pjunk på religionens område" (brev till Hjärne 28 sept 1912).

Vart tredje år 1881–1915 anordnades i Sthlm sk allmänna svensk-lutherska prästkonferenser. De ville bidra till prästerskapets fortbildning och konfessionella identitet i en tid av frambrytande religiös pluralism. De blev för prästerna ett informellt samrådsforum och kontaktorgan på riksplanet. Från mitten av 1890-talet tillhörde L konferensens förgrundsgestalter och var från 1909 ordförande i dess bestyrelse. Sedan 1868 hade en motsvarande Allgemeine Evangelisch-Lutherische Konferenz anordnats i Tyskland. När den så småningom vidgades till att utgöra en internationell samling för lutherdomen, deltog L också däri. Vid dess uppsalakonferens 1911 var han den inbjudande lokalkommitténs ordförande. Då han där föreläste över ämnet Svenska kyrkans egenart, betonade han bl a den ekumeniska särställning som låg i dess bevarade biskopsämbete och den apostoliska successionen. Redan i KÅ:s första årgång hade L behandlat successionsfrågan. När man från anglikanskt håll önskade en närmare kyrkogemenskap med sv kyrkan, var frågan om den apostoliska successionen och det historiska episkopatet av avgörande vikt. I ett yttrande 1905 framlade han som forskningsresultat att "den svenska kyrkan likaväl som de grekiska och romerska kyrkorna ännu idag otvivelaktigt äger continua successio apostolica, tradita per ordinationem episcopalem" (KÅ 1906). 1909 besökte en engelsk kyrkodelegation Sverige för överläggningar med den sv kyrkoledningen. Interkommunion upprättades 1920-22. När Nathan Söderblom utvecklade sin idé om sv kyrkans unika ställning och ekumeniska uppgift, byggde han på L:s framställning.

Förutom sin avhandling och katekesutredningen samlade sig L aldrig till större arbeten. Hans intresse var inriktat på källstudium och urkundsutgivning; forskningen ägnades detaljfrågor och resulterade huvudsakligen i tidskriftsuppsatser och föredrag, som ofta senare utgavs i samlingsvolymer. I sin strävan efter objektivitet stannade han vid en deskriptiv framställning och tog sällan steget från materialpresentation till djupare analys eller övergripande syntes. Vid sin bortgång var han, med lärjungen och kollegan Hj Holmquist (bd 19) som inspiratör och drivande kraft, emellertid sysselsatt med planläggningen av en handbok i Sveriges kyrkohistoria, där det var meningen att L skulle svara för perioden 1593–1646. Av 1899 års herdaminneskommitté i Karlstad mottog L det omfattande uppdraget att utarbeta ett nytt herdaminne för stiftet; efter en del excerperingsar-beten begärde han emellertid 1911 entledigande därifrån.

Vid ärkebiskopsvalet 1914 fördes L:s namn fram. Med endast en rösts övervikt tillföll emellertid det slutliga förslagets tredje rum den sedermera utnämnde Söderblom. – L:s hustru var brorsdotter till väckelseledaren H H v Essen på Tidaholm (bd 14). Svärmodern tillhörde den rappeska familjen på Tagel i Mistelås, i kretsen kring Fjellstedt, Wieselgren och "Mormor på Herrestad". En syster till L:s morfar var gift med Augustanasynodens grundare L P Esbjörn (bd 14).

L har karaktäriserats som "en fryntlig och vänsäll värmlänning, genomlyst av en troskyldig fromhet, som, efter vad det syntes, var oberörd av besvärande teologisk problematik" (Aulén). Samtidigt kunde han "vara mycket känslig för vänlighet och kyla", och han kunde ta ganska obetydliga ting och rent sakliga divergenser som bevis på personlig misstro (Wendbladh). Ett drag av aristokratism hos honom har också omvittnats. Som tentator ansågs han mycket fordrande. Om L:s forskarhandledning har Holmquist framhållit, att hans kritik avsevärt bidragit till att tvinga den sv kyrkohistoriska forskningen till ökad vetenskaplig stringens.

Författare

Oloph Bexell

Arkivuppgifter

L:s arkiv i UUB innehåller bla föreläsnings- och predikokoncept, avskrifter, excerpter m m. Vidare brev som rör sv-engelska kyrkokonferensen i Uppsala 1909 o brev till L från bla Hj Holmquist (20 st), L Ihmels (21 st), K H G v Schéele (45 st), N Söderblom (24 st) o U L Ullman (10 st). Brev från L bl a i KB, LUB (bl a till G Billing o Elof Tegnér), RA o UUB (bla till C Annerstedt, G Fröding, H Hjärne, E Linderholm, A Noreen oj Wordsworth).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Intill 1916 se bibliogr av E v Döbeln i KÅ 1916, s XXIII-XXX; jfr UUM ht 1916, Upps 1917, s 152-155. – Historisk-kritisk utredning angående Luthers Lilla katekes med särskild hänsyn till frågan om en svensk normaltexts framställande. På offentligt uppdrag utarb. Sthlm 1917. VI, 430 s. (Meddelanden från Kungl. katekesnämnden, 3.) – Lars Anton Anjou (SBL, bd 1, Sthlm 19[17-jl8, 4:o, s 795-798).

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 30 sept 1898, nr 1, o 18 sept 1909, nr 3, RA. Teol fak:s prot 1896-98, UU.

N Ahnlund, Nils Rabenius (1927); G Aulén, Från mina 96 år (1975); J T Bring, Uppsala minnen (Hågk o livsintr, 6, 1925); S E Brodd, Evangelisk katolicitet. Studium av innehåll o funktion under 1800- o 1900-talen (1982); F Dahlblom, Tre nya porträtt av gamla domprostar (Julhälsningar till försiarna i ärkestiftet 1963); Domprosten H L (Sv kyrkotidn 1917); L Eckerdal, Skriftermål som nattvardsberedelse (1970); P E Gustafsson, Baronen på Tidaholm bland maskiner o människor (1974); S Göransson, Kyrkohist årsskr 75 år (KÅ 1975); dens, Church History UU 500 years, 1. (Faculty of theology at UU, 1976); Hj Holmquist, H L (KÅ 1916); S Kjöllerström, "Sätt till att ordinera en vald biskop" 1561–1942 (1974); B Knös, H L Västgöta nations inspektor 1909-1917 (Vestrogothica, 11, 1955); C H Lyttkens, The growth of Swedish-Anglican intercommunion between 1833 and 1922 (1970); dens o V Vajta, Kyrkan o nattvardsgemenskapen (1965); [A J Mason,] Den ang-losvenska konferensen i Uppsala (KA 1910, s 187); Nordisk lutherdom över gränserna. De nordiska kyrkorna i 1900-talets konfessionella samarbete, ed L Österlin (1972); E Rodhe, Sv kyrkan omkr sekelskiftet (1930); F A af Sandeberg, När Berggren gick o L kom, en inspektorsmiddag 1909 (Vestro-gothica, 18, 1972); E N S[öderberg], Domprosten L (Tidn Upsala 17 febr 1917); N Söderblom, Vid domprosten H L:s bår (Kyrka o hem, Julhälsn från Uppsala domkyrkoförs 1917); A Tergel, Ungkyrkomännen, arbetarfrågan o nationalismen 1901 — 1911 (1969); The Church of England and the Church of Sweden. Report to the Commission ap-pointed by the Archbishop of Canterbury in pursuance of resolution 74 of the Lambeth conference of 1908 (London 1908); B Wadensjö, Toward a World Lutheran communion (1970); I Wend-bladh, In memoriam. Präster i Uppsala stift avlidna mellan prästmötena 1915–1921. Minnesteckn:ar (Prot o handl:ar rör prästmötet i Uppsala 1921, 1922); G Westin, Kyrkohist fören 50 år (KÅ 1949); K B Westman, Sveriges kyrka o Englands (KÅ 1911); L Österlin, Den kyrkohist forskn i Sverige (Dansk teol tidsskr 1962).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Herman Lundström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9905, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oloph Bexell), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9905
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Herman Lundström, urn:sbl:9905, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oloph Bexell), hämtad 2024-04-19.