Meriter

Löfgren, Gustaf Albert, f 21 sept 1872 i Hasslösa, Skar, d 4 jan 1930 i Eggby, Skar. Föräldrar: torparen Lars Peter Andersson Gren o Anna Christina Jansdtr. Trumslagare vid Västgöta reg 24 febr 83, korpral 19 juli 90, sergeant där 26 jan 92, tillhörde Hjalmar Meissners orkester i Sthlm 92–95, elev vid musikkonservatoriet där jan 93, ex för behörighet till musikdir:tjänst vid militärkårer 30 maj 96, fältmusikant o sergeant vid nämnda reg 16 juli 94, fanjunkare i reg 14 juli 98, klarinettist i Sthlms konsertfören 02, musikfanjunkare o musikanförare vid Älvsborgs reg 12 febr 04, musikdir:s n h o v 20 jan 05, soloklarinettist vid Gbgs symfoniorkester 09–25, musikstyckjunkare o musikanförare vid Göta artillerireg 1 dec 09–26, lär vid Gbgs orkesterskola 15–25, löjtn:s grad 30 jan 20, kaptens grad 14juli 22. Arrangör, kompositör. – Litt et art 25.

G 29 okt 1893 i Skövde m Jenny Kristina Andersson, f 12 aug 1870 i Värnhem, Skar, d 29 juni 1946 i Öglunda, Skar, dtr till arbetaren Anders Jonsson o Kristina Larsdtr.

Biografi

Albert L kom från ett fattigt hem. Enda möjligheten för en musikalisk pojke från en sådan miljö att få en utbildning var att ta anställning vid en militär musikkår. Där fick han mat, husrum, kläder och utbildning. L hade två äldre bröder, som liksom han antogs vid Västgöta regementes musikkår. Eftersom regementschefen ansåg det opraktiskt att ha tre anställda med samma efternamn, gav han två av dem – enligt tidens sed – nya namn. Albert fick efternamnet Löfgren, Carl fick heta Lundgren och August fick behålla namnet Gren. Alla tre blev senare musikanförare vid olika regementen. Brodern Carl var en framstående klarinettist, och av honom fick Albert de första klarinettlektionerna vid sidan av sin utbildning som trumslagare vid musikkåren.

Dåtidens militärmusiker hade endast tjänstgöring vid sitt regemente under sommaren. Den övriga tiden av året fick de försörja sig genom andra arbeten, ofta av annat slag än musikerns. L kvalificerade sig emellertid snart för en plats i den berömde orkesterledaren Hjalmar Meissners orkester i Sthlm, men inte som klarinettist utan som violinist. Klarinettist i orkestern var brodern Carl, medan den andre brodern spelade kontrabas.

Vid sidan av sina engagemang bedrev L studier vid musikkonservatoriet. Som lärare fick han bl a den skicklige klarinettisten Johan Kjellberg, som bl a också spelade i Hovkapellet. 1896 avlade L militär musikdirektörsexamen med höga betyg. Hans framstående meriter medförde att han blev anlitad i alltmer kvalificerade sammanhang. Vid bildandet av Sthlms konsertförening 1902 blev han klarinettist i orkestern, som leddes av Tor Aulin. L fick också engagemang med den berömda Aulinska kvartetten.

L ville dock gärna ha en egen musikkår och fick 1904 musikanförarbefattningen vid Älvsborgs regemente. Musikkåren där hade vid denna tid en nedgångsperiod, och det blev L:s uppgift att höja kvaliteten. Genom kunnighet, arbetsförmåga och stimulerande ledning, kombinerad med en del nyrekrytering, lyckades han så bra att musikkåren efter ett par år fick eftertraktat engagemang på Blanch's Café i Sthlm. Hugo Alfvén karakteriserade i en rekommendationsskrivelse okt 1907 L som ”en utmärkt instrumentatör för militärmusikkår, såsom dirigent är han medryckande och impulsiv”, och gav som omdöme om hans musikkår, ”att jag hittills ej hört någon svensk militärmusikkår med så eldigt och artistiskt föredrag” (cit i En bok om I 15).

När Aulin 1909 blev ledare för Gbgs orkesterförening, anställdes L som soloklarinettist i orkestern. Samtidigt fick han befattningen som musikanförare vid Göta artilleriregemente. Musikkåren hade då endast mässingsinstrument, men L införde snart även träblåsare. Han blev snart en centralgestalt i Gbgs musikliv. Musikkåren blev i sin nya skepnad ett uppskattat inslag i staden. Såsom klarinettsolist framträdde L både med symfoniorkestern och som kammarmusiker. Han hade även dirigentuppgifter, främst som ledare för de populära friluftskonserterna som anordnades av Gbgs symfoniorkester. Vid Gbgs orkesterskola hade han viktiga uppgifter som lärare. Han var också sångare och ledare för Göta Par Bricoles sångkör under femton år och även för Gbgs filharmoniska sällskap.

För eftervärlden är emellertid L mest känd som arrangör och kompositör. Hans arrangemang spelades flitigt av de flesta militärkårerna. Kompositioner som Slåttergille och Svenska nationalmelodier hörde till militärkårernas standardrepertoar. Som kompositör använde han sig oftast av melodier som hämtats från folkmusiken. Melodierna bearbetade han och sammanställde till potpurrier eller använde som teman i sina fantasier eller rapsodier.

L var öppen för nytänkande, t ex ifråga om instrumentbesättning. Vid denna tid ansågs det nästan otänkbart att använda saxofoner i sv militarmusikkårer. L gjorde dock detta i sin musikkår. Det sedermera för stor militärkår arrangerade Slåttergille skrevs ursprungligen för två flöjter, två klarinetter, basklarinett, saxofon och valthorn. Stycket med denna egenartade besättning skrevs för de populära konserter som musikkåren gav varje månad för regementes personal. Slåttergille uppfördes också med samma instrumentering vid en konsert, som Gbgs symfoniorkester gav 20 jan 1924 med kompositören som dirigent.

Författare

Sigfrid Strand

Arkivuppgifter

Kompositioner o arrangemang: I handskrift (original eller avskr) för orkester: hos regionmusikkårerna, i Borås (från I 15) till stor del utrangerade o förstörda (förteckn över resten i följande); Regionmusikens centrala notbibliotek, Sthlm: i partitur Spelmansvisor och danser (1912), Karl Johan Lilliehöök, marsch, o Bellmansmelodier, i stämmor Gångtrall, Älvsborgslåtar, Från när och fjärran, Tre danslåtar från Södra Kinds härad, Fantasi över två svenska folkmelodier, Västgötarapsodi, Från forna dar (1924), Svit nr 2 på svenska motiv, Överste Hamilton, marsch, o Jägaremarsch; MAB, Sthlm: Elfsborgslåtar, visor o danser uppteckn o arr för orchester (1908, kopia) o Slåttergille, sv allmogestycke, f 2 flöjter, 2 klarinetter i A, basklarinett i A, saxofon tenor i C o waldthorn i F (1927); Stims informationscentral, Sthlm: Slåttergille, sv rapsodi, Svensk fantasi, Västgötarapsodi, Älvsborgslåtar för symfonisk blåsork; Göteborgs konserthus' notbibliotek, Gbg: Slåttergille, Svensk fantasi mm.

Tryckta arbeten

Kompositioner o arrangemang: I tryck: slåttergille; Från när och fjärran; Två danselåtar ifrå' Väschöttaböjda, f piano: Spelemansham-bo o Annersa-Lisa-polka på Axevalla he', f piano [1902]; Beväringsdans från Axevalla he', f piano [1902] (även i Dansalbum tor ungdom, 3), f violin o piano [1905] (även i Danser och låtar för violin, 1) samt i Abr. Lundquists orkester-bibliotek, 27, [1905,] Dragspels-album, 2, o Nya messings-sex-tetter, 25; Flickan hon går i dansen, schottisch; Gångtrall, sv allmogestycke, f violin o piano [1904], även f piano; Schottisch (Musikbiblioteket, 45/48); En västgötalåt, f piano [1907]; Svenska nationalmelodier, potpurri, f salongsork; Älfsborgs- - I låtar, visor o dansar uppteckn från knallebygden o arr f piano, även f blåsork; Musikalier instrumenterade lör militärmusik (1929).

Skivinspelningar: Spelmansvisor och danser, Alvsborgslåtar, Från när och fjärran, Gångtrall, Bevä-ringsdans frå' Axevalla he' (Mercury); Danslåtar från Vestergötland (d:o); Fantasi öfver västgötalåtar (Round up); Gånglåt (Fermat); Alvsborgslåtar (Opus); Yrhättan (Decca); Fantasi över västgötalåtar (Crest).

Källor och litteratur

Källor o litt: Lantiörsvarsdep:s konseljakter 20 jan 1905, nr 1:9, RA. Klipp om L hos L:s dtr Inga Winberg, Skara.

En bok om I 15, ed T Bondestam (1974); K Göta artillerireg, 2 (1962); MA, årsber 1930; Musikern 1922, nr 15, 1925, nr 18 o 1972, nr 10; Program o programkommentarer, Gbgs symfoniorkester 20 jan 1924 o 7 mars 1926; Sohlman.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G Albert Löfgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10038, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigfrid Strand), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10038
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G Albert Löfgren, urn:sbl:10038, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigfrid Strand), hämtad 2024-04-25.