A Hugo Magnusson

Född:1885-03-01 – Gottröra församling, Stockholms län
Död:1964-07-14 – Göteborgs Annedals församling, Västra Götalands län

Botanist, Lärare


Band 24 (1982-1984), sida 703.

Meriter

Magnusson, Adolf Hugo, f 1 mars 1885 i Gottröra, Sth, d 14 juli 1964 i Gbg, Annedal. Föräldrar: folkskolläraren Johan Adolf M o Sofia Kristina Olsson. Mogenhetsex vid h a l i Uppsala 30 maj 04, inskr vid UU ht 04, folkskollärarex 9 juni 06, eo lärare vid Lidingö folkskola 06–07, vik lärare vid Onsala h folkskola, Hall, 07–08, eo lärare vid folkskolan i Annedal, Gbg, 08–09, ord lärare där 09–14, inskr vid GH vt 09–14, FK 31 maj 13, FM där 30 maj 14, ord lärare vid h avd vid Annedals folkskola 14–17, vid folkskolesem:s övn:skola, Gbg, 1 jan 18–48, sekr i Gbgs botan fören 19–52, vik prefekt vid Gbgs botan trädgård 34–35. – VSU:s Linnépris 23, fil hedersdr vid UU 5 nov 32, hedersled av Gbgs botan fören 52, LVVS 56.

G 20 juni 1911 i Gbg, Annedal, m Signe Olivia Sterner, f 24 sept 1885 där, Domk, d 12 juni 1983 där, Annedal, dtr till köpmannen Per Salomon Nilsson o Fredrika Wilhelmina Nilsson.

Biografi

Hugo M började studera botanik vid UU men ekonomiska skäl tvingade honom att efter ett år välja lärarbanan. Som folkskollärare, senare övningsskollärare (seminarielärare) i Gbg, kom han att verka nästan oavbrutet i mer än 40 år fram till pensioneringen. Elever och "provårskandidater" skildrar honom som sträng och saklig men inte särskilt inspirerande.

De båda åren i Uppsala lade grunden till M:s intresse för lavarnas systematik och blev avgörande för hans forskargärning. Den skola som under 1800-talets senare decennier samlats kring den världsberömde lavforskaren Th M Fries (bd 16) hade upplösts vid sekelskiftet. Professorn i växtbiologi Rutger Sernander, visserligen mera ekolog än systematiker, förde emellertid lavtraditionen vidare. Som student hade M lärt sig använda de stora lavsamlingarna i Uppsala botaniska museum, och han återvände gärna dit under ferierna. Även på riksmuseet i Sthlm och senare på botaniska museet i Lund var han en ofta sedd gästforskare.

På västkusten, särskilt på klipporna vid stränderna, fann M en rik lavflora, som till stor del var föga känd. Hans exkursioner utsträcktes snart till hela Bohuslän och angränsande delar av Västergötland och Halland. Hans första mera betydande arbete om lavar, Material till västkustens lavflora (1919), visar hans vida överblick över lichenologin och en mogen syn på en rad systematiska problem. Åtskilliga arter anges som nya för västkusten eller för hela Sverige. Han nämner ibland de fataliga sv lichenologerna under 1910-talet, främst G O Malme (s 754) och E Du Rietz (senare prof i Uppsala), men i stort sett var M autodidakt på sitt område, och hans insatser är i hög grad präglade av självständigt tänkande.

På 1920-talet vidgades M:s horisont betydligt, dels genom exkursioner i den sv fjällvärlden, dels genom utlandsresor. Somrarna 1919 och 1921 var han i Abisko, 1924 i Lycksele lappmark. Lappmarkerna visade sig hysa en artrik men ganska obeaktad lavflora. I serien New or interesting Swedish lichens (i Botaniska notiser från 1923) lämnade M viktiga bidrag till de sv lavarnas systematik och utbredning. Sammanfattande arbeten om lappländska lavar kom långt senare: Lycksele lappmark 1946 och Torne lappmark 1952. Det sistnämnda, som ger bestämningsnycklar till en rad stora och kritiska lavsläkten, har ofta citerats av lavforskare inom olika delar av Arktis, särskilt i Nordamerika. I Lycksele lappmark väcktes hans intresse för Stereocaulon, ett släkte av större lavar som förut ansågs ganska väl känt. M visade 1926 i Studies on boreal Stereocaula att det rymmer en rad förut obeskrivna systematiska enheter, bl a 5 nya arter. I flertalet fall har hans artuppfattning bekräftats av senare forskare, bl a I M Lamb, som 1977 utgav en världsomfattande monografi över Stereocaulon.

På 1920-talet gjorde M flera studieresor till de större lavherbarierna i Europa och knöt personliga kontakter med samtidens ledande lichenologer. Han blev snart känd internationellt som en mycket allsidig lavsystematiker. Ingen grupp i systemet var honom egentligen främmande. Hans intresse inriktades dock främst på vissa artrika men dåligt kända släkten av små lavar ("skorplavar") som Acarospora, Caloplaca, Lecanora, Lecidea och Rinodina. 1924 utgav han en monografi över de skandinaviska arterna av Acarospora. Han urskilde 35 arter (11 nybeskrivna). Som jämförelse kan nämnas att Th M Fries 1871 erkände blott 11 arter. Fortsatta studier över Acarospora ledde 1929 till en världsmonografi på 400 s, M:s största arbete. Han upptar 199 arter, varav 92 nybeskrivna eller för första gången behandlade på artnivå. Två supplement (1933 och 1956) redovisar nytillkommet material, vilket inalles ger 306 arter, varav 210 med "H. Magn." som auktorsnamn. Från samma tid (1925, 1935) härrör ett par arbeten om vad som då kallades Lecidea rivulosa-gruppen, ett antal föga kända lavarter som visade sig vanliga mest på klippor nära stranden i Bohuslän och Halland. M:s utredning av deras systematik och utbredning (med kartor över de sv förekomsterna) är ett mönstergillt arbete.

Decenniet före andra världskriget var höjdpunkten i M:s lichenologiska produktion. Hans bearbetning 1935 av familjerna Acarosporaceae och Thelocarpaceae i andra upplagan av Rabenhorsts Kryptogamenflora von Deutschland, Österreich und der Schweiz är klar och koncis i motsats till flera bidrag av andra författare i detta ojämna verk. M skulle även behandla Lecideaceae men kriget omöjliggjorde arbetets fortsättning. För en vidare krets av nordiska botanister utgav han 1929 Flora över Skandinaviens busk- och bladlavar, som i hög grad ökade intresset för denna växtgrupp, och 1936 Lavar (Förteckning över Skandinaviens växter, 4), som upptog 1 733 arter. Ett stencilerat supplement 1950 ökade antalet till 2052. Lichenes selecti Scandinavici exsiccati (17 faskiklar med 425 nr) 1927–52, som bl a innehåller typmaterial av åtskilliga nya arter beskrivna av M, blev internationellt uppskattad och finns i de flesta större lavherbarier.

Krigsåren medförde betydande svårigheter för M:s arbete, främst genom att det blev omöjligt att låna material från utländska herbarier, men flera av hans större verk avslutades under denna tid. Lichens from Central Asia utkom 1940 med supplement 1944. Det behandlar lavar samlade av Sven Hedins expeditioner i bl a Mongoliet. Området var lichenologiskt nästan okänt. Antalet nybeskrivna arter blev också ovanligt stort (142 av inalles 216 behandlade arter). M:s huvudarbete under 40-talet gällde lavar från Hawaii. Från skilda håll fick han stora samlingar och ofullbordade manuskript till bearbetning. Hawaiian lichens utkom 1943–45 i tre delar. Efter kriget fick han nya Hawaii-lavar, bl a från Carl Skottsberg. M sammanfattade 1955 gammalt och nytt material i A catalogue of the Hawaiian lichens. Inalles uppgav han 678 arter från Hawaii-öarna, varav ca 130 nybeskrivna av honom själv.

M:s sista projekt gällde Ramalina, ett lavsläkte med flera hundra arter i alla världsdelar. Vid 1950-talets mitt besökte han de stora herbarierna i Mellaneuropa, och 1958 begav han sig 73-årig på en tre månaders resa till USA. Arbetet förblev emellertid oavslutat. Hans minne och associationsförmåga började svikta, hans blick för "systematiska karaktärer" försvagades, och hans sista år blev en envis men hopplös kamp för att fullborda den stora monografin över Ramalina.

Under närmare ett halvsekel stod M i kontakt, brevledes eller genom personliga besök, med de flesta samtida lavforskare. Många av dem såg han som gäster i sitt hem vid Fyradalersgatan (nära Botaniska trädgården). Han föreslog gärna en exkursion, ofta till de närbelägna Änggårdsbergen eller någon skärgårdsö, vars lavflora han behärskade suveränt. När han märkte ett verkligt intresse för lavar visade han stor välvilja och redobogenhet att bistå med råd och dåd men kunde ibland yttra sig rätt kritiskt om forskare som han ansåg ytliga och slarviga. Det är till stor del M:s förtjänst, att den sv lavforskningen har upplevt en betydande renässans efter en tid av stagnation i början av seklet.

M har en given plats bland de stora lavforskarna, även i internationellt och historiskt perspektiv. Bland sina samtida var han oöverträffad i fråga om arbetsförmåga och överblick över den omfattande lichenologiska litteraturen. Antalet lavarter som han nybeskrivit uppgår till ca 900. Han var ingen systembyggare eller nydanare inom gruppsystematiken. Hans huvudinsatser föll inom artsystematiken. Hans artbegrepp var i början tämligen brett och rymde en betydande variation (underarter, varieteter, former). Så småningom blev hans arter allt snävare avgränsade, ofta med hjälp av små anatomiska karaktärer eller kemiska reaktioner. Hans beskrivningar av exotiska arter grundades ibland på ett ganska knappt material och har blivit föremål för en viss kritik. Det är dock obestridligt att hans noggranna och utförliga beskrivningar av typexemplaren har ett bestående värde. M:s bästa insatser faller inom de grupper som han kände genom egna iakttagelser i naturen, t ex Stereocaulon och lavar på västkustklipporna.

Författare

Ove Almborn



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

M:s lavherbarium (ca 70 000 exemplar), korresp, bibliotek mm i Inst för systematisk botanik, UU.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se bibliografier i Botaniska notiser, vol. 117, 1964, Lund, s 434-438, o Svensk botanisk tidskrift, bd 59, 1965, Upps, s 402–410.

Källor och litteratur

Källor o litt: O Almborn, A H M (Botan notiser, vol 117, 1964); G Degelius, A H M (Sv botan tidskr, bd 59, 1965); dens, A H M (Minnestal hållna i VVS, serie från 1938, nr 6: I, 1965); Krok; F Stafleu o R Cowan, A H M (Taxonomic literature, 2. uppl, vol 3, 1971); W A Weber, Environ-mental modification and the taxonomy of crustose lichens (Sv botan tidskr, bd 56, 1962).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Hugo Magnusson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10175, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ove Almborn), hämtad 2018-12-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10175
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Hugo Magnusson, urn:sbl:10175, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ove Almborn), hämtad 2018-12-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se