Peter Lindahl

Född:1712 – Karlskrona stadsförsamling, Blekinge län
Död:1792-12-19 – Ånsta församling, Örebro län (på Åby)

Författare, Skådespelare, Översättare


Band 23 (1980-1981), sida 196.

Meriter

Lindahl, Peter, f 1712 i Karlskrona (bil för Ånsta, Ör), t 19 dec 1792 på Åby, Ånsta. Skådespelare vid Sv skådeplatsen i Sthlm 37—54, spelprivilegium för landsorten 20 maj 54, som förnyades 7 juni 74. — Förf o översättare för teatern.

G 14 febr 1742 i Sthlm, Nik, m skådespelerskan Margareta Maria Fabritz, f 1 juli 1716 där, ibid, t 28 febr 1800 i Örebro, dtr till järnkrämaren Lars F o Maria Larsdtr.

Biografi

"Någre unge skrivare och studenter" i Sthlm hade haft stor publikframgång med en amatörföreställning på svenska till kung Fredriks födelsedag april 1737. De kom att få mäktigt stöd. Överståthållaren greve M Törnflycht o ledande hattpolitiker som grevarna C G Tessin, A J v Höpken o C Gyllenborg (bd 17) tog initiativen, utverkade speltillstånd, fast scen i Bollhuset o beskydd av Fredrik I, anskaffade lärare, medel till inredning o all rekvisita, vilket allt gav glans o status för K svenska skådeplatsen under den första tiden. Den 25-årige L, som skulle bli dess mest berömde skådespelare, var en av dem som övertalades att bli "Kongl acteur" vid sidan av ämbetsmannakarriären. Ännu när han gifte sig 1742 kallas han kanslist.

Att ensemblen, med målet att "till rikets och nationens lustre... visa det vår Herre varken skapat språket eller huvuderne i Sverige sämre än annorstädes" (Tessins PM 1738), fick en unik, professionell utbildning, som inte kom senare anställda till del, var en naturlig följd av det starka stödet. Bland lärarna torde Charles Langlois, som förordnades som styresman, med sin franska teaterutbildning o med insikter i kontinentens icke-tyska repertoar ha varit den bästa läromästaren, ehuru han som ordningsman o ekonom blev mindre lyckosam. Vid teaterns invigning i okt 1737 gavs Gyllenborgs komedi Swenska sprätthöken, med politisk udd mot den an-dryga gammaladeln. L spelade där Måns Löpare, en biroll visserligen, men med antydan att han redan funnit eller tilldelats sitt fack: komikerns o harlekins. Tessin, G J Ehrensvärd o andra, som ofta såg honom, satte honom i jämnbredd med de yppersta europeiska skådespelarna i denna genre.

För att förse truppen med "ärbar" sv dramatik eller översättningar till svenska ägnade sig både högreståndspersoner o aktörerna själva åt att skriva pjäser. L:s egna tryckta eller hittills på annat sätt identifierade stycken härrör från åren vid Skådeplatsen. Som en av de få som stannade kvar i ensemblen blev L en stöttepelare inom truppen. Han var tidvis en av tre delägare, liksom han var den drivande kraften, att döma av dokumenten i processen mellan den formelle ledaren Langlois o majoriteten av skådespelarna, när det efter 17 år gällde att avsluta, betala skulder o upplösa det ruinerade o dödsdömda teaterföretaget o söka nya utvägar.

Den 20 maj 1754 biföll Adolf Fredrik en ansökan från skådespelarna L o Johan Bergholtz (-hult) ingiven 18 april, "att få besöka andra städer i riket, att medelst svenska skådespels uppförande, för sig, deras barn och antagande personer förvärva nödtorftigt uppehälle" (ansökan o priv i Handhar rör thea-tern, 1). I den k skrivelsen upptogs deras argument, att de vid den sv scenen i Sthlm "dels använt deras bästa tid, dels lämnat andra deras reelle sysslor och goda villkor". Det nya "Swenska Skådespels Sällskapet" mötte oväntade svårigheter genom några medlemmars personliga konflikter. Enligt kämnärsrättsprotokoll i Norrköping löste L ut sin partner o sökte genom avskedanden återställa ordning o anseende. Av ekonomiska skäl gav han snart upp hela teaterföretaget. L:s ansökan hos magistraten i Gbg 5 mars 1756 att få bli "spisvärd" (Berg) o anteckningen i Karlskronas amiralitetsförsamlings dopbok 29 jan 1759, att L vid sonen Carl Ulrichs dop var kompaniskrivare, antyder vägen tillbaka ur den ekonomiska katastrofen.

L:s k spelprivilegium återupplivades 7 juni 1774 för "avskedade kompaniskrivaren, fd aktören vid Svenska skådespelet, L och dess barn". Spelrättigheten övertogs av svärsonen Carl Gottfried Seuerlings trupp, som tidigare kunnat spela på "Swenska Comedie-Trouppens", dvs P Stenborgs, landsortstillstånd. Sina sista sju år bodde L hos dotter o svärson på Åby gård invid Örebro. 19 december 1792 gavs i Ånsta forsamlings dödbok följande ljusa slutbild av L: "Pehr L, directeur, en man av snille, som i sitt ungdoms yrke ägde allmänhetens synnerliga bifall, och under sin ålderdoms vila på denna ort gjort sig känd för ett fromt och gott sinne".

L:s dotter Margareta L, g Seuerling (1747 — 1820) ägnade även hon sitt liv åt teatern. Som aktris är hon mest känd för den kvinnliga huvudrollen i Shakespeares Romeo och Julia, som makens sällskap gav i Norrköping 5 aug 1776. Föreställningen antas vara urpremiären i Sverige för Shakespeares dramatik. I en ansökan till Gustav IV Adolf ijuni 1807 uppger hon, att hon så väl i sin mans livstid som sedermera, "tillsammans nära 40 års tid, uppfört spektakler" (Handhar rör theatern, 2). Hon biträdde i den Seuerlingska truppens ledning under dess bästa period. På grund av den teaterfientliga politiken i Gustav IV Adolfs Sverige sökte hon sig till Finland som direktris för en trupp om 14 personer. Hon turnerade mellan krigsskådeplatserna o spelade ömsom på svenska, ömsom på ryska lokala tillstånd. När Finland efter krigsslutet blev ryskt, sökte hon ryskt privilegium o fick även ekonomiskt stöd av änkekejsarinnan. 1813 överlät hon teatern till aktören K G Bonuvier. Hennes kamp for truppens försörjning kan följas i hennes brev i Eichhornska saml i KB o Stedingkska arkivet i RA o hennes suppliker i Handl:ar rör theatern i RA (flertalet publ av Lindkvist).

Författare

Maj-Lenah Lindkvist



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter


Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Menlöshetens tempel, lust-spel uti sång af en öpning. Upfördt på Kongl. theatren i Stockholm första gången then 19. april 1749. Sthlm 1749. 13 s. — Arlequins jägare-konst, prologue uti sång och musique. Upförd ... den 9. Maji år 1753. Sthlm u å. 15 s.

Översatt: [J F Regnard,] Den tanckefulla, lustspel, uti fem acter, imitation utaf holländskan ... upförd på Kongl. svenska skådeplatsen i Stockholm första gången d. 10 Octobris år 1740. Sthlm 1743. 4:o. 72 s. [Sign.] - [P Clément (de Geneve),] Frimurarena. Hyperdrama uti tre amandlingar. Overs från fransöskan, Upfördt ... 1746. Sthlm 1747. 88 s. [Sign.] - [A R Le Sage o L Fuzelier,] Le temple de 1'Ennui eller Ledsamhetens tempel. Comedie ... upförd på Svenska theatren i Stockholm. Sthlm 1747. 15 s. [Sign.] — Syrinx, eller Then uti vass förvandlade vattunymphen, förestält uti en opera comique, samt upförd på Kongl. svenska skådeplatsen i Stockholm, then 20 Maji år 1747. Sthlm u å. 4:o. 20 s. [Anon, även tillskr L S Lalin; troligen efter tyskt original.] 2. ggn uplagd 1748. 8:o. 22 s. 3. ggn upl 1770. (Även = Den nya svenska Humlegårdstheatren, bd 1.) — [JA] Ro-magnesi, Sanningens tempel. Lust-spel, uti tre öp-ningar. Skrifvit på fransöska ... upiördt ... then 12. augusti 1747. Sthlm 1749. 88 s. [Sign.] - [d'Ar-gences,] Grefvinnan af Salisbury, eller Then krönta och belönta kyskheten. Beskrefven på fransöska. Sthlm 1749. 64 s. [Sign.] [Ny uppl:] Grevinnan av Salisbury eller Den krönta ... Gbg 1958. 46 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Handl:ar rör theatern, 1—2, RA.

W Berg, Anteckmar om Gbg:s äldre teater, 1 (1896); L Breitholtz, Dalin o den pol propagandan under 1738—39 års riksdag (i dens, Studier i frihetstidens litt, SSLF 31, 1956); dens, inledn till C Gyllenborg, Sw sprätthöken (1959); Dahlgren; G J Ehrensvärd, Dagboksanteckmar förda vid Gustaf III:s hof, 1 (1878), s 209; J Flodmark, Stenborgska skådebanorna (1893); G E Klemming, Sveriges dramatiska litt (1863-69); M-L Lindkvist, Teaterfamiljen Seuerling-L o littren om den (Samf Örebro stads- o länsbibhs vänner, meddel nr 37, 1970—71) o där anf källor o litt; V Loos, Kulturen i Norrköping (Norrköpings hist, 4, 1968); N Personne, Sv teatern [1] (1913); B Schöldström, "Hög och sann konstnärlig anda" (1892), s 81fF; [C G Tessin,] PM 1738 ang hwad betänkligheter som kunde wara at förbiuda swenska comoedier (Saml 1883, s 180— 85).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Peter Lindahl, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10412, Svenskt biografiskt lexikon (art av Maj-Lenah Lindkvist), hämtad 2019-01-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10412
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Peter Lindahl, urn:sbl:10412, Svenskt biografiskt lexikon (art av Maj-Lenah Lindkvist), hämtad 2019-01-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se