Meriter

2 Lindberg, Johan Erik, son till L 1, f 31 dec 1873 i Sthlm, Klara, d 28 sept 1966 där, Osc. Mogenhetsex vid N latinlärov i Sthlm 18 maj 92, elev vid Tekn skolan okt 92—april 93, vid FrKA 93-97, studieresa till Paris o Italien mars 99—juni 02, innehade egen gravyrateljé i Sthlm juni 02 —aug 16 o från 1 juli 44, sekr i Konstnärsklubben 04-08 o 18-21, ordf där 08-10, 11 -12, 22-23 o okt 30-febr 33, vik lär i teckn vid FrKA 1 sept 05, led av FrKA:s lärarråd 11 — 17 o 21—49, av dess utställn:nämnd 21—24 o 28—49, o av dess förvaltningsnämnd 12—49, av Eva Bonniernämnden 16, av styr för Sv numismatiska fören 16—18, tf myntgravör vid K mynt- o justeringsverket 1 sept 16—30 juni 44, tf sekr vid FrKA 29 nov 20, ord 29 april 22-dec 49, v prof där 17 jan 30, ordf i Konstnärernas vänner 36—53, led av styr för Tessinsällsk 38—51, av Sällsk Iduns nämnd 40—54, av styr för Konstnärernas hjälpfond 43—52. — LFrKA 04.

G 15 okt 1902 i Sthlm (enl vb för Garnisonsförs, Gbg) m konstnärinnan Johanna Dagmar Maria Treffenberg, f 23 juli 1875 i Karlsborgs garnisonsförs, Skar, d 31 okt 1960 i Sthlm, Osc, dtr till kaptenen Fredrik Gillis T o Anna Wendela Maria Svinhufvud.

Biografi

När Erik L gick ut som laudaturstudent från Norra latin 1892, tänkte han först bli bibliotekarie o studera vid UU. Men framtidsutsikterna var då betydligt bättre för en medalj gravör. Anlagen för katalogisering o dragningen till det skrivna ordet gav han i stället utlopp för genom en rikhaltig registrering av sitt livsverk. De yttre händelserna i hans liv kan följas snart sagt dag for dag i hans dagböcker o räkenskapsliggare förutom i många brev. Få medalj gra vörers verk är så väl dokumenterade som hans.

Efter några månaders praktik i faderns ateljé skrev L in sig vid Konstakademin, där han 1897 vann k medaljen med statyetten Varpakastaren. Två år senare erövrade han ett delat första pris i tävlan om ett monument över Sten Sture d ä. Trots dessa framgångar hade L ingen tanke på att bli skulptör i vanlig bemärkelse. Jämsides med akademistudierna hade han fortsatt hos fadern o därigenom blivit insatt i det mesta som ingick i en gravörs arbete: från att punsa siffror på hundskattemärken, gravera knappar, sigill, skyltar mm till att modellera medalj förlagor. Den minutiösa precision som fordrades för myntgravyr lärde fadern däremot aldrig ut.

I juli 1899 erhöll L Konstakademins Jenny Lind-stipendium för tre års utlandsstudier. Han befann sig då redan i Paris sedan fyra månder för att förkovra sig i medaljgravyr. Han hade där mottagits av faderns vän o kollega, P Tasset, o i aug så fick han till lärare J C Chaplain, en av företrädarna för den nyorienterade franska medaljkonsten.

L hade tidigt visat sin styrka i att komponera frånsidesmotiv till medaljer. Hans intresse för historia o latin kom honom här väl till pass. Fadern lämnade därför gärna över uppdrag som fordrade mer komplicerade figurkompositioner. I jan 1901 överförde denne sålunda beställningen att utarbeta de sv nobelprismedaljerna på sonen. L:s fortsatta utlandsvistelse i Paris o Italien till juni 1902 kom att präglas av detta hedrande uppdrag. I förhandlingarna med Nobelstiftelsens representanter, främst SA:s sekreterare C D af Wirsén, lyckades L hävda den moderna riktningen inom dåtidens medaljkonst o ansåg sig ha vunnit en seger för denna, då stansarna till de tre prismedaljerna blev färdiga 1902. Senare skulle L rubricera dessa som elevarbeten, alltför mycket influerade av fransmännen Chaplains o F Vernons verk. Han kom delvis att beklaga, att alla sv nobelprismedaljer blev präglade efter dessa stansar o således uppfattade som ett huvudverk i hans œuvre.

Kontakten med familjen Nobel medförde, att L fick fler uppdrag efter återkomsten till Sverige. Han utförde reliefer till familjemedlemmars gravvårdar o plaketter över vänner samt byster av bröderna Ludvig o Alfred Nobel, den senare för att bl a användas vid nobelfesterna i Sthlm. 1904 utförde L reliefen till riksdagshusets tympanon, vilket blev L:s till storleken största verk. Kompositionen på denna relief är snarast ett uppförstorat medaljmotiv. Sådana associationer inställer sig också osökt inför flera av de gravmonument som L utförde, bl a hällen över Gustaf Carlssons familjegrav (1902) på Sthlms norra begravningsplats, Alfred Wahlbergs gravvård(1912) i Örebro o Frans Kempes familjegrav (1913) i Härnösand. L kom att utföra sammanlagt 125 reliefer, huvudsakligast profilporträtt för uppsättning på gravvårdar eller i offentliga byggnader. De mest spridda av dessa är medaljongerna över K A o Marcus Wallenberg, som i samband med Sthlms enskilda banks 100-årsjubileum 1956 hängdes upp på bankens alla kontor. Många av relieferna har tidigare medalj porträtt som förlagor. Ibland tog L ut detaljer från sina medaljer o omskapade dem till större plaketter eller reliefer. En sådan omarbetning är minnestavlan över riksdagsjubileet 1935, som sedan 1938 varit uppsatt i riksdagens hus.

L behövde endast i ringa utsträckning ägna sig åt den sorts schablonarbeten som han stiftat bekantskap med i faderns ateljé, men även åt dylika uppdrag försökte L göra något utöver det vanliga, gärna en figurkomposition. Decennier igenom har således Internationella skridskoförbundets medaljer för konst- o paråkning utdelats i den form som L gav dem 1907 resp 1913, liksom tecknen för sv mästerskap, beställda av Sv gymnastik- o idrottsföreningarnas riksförbund första gången 1909. Till 1912 års Olympiska spel utförde L alla märken o medaljer.

Samarbetet mellan far o son fortsatte att vara intimt ända till faderns död 1916. Successionen blev nästan "automatisk". L hade tex redan 1897-98 o 1903 fått utföra frånsidorna till SA:s årliga medaljer, medan fadern modellerat åtsidorna. From 1904 i femtio år framåt hade L hela ansvaret för akademins medaljer. Däremot behöll fadern uppdraget att utföra VA:s årliga medaljer ända till sin död, då L trädde in i faderns ställe.

På ett lika naturligt sätt övertog L befattningen som myntgravör efter fadern. L hade hittills inte gjort punsar o stansar till mynt utan endast modellerna till 1907 års guldbröllopsmynt. Som myntgravör fick han nu sätta sig in i detta mödosamma precisionsarbete. Därtill kom speciella problem betingade av varuknapphet o prisstegring under första världskriget. Införandet av järn- o nickelmynt 1917 — 20 innebar extra förslitning av stansarna, o stålet i dessa försämrades. Under sitt första decennium som myntgravör fick L tekniska o metallurgiska insikter, som var honom till stor nytta i fortsättningen. Han utförde sedan alla sv mynt tom 1942.

L föredrog präglingstekniken o uppnådde aldrig samma goda konstnärliga resultat, när han var hänvisad till gjutning. Han lockades inte till experiment med skiftande patineringar av sina reliefer utan valde oftast en jämn, ljus ton. Han utförde inte heller fler än åtta gjutna medaljer o plaketter, varav endast den över Marcus Wallenberg (1924) spriddes i en större upplaga. Alla övriga 458 medaljer, som L utförde mellan 1896 o 1961, är präglade.

Adolf L hade infört den franskinfluerade medaljstilen o under L:s tid blev den fast etablerad. Franska konstakademin visade sin erkänsla för detta genom att invälja L till korresponderande ledamot 1910. Han tilldelades också första pris vid utställningar i Bryssel 1910 o i Rom 1911 samt ungerska statens guldmedalj 1927. L:s drivna säkerhet i modelleringen av de oftast mjukt måleriska figurkompositionerna o hans fullständiga behärskning av uttrycksmedlen väckte länge stor beundran. Mot slutet av hans liv uppfattades dock hans stilideal många gånger som akademisk känslokyla. Han ställde själv upp en tablå över sina 25 "bästa medaljer". Där återfinns plaketterna över föräldrarna (1901 o 1903), Andrées polarexpedition (1905), Oscar Montelius (1913), JT Sergel (1914), Malla o Fredrik Wachtmeister (1917-18), Harald Hjärne (1919) o till Konstnärernas vänner (1938). Listan upptar också medaljer, där endera den porträtterade eller beställaren givit upphov till rika figurkompositioner, som de for Sv turistföreningen (1911), KA Gumælius o Sällskapet Idun (1912), H Schartau (1913), Z Topelius (1918), Georg v Rosen (1919), C Annerstedt (1921), Göta kanalbolag (1922), Försäkringsbolaget Framtiden (1936), É Picard o Jacob Wallenberg (1937) o Sthlms stads brandstodsbolag (1943).

L erkände fadern vara sin överman som porträttör. Själv lyckades han bäst avbilda människor som stod honom nära, som föräldrarna eller hans vördade rektor Carl Lundberg (1917), eller som fascinerade honom till utseendet som Gustaf Ekman (1927) eller samspelade med hans eget utåtriktade temperament som Gösta Forssell (1929) o Sigurd Curman (1955).

Vid sidan av sitt yrke som mynt- o medaljgravör intog L en framskjuten plats i sv konstliv. 1920 hade han blivit tf sekr vid Konstakademin, o i närmare 30 år innehade han denna post, som kunde tyckas ge nog utlopp för hans "skrivklåda". Han var även aktiv i många föreningar o nämnder, främst i Konstnärsklubben, Sällskapet Idun o SHT. I sin rastlöshet lyckades han också få tid för ett spirituellt författarskap.

Författare

Ulla Ehrensvärd

Arkivuppgifter

L:s original-dagböcker ägs av sonen, överingenjör Sven EL(f 1905), Karlskrona, medan en renskriven version förvaras i FrKA:s arkiv, där även en del av L:s ungdomsteckningar o klippsamlingar finns. Huvudparten av L:s skisser, korrespondens, kassaböcker o arbetsanteckningar finns i ATA. Korrespondenserna mellan Adolf o Erik L samt mellan Erik L o hans hustru finns i SSA. Vidare finns där även några skissböcker, utkast till artiklar o föredrag samt L:s självbiografiska anteckn:ar. L:s anteckmar om medaljporträtt jämte en del brev finns i KB, medan smärre samlingar av brev m m finns i GUB, Hfors UB, LUB, Millcsgårdcns arkiv (Lidingö), RA, SA, UUB, Vigelandsmuseet (Oslo) o Åbo akad bibl. — Gips- o bronsmodeller till många av L:s medaljer o några reliefer finns i K myntkabinettets förvar.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Berättelse över tredje internationella konstnärskongressen i Gent 1913. Av Sveriges delegerade. [Omsl.] Sthlm 1914. 4:o. 15 s. (Bihang till FrKA, Meddelanden, 1914; tills med G Ceder-ström.) — Förteckning över Kungl. akademiens för de fria konsterna samling av oljemålningar, pasteller och miniatyrer samt inramade akvareller, teckningar och gravyrer. Sthlm 1930. (8), 62 s. — 1906—1931, en återblick (Bohemer och akademis-ter, skrift utg av Konstnärsklubben ..., Sthlm 1932, 4:o, s 69-110). - [Brev från Paris okt 1901 o 23 maj 1902] (H Schiller, Med svenska konstnärer söderut, stipendiatbrev till Konstakademien ..., 2, Sthlm 1933, s 137-153). - Förteckning över Kungl. akademiens för de fria konsterna samlingar av skulpturer i sten, metall och terrakotta samt av medaljer. Sthlm 1934. 25 s. - Karl August Wall-roth (Dödsrunor utg av Sancte Orjens gille, bd 2, Sthlm 19[32-]41, s 83-86 [= nr 53, 1935, i saml 9]). - Tillägg till 1930 och 1934 års förteckningar över Akademiens samlingar ... Sthlm 1950. 21 s. — Korrespondens 1901 — 1902 om Nobelmedaljerna (U Ehrensvärd, nedan aa, s 313—346). — Medv i FrKA, Meddelanden 1910, 1922, 1929, 1937 o med årliga redogörelser 1921—49, Sthlm, 4:o, OoB 1911, Sthlm, Numismatiska meddelanden 1923, Sthlm, Nordisk numismatisk Årsskrift 1936, 1939, 1942, 1946, 1950, 1957/58, 1963, Khvn, 4:o, Konstrevy 1938, Sthlm, 4:o, o Nordisk numismatisk unions medlemsblad 1943, 1945, Oslo, samt förord i kataloger till utställn över O Hjortzberg 1942 o O Hullgrcn 1949, se Ehrensvärd, aa, s 234 f.

Källor och litteratur

Källor o litt: E Cronlund, EL (SKL) o där anf litt; U Ehrcnsvärd, Medaljgravörcn EL 1873 — 1966, 1-2 (1974-80) o där anf källor o litt.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Erik Lindberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10424, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulla Ehrensvärd), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10424
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Erik Lindberg, urn:sbl:10424, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulla Ehrensvärd), hämtad 2024-04-24.