Meriter

Linderholm, Johannes Emanuel, f 4 april 1872 i Hakarp, Jönk, d 8 aug 1937 på Mössebergs sanatorium, Friggeråker, Skar. Föräldrar: lantbrukaren Johannes L o Edla Clementine Ekeblom. Mogenhetsex vid Fjellstedtska skolan i Uppsala 3 juni 97, inskr vid UU 7 sept 97, teol fil ex 15 sept 98, TK 15 sept 05, TL 30 maj 08, disp 27 maj 11, doc i kyrkohist 16 juni 11, tf prof i kyrkohist 15 jan—31 maj 13, lärare i symbolik o uppehöll examination för teol lic-ex i samma ämne 14—19, TD 31 maj 15, allt vid UU, prästv i Uppsala 19 maj 18, prof i kyrkohist vid UU 16 maj 19-31 maj 37. Tjänstg periodvis i flera församhar 95—07, startade skriftserien Handböcker i teologi 09 (utg 12—17), led av Uppsala domkapitel 16 maj 19, ordf i Kyrkohist fören 19, utg av dess tidskr Kyrkohist årsskr från 20, led av allm kyrkomötena 29, 32 o 34, stiftade Sveriges religiösa reformförb 29 o utgav dess tidskr Religion och kultur från 30, ordf vid Sveriges religiösa reformförb:s religionsve-tensk kongress i Sthlm 31. - LHVU 31.

G 15 juni 1924 i Uppsala (enl vb för Klara, Sthlm) m leg.läk ML Anna Ingeborg Allenberg, f 18 mars 1891 i Degerfors, Or, d 26 juli 1972 i Jönköping, dtr till fabriksägaren Karl Gustaf A o Ida Lovisa Nilsson.

Biografi

Emanuel L hade sitt ursprung i småländsk väckelsemiljö. Fadern var skomakare o missionshusvaktmästare o blev senare lantbrukare. L var äldst i en stor syskonskara. Han fick praktisera i faderns yrke o arbetade även några år som trädgårdselev. Han röjde tidigt begåvning o studiehåg o han ville bli präst. Genom äldre vänners förmedling sattes han i stånd att börja på Fjellstedtska skolan. Han var då 20 år gammal. Fem år senare blev han student.

Vid de akademiska studierna i Uppsala konfronterades L med den nya historiskt-kritiska bibelsynen. Denna hade ganska nyligen introducerats i Sverige o representerades vid universitetet främst av professorn i Gamla Testamentets exegetik Erik Stave, som L satte högst bland sina lärare. L måste som så många andra i sin teologgeneration ha upplevt denna nya syn på bibeln på ett krisartat sätt. Hur skulle den kunna förenas med väckelsekristendomens naiva tro? L fascinerades de första åren av exegetiken o avsåg redan tidigt att framlägga resultatet av sina studier i bibelteologiska skrifter. De skulle komma senare.

I stället gick L så småningom över till kyrkohistorien. Hans forskningar fick sitt imponerande krön i den omfattande avhandlingen Sven Rosén och hans insats i frihetstidens radikala pietism (1911). Det är ett epokgörande verk i sv kyrkohistorisk forskning o har fått många efterföljare vad gäller ämnesområde o historisk metod. L har med utmärkt framställningskonst klarlagt viktiga drag i den äldre sv pietismens o radikalpietismens historia. Den senare riktningens principiellt frikyrkliga o ofta av tidshistoriska skäl klart antikyrkliga hållning torde speciellt ha intresserat L.

Intresset för den folkliga fromheten framträdde hos L också senare i en rad artiklar o skrifter, t ex Teologi och pietism (1914), Om väckelsernas psykologi (1918), Pingströrelsen, dess förutsättningar och uppkomst (1924) o Pingströrelsen i Sverige (1925). I de senare arbetena visar L, att han väl behärskar ett religionspsykologiskt betraktelsesätt, när det gäller förklaringen av religiösa ytterlighetsfenomen. Den folkliga övertron o vidskepelsen sökte han också kartlägga i De stora trolldomsprocessernas upplösning i Sverige (1913), De stora häxprocesserna i Sverige (1918), Nordisk magi (1918) o Signelser ock besvärjelser från medeltid ock nytid (1927). På den allmänna kyrkohistoriens område publicerade han ytterligare bl a Reformation och världsutveckling (1918), en spänstigt skriven översikt, där särskilt teckningen av renässanspåvarna tilldrog sig uppmärksamhet. Vidare tillkom 1913 Om den kristna statskyrkans uppkomst, som utkom i en 3:e upplaga 1924, o 1916 hans ingående utredning Kristendomen och kriget i historisk och principiell belysning samt 1928 Medeltidens korståg mot islam, en serie radioföredrag.

L:s namn är framför allt förknippat med teologisk radikalism o kyrkliga reformkrav, där han tagit djupa intryck av den tyske teologen A v Harnack. L:s programskrift är Från dogmat till evangeliet, som utkom 1919 (3:e uppl 1926), när tillsättningen av den kyrkohistoriska professuren vid UU var aktuell. L:s mod att just då deklarera sin radikala teologiska ståndpunkt måste beundras. Hans åsikter gick nämligen tvärtemot den officiella kyrkobekännelsen på väsentliga punkter. Hur skulle en sådan ståndpunkt kunna förenas med rollen som lärare för blivande präster i sv kyrkan? Hur kunde en man med L:s åsikter själv motta prästvigning i samma kyrka? På den senare frågan brukade L svara: "En präst i svenska kyrkan har också ius reformandi" (rätten att reformera). Denna rätt ingick menade han i "den evangeliska friheten".

L:s teologiska ståndpunkt brukade karakteriseras som liberal. Själv ansåg han, att den beteckningen skulle inrangera honom i ett alltför obestämt o vittsvävande fält av moderna ståndpunktstagare i rationalistisk o idealistisk anda. Han ville i stället kalla sig o sin ståndpunkt radikal.

L:s studier i bibelns värld hade fört honom i nära kontakt med den religionshistoriska skolan. Den betraktade kristendomen som en bland andra religioner i antikens värld. Dess historiska synsätt angav, att många drag i kristendomens lära o kult hörde samman med miljön o tiden, med den dåtida världsbilden o det mytologiska o primitiva föreställningssättet. Det gällde, menade L, att tillämpa dessa lärdomar o skilja Jesu "enkla lära" från miljöns o den senare traditionens tillsatser, överdrifter o förvanskningar. Han ansåg det fullt möjligt att göra utrensningar ur evangelierna o framför allt ur Pauli brev av senare o för Jesu förkunnelse ovidkommande tillägg. Myten om jungfrufödelsen, berättelserna om naturunder (typ uppväckande av döda), själva grundmyten om Jesus som Guds son i hävdvunnen mening o tron på den kroppsliga uppståndelsen, allt detta var oförenligt med Jesu egen förkunnelse o med ett modernt rationellt betraktelsesätt. Naturlagarna måste gälla som skapade av Gud själv. Utvecklingsläran gjorde Första Moseboks berättelser till myter värda all aktning som trosdokument men ohållbara som förklaringar.

Den dogmatiska utvecklingen från Paulus hade fört kyrkan på villospår. Ett återförande av henne till det ursprungliga evangeliet, en grundlig reformation var nödvändig. Kyrkan skulle ta sin utgångspunkt i Jesu förkunnelse om Guds kärlek o Guds rike. Kärnan i budskapet låg i "evangeliet i evangeliet", liknelsen om Den förlorade sonen. Ständigt återkom L till just denna liknelse. Här låg hans i grunden djupa fromhet förborgad. Kristus blev för L inte ett ställföreträdande offer för våra synder som "försonat" oss med Fadern. Denna juridiskt-satisfaktoriska försoningslära ansåg han helt orimlig. Jesus blir den stora förebilden för den troende att efterfölja i kärlek till Gud o nästan o i trohet intill döden mot kallelsen. Jesus, "Gudsmänniskan", har visat oss vägen till Gud o Guds rike. Betecknande för L:s hängivenhet för Kristusgestalten är att han översatte o bearbetade Paul Gerhardts långfredagspsalm O huvud blodigt sårat (nr 95) o hans nydiktning efter C O Rosenius' Var jag går i skogar berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst.

L ville inte bara riva ner det gamla; han ville också bygga upp. För kyrkans förnyelse formulerade han en ny liturgi: Svensk högmässa (1926), Högmässa, dop och nattvard (1927). Han utgav Svensk evangeliebok 1920, där han ville organisera gudstjänstens texter så att de fortlöpande handlade om "Guds frälsnings uppenbarelse i Bibeln" o dess "tillägnelse". Evangelieboken väckte uppmärksamhet o översattes även till tyska. Också för arbetet på 1937 års psalmbok visade L stort intresse o pekade i artiklar bl a på den sv väckelsens sångskatt. Själv bidrog han till psalmboken med fyra bearbetningar.

L:s radikala kristendoms- o kyrkokritik gav givetvis upphov till stort rabalder. Både från kyrkligt o frikyrkligt håll o från fackteologer utsattes han för hårda, ibland hänsynslösa angrepp. Han har själv berättat om "fanatism och råhet" o personliga smädelser i artiklar o brev. Men L vann också anhängare o sympatisörer, som i hans syn på religionen fann ett svar på egna frågor inför kyrkans officiella bekännelse. 1929 organiserades under L:s ledning Sveriges religiösa reformförbund. Dess organ blev tidskriften Religion och kultur (från 1930). Här publicerade L en rad artiklar, där han utvecklade sina åsikter samt följde o kommenterade debatten kring dessa.

Som akademisk lärare o föreläsare var L originell. Han meddelade inte bara kunskap utan gav också råd o anvisningar för elevernas framtida yrkesliv. Han höll styvt på en ämbetsmans värdighet o bildning. Han tvingade sina adepter att tänka igenom sin grundinställning i religiösa frågor o inte bara acceptera det en gång föreskrivna. Hans åsikter blev ofta föremål för intensiva diskussioner. Som tentator kunde L vara "svår" men också ibland överraskande välvillig.

L framträdde utåt som en stridens man som envist o ibland med viss arrogans hävdade sina en gång framlagda meningar. Det starka motstånd han mötte från tongivande kyrkligt håll gjorde honom bitter. Han kände sig ofta förföljd o isolerad. Han led av en nervös känslighet o ojämnhet i lynnet, som gjorde att han kunde växla mellan djup förstämdhet o missmod i vissa perioder o fast förtröstan o livsmod i andra. Fromheten från väckelsemiljön följde honom genom livet. I den kunde han hämta styrka. Han uttryckte detta bl a i följande rader i den psalm han skrev om sin Kristusgemenskap: "Och när i hans anlete jag blickar, trött av livets bitterhet och strid, snart jag åter mig i striden skickar, stärkt utav hans andes höga frid."

Författare

Erik Berggren

Arkivuppgifter

L:s vetenskapliga kvarlåtenskap i UUB. — Brev från L till F Berg i RA o till K Tengdahl i SSA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se P Högberg, Skrifter av Em. Linderholm. Bibliografi ... (KA 1931, s 271-291, o 1936, s 332-338); jfr UUM 1936, s 199-201; vidare UUM 1937-1950, s 332.

Källor och litteratur

Källor o litt: S Göransson, Kyrkohist o den sam-hällsreligiösa strukturomvandl (KA 1979), s 11 f, 20; H8D 1921/22; J Lagerkranz, Reflexioner kring E L:s "dogm om Jesu enkla lära" (Religion o kultur 1941, s 13-28); Religion o kultur, 1937; Ur DNishist, 1-3 (1952-54);UUM 1936 o 1937-50.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Emanuel Linderholm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10528, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Berggren), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10528
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Emanuel Linderholm, urn:sbl:10528, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Berggren), hämtad 2024-04-16.