Meriter

4 Lindhagen, Fredrik Emanuel (Manne), son till L 1, f 22 aug 1868 i Sthlm, Ad Fredr, d 26 maj 1936 där, Matt. Mogenhetsex vid Nya elementarsk i Sthlm 16 maj 85, inskr vid UU ht 85, med fil ex där 14 dec 86, amanuens vid KI:s fysiol lab läsåren 91-93, MK vid Kl 28 maj 98, underläk vid Hålahults sanatorium 15 juli 00—30 juni 01, amanuens vid S:t Görans sjukhus' tuberkulosavd 1 febr 02—15 febr 03, ML vid Kl 29 maj 07, tf amanuens vid Sabbatsbergs sjukhus' med avd 23 juni 07, ord 19 juli—31 dec 07, tf underläk där 1 jan 08, ord 1 febr 08-30 april 09, läkare vid Sthlms stads norra upplysn:s- o understödsbyrå för tuberkulossjuka 1 maj 09—30 sept 10, bitr överläk vid Söderby sjukh 10 nov 10— 30 sept 14, lärare vid kurser för utbildn av dispensärsköterskor 10—25, sekr i Sv sanatorieläkarefören 13—16 (ordf 16—26), överläk vid S:t Görans sjukhus' avd för lungtuberkulos 1 okt 14—31 aug 33, led av Arméförvaltms sjukvårdsstyr:s vetensk råd 17 — 36, av Överstyr för Oscar II:s jubileumsfond 26—33, ordf i Sthlms läkarfören från 28. — Med hedersdr vid UU 16 sept 27.

G 15 juni 1906 i Östra Torsås, Kron, m sjuksköterskan Valborg Ebba Sofia Aschan, f 1 juni 1876 där, d 5 juli 1969 i Sthlm, Hedv El, dtr till överstelöjtn Carl Nilsson Mathias A o Eva Hyltén-Cavallius.

Biografi

Under 1900-talets första decennier var Manne L en av förgrundsgestalterna i kampen mot tuberkulosen. Först hade L tänkt utbilda sig till barnkirurg. Redan under skoltiden framträdde hos L symptom på lungtuberkulos, som av o till gjorde sig påminda även under studieåren. Hans intresse kom därför så småningom att inriktas på denna sjukdom. Då han 1900 som med kand förordnades till underläkare på Hålahults sanatorium, var han den förste underläkaren på Sveriges första folksanatorium. Efter bred medicinsk utbildning o olika läkarförordnanden verkade han 1914—33 som överläkare på avdelningen för lungtuberkulos på sjukhuset S:t Göran i Sthlm. Som kliniker imponerade han genom sitt stora kunnande, sin grundlighet o sitt sinne för väsentligheter.

I ett flertal skrifter framlade L arbeten av såväl kliniskt vetenskaplig som socialmedicinsk o statistisk art. Tidigt insåg han betydelsen av den förebyggande tuberkulosvård, som introducerades i Sverige 1904 i o med tillkomsten i Uppsala av landets första dispensär. I sitt tänkande var L härvidlag långt före sin tid. 1910 framlade han synpunkter på dispensärens ställning som centralorgan för samhällets strävanden att göra slut på tuberkulosen. Först i o med tillkomsten av tuberkulosförordningen 1939 förverkligades L:s tankar till fullo.

I början av 1900-talet infördes i Sverige den behandling av lungtuberkulos med pneumotorax ("kvävgasbehandling"), som lanserats av den italienske läkaren C Forlanini. L undersökte bl a orsaken till de plötsliga dödsfall, som med denna metod oroande ofta inträffade vid gaspåfyllningarna in i lungsäcken, o konstruerade en anläggningskanyl avsedd att förbättra tekniken. Hans analys 1918 av tuberkulosdödlighetens tillbakagång i Sthlm ådrog sig stor uppmärksamhet. Med bestämdhet vände han sig 1921 mot den av samhällsekonomiska skäl hävdade åsikten att det alltjämt kvarstående stora vårdbehovet av de tuberkulösa skulle kunna täckas medelst små, i drift billiga tuberkulossjukstugor. Den "kvasivård" av de lungsjuka, som skulle komma att delges på dylika sjukstugor, kunde han inte godta. — Gentemot obstetrikern Hj Forssner (bd 16) hävdade han i en artikel 1925 att den betydelsefulla o svårutredda frågan om graviditetens inflytande på lungtuberkulos inte kunde lösas på enbart statistisk väg utan erfordrade på stort material genomförda kliniska undersökningar. Det skulle dröja mer än 20 år, innan sådana undersökningar genomfördes i Sverige. I ett uttalande 1929 vände han sig mot ett förslag om att införa anmälningsplikt vid tuberkulos, något som han tidigare förespråkat. På denna punkt gick utvecklingen L emot. I o med tuberkulosförordningen 1939 infördes obligatorisk anmälningsplikt, vilket medförde väsentligt förbättrade möjligheter att komma till rätta med sjukdomen.

Det djuplodande intresse, som L hade för hälso- o sjukvård, tillika med hans stora kunnande, hans plikttrohet o obetvingliga arbetsförmåga medförde att han åtog sig en rad administrativa uppdrag. Som lärare vid de utbildningskurser för dispensärsköterskor, som 1910—25 anordnades av Sv nationalföreningen mot tuberkulos, fick han möjlighet att personligen bidra till att skänka stadga o innehåll åt den undan för undan framväxande dispensärorganisationen. I Sv sanatorieläkareföreningen, som grundades 1911, blev han efter få år sekreterare o var under ett decennium ordförande. Han tog talrika initiativ o gjorde bestående insatser for tuberkulosvårdens ändamålsenliga organisation. Han var en av initiativtagarna till Nordiska tuberkulosläkareföreningen, som tillkom efter första världskrigets slut. Under en lång följd av år var han sakkunnig för tuberkulos i Sveriges läkarförbund o ordförande bland förbundets sjukkassesakkunniga. Som medlem av Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses vetenskapliga råd fick L tillfälle att ta ställning till de problem, som tuberkulosen medförde för den militära sektorn. I egenskap av medlem av Överstyrelsen för Oscar II:s jubileumsfond deltog han i utformningen av verksamheten vid de fyra jubileumsfondssanatorierna.

L var en framstående stilist. Klarhet, reda o djupgående analys utmärkte de talrika publikationer o utlåtanden, som utgick från hans hand. Med skärpa uttalade han sig om vad han fann felaktigt; mot slapphet o humbug reagerade han med förtrytelse. I hög grad hade han också det talade ordet i sin makt. Saklig argumentering, fyndighet o skicklig, understundom hårdför replik hörde hans talekonst till. Trots ett tillbakadraget o något kyligt sätt var han högt skattad av sina talrika lärjungar o medarbetare o åtnjöt i hög grad sina patienters aktning o förtroende. Han avled 67 år gammal av leversjukdom (cirrhosis hepatis). Därjämte konstaterades en utbredd men läkt lungtuberkulos.

Författare

Allan Beskow

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se SLH, f 4, d 3, Sthlm 1933, s 275.

Källor och litteratur

Källor o litt: S Berg, E L. Minnesteckn i Sv läka-resällsk den 2 juni 1936 (Hygiea 1936, s 353-59); B Buhre o G Neander, Sv nationahoren mot tuberkulos. En återblick (1929), s 53—55; nekr över E L i Sv nationalförems mot tuberkulos kvartalsskr 1936, s 17-18; G Vallentin, E L (Sv läkartidn 1936, s 785-88).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
F Emanuel (Manne) Lindhagen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10586, Svenskt biografiskt lexikon (art av Allan Beskow), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10586
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
F Emanuel (Manne) Lindhagen, urn:sbl:10586, Svenskt biografiskt lexikon (art av Allan Beskow), hämtad 2024-04-24.