Carl (Charles) G Lindley

Född:1865-10-14 – Jakobs församling, Stockholms län
Död:1957-10-12 – Västerleds församling, Stockholms län

Riksdagsledamot, Fackföreningsfunktionär, Sjöman


Band 23 (1980-1981), sida 497.

Meriter

Lindley, Carl (Charles) Gustaf, f 14 okt 1865 i Sthlm, Jak o Joh, d 12 okt 1957 där, Västerled. Föräldrar: handl Anders Lindgren o Carolina Svensson. Sjöman i engelsk tjänst 81—94, led av National Secular Society i England 84, deltog i bildandet av The National Amalgamated Sailors and Firemens Union of Great Britain and Ireland där 87, en av initiativtagarna till Independent Labour Party där, ordf i Sthlms eldarefackfören (senare Sthlms sjömans- o eldarefackfören) mars 95, led av styr för The International Federation of Ship-, Dock- and Riverside Workers (från juni 98 Internationella transportarbetarefederationen) juli 96, vald till v president där juni 98 o aug 32, president där 33 — 46, deltog i bildandet av Sv transportarbetareförb 18— 19 april 97, förtroendeman där 97 — 41, led av socialdemokratiska partistyr 98, deltog i bildandet av LO 98, led av dess representant-skap 00, av dess landssekretariat 00—12 o 22 — 26, av sjöfartskomm dec 06—dec 10, av AK 07-11 (ledavAK:stillfutsknr5 10-11) o FK 12-37 (led av särsk utsk nr 2 14B o 19B o av bankoutsk från 20).

G 6 aug 1900 i Sthlm, Klara, m led av Sthlms stadsfullm Elin Josefina Jonsson, f 25 jan 1873 i Heda, Ög, d 24 jan 1946 i Sthlm, Bromma, dtr till lantarbetaren August J o Emilie Christina Danielsdtr.

Biografi

Charles L (från början Carl Lindgren) var en av den sv arbetarrörelsens tidiga märkesmän. Påverkad av läsning av F Marryat o J Verne gick han redan som sextonåring till sjöss på ett segelfartyg. Han fann snart att böckernas sjöromantik inte alltid motsvarade verkligheten. Trots detta fortsatte han det riskfyllda sjömanslivet i tretton år, huvudsakligen under brittisk flagg. När L såg tillbaka på detta övergångsskede mellan segelfartyg o ångbåtar, mindes han helst resorna med de snabbaste o skönaste av alla segelfartyg, de sk clipper-skeppen, på långrouterna till Australien, Sydamerika o Fjärran östern. Under sjöresorna o mellantiden i hamn, där han bl a arbetade i Londons dockor o tidvis sov under presenning, blev L fackligt o politiskt intresserad o engagerad. 1884 kom han i kontakt med en sk fritänkarrörelse i England, The National Secular Society, vars ledande personligheter, t ex Annie Besant o George Bernard Shaw, starkt påverkade honom. Något senare var han med om att stifta det engelska eldar- o sjömansförbundet liksom det oberoende arbetarpartiet. Han ändrade nu sitt namn till det engelskt mer välklingande Charles Lindley.

Så småningom återvände L till Sverige för att bedriva facklig verksamhet på landbacken. 1894 befann han sig i Sthlm, där han o K Tengdahl satte igång en omfattande agitation för att organisera Sthlms hamnarbetare. Det var en verksamhet som starkt ogillades av arbetsgivarna o andra representanter för styrande o ledande kretsar. Under en arbetskonflikt i Sthlms hamn 1896 blev L t ex anhållen av polisen efter en anmälan från en av stuvarnas arbetsgivare. Han anklagades för att vara "socialist", "upprorsmakare" o "anarkist", men släpptes med en varning att inte fortsätta sin verksamhet. Men det var just vad han gjorde. En facklig kämpe som befarit världshaven o varit med om att bilda en av de mest militanta engelska fackförbunden lät sig knappast skrämmas av polisen i Sthlm.

Vägen till framgång var dock törnbeströdd. Efterhand blev L o andra organisatörer visserligen nödtorftigt accepterade av polis o andra myndigheter, men det var ofta svårare att komma "on speaking terms" med redarna o stuvarfirmorna o med hamnarbetarna. De sistnämnda var i verkligt behov av en både andlig o materiell uppryckning. Arbetsförhållandena var ofta så usla o osäkra, att yrket blev en tummelplats för vagabonder o utstötta av skilda slag. Detta var naturligtvis ingen bra grogrund för yrkessolidaritet o kåranda, men genom segt o ihärdigt arbete o under motstånd från skilda håll byggdes transportarbetarnas organisation upp. Många hade svårt att anpassa sig till regelbundet arbete med lön o arbetstid enligt avtal o till krav på nykterhet o punktlighet. Hjälpte det inte med lämpor så tog L, enligt vad som berättas, till de starka orden o for ut: "Håll käften på er djävla busar, när man vill er väl!" Under L:s o Transports ledning förvandlades den finkeldoftande "hamnsjåaren" o "hamnbusen" till en välorganiserad socialt fungerande arbetare, som kunde försörja en familj o kände ett egenvärde i förhållande till arbetsgivare o samhälle. L:s insats som organisatör o uppfostrare i detta sammanhang kan knappast överskattas.

Sv transportarbetareförbundet bildades 1897 under L:s ledning i ett litet rum på källaren E W i Sthlm. Från början hade förbundet inte råd att hålla någon funktionär anställd. Den andra kongressen, som hölls i Norrköping 1898, fick t ex tilldela L ett arvode på 300 kr för att han någorlunda skulle klara sitt uppehälle. I takt med medlemstillväxten o arbetsgivarnas gradvisa accepterande av förbundet som avtalsslutande part växte dock resurserna. L hade ett brett register men kom att särskilt ägna sina krafter åt sjöfolket o hamnarbetarna. 1937 kunde förbundet fira sitt 40-årsjubileum i Grand Hotels spegelsal med L som hedersgäst. Det var då ett av LO:s starkaste fackförbund med solid ekonomi o närmare 40000 medlemmar. När LO bildades 1898 stod två fraktioner mot varandra i frågan om fackföreningarnas beroende av det socialdemokratiska partiet, SAP. Majoriteten beslöt att fackligt medlemskap skulle vara liktydigt med medlemskap i partiet. Oppositionen, till vilken bl a Herman Lindqvist (s ) o L hörde, arbetade för fackföreningarnas oberoende men fann sig lojalt i det fattade beslutet. 1902 inkallades en extra partikongress till Sthlm för att ta ställning till en eventuell storstrejk under tre dagar i syfte att befrämja rösträttsreformer vid riksdagsvalen. I strejkkommittén ingick L. Resultatet blev att c:a 100000 arbetare strejkade under riksdagsförhandlingarna om rösträtten. 1907 blev L riksdagsman o stannade kvar i riksdagen i 30 år. Här kom han främst att intressera sig för arbetsmarknadsfrågor, särskilt sjöfolkets arbetstider o anställningsvillkor. Han satt även med i partistyrelsen o var ledamot av LO:s landssekretariat.

Under 1910-talet fick både LO o SAP bekymmer med den syndikalistiska ungsocialistiska revolutionära oppositionen. Den ryska revolutionen 1917 eldade sinnena o ledde till en delning av SAP. På fackföreningssidan försvarade dock LO sin position, även om bl a syndikalisterna (SAC) fick ett begränsat antal anhängare. Inom Transport höll L o ledningen en klar distans till de revolutionära stämningarna o kraven.

I riksdagen var L bl a en ledande kraft bakom 8-timmarslagen 1919, som innebar förverkligandet av ett mer än 30 år gammalt krav inom sv arbetarrörelse. På det fackliga området gjorde han sig under mellankrigstiden känd som en både hård o skicklig förhandlare för transportarbetarna. På arbetsgivarhåll var L o Transport föga populära genom sin starka organisation o sega fackliga kamp. Vid flera tillfällen kunde man inte komma överens, trots utdragna förhandlingar, varför transportavtalen till sist gjordes upp direkt mellan L o SAF-chefen. Härigenom fick transportarbetarna in en rad förbättringar i sina avtal. Strax efter storstrejken 1909 hade Transport, liksom LO i sin helhet, en nedgångsperiod, o många medlemmar föll ifrån, men därefter växte förbundet oavbrutet i styrka. När L avgick som ordf 1941, hade man välfyllda strejk- o arbetslöshetskassor o tecknade c:a 900 avtal per år.

L förändrades med åren från "en vildsint sjömanssocialist" till en känd o respekterad senator med vänner i många läger. Borta var den tid då man i högerkretsar talade om honom som den "värste revolutionär och socialist som fått en riksdagsplats". I stället började man i borgerliga tidningar tom tala om L som en samhällsnyttig fackföreningsledare, som höll den kommunistiska oppositionen i schack.

L släppte aldrig sina internationella förbindelser. Under många år, även under andra världskriget, var han president i Internationella transportarbetarefederationen o deltog aktivt i strävandena till ökad samverkan o solidaritet mellan sjöfolk o transportarbetare världen över. Under kriget underhöll L, vilket få sv politiker gjorde, direkta förbindelser med den engelska arbetarrörelsen. Han förvånade bl a omvärlden med att nästan 80-årig vid flera tillfällen medfölja kurirflyget till England för att mitt under brinnande krig representera Sverige vid fackliga kongresser. Dessutom ivrade han för att Transport skulle införskaffa vapen för att kunna försvara sig mot ett eventuellt tyskt anfall, vilket föranledde den sv nazistledaren S O Lindholm att anmäla honom för JO — dock utan resultat. Han avled vid 92 års ålder.

Personligen var L både vinnande o representativ. Karaktäristiskt var att han ansågs ha "en något långsamt arbetande intelligens" men "en avväpnande bonhomie." Av naturen var han utrustad med en järnhälsa, som klarade honom genom de hårda åren till sjöss o det slitsamma arbetet som facklig förtroendeman. Inte ens när han 1919 drabbades av spanska sjukan, kunde han hålla sig i sjuksängen. Vid den sk förbudsomröstningen 1923 vände han sig mot ett totalförbud av alkohol; både politiskt o i det dagliga livet var L en anhängare av måttlighet, men inte absolutist. L var på samma gång en facklig pionjär o organisatör, en reformist o en internationalist.

L:s hustru Elin L gjorde även hon en betydande insats inom det socialdemokratiska o fackliga agitationsarbetet. Hon var bl a en av initiativtagarna till hembiträdesföreningen 1904, var förslagsställare till den första socialdemokratiska kvinnokonferensen o ledamot av Sthlms stadsfullmäktige 1919-27.

Författare

Kent Zetterberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s saml i AA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Transportarbetareförbundcts (Internationella och Svenska) start och utveckling. En 10-årsskriCt. Sthlm 1907. 118 s, 1 tab. [Undert (s 89).] — Fluktuationer inom den fackliga rörelsen [sign] (Tiden, [årg 1, 1908-09,1 Sthlm! nr 3, s 29 Q. — Bort med §23. Utg enligt beslut å Svenska transportarbetareförbundcts kongress i Stockholm år 1916. Gbg 1917. 38 s. — Sjöfartens socialisering. Ett första inlägg till frågans klargörande (Tiden, 12, 1920, s 160-167). - Historik över sjöfolkets organisation i Sverige (Svenska eldare unionen. Minnesskrift. 10-års jubileum ... [1914—24], Gbg 1923, s 5-27; föret). - Friheten i fara! Ett varningsord till Sveriges arbetare. [Jämte art av Gunnar Andersson mfl.] Sthlm 1941. 15 s. — Svenska transportarbetareförbundet. Historik. D 1-2. Sthlm 1943-47. 1. 1897-1922. 424 s. [Föret.] 2. 1922- 1947. 343 s. [Efterskrift.] - Medv i bla Fackföreningsrörelsen, från årg 1, 1927, Sthlm, o Notiser från Arbetarnas kulturhistoriska sällskap, Trån årg 1, 1926/27, Sthlm 1928.

Redigerat: Transportarbetaren, 1898—1940, fol o 4:o, Sthlm (även ansv utg); Sjöfolkets tidning, årg 1-10*. 1907-16, Sthlm, 4:o (d:o).

Översatt: R Blatchford, En existensmöjlig lön och lagen om tillgång och efterfrågan (Ett öppet bref till Englands grufarbetare), Sthlm 1906, 22 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Arbetets söner, 1-3 (1959-60); R Casparsson, LO under fem årtionden, 1-2 (1951); dens, Land du välsignade (1962); L Drangel, Den kämpande demokratin (1976); R Edenman, Socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903—1920 (1946); O Gcllerman, Staten o jordbruket 1867-1918 (1958); Y Hirdman, Vi bygger landet (1979); Z Höglund, Hjalmar Branting, 1-2 (1928-29); T Lindbom, Den sv fackföreningsrörelsens uppkomst o tidigare hist 1872-1900 (1938); J Lindgren, Det socialdemokratiska arbetarpartiets uppkomst i Sverige 1881-1889 (1927); G H Nordström, Sveriges socialdemokratiska arbetareparti under genombrottsåren 1889-1894 (1938); Y Palmgren, Född till agitator. En studie i August Palms polit utvcckl o verksamhet (1971); B Schiller, Storstrejken 1909. Förhist o orsaker (1967); A Spångberg, I tidens ström (1966); Sv folkrörelser, 1 (1936); H Tingsten, Den sv socialdemokratiens idéutveckl, 1 — 2 (1941); J Westerståhl, Sv fackföreningsrörelse (1945). — Art till 90-årsdagen i DN 10 okt 1955; nekner i dagspressen.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl (Charles) G Lindley, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10605, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kent Zetterberg), hämtad 2019-02-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10605
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl (Charles) G Lindley, urn:sbl:10605, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kent Zetterberg), hämtad 2019-02-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se