Sune Lindqvist

Född:1887-03-20 – Eskilstuna församling, Södermanlands län
Död:1976-03-23 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Arkeolog


Band 23 (1980-1981), sida 565.

Meriter

Lindqvist, Sune, f 20 mars 1887 i Eskilstuna, d 23 mars 1976 i Uppsala. Föräldrar: läroverkskollegan Carl Axel L o affärsinnehavaren Eva Mathilda Hermannia Brambeck. Mogenhetsex vid Strängnäs h a l 25 maj 05, inskr vid UU 14 sept 05, FK där 27 okt 08, eo amanuens vid UU:s museum för nordiska fornsaker 3 april —31 dec 09, amanuens (med kortvariga förordnanden som antikvarie) vid VHAA 1 jan 10-15 dec 27, FL vid UU 29 maj 15, disp där 15 dec 15, FD där 31 maj 16, doc o tf lär i nordisk o jämförande fornkunskap vid StH 10 febr 16-31 dec 27, prof i nordisk o jämförande fornkunskap vid UU 13 okt 27 (tilltr 4 febr 28) - 1 jan 53, v ordf i Upplands fornminnesfören:s styr 41—51. — HedL Södermanlands fornminnesfören 19, LHVU 28, LVHAA 32, LGAA 32, LVS 38, HedL Fören Gotlands fornvänner 42, HedL Upplands fornminnesfören 51, HedL Sv arkeologiska samf 63, HedL av fem studentnationer.

G 29 maj 1919 i Sthlm, Skeppsh, m FL Ingeborg Ericsdotter Wilcke, f 25 mars 1891 i Karlskrona, Amiralitetsförs, d 24 febr 1974 i Uppsala, dtr till kommendörkaptenen Johan Eric W o Hanna Fredrika Andersson.

Biografi

Mycket tidigt faderlös uppfostrades L tillsammans med tre äldre syskon av sin mor, som var prostdotter från Jäders sn. Vid UU fick L genom sina val av studieämnen (nord o jämf fornkunskap, nordiska språk, geologi med mineralogi) snabbt kontakt med tre livaktiga forskarmiljöer o många framstående lärare, som vid denna tid var inriktade på tvärvetenskaplig forskning. Som medlem av Knut Stjernas o Oscar Almgrens seminarium fick han erfarenheter både av de hela riket omfattande förberedelserna till en bebyggelseanalys, baserad på fasta fornlämningar o fynd för att nå kunskap om den sv bygdens grundläggning, o av en för sin tid synnerligen god utgrävningsteknik. Av stor betydelse för L blev också tidiga kontakter med en äldre generation arkeologer, bland vilka kan nämnas riksantikvarierna Hans Hildebrand, Oscar Montelius o Bernhard Salin o den berömde danske vetenskapsmannen Sophus Müller. L:s förmåga att göra snabba iakttagelser o hans tekniska uppfinningsrikedom kan till en del vara förklaringen till hans stora effektivitet som fältarkeolog, men den var troligen också en följd av att han tillhörde den första cyklande generationen o slapp förflytta sig gående eller med lejda hästar.

L:s verksamhet under 18 år vid Statens hist museum blev mångsidig. L var både som museiman o forskare en nyskapare. Den av honom verkställda nyutställningen av samlingarna från forntiden gav, tillsammans med hans instruktiva katalog därtill, en översikt av stor betydelse för arkeologistuderande o allmänhet fram till tillkomsten av det nya museet vid Narvavägen under 1940-talet. Som institutionschef ansvarade han för den förebildliga restaureringen av Valsgärde-fynden o för deras exponering i UU:s mus för nordiska fornsaker under 1930- o 40-talen. Mellan 1909 o 1971 publicerade L över 200 skrifter, recensioner o smärre meddelanden. En nästan färdig doktorsavhandling över ämnet Nerikes sten- och bronsålder (aldrig tryckt) övergav han, sedan han i hemstaden Eskilstuna tillvaratagit ett gravstensmaterial från vikingatid/tidig kristen tid. L:s analyser av de nyfunna s k Eskilstuna-kistorna liksom av den till samma epok tidsbestämda Ramsundsbron invid "Sigurdsristningen" i Jäders sn (tr 1914—15) visar redan mycket karakteristiska drag hos forskaren L, nämligen en allsidig föremålsanalys av ett väl avgränsat material o en sammanställning av alla bebyggelsearkeologiska, historiska o runologiska fakta, som möjliggjorde företeelsernas inlemmande i ett större, kulturhistoriskt sammanhang. I motsats till många forskare av en äldre generation o till flera av sina jämnåriga var L mindre intresserad av ren systematik o var starkt kritisk mot mångas tillämpning av Montelius' typologiska metod. Han hävdade också framgångsrikt, att den vanliga uppfattningen om en samnordisk enhetlighet i utvecklingen under förhistorisk tid i princip kunde ifrågasättas.

Av VHAA fick L snart två mycket omfattande publiceringsuppdrag, vilka kom att medföra intensivt forskningsarbete under två årtionden. De båda volymerna Uppsala högar och Ottarshögen o Gotlands Bildsteine kännetecknas i hög grad av L:s tålmodiga grundlighet vid analysen av gamla grävningsprotokoll o fragmentariska fyndmaterial. Utöver dessa hans största verk kan nämnas minst tre områden, för vilka hans forskningsresultat haft stor betydelse, nämligen den yngre nordiska järnålderns stilhistoria, den vendeltida kulturgruppens ursprung o materialinnehåll samt tidsskedet vikingatid/missionstid. Hans självständiga åsikter stimulerade ofta till en livlig debatt o ibland till mycket kritiska genmälen. Särskilt i fråga om den nordiska folkvandringstidens o vendeltidens kronologi fick han slutligen glädja sig åt många nordiska o västeuropeiska kollegers oreserverade erkännande. L höll under sina många studie- o forskningsresor i Europa kontinuerlig kontakt med forskare av skilda nationaliteter o kom att inväljas i en rad utländska, främst nordiska, akademier o samfund.

L ställde sig också höga mål som författare till vad som kan karakteriseras som populärvetenskap o kunde pedagogiskt presentera en stor mängd fakta i konkret o lättfattlig form. Det kunskapsrika arbetet om Forntidens Kumla omtalade han själv som en sammanfattning av sina teorier om Sveriges förhistoria o som ett slutresultat av sin forntidsforskning. L:s senare arbeten utgjorde synpunktsrika utredningar om Uppsala medeltida kyrkobyggnadsföretag o flera bidrag till folkvandrings- o vikingatidsforskningen, varvid han ådagalade ett ständigt vitalt intresse för okonventionella lösningar.

Genom sitt kritiska tänkande o sin stora fond av kunskaper inspirerade L som akademisk lärare under nästan 40 år en stor skara elever. Han fick också genom dem se många bestående resultat av sina egna forskningsinsatser. När vänner o tacksamma elever 1952 beslöt framställa en porträttmedalj som hedersgåva åt L, lät man hans gärning symboliseras av en fullrustad bildstensryttare o inskriptionen "Dristigt han tydde forntidens tecken".

Författare

Greta Arwidsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev, omfattande korrespondens med många nordiska arkeologer, o annat personligt material har uppordnats o förvaras hos dottern Asa Reuterswärd. - Brev från L i KB, LUB, RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se M-L Bachman, Sune Lindqvist, tryckta skrifter 1909-1962, Upps 1962, 30 s; Tillägg ..., med kompletteringar resp rättelser, av J Ambatsis i Fornvännen, årg 73, 1978, Sthlm, s 240 f, o Å Reuterswärd, f Lindqvist, i Tor, vol 17, 1975-77, Upps 1978, s 9-11; jfr UUM 1937-1950, s 342-345, o 1951-1960, s 356.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 13 okt 1927, nr 21, RA. - B Almgren, S L (Tor 1975-1977); E Adelsköld, StH:s M 1888-1927 (1978); G Arwidsson, Minnesteckn över S L (VHAAÅ 1977); O Ehn, In memoriam. S L (Uppland 1977); Inbjudningsskr till ... de ... föreläsn med vilka ...SL... tillträda sina ämbeten (1928); B Lindskog, S L—In memoriam (Wermlandus 1976); UUM 1951-1960; E VVetterwik, Strengnenses (1932). — Nekr:er i DN o SvD 26 mars 1976.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sune Lindqvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10643, Svenskt biografiskt lexikon (art av Greta Arwidsson), hämtad 2018-11-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10643
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sune Lindqvist, urn:sbl:10643, Svenskt biografiskt lexikon (art av Greta Arwidsson), hämtad 2018-11-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se