Meriter

Liungman, Carl Gudmund Waldemar, f 27 jan 1883 i Sthlm, Klara, d 31 okt 1978 i Dan-deryd, Sth. Föräldrar: eo hovpredikanten kh Carl Gustaf Ljungman (se släktart Ljungman) o Sophie Fredrika Malmberg. Mogenhetsex vid Norra Latinlärov i Sthlm 17 maj 01, elev vid infanterivolontärskolan i Karlsborg sept 01—juli 02, korpral i Södermanlands reg 4 aug 02, sergeant där 27 aug 02, elev vid krigsskolan på Karlberg okt 02—dec 03, underlöjtn vid reg 5 febr 04, elev vid artilleri- o ingenjörhögsk okt 05—aug 06, löjtn av 2 kl 22 dec 05, kompanibefäl o lär vid 4:e arméfördeln:s icke garnisonerade reg:s under-officersskolor 06—07, studier i Berlin o Moskva 07-08, löjtn av 1 kl 18 juni 10, elev vid K krigshögsk okt 10—juli 12, militär ex i ryska språket vid UU 18 april 13, signalofficer juni 14—maj 15, chef för kulsprutekomp nov 15, löjnt:s avsked 2 mars 17, kapten i Södermanlands reg 21 dec 17, kapten på reservstat där 29 aug 19, chefsassistent i ab F W Hasselblad & C:o, Gbg, 17-19, bitr dir där 19-22, inskr vid LU 9 maj 22, FK där 15 dec 22, inskr vid GH 8 dec 24, FL 29 maj 25, disp 15 sept 25, FD 3 okt 25, doc i nordisk o jämförande folkminnesforskn 16 nov 25—vt 31 (tjänstl ht 30), led av styr för Inst för folkminnesforskn 26—32, sekr o förest där 24 febr 26—28, allt vid GH, sekr i Fören för sv kulturhist 33, gästprof vid Greifswalds univ 38-39, doc i folkdiktsforskn vid StH 43-54.

G 12 okt 1911 i Sthlm, Engelbr, m Annie Tyra Augusta Hasselblad, f 16 april 1887 i Gbg, Kristine, d 26 okt 1971 i Danderyd, dtr till handl Fritz Oskar H (bd 18, s 325) o Hilda Kjellberg.

Biografi

Waldemar L satsade från början på en militär karriär o blev officer på stat vid Södermanlands regemente 1904. Genom sin hustrus faster, Susen Hasselblad, som var änka efter Viktor Rydberg, kom L emellertid att intressera sig för dennes forskning i germansk mytologi. Härifrån torde L fått sitt livslånga religionshistoriska intresse o i samband härmed också impulsen att studera folkminnesforskning. Ämnet var vid denna tid endast representerat vid LU, där C W v Sydow innehade en docentur. L började vid närmare 40 års ålder sina studier där o valde omgående som ämne för sin doktorsavhandling sagan om Prinsessan i jordkulan (Aarne 1910, nr 870). Främst med hjälp av pristävlingar i pressen i början av 1920-talet ihopbringade L en egen stor samling av nyupptecknade folksagor, däribland ett 20-tal varianter av den nämnda sagan (i L:ska saml i Gbg).

L:s avhandling, som blev klar bara drygt tre år efter det att han påbörjat sina universitetsstudier, ledde till docentur o är en undersökning enligt den sk finska skolans geografisk-historiska metod. Men under det att tidigare företrädare för denna skola främst var inriktade på att fa fram en sagas ursprungsform o därigenom sekundärt ursprungsorten var det för L särskilt angeläget att framvisa spridningsvägarna. Han använde härför en karteringsmetod som redan till det yttre gav hans hithörande arbeten en särkaraktär. Varje variant av undersökningsobjektet markerades med en cirkel, i vilken olika delmotiv angavs med en bokstavskod. Alltefter samstämmigheten mellan olika cirklar förenades dessa med linjer.

Denna metodik kom senare att ingående beskrivas o kritiseras i en skarp polemik mellan L o hans tidigare lärare v Sydow i Rig 1941 o 1943. L, som var angriparen, kritiserade ett ungdomsarbete av v Sydow som om det varit fråga om aktuell forskning. Den senare förklarade å sin sida att L:s arbetsmetod, som han spefullt kallade "ballongknippemetoden", saknade varje värde. L:s kartor är emellertid varken så originella eller så oanvändbara som kritikern ansåg. De motsvarade i princip utbredningskartorna över variationerna av t ex ett redskaps olika delar o benämningar, där resp symboler lagts ut på gemensamma kartor. Att L:s kartbilder dock är svåröverskådliga är ofrånkomligt.

I kapitlet Spridningssätt i doktorsavhandlingen uppräknade L olika medier för traditionsöverföring: hustrur bortifrån, utsocknes tjänstefolk eller lekare, vandrande yrkesmän, handlare o tiggare som ville göra sig intressanta genom sina berättelser. Gemensamt gav han dessa människor den mångtydiga benämningen "färdmän". I en senare undersökning om sägner om jätten Finn framhåller L att "det är en traditions aktualitet eller nyhetsvärde, som driver den att vandra" o alltså ger den spridning.

Tidigt vidgade L sin forskning vida utöver folksaga o folksägen. Redan under sina studievistelser i Tyskland o Ryssland hade L haft tillfälle att iakttaga den kontinentala folkseden att "köra ut vintern", även benämnd "bära bort döden". Erfarenheter härifrån framlade han redan sin första studietermin på v Sydows seminarium i Lund 1922 i ett föredrag kallat "Det gamla skedets representant". Han följde där hithörande seders spridning från Rhenområdet genom Ryssland o norrut. Denna forskning gav honom anledning att gå vidare. När hade dessa folkseder kommit till Europa? Var låg ursprunget? Hur var sammanhanget med antiken? Resultatet blev omsider fem mäktiga volymer på tyska i serien Folklore Fellows Communications (FFC), där rubriker som Traditionswanderungen Eufrat—Rhein o Rhein—Jennissei anger målsättningen. Mer konsekvent o i större omfattning än någon annan nordisk forskare har L i detta verk genomfört en traditionsundersökning. Upphovet finner han i fastlagsupptågen, som han menar i sin tur går tillbaka på antikens mimosspel.

I samma serie behandlas också "striden mellan sommar och vinter" (1941). I detta folkliga upptåg ingår en av de båda motståndarna sjungen dialogvisa, som är huvudföremålet för L:s analys. Spridningen av visan har otvivelaktigt gått från väster mot öster o skett från bygd till bygd genom närkontakter. Men den exakthet som förbindelselinjerna på L:s kartor utvisar är dock osäker. Reliktföreteelser o nybildningar kan ha stört utvecklingsbilden (Svensson 1942).

I sin ivrigt bedrivna vidare forskning fortsatte L trots kritiken att använda sin tidigare metodik o att visa dennas möjligheter. Främst hade den sin bärighet ifråga om sägner o visor, alltså diktalster med ett relativt fast innehåll. I uppsatsen Finnsägenproblemet (kyrkbyggarens namn som skulle gissas) kunde L med sin karteringsmetod göra högst troligt, att denna sägen spritt sig söderifrån, vilket stöder teorin att den haft sin förebild i tyska sägner om djävulen som byggmästare.

I den av L som ensamutgivare redigerade o bekostade tidskriften Bäckahästen (1945—46) inflöt i det brokiga innehållet flera uppsatser av L om aktuella forskningsproblem, däribland Julbocken och dess ursprung, som har nära anslutning till L:s tidigare stora undersökning om traditionsvandringar Eufrat— Rhen. Han redogör för julbockens olika skepnader, följer rottrådar till Främre Orienten o menar, att den som maskeradfigur nått Skandinavien innan Nikolausupptågen kommit till Nordtyskland. Härmed avfärdar han antagandet, att julbocken skulle uppkommit ur den fängslade djävulsfiguren i Nikolaus följe. En vandringsriktning från i stort sett sydost till nordväst påvisar L också i uppsatsen om Staffansritten o dess ursprung. Andra uppsatser av L i samma tidskrift gäller den i Egypten på 1200-talet f Kr upptecknade sagan om Bata o Anubis samt Siegfriedssagan, den senare undersökningen en kritik av eko-typteorin.

Efter slutförandet av volymerna i FFC utgav L som resultat av ett vidlyftigt kombinerat forsknings- o utgivningsarbete två större serieverk: Sveriges samtliga folksagor i ord och bild, vari som del 3 ingick Varifrån kommer våra sagor? samt Sveriges sägner i ord och bild, båda serierna tryckta på eget förlag (ab Vald litteratur).

Livet igenom ägnade L sin forskning en outtröttlig flit. Sammanfattningsvis kan sägas, att han sökte efter de stora sammanhangen o efter att forma en helhetsbild av ett mycket brokigt material. Gentemot föregångarna hade L:s forskningar styrkan av att vilja följa ett historiskt händelseförlopp.

Författare

Sigfrid Svensson

Arkivuppgifter

L:s ms, uppteckmar m m i Dialekt-, ortnamns- o folkminnesarkivet i Gbg o i NordM. - Brev från L till N Ahnlund i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Rekrytutbildningen vid infanteriet. Trehundra öfningar, saml o uppställda i tolf öfningsgrenar. Sthlm 1911. 78 s. — Sveriges historia utan årtal. Sthlm 1915. 100 s. — En traditionsstudie över sagan om Prinsessan i jordkulan (Aarnes 870). Akad avh. D 1-2. Gbg 1925. 4:o. VIII, 115 s, 1 karta, (Bilagor o anm) 174 s, 20 kartbil. — Två folkminnesundersökningar. Brud icke mö och Liten Åsa gåsapiga samt Kung Ingewalls dotter (DgF 274, Aarnes 871 och 533). Gbg 1925. VIII, 73 s, 1 tab. (Folkloristiska studier och samlingar, utg av red för Folkminnen o folktankar, 1.) — Frågebok för folkminnesinsamling, 1*. Utg enl uppdrag. Gbg 1927. 82 s (Institutet för folkminnesforskning vid Göteborgs högskola.) — Ytterligare om dyngbröllopet vid Haneberg [o Replikskifte, 2] (Folkminnen och folktankar, bd 14, 1927, [Lund, tr] Gbg, s 138-143, 144-149). -Sinnesvillor och sägenbildning samt därmed sammanhängande trosföreställning (ibid, s 169— 200). — Sägner från Värmland om skogsrå och bergfolk (ibid, 15, 1928, s 113-123). - Politik och moral. Gbg 1928. 11 s. (Borgerliga valförbundets i Göteborg småskrifter i samhällsfrågor ..., no. 4.) — Folkminnenas katalogisering [text; föredragsreferat] (Maal og minne, norske studier utg av By-maals-laget 1928, Oslo, s 156-158). - Jätteleksaken. En anmälan av V Höttges "Die Sage vom Riesenspielzeug" ... (Folkminnen o folktankar, 18, 1931, s 83—90; övers i Zeitschrift des Vereins fur rheinische und westfålische Volkskunde, Jahrg 28, 1931, Wuppertal-Elberfeld, s 57-65). - En replik till N. Lithbergs "Dyngkalaset" (ibid, 20, 1933, s 147—155). — En modern arbetares livsuppfattning (Svensk konservativ tidskrift Svensk samling, [årg 1,] 1933, Sthlm (tr Södertälje), 4:o, nr 9, s 7; även sep, 4 s, [omsl:] Svensk konservativ tidskr, uppl B. Skriftserie, år 1933, n:r 9). — Några ord i judefrågan (ibid, nr 11/12, s 15—19; flera rec ibid, nr 8— 10). — Traditionswanderungen Euphrat-Rhein. Studien zur Geschichte der Volksbräuche. T 1—2. Hfors (tr Turku) 1937-38. 1220 s. (F[olklore] Ffellows] Communications, nr. 118—119.) — De sex stora religionernas grunddrag jämte valda tän-kespråk av förkristna filosofer. Sthlm 1938. 102 s, 8 pl-bl. — Der Kampf zwischen Sommer und Winter. Hfors (tr Turku) 1941. 187 s, 2 bil. (FF Communications, 130.) — Traditionswanderungen Rhein-Jenissei. Eine Untersuchung iiber das Winter- und Todaustragen und einige hierhergehörige Bräuche. T 1-2. Hfors 1941-45. 433 s, 6 bil. (Ibid, 129, 131.) — Till folksagoforskningens metodik. Är den s.k. finska skolans geografisk-historiska metod numera icke hållbar? (Rig, årg 24, 1941, Sthlm, 4:o, s 89—106). — Die Formen der Veränderungen bei der Verbreitung des Volksbrauches (Folk-liv, tom. 5, 1941, Sthlm, 4:o, s 43—49). — Finnsägenproble-met. 1-2 (Folkminnen o folktankar, 29, 1942, s 86-113, 1 pl, s 138-154). - Den finska sagoforskarskolan och karteringsmetoden. Ett genmäle till C. W. von Sydow (ibid, 30, 1943, s 94-110). -Luciafirandet och dess ursprung. Något om en sv-tysk folktro (Sverige-Tyskland, organ för riksfören med samma namn, årg 6, 1943, Malmö (tr Lund), 4:o, s 304-314; även sep, Lund 1944, 27 s). -Julbocken och dess ursprung (Bäckahästen, bd/årg 1, 1945, Djursholm (tr Lund), s 3—25; även sep). — Karl XII och kulknappen eller vad folkdikten icke kan bevisa (ibid, s 55—69). — Sagan om Bata och Anubis och dess östliga gren. Viktor Rydbergsserien 1 / Bata-sagans östliga varianter, sammanst

0 återgivna i utdr av W. L. (ibid, s 103—147; sep se följ). — Sagan om Bata och Anubis och dess västliga gren ...II Bata-sagans västliga varianter, sammanst ... av W. L. (ibid, 2, 1946, s 66-113; d:o). — Vilket folk var den ursprungliga bäraren av den orientalisk-europeiska undersagan? ... 3 (ibid, s 132-148; sep tills med de föreg med omsl: Sagan om Bata och Anubis och den orientalisk-europeiska undersagans ursprung ... 1—3, Djursholm (tr Lund) 1946, 116 s). — Stefansritten och dess ursprung (ibid, s 1 — 19; även sep). — Siegfriedssagan och ekotypteorin. Viktor Rydbergs-serien 4 (ibid, s 159—188). — Undersagornas kronologi. Efter föredr hållet vid 9:de folklivs- o folkminnesforskarkongr

1 Stockholm år 1948 (Danske Studier, for Universi-tetsjubilasets danske Samfund udg af Gunnar Knudsen, 1948, Khvn, s 121-128). - Sveriges samtliga folksagor i ord och bild. 1—3. [Djursholm, tr] Sthlm o Upps 1949-52. 1. Folksagor hämtade ur Liungmansamlingen. Sthlm 1949. XV, 600 s, 11 pl-bl. [Ny uppl] Djursholm 1951. 2. [Återstående folksagor ...] Sthlm 1950. 485 s, Alfab o systematisk index XLIII s, 12 pl-bl. [Ny uppl] Djursholm 1951. 3. Varifrån kommer våra sagor? Utkast till de sv folksagornas uppkomst- o utbredningshist jämte översiktstablå över förefintliga varianter i sv arkiv o sv tryck. Upps 1952. XV, 537 s. Övers: Die Schwe-dischen Volksmärchen. Herkunft und Geschichte. Berlin 1961. XXVI, 382 s. (Deutsche Akademie der Wissenschaften zu Berlin, Veröffentlichungen des Instituts fur deutsche Volkskunde, Bd 20.) — Das wahrscheinliche Alter des Volksmärchens in Schweden. Hfors 1955. 44 s. (FF Communications, 156.) — Sveriges sägner i ord och bild. [Förtit:] Utg o kulturhist belysta. D 1 — 7. Sthlm, Djursholm, [2-7:] Khvn (tr Örebro [1-2] o Sthlm) 1957-69. 1, innehåller sägner o uppgifter om gudaväsen, vilda jakten, djävulen. 1957. 366 s, II pl-bl. 2 ... om vattenväsen, skogsväsen. 1958. 387 s, 10 pl-bl. 3 ... om bergväsen, jättar. 1959. 383 s, 11 pl-bl. 4 ... om de små underjordiska. 1961. 523 s, 13 pl-bl. 5 ... om tomten, skeppsrået, skatter — drakar, ormar - fiskar, spiritus, bjära. 1962. 472 s, 18 pl-bl. 6 ... om häxor, trollkarlar, mästerskyttar, frimurare, varulvar, maroro ryggsittare. 1965 [utg 1967]. 583 s, 8 pl-bl. 7 ... om försvunna, vidskepligt avdaga-tagna, sjukdomsväsen, ESP med telepati och hallucinationer, telepati, övernaturliga väsen o hist sägner. 1969. 301 s, 1 kartbl. - Das Rå und der Herr der Tiere (Acta Universitatis Stockholmien-sis, Stockholm studies in comparative religion, 1. The supernatural owners of nature, Nordic sympo-sion on the religious conceptions of ruling spirits (genii loci, genii speciei) and allied concepts, Sthlm ... (tr Upps) 1961, s 72-90). - Folksägner i Värmland (Sveriges bebyggelse, statistisk-topogr uppslagsbok, Landsbygden, under red av S Erixon, utg av Olof Ericson, Värmlands län, d 4, Udde- valla 1964, s 37—48). — Weissbär am See. Schwe-dische Volksmärchen von Bohuslän bis Gotland. Hrsg. Kassel [1965]. 196 s. — Uppsatser i Hand-wörterbuch der Sage ... hrsg von W-E Peuckert, Lieferung 1 — 3, Göttingen und Ziirich 1961—63; mindre bidr i Folkminnen o folktankar 1927 o 1940 samt Bäckahästen 1945—46 (även under pseud Heimdal, Eric Helmer, Hieronymus o Ignotus), art o rec i dagspress; titlar jämte referat av o kommentarer till de egna arb se W L, nedan a a, s 4—26.

Redigerat: Folkminnen och folktankar. Populärvetenskaplig tidskrift. Bd 11-21, 1924-34. [Lund, tr] Gbg. (Tills med C. W. v. Sydow, H Celander mfl; redaktionssekr 1924-26 o medred 1927-34.) — Folkminnesstudier tillägnade Hilding Celander den 17 juli 1926. Gbg 1926. 169 s, 1 portr. (I redaktionskomm; Folkloristiska studier o samlingar ..., 2.) — Nordiskt folkminne. Studier tillägnade C.W. von Sydow 19 21/12 28. Sthlm (tr Halmstad) 1928. 255 s, 8 pl-bl, 1 portr. (Tills med Å Campbell o Sigfrid Svensson.)

Utgivit: Bäckahästen. Tidskrift för folkdikt och folkpsykologi. Bd/Årg 1-2, 1945—46. Djursholm (tr Lund).

Källor och litteratur

Källor o litt: A Aarne, Verzeichnis der Märchen-typen (Folklore Fellows Communications, 3, 1910); art i SvD 8 sept 1948; H Carlsson, Nazismen i Sverige. Ett varningsord (1942); GHM 1916-1941 (1942); J Granlund, W L död (SvD 14 nov 1978); Inbjudn till ... fil drsprom ... 3 okt 1925 vid GH (1925); K K:son Leijonhufvud, K Södermanlands reg:s hist, 3 (1919); [W L,] Av doc W L utg böcker o skrifter [med biogr data], ed S Liungman (1963); Norra latin 1900-1955 (1959); V [en] Nfyberg], Firar sin 80-årsdag med tomte o rå (SvD 27 jan 1963); M Strömberg, Honnör för tomten (S-T 27 jan 1963); S Svensson, rec av L:s Traditionswan-derungen mfl (Folkminnen o folktankar 1942); dens, WL 1883 — 1978 (Ethnologia Scandinavica 1979); S Thompson, Folklore trends in Scandina-via (Journal of American folklore, vol 74, 1971).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C G Waldemar Liungman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10770, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigfrid Svensson), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10770
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C G Waldemar Liungman, urn:sbl:10770, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigfrid Svensson), hämtad 2024-04-24.