S Petter (Pehr) Ljung

Född:1743-06-08 – Klara församling, Stockholms län
Död:1819-10-11 – Klara församling, Stockholms län

Skulptör


Band 23 (1980-1981), sida 773.

Meriter

Ljung, Sven Petter (Pehr), f 8 juni 1743 i Sthlm, Klara (enl Hagberg; fb saknas), d 11 okt 1819 där, ibid. Föräldrar: ornamentsbildhuggaren Johan L o Maria Elisabet Berg. Studier för J E Rehn vid K målar- o bildhuggarakad, egen bildhuggarverksamhet från 77, lär i ornamentsritn vid akad:s principskola 4 mars 78—2 juli 93, agrée vid akad 78, k hovbildhuggare 88, slottsbildhuggare 17 maj 94-91. - Ogift.

Biografi

Pehr L erhöll sin första utbildning i faderns ateljé o studerade samtidigt för bl a J E Rehn vid konstakademin. L:s far Johan L (1717 — 87) hade redan på 1740-talet knutits till slottsbyggnadsarbetena i Sthlm o skulle under c:a 30 år under ledning av främst C Hårleman, J E Rehn o C F Adelcrantz leverera bildhuggeriarbeten till de k slottens fasta o lösa inredningar. Johan L:s bildhuggarkonst befruktades av det konstnärliga samspelet mellan slottsbyggets ledande arkitekter o inkallade franska bildhuggare, samtidigt som han förstod att följsamt ansluta sig till de stilskiftningar som inträffade under hans verksamhetstid. De arbeten som Johan L utförde under 1760- o 1770-talen för Drottningholms slott (mineraliekabinettet) o Kina slott (sängkammaren) samt Gripsholms slott (drottningens sängkammare) illustrerar väl den sv interiörkonstens utveckling mot en fransk klassicism. Pehr L:s utbildning inom faderns ateljé bör ha präglats av dessa o liknande uppdrag även om ett dokumenterat samarbete far o son emellan redan finns från 1750-talet i den för Klara kyrka i Sthlm utförda predikstolen, tillkommen efter Hårlemans ritningar. L medaljerades åren 1763 o 1768 för utställda ritningar o teckningar efter modell. Hans utbildning kan anses ha varit avslutad omkr 1777, då han lämnade faderns ateljé o började arbeta som bildhuggare på egen hand.

Kort tid därefter utsågs L till lärare i ornamentsritning vid konstakademins principskola. I samband med sina arbeten för Gustav III:s många byggnadsprojekt i Hagaparken fick han titeln hovbildhuggare. När L 1791 utsågs till led av konstakademin, inlämnade han som receptionsstycke en dekorativ relief, som komponerats för den turkiska paviljongen på Haga 1787. Sannolikt på grund av en tilltagande sjuklighet, som skulle förmörka senare delen av hans liv, begärde han 1793 avsked som lärare vid principskolan. Följande år uppfördes han dock på slottsstaten som slottsbildhuggare, vilken tjänst efter 1806 renderade honom en mindre pension, då han vid denna tid på grund av sin sjukdom blivit oförmögen att arbeta.

Till skillnad från många i sin konstnärsgeneration, i vilken J T Sergel o L Masreliez var bland de främsta, avstod L från att bedriva fortsatta studier utomlands o avslutade under små ekonomiska omständigheter sin utbildning i Sthlm. Hans bibliotek o samling av mönsterblad, som mot vanligheten förtecknats ganska noggrant i bouppteckningen, vittnar om på vilket sätt han kompenserade direktkontakten med inspirationskällorna i Italien o Frankrike. Samlingarna täckte inte bara in hans egen tids nyklassicistiska smak genom bl a verk av G B Piranesi oj Winckelmann utan innehöll även arbeten av J Le Pautre, G-M Oppenord, J-A Meissonnier o J F Blondel.

Det tidigast kända mer betydande uppdraget fullgjorde L 1778—79 med utförandet av galjonsbilden o akterspegelns dekor till Amphion, Gustav III:s berömda skonert. 1783 signerade han sex små reliefer, utförda för hertig Fredrik Adolfs lilla sängkammare på Sthlms slott. Förlagorna till dessa hämtades från ett planschverk, Antichità di Ercolano, i hertigens bibliotek. Enligt L:s anonyme biograf (ms i KB) var det bildhuggarens arbeten för hertigens räkning — både för hans våning på Sthlms slott o hans lustslott Tullgarn — som kom Gustav III att i sådan grad intressera sig för konstnären att han under en tid regelbundet besökte den L:ska ateljén. 1787— 91 levererade L arbeten till turkiska o kinesiska paviljongerna, Amor o Psyche-templet o kungens egen paviljong på Haga — alla arbeten utfördes i nära samarbete med i första hand Masreliez. Under 1790-talets första hälft utförde L ytterligare arbeten för Tullgarns slott (hertigens stora sängkammare) o biträdde även vid inredningen av prinsessan Sofia Albertinas palats vid Gustav Adolfs torg. Hans mest bekanta arbeten från denna tid är annars dörröverstycken (1794) i K museums lilla galleri o balustraden (1796) till balkongen i det stora biblioteksrummet i samma flygel på Sthlms slott, for vilka arbeten han mottog anvisningar av C F Sundvall. L biträdde även vid inredningen av änkedrottning Sofia Magdalenas våning i slottets nordvästra flygel.

I den anonyma biografin över L nämns särskilt att bildhuggaren introducerade en "alldeles ny antique styl" inom möbelkonsten. Utmärkta prov på denna sida av hans bildhuggarkonst är de tre konsolborden (1794) i röda förmaket på Tullgarn, konsolbord o servanter (1791) i matsalen i Gustav III:s paviljong på Haga, en soffa (1793) för hertig Karls (XIII) bibliotek o en tronstol (1795) för Gustav IV Adolfs konseljrum inom resp våningar på Sthlms slott. Dessa exempel uppvisar inte bara konstnärens följsamhet mot bla L Masreliez' o L J Desprez' intentioner utan också en säker förmåga att hantera det klassicistiska formspråket.

Även flera kyrkor smyckades med L:s bildhuggarkonst. Det första självständiga arbetet torde ha varit predikstolen (1779) i Lidingö kyrka, till vilken L även utförde ritningen. Efter ritningar av C F Adelcrantz utförde L predikstolen (1786) i Adolf Fredriks kyrka o dekorativa element till altartavlan (1787) i Klara kyrka medan E Palmstedt levererade ritningarna till dekorationer för orgelläktaren (1781-82) i Östra Ryds kyrka o orgelläktaren (1789—96) i Storkyrkan. Men på grund av sin skicklighet i figur- o ornamentsteckning fick L utföra även ritningarna till flera av sina arbeten, av vilka predikstolen (1787 — 89) i Strängnäs domkyrka är det mest betydande exemplet.

L:s mångsidighet o ritskicklighet var säkert anledningen till att han också anlitades av C F Fredenheim som leverantör av ritningar o modeller till "ecritoirer och värjor" mm för dennes "plaiter- och stålfabrik" på Djurgården. L fick också formge den begravningskanna som utfördes i silver i samband med Gustav III:s begravning 1792. Det återkommande omdömet att L företrädde en torrare o stramare klassicism än exempelvis J B Masreliez, hans närmaste konkurrent, far anses något missvisande, då L i själva verket presterade samma följsamhet som sin far gentemot de olika stilviljor som hans uppdragsgivare o arkitekter företrädde. Hans personliga förhållningssätt till den antika konsten hade dock mera gemensamt med Rehns o L Masreliez' än med Sundvalls eller G af Sillens, mera med Louis Seize-klassicismens raffinerade mångfald än med den franska republikens sparsmakade renhet.

Författare

Bo Vahlne



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Figur- o ornamentsteckn:ar av L i NM o UUB.

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica, RA; Bouppteckn efter L (Borgrätten 1820:245), SSA; Anon biogr över L, 1822 (handskr I 65 a), KB.

H Boman, Två stockholmskonstnärer på 1700-talet. Ornamentbildhuggarna Johan L o P L (SSEA 1964), o där anf källor o litt; S Fogelmarck, Amphion, konungens skonert (Sjöhist årsb 1959— 60); C P Hagberg, Tal, öfver slotts-bildthuggaren ... Herr P L ... 18 oct 1819 (1819); C D Moselius, Louis Masreliez (1923); dens, Den sengustavianska tidens rumsinredn:ar på Sthlms slott (NMÅ 1940); A Setterwall, Den gustavianska miljön på Tullgarn (Rig 1956); Sthlms slotts hist, 3 (1941); Sveriges kyrkor. Sthlm, 1:3 (1927), 5:1 (1924) o 6:2 (1927), Södermanland 1:2 (1968), Uppland 1:1 (1928) o 1:2 (1918); N G Wollin, Haga (Sv slott o herresäten, Ny saml, Uppland-Östergötland, 1933).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
S Petter (Pehr) Ljung, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10785, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Vahlne), hämtad 2019-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10785
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
S Petter (Pehr) Ljung, urn:sbl:10785, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Vahlne), hämtad 2019-04-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se