Meriter

4 Königsmarck, Maria Aurora, dtr till K 2, f 28 april 1662 i Stade, Niedersachsen, d 16 febr 1728 i Quedlinburg, Sachsen-Anhalt. Bosatt i Hamburg 74—80, i Sthlm 80—juli 92, i Tyskland från juli 92, koadjutorinna i Quedlinburgs adliga jungfrustift 24 jan 98, prostinna där 14 maj 00. — Ogift.

Biografi

Om K:s barndom, uppväxtår o utbildning vet man föga mer, än att hon undervisats av en "huslärare" i tyska, latin o diverse andra läroämnen o av en "fransyska" i franska, spanska o italienska. Av allt att döma var hon ytterst receptiv o hade en ovanlig lätthet att tillägna sig främmande språk. Hon rörde sig obesvärat med svenska, tyska o franska o redde sig hjälpligt med spanska, italienska o latin, även om hon erkände, att hon vad latinet beträffade aldrig riktigt förstått sig på "cette langue docte".

Efter sin makes död 1673 flyttade K:s mor med barnen till Hamburg, där familjen, som ansågs förmögen, höll stort hus. I själva verket var dock den ekonomiska situationen ingalunda lysande, o för att bevaka familjens intressen inför det alltmer överhängande hotet om en kommande reduktion beslöt hon att besöka Sverige, där hon ägde inflytelserika släktingar. Omtanken om döttrarnas framtid torde väl också ha spelat in. Dessa började bli giftasvuxna o måste föras ut på äktenskapsmarknaden. Efter en längre tids logering i Wrangelska palatset blev familjen bofast i eget hus i hörnet av Lilla Nygatan o Munkbron — det s k Leuhusenska, senare Petersénska huset, som 86 efter en process tilldömts faderns arvingar. Det blev nu upprustat för en mera ståndsmässig tillvaro.

Med sina tvenne döttrar gjorde grevinnan K sin uppvaktning vid hovet o mottogs väl av kungafamiljen. Uppmärksamheten började alltmer fästas vid K, den äldre av systrarna, p g a hennes skönhet, intelligens o charmerande sätt. Hon var av medellängd, mörkhårig, välväxt men med tidigt framträdande anlag för fyllighet, levnadsglad, litterärt intresserad, musikalisk o röjde en allmän förfining, som inte var alltför vanlig i det dåtida Sverige. Hon kom därför snart att omsvärmas av unga giftaslystna adelsmän ur de ledande familjerna men ville tydligen inte binda sig. En kärlekshistoria med en ung gardeslöjtnant, Claes Gustaf Horn, som råkade i handgemäng med en rival o dömdes till hårt straff för överträdelse av duellplakatet, lät mycket tala om sig men synes inte märkbart ha skadat hennes rykte. Sommaren 82 tillbringade familjen i Medevi. Vistelsen där gav henne stoff till några publicerade spirituella brev om Les divertissements de Medevij. Förbindelsen med hovet odlades flitigt. 7 jan 84 uppförde K — förmodligen i det Wrangelska palatset — jämte några av sina vänner i de kungligas närvaro Racines skådespel Iphigénie en Aulide, som tio år tidigare spelats upp för hovet i Versailles. I början av febr 89 firades bröllop mellan K:s yngre syster Amalia Wilhelmina o greve Carl Gustaf Lewenhaupt. Festen försiggick i det Wrangelska palatset, o både kungen, drottningen o änkedrottningen deltog.

Hovlivet med ty åtföljande representation tärde ansenligt på familjens ekonomi. De förhoppningar, som änkegrevinnan K hyst att personligen hos kungen kunna utverka någon lindring i reduktionen, blev aldrig infriade. När hon 91 avled, fann K, som under moderns sjukdom skött familjens affärer, att det från ekonomisk synpunkt knappast fanns anledning för henne att stanna i Sverige, o följande år lämnade hon för alltid landet o slog sig ner i Hamburg hos sin gifta syster. Före avresan från Sthlm hade hon lyckats sälja huset vid Munkbron till rådmannen o storfinansiären Olof Hansson Törne, som i sin tur avstod det till sin svärson, kanslirådet Carl Piper, med tiden Karl XII:s främste rådgivare.

Under den följande tiden växlade K ofta vistelseort. Än finner man henne — förutom i Hamburg — på slottet Agatenburg, tillhörigt familjen, än i Stade, Hannover, Wolfenbüttel o Quedlinburg. På sommaren 94 försvann helt plötsligt hennes bror Philip Christoph (K 5) från Hannover. Han hade stått i livlig, enligt samtidens uppfattning intim förbindelse med kurprinsessan Sofia Dorotea. För att söka utforska broderns öde begav sig K själv till Hannover men erhöll inga som helst underrättelser. Efter ett kort besök i Celle reste hon i aug 94 i sällskap med sin syster till Dresden för att få hjälp av den nyblivne kurfursten, Fredrik August av Sachsen, som hon tidigare träffat i Hamburg.

I sak kunde kurfursten ingenting uträtta, men han blev häftigt förälskad i K, trots att hon inte längre var helt ung — 32 år gammal — o åtta år äldre han själv. Hon överhopades med gåvor o kärleksförklaringar o blev hans älskarinna. Efter hand fick hon sin ställning som mätress vederbörligen manifesterad med underhåll, betjäning o eget hus. En tid av hektiskt nöjesliv följde. Maskerader, baler o skådespel trängdes med mera robusta o primitiva tillställningar som hästtävlingar, djurhetsningar o vildsvinsjakter. I maj 95 reste K i kurfurstens sällskap till de varma baden i Karlsbad. Ett stycke in på följande år drog hon sig tillbaka från hovet i Dresden o slog sig ner i den lilla staden Goslar. Hon födde där 28 okt 96 en son, som under namnet Moritz av Sachsen i sinom tid skulle förvärva sig europeisk ryktbarhet som härförare. Rätt snart efter födelsen överlämnades han i andras händer, o K fick inte något som helst inflytande på hans uppfostran o utbildning.

På hösten 97 inbjöds K till Warszawa, sedan August 27 juli s å valts till Polens konung. På sommaren 98 vistades hon i Dresden o föreställdes 2 juni för tsar Peter, som befann sig på hemväg från Holland, o fick senare på dagen jämte fyra andra hovdamer, som inbjudits till tsarens kvällsmåltid, på nära håll följa hans påfrestande dryckesseder o säregna umgängesformer. Augusts känslor för K hade emellertid svalnat, o hennes roll som mätress var utspelad. Hennes sachsiska apanage hade tillåtit henne att föra ett tämligen bekymmerslöst liv. August lät nu för hennes räkning utbetala 50 000 thaler, vilka till en del placerades i ett gods i Schlesien. Hon arbetade också på att genom hans medverkan erhålla tjänsten som abbedissa vid det i Sachsen belägna adliga jungfrustiftet i Quedlinburg. Hon hade tidigare besökt institutionen o tydligen gjort ett starkt intryck på stiftets abbedissa Anna Dorotea, hertiginna av Sachsen-Weimar. Efter långa förhandlingar o påtryckningar lät abbedissan jan 98 utse K till sin "coadjutorin" (medhjälperska) o 14 maj 00 blev hon som prostinna uppförd på stiftets ordinarie stat med en årlig lön av 4 000 thaler.

Följande år började K vidta dispositioner för att tillgodose ett viktigt familjeintresse. Hennes svåger, Carl Gustaf Lewenhaupt, befann sig vid krigsutbrottet 00 i sachsisk tjänst men hade anmodats att omedelbart lämna denna o inställa sig för tjänstgöring i Sverige. Då han inte efterkom anmaningen, anklagades han inför Svea hovrätt för att ha fört "avog sköld" mot fäderneslandet. K:s avsikt var nu att uppsöka Karl XII för att försvara svågerns beteende o övertyga kungen om dennes oskuld. Hon underrättade konung August om sin tillärnade resa, o denne begagnade tillfället att genom henne framställa ett anbud om fred o förbund med Sverige. Han ställde 4 000 thaler till hennes förfogande till resekostnaderna. Hon skulle vid ankomsten till sv högkvarteret vända sig till greve Piper o till honom överlämna ett brev från August. För övrigt synes man ha hoppats, att K vid en privat konferens med Karl XII skulle få tillfälle att övertyga kungen om Augusts redliga avsikter samt avråda honom från att inleda förbindelser med mot August oppositionella kretsar i Polen. I början av 02 anträddes resan, o efter hand kom K fram till högkvarteret i Würgen i Kurland. Hon bemöttes — så berättar Nordberg, som dock inte själv befann sig i det sv lägret, i sin bekanta krönika om Karl XII — med all "hövlighet, att hon efter lägenheten som fanns, fick ett anständigt logemente och all den fägnad, som kunde åstadkommas, men för konung Carls ögon kom hon intet, än mindre till privat audience, som hon begärde". Den muntliga traditionen, återgiven av Voltaire, förmäler bl a, att K efter att ha erhållit avslag på sin audiensansökan lät placera ut sin kaross, vari hon befann sig, på en trång väg som kungen brukade använda på sina morgonritter, för att därigenom åstadkomma ett möte. Aktionen förlöpte till en början enligt beräkning. Kungen höll in sin häst, K gled ur karossen o gjorde en djup reverens, men kungen stannade inte utan lyfte sin hatt, gav hästen sporrarna o försvann. Det är troligt, att Piper varit böjd för att låta K träffa Karl XII, men denne vägrade bestämt att ta emot henne. Han hade ingen som helst lust att inleda underhandlingar med konung August, eftersom han själv stod i begrepp att rycka in i Polen för att framtvinga dennes avsättning. Beträffande K:s förbön för sin svåger stod det henne fritt, menade kungen, att hos hovrätten framföra vad hon i sak kunde ha att andraga.

Med oförrättat ärende måste K lämna Würgen o uppehöll sig en tid i Königsberg o Tilsit, avvaktande händelsernas gång. Till slut återvände hon till Quedlinburg, där abbedissan utan nämnvärd entusiasm noterade hennes långa bortovaro från stiftet. 03 måste K en längre tid vistas i Hamburg i samband med svågerns död o begravning o kunde endast sporadiskt sköta sina administrativa uppgifter. Abbedissan blev därför alltmer besviken på henne o tillkännagav på sin dödsbädd — hon avled 24 juni 04 — att hon utsett en annan efterträderska. Givetvis kullkastade detta helt K:s planer. Hon protesterade o sökte stöd hos kungen av Preussen o hos kejsaren, vilka båda förklarade, att abbedissans beslut ej kunde godkännas, då det inte stod i överensstämmelse med den kanoniska ordningen. I realiteten kom emellertid abbedissetjänsten att stå vakant ända till 18, o K fick nöja sig med sin tidigare post som prostinna.

Hösten 06 gjorde K ett nytt försök att träffa Karl XII. Anledningen var främst att söka i efterdyningarna till den rättegång, som inletts mot hennes svåger C G Lewenhaupt o resulterat i en fällande dom 25 april 03 (en månad efter hans död), i vilken han förklarats förlustig liv, ära o egendom. I samband därmed hade en advokatfiskal i Svea hovrätt ifrågasatt, om inte K borde bli föremål för en fiskalisk aktion, eftersom hon kunde antas ha känt till de stämplingar som bedrivits vid det sachsiska hovet mot Sverige o alltjämt uppehöll sig i fiendens länder. Tydligen har K under hand fått veta, att en aktion varit på tal o beslutat att direkt vända sig till Karl XII. Hon begav sig till Altranstädt o rådgjorde med Piper, som uppenbarligen var vänligt sinnad mot henne. Nov 06 ingav hon en formlig ansökan till K M:t om nedläggande av den påtalade aktionen. Någon audiens kunde Piper tydligen inte utverka, men kungen ålade Svea hovrätt att inkomma med en närmare förklaring i ärendet.

Under tiden agerade K på egen hand. Ledsagad av ett ansenligt följe körde hon en dag med sex vagnar till den byggnad, där Karl XII residerade. Så snart kungen underrättats om besöket, steg han till häst o försvann o överlämnade till sin kammarpage, Carl Klingenstierna, att ta emot gästerna. Efter att ha passerat igenom de torftigt möblerade kamrarna lämnade K enligt uppgift från en samtida sv sagesman — rustmästaren Björck — "på bordet sitt porträtt, stort som en medalj med demantekrans omkring och for så av". Kungen tittade vid sin ankomst på porträttet men gav det åt Klingenstierna. K hade dock framgång såtillvida som den ifrågasatta men aldrig påbörjade fiskala aktionen mot henne på kungens order inställdes. Om K:s utseende vid denna tid berättar Magnus Stenbock, som sammanträffat med henne i Leipzig några gånger, i brev till sin hustru 3 jan 07, att "hon är bliven något fet, men ser intet illa ut, hon lever en princesse och har en uppvaktning desslikes".

Sent omsider återvände K till sin inte alltför betungande tjänst i Quedlinburg. Hon fann sig ofta föranlåten att utbyta tristessen i det adliga jungfrustiftet mot mera stimulerande miljöer, men hennes hårt ansträngda ekonomi lade efter hand sordin på hennes reslust. Hennes omtanke om sonen föranledde henne att alltjämt hålla kontakt med konung August. Denne erkände honom 10 officiellt som sin son, tilldelade honom titeln greve av Sachsen, ökade hans underhåll o gav honom 13 ett eget regemente. Året därpå arrangerade han ett giftermål mellan Moritz o en förmögen adelsdam. Kungen ansåg sig därmed ha gjort nog för sonen, som 20 gick i fransk krigstjänst. K sökte dock ständigt främja dennes intressen, o då han 26 uppträdde som aspirant på den kurländska hertigkronan efter den barnlöse o till åren komne hertig Ferdinand, pantsatte hon sina pärlor för att stödja hans sak. Han blev också vald o hyllad av den kurländska lantdagen, men en rysk intervention tvang honom att brådstörtat lämna landet.

Djupt besviken drog sig K ur det internationella intrigspelet. Hon försökte få kung August att lösa in de pantsatta pärlorna men fick ett klart negativt besked. Växande penningbekymmer o en tilltagande ohälsa förbittrade de sista åren av hennes levnad. Hon led av astma, hjärtbesvär o vattusot. 10 febr 28 lät hon uppsätta sitt testamente o några dagar senare avled hon. Som befarat kunde de i testamentet gjorda dispositionerna endast i mycket ringa mån verkställas. Enligt bouppteckningen hade hon en ganska betydande boksamling. Skulderna uppgick till 18 598 thaler, o de trassliga affärerna medförde bl a, att K:s bisättning kunde äga rum först 20 april 29.

K var allmänt konstnärligt begåvad o ägnade sig förutom åt musik o målning tidigt åt litterär verksamhet. Hon strödde med varm hand omkring sig tillfällighetspoem, hyllningsdikter, klagokväden vid kungligas o anförvanters bortgång, kantater, sonetter, baletter, kärleksdikter, lovsånger, botpsalmer m m. Det mesta är skrivet på franska, de religiösa sångerna på tyska, några gravskrifter på latin, ett fåtal dikter på svenska. Originell i djupare mening var hennes poesi väl knappast, men hon ägde en formell talang, som tjusade samtiden. Voltaire, som i några snabba vändningar föreställde henne för sina läsare, då han några år efter hennes död skrev sin berömda biografi över Karl XII, kunde inte undertrycka sin förvåning o livliga beundran för hennes intuitiva känsla o förståelse för det franska språkets uttrycksmedel.

Författare

Sven Grauers

Arkivuppgifter

Rester av K:s arkiv i särsk saml (E 4434; brev till K främst från sonen Moritz, några brev från K samt några verser, privata handhar o räkenskaper) o i Biographica, RA. Några versms i KB. Brev från K i KB (till G Cantersten) samt i Rydboholmssaml (E 7918; till främst K 3:s o K 5:s sekr J Rabel) o i Sjöholmssaml (till N Gyldenstolpe), RA.

Tryckta arbeten

Prologue [till Racines Iphigenie]. Le theatre representente la Palais de rhistoire. [Rubr.] U o o å. Fol. (4) s. [Anon; omtr i Sami, arg 7, 1886, Ups, s. 54—57]. — [Saml vitterhetsarb] (Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare . . . utg af P. Hanselli, d 8, Upsala 1867, s 69—131). — Nordisk offerröökelse, thet är Någre gudhelige psalmer ... nu för första gången till thet svenska språket öfverförde och af trycket utg af B Mörner. Sthlm 1912. 4:o. 20 s.

Källor och litteratur

Kungl brev 1703—07 (E, ink handl:ar) i huvudarkivet, Svea hovrätts arkiv, RA; Birger Mörners saml (huvudsakl avskr:er, bl a från Hauptstaatsarchiv, Dresden), Örebro stads- o länsbibl.

K A Beckman, A K o hennes bröder (1948); E Björck, Anteckn:ar 1707—1719, ed A Quennerstedt (KKD 3, 1907); L Böhling, Gräfin M A v K. Ein Lebensbild aus der Zeit August des Starken (1918); O Corvin, M A, Gräfin v K (1848); F Cramer, Denkwiirdig-keiten der Gräfin MAK und der Königsmark'schen Familie, 1-—2 (1836); R Dam-mert, A v K (1936); P Hanselli, Saml vitterhetsarbeten af sv förf från Stjernhjelm till Dalin, 8 (1867); G Jonasson, Karl XII o hans rådgivare (Den utrikespolitiska maktkampen i Sverige 1697—1702, 1960); dens, Karl XII:s polska politik 1702—1703 (1968); R Josephson, Borgarhus i gamla Sthlm (1916); Karl XI, Almanacksanteckn:ar, ed S Hildebrand (1918); Magnus Stenbock o Eva Oxenstierna, En brevväxl, ed C M Stenbock, 2 (1914); P Massuet (Mxxx), Histoire des rois de Pologne, 2 (1733); B Mörner, M A K. En krönika (1913; rec av A Stille i HT 1916); J Nordberg, Konung Carl den XII:tes hist, 1 (1740); V F Palmblad, A K o hennes slägt, 1—4 (1846—49); A S Rappoport, Countess MAK and Augustus the Strong of Saxony (Royal lovers and mistresses, 1924, s 161— 182); C v Rosen, Bidr till känned om de händelser, som närmast föregingo sv stormaktsväldets fall, 1—2 (1936); Schreiben eines Freundes an seinen Freund, darin der hochwürdigsten und hochgebohrnen Gräfin M A K des freyen weltl Reichsstiffts Quedlinburg Pröbstin . . . verthädiget wird (1709); R Stammler, Rechtliche Fragen in Leben der Gräfin MAK (Deutscher Rechtleben in alter und neuer Zeit, 1928); [F M] de Voltaire, Historie de Charles XII, 2 (1731); F U Wrangel, Stockholmiana, 4 (1905).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Maria Aurora Königsmarck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10801, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Grauers), hämtad 2024-11-10.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10801
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Maria Aurora Königsmarck, urn:sbl:10801, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Grauers), hämtad 2024-11-10.