Petrus Læstadius

Född:1802-02-09 – Arjeplogs församling, Norrbottens län
Död:1841-08-06 – Vibyggerå församling, Västernorrlands län

Präst, Skriftställare


Band 22 (1977-1979), sida 32.

Meriter

3 Laestadius, Petrus, halvbror till L 1, bror till L 2, f 9 febr 1802 i Arjeplog, Nb, d 6 aug 1841 i Vibyggerå, Vnl. Elev vid Härnösands gymn ht 16 —vt 20, inskr vid UU 24 okt 20, disp pro exercitio 8 mars 23, utex från teol seminariet 15 maj 24, informator hos notarien L G Berglund vt 24—26, prästv i Härnösand 20 febr 25, huspredikant hos hovmarskalken frih Emanuel De Geer 25 — dec 26, FK 2 dec 26, disp pro gradu 14 dec 26, missionär i Pite lappmark 23 dec 26 — sommaren 32, mag 16 juni 27, pastoralex i Härnösand 25 maj 31, visitator i lapp-marksförsamkarna 11 dec 32—35, kollega vid lägre lärdomsskolan i Piteå 18 juli 32— vt 37, kh i Vibyggerå, Vnl, 14 sept 36 (tilltr sommaren 37, installerades 19 aug 38), — SA:s Lundbladska pris 32, led av Nordisk Oldskriftsselskab 32.

G 25 febr 28 i Närtuna, Sth, m Carolina Fredrica Hagberg, f 6 jan 09 i Rasbo, Upps (enl hfl för Närtuna), d 5 okt 79 i Resele, Vnl, dtr till byggmästaren Fredrik H o Eva Maria Herbst.

Biografi

Sedan L:s far, Carl L, lämnat sin tjänst vid Nasafjälls silververk kort före 1800, visade han sig ur stånd att försörja familjen. Denna fick 08—16 vistas hos Carl Erik L (L 1) som var komminister i Kvikkjokk. Tack vare dennes undervisning kunde hans halvbröder L o Lars Levi (L 2) vinna inträde vid Härnösands gymnasium 16. Under åren i Kvikkjokk lärde sig L lulesamiska. För att finansiera sina akademiska studier tog han omedelbart efter studentexamen kondition i Sthlm. Först vt 22 började han studierna i Uppsala. Han inlemmades här i en högtstående kamratkrets i den lilla Bothniska nationen (2:e kurator ht 24—vt 26). Som informator på en herrgård i det närbelägna Rasbo gjorde han värdefulla bekantskaper, bl a i prästgården med Carl Peter Hagberg o dennes unge son Carl August o förlovade sig 26 med C P Hagbergs brorsdotter. Efter prästvigning 25 samtidigt med Lars Levi avslutade han sina akademiska studier med fil kand-ex o disputation på en av honom själv skriven avhandling om periodindelningen i allmänna historien med Geijer som preses.

L tycks i god tid före studiernas avslutning ha bestämt sig för att återvända till Lappmarken. Han var ärelysten: genom att uträtta "något för fäderneslandet nyttigt" hoppades han vinna ett ansett namn (Journalen 54). Att han valde Lappmarken som arbetsfält berodde nog främst på att han var väl bekant med förhållandena där o på det starka samiska inslaget i hans släkt. Då han 27 tillträdde tjänsten som missionär i Pite lappmark, fick han att göra med en nyligen antagen undervisningsreform: de fasta lappskolorna skulle ersättas med en ambulerande undervisning, genom missionärer o kateketer. L blev övertygad om att reformen var ett misstag. Också myndigheterna erkände detta o en omorganisation förbereddes. Man var emellertid i färd med att göra nya misstag genom att förhasta sig: Härnösands domkapitel hade försummat att höra de mest sakkunniga, bl a L o hans bror Lars Levi. L insände obedd ett betänkande i frågan till domkapitlet o till kanslistyrelsen. För en ny reform behövdes enligt honom grundligare förberedelser, o de lokala förhållandena borde undersökas genom en treårig generalvisitation i Lappmarken. Som den mest lämplige att förrätta denna föreslog L sig själv. Kanslistyrelsen, imponerad av L:s klara omdöme o insikter, förordade honom, o 32 kom förordnandet. Jämte visi-tationerna höll L nu årligen i Lycksele överläggningar med Lappmarkens prästerskap. Som resultat avlämnade han 35 ett systematiskt genomarbetat förslag till Reglemente för ecklesiastikverket i Lappmarken. Prästerna hade förmåtts att instämma så gott som enhälligt. Lappskolorna föreslogs reorganiserade; flera elever än tidigare borde mottagas, även icke samer, o dugliga o ambitiösa skolmästare skulle uppmuntras att förbereda lämpade elever för lärdomsskolorna. Reglementet innehöll detaljerade bestämmelser för hela den kyrkliga verksamheten. En ändring krävdes även av grunderna för prästerskapets befordran. De senaste årtiondenas tillbakagång i Lappmarkens andliga liv var enligt L väsentligen att tillskriva domkapitlets praxis att tillsätta kyrkoherdetjänsterna i Lappmarken enbart efter tjänsteår o att inte fordra pastoralexamen.

Reformförslaget mottogs med välvilja, men statssekreteraren August v Hartmansdorff sände ut det på upprepade remisser. L:s sista levnadsår fördystrades genom maktlös förbittring över myndigheternas oförmåga att "få något ur naglarna på sig". Han såg lappmarksreformen som sin egentliga livsuppgift, men anade att han inte skulle få vara med om förverkligandet. Först 46, fem år efter hans död, antogs hans reglemente med vissa modifikationer. Genomförandet blev som han befarat halvhjärtat. Brodern Lars Levi, som nu var visitator i Lappmarken, föredrog Sv missionssällskapets missionsskolor framför lappskolorna.

Som missionär hade L njutit av att under fjällfärderna få anstränga sin fysik till det yttersta. Också åren i Piteå blev krävande på grund av de långvariga o strapatsrika visitationsresorna. Avlöningen var helt otillräcklig för en växande familj, o bl a för att reparera sin ekonomi sökte L Vibyggerå pastorat. Där tillbragte han sina sista år 37—41. Dödsorsaken har förmodats vara lungtuberkulos.

Det är som författare L har vunnit varaktig berömmelse. Med sin Journal (31) blev han omedelbart ett litterärt löfte. Den blev väl mottagen o inbragte honom Lund-bladska priset från SA. En oväntad motgång både ekonomiskt o hos publiken drabbade honom 33 med Journalens Fortsättning, enligt hans självbiografi (i Biogr lex 8, s 380) den "hårdaste stöt som träffat mig". L tystnade o återkom först 39 som skribent. I det avsides Vibyggerå-livets avstängdhet skaffade han sig ett andningshål som publicist. Samtidigt arbetade han på en kommentar till Romarbrevet, avsedd att publiceras. Manuskriptet fick lämnas oavslutat, men arbetet synes ha fungerat som en vederkvickelse.

Beteckningen Journal upplyser högst ofullständigt om arten av L:s lappmarksrapportering. L har inte haft dagboksanteckningar till stöd i större utsträckning. Ändå präglas framställningen av stor minnesskärpa. I underbart åskådliga bilder ur samernas o nybyggarnas liv i vardag o fest fixeras detaljer som ingen förut har funnit värda att fästa på papperet. Utvikningar av beskrivande slag sväller emellertid gärna till omfattande exkurser, o i senare hälften av Fortsättningen har han övergått till en genomfört beskrivande o utredande framställning. Ett huvudsyfte för L är att upplysa allmänhet o myndigheter om Lappmarkens faktiska förhållanden. Genom publiciteten måste rättelse kunna vinnas för misstag o övergrepp mot både samer o nybyggare. Som talesman för samerna har dock L betytt mest genom att han som den förste bland lappmarksbeskrivarna har kunnat upplysa om denna folkgrupp med den inre samhörighetens insikt o värme o samtidigt med forskarens vetgirighet o distans. Bristen på ordning i Journalerna har irriterat enstaka forskare. Numera är deras höga värde för forskningen, främst inom bebyggelsehistoria o etnologi, allmänt erkänt. L:s impulsiva skrivsätt, som endast delvis var betingat av ofrivilligt påskyndad arbetstakt, o hans brist på självcensur har bidragit mycket till böckernas charm. Tack vare att han varken lät sig hämmas av comme il faut eller bekymrade sig om stilens "polure" har Journalerna blivit ett verk där författaren i ovanligt hög grad känns som närvarande o där L i huvudrollen som den entusiastiske lapp- missionären ger ett fascinerande porträtt av sig själv.

Tack vare Journalens popularitet var L länge hos allmänheten ett mera känt namn än brodern Lars Levi. Vid sekelskiftet var förhållandet omvänt, o Journalerna hade sina flesta läsare bland lapplandsspecialisterna. Förtjänsten av att L:s litterära betydelse blivit återupptäckt tillkommer Fredrik Böök som gav honom en hedersplats bland "realisterna" i sin bok Den romantiska tidsåldern (18).

I den anonymt utgivna 80-sidiga broschyren Tankar om fattigdomen och fattigvården i Sverige (40) gjorde L ett inlägg i den aktuella fattigvårdsfrågan varvid den hårt arbetande men utfattige o skattetyngde jordbrukarens sak ligger honom mest om hjärtat. Framställningen vidgas till en kritisk granskning av tillståndet i Sverige, där orsakerna till fattigdomen anges vara överbefolkning, "överbeskattning" o enskildas men särskilt statens slöseri, som möjliggöres genom överbeskattningen. Heliga alliansens reaktionära regemente torterar alltjämt folken i hela Europa, men furstarnas troner har börjat undergrävas, "regenterna känna det väl och bäva". I förbigående utdömer L statskyrkosystemet: religionen "faller i apati och vanmakt" under statens främmande herravälde. Broschyren fängslar genom sitt stillsamt upproriska patos men är inte något direkt inlägg i dagspolitiken på samma sätt som åtskilliga av L:s artiklar i Aftonbladet o i den radikala sundsvallstidningen Alfwar cch Skämt. Märkligast är här hans stora uppsats Betraktelse och omdömen över Sverige och Karl Johan (41) i den senare tidningen, delvis avtryckt i Aftonbladet. Som övertygad oppositionsman företar L en nedvärdering av Karl Johans historiska insats för Sverige, där förlusten av Finland väger särskilt tungt.

I sin Romarbrevs-kommentar finner L möjlighet att förfäkta det av Gud givna mänskliga förnuftets nyckelroll i den kristnes trosliv o de goda gärningarnas nödvändighet för saligheten, bådadera i polemik mot förkunnelse inom samtida nyläseri. Dessa teman är vanliga också i bevarade predikokoncept från Vibyggerå-tiden. L:s djupa beundran för Paulus har personlig accent: aposteln är en själsfrände o en oupp- nåelig förebild. Paulus hade, inskärper han, reformatorns djärva mod: kosta vad det ville, han skulle i grund förändra samtidens hela religiösa väsende. Också L hade satsat hårt i lydnad för kallelsen till Lappmarkens reformator. "Jag haver mer arbetat än de alle" — Paulus självberöm menar han tillkomma också honom själv. Som den store resenären har aposteln fått föra ett rörligt o omväxlande liv helt efter L:s sinne.

I brev kort före sin bortgång till den yngre vännen N J Sundelin anspelar L med gillande på Tegnérs visdomsord i Fritjofs saga om hur den övermodige unge måste "klämmas mellan sköldar, tills det vilda mod är tömt". Själv fick han grundligt pröva livets tuktan, ödets vidrigheter förmådde dock inte att bryta hans andliga vitalitet. Den hämtade styrka ur hans okuvliga förvissning om det egna värdet. I brev till Franzén talar han 40 om sig själv som "ynglingen — ty det är jag väl ännu invändigt åtminstone".

Författare

Arne Nordberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s ms Kommentar till Romarbrevet kap 1—8, predikokoncept m m i KB. Hans skrivelser Vördsam framställn rör undervisn :ver-ket i Lappmarken 21 okt 1831 o Ödmjukaste utlåtande om ecklesiastikverket i Lappmarken 1 okt 1835, båda i Härnösands domkap:s arkiv, HLA. Brev från L bl a till A v Hart-mansdorff (tr i Forum theologicum 1961) i RA, C A Hagberg i LUB, F M Franzén i SA, G Marklin o N J Sundelin (kop) i UUB, J G Liljegren (tr i Forum theologicum 1960) i VHAA:s arkiv. L:s hs o brev fullst förtecknade av A Nordberg 1974, där också ett flertal av L:s brev tryckts.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Tryckt och otryckt av Petrus Lsstadius (A Nordberg, Petrus Lsestadius, upplysare och upprorsman, Luleå 1974, s 471 f). — Facsimilutg av L:s Journal med kommentardel av A Nordberg under utg Umeå 1977 (Skytteanska samfundets handlingar, 15).

Källor och litteratur

Källor o litt: Hernösands konsistorii und skrivelser till K M:t 1836, RA.

P Boreman, P L. Lappmissionär, förf o reformator (Från bygd o vildmark 1941); J Bromé, Nasafjäll (1923); E Bylund, Koloniseringen av Pite lappmark tom år 1867 (1956); F Böök, P L (Den romantiska tidsåldern, 1918, omtr i Sv litteraturens hist, 2, 1923); A Campbell, Från vildmark till bygd (1948); Correspondenten maj o juli 1832 (rec av Journalen med genmäle av L); E Curtelius, Carl Eric L o hans broder Petrus (2 uppl, 1909); J A Englund, Skolminnen av 87-årig prästman (Från bygd o vildmark 1910); O Franzén, Naturalhistorikern Lars Levi L (Tornedalica 1973); M Gidlund o O Odenius, Brev från P L till Johan Gustaf Liljegren (Forum theologicum 1960); K Gustafsson, När P La^stadii minnesvård avtäcktes (Från ådalar o fjäll 1912); T Hagberg, Rasbo-herden o hans familj (1925); dens, Under flydda tider i en upländsk socken (tidn Upsala 1931—32); G Hasselberg, inledn till P L, Journal (1928); Handhar ang prest-mötet i Hernösand, år 1839 (1841); B Henningsson, Geijer som historiker (1961); D v Hogguér, Reise nach Lappland und dem nördlichen Schweden (Berlin 1841, övers av H Blomberg, 1928); A Krook, P L (Sv Familj-Journalen 1876, s 325—27); G H Mellin, P L (Sveriges store män . . . 1840—49); A Nordberg, P L, upplysare o upprorsman (1974) o där anf källor o litt; dens, P L om sin Journal (SLT 1971); dens, P L, citaternas älskare (ibid 1976); E Nordberg, Arjeplogs lappskola (ASU, vol 89/90, 1955); dens, P L som skolreformator (Forum theologicum 1956); dens, P L:s brev till Aug v Hartmansdorff (ibid 1961); H M:n-Palmgren, En hundraårig rec över P L:s Journal (Västerbotten 1931); J E Rydqvist, rec av Journalen (Heimdall 1832); A Sandewall, Separatismen i övre Norrland 1820—1855 (1952); dens, Lars Levi L o Sor-sele-läseriet (KÅ 1950); [J Staaf,] nekr över P L (Alfwar o Skämt 1841); H Tigerström, P L — kulturkämpe i Lappmarken (Norrbotten 1955); E Wallquist, "De kränka o de uslingar" (1968); B Widén, Kristendomsunder-visn o nomadliv (1964). — P Fjellström, P L o Geijer. En recensionsartikel (Lychnos 1975 —76, tr 1977); A Nordberg, Stenskrafvel o slottesmyror. Om bygdemål i P L:s Journaler (Univ of Umeå, Dep of General linguistics, Publ 14. 1977).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Petrus Læstadius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10825, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arne Nordberg), hämtad 2018-09-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10825
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Petrus Læstadius, urn:sbl:10825, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arne Nordberg), hämtad 2018-09-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se