Meriter

5 Lagerlöf, Nils Petrus, brorson till L 3, f 25 aug 1895 i Sunnemo, Värml, d 9 nov 1970 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: komministern Magnus L o Anna Maria Elisabeth Setterblad. Studentex i Karlstad 5 juni 15, inskr vid veterinärhögsk i Sthlm 25 aug 15, vet kand ex 14 juni 17, amanuens vid fysiokkemiska instit 17—19, veterinärex 13 juni 19, leg veterinär 27 dec 19, laborator vid veterinärhögsk:s ambulatoriska klinik 10 juni 24 (tf 1 april 22), bataljons veterinär vid fältveterinärkårens reserv 4 sept 26, disp vid Kl 8 maj 34, professor i obstetrik o bujatrik vid veterinärhögsk 7 dec 34 (tf 7 juli 33) —48, o i obstetrik o gynekologi 48—62, veterinärmed dr 29 maj 36, led av med: styr:s vetensk råd 36 o av veterinärstyrs vetensk råd 47—64, speciallär i husdjurens hälso- o sjukvårdslära vid lantbruks-högsk i Uppsala 38—57, led av styr för Sv veterinärläkarefören 42, av jordbrukets forskn:råd 45—57, ordf i Internat standing committee on animal reproduction 48—61, ordf i Nord veterinärfören för reproduktionsfysiologi och reproduktionspatologi från 51, medl av FAO:s expertgrupp för husdjurssterilitet 54—62, visiting prof i Kairo 55, ordf i Marbackastiftelsen från 55, v ordf i Selma Lagerlöf-sällsk från 57, rektor vid veterinärhögsk i Sthlm 57—62. — LLA 46, med hedersdr vid Kl 29 maj 62.

G 16 sept 23 i Norrbärke, Kopp, m skolkökslär Margit Hildur Charlotta Kellgren, f 25 aug 98 i Folkärna, Kopp, dtr till distriktsveterinären Gustaf Helmer K o Anna Hildur Cederström.

Biografi

Nils L ägnade under hela sitt liv, med undantag för de närmaste åren efter avlagd examen, sina krafter åt veterinärhögskolan, o han kom att göra framstående insatser som forskare, lärare och organisatör. Sedan han blivit laborator 1922, igångsatte han under primitiva arbetsförhållanden o med blygsamma tekniska resurser undersökningar över olika former av ofruktsamhet hos husdjur. Från slutet av 20-talet inriktades dessa främst mot orsakerna till o metoder för påvisande av sterilitet hos handjur. L visade genom systematiska mikroskopiska studier av spermiernas utseende, att det var möjligt att genom spermaundersökning bedöma förekomsten av sådana sjukliga förändringar i testiklarna som kan nedsätta handjurets fruktsamhet. Han grundade vid veterinärhögskolan ett av de första spermalaboratorierna i världen, vilket tjänat som förebild för liknande inom både veterinär- o humanmedicinen. L:s undersökningar var banbrytande, o hans doktorsavhandling 34 över sambandet mellan spermabild och testikelförändringar blev ett internationellt standardverk under många decennier.

L övertog efter utnämningen till prof 34 ledningen av en institution som för sin verksamhet disponerade över endast några få rum o hade synnerligen blygsamma materiella resurser för vetenskaplig forskning. Tack vare hans kraftfulla insats kunde 45 en nybyggd institution tas i bruk, som blev förebildlig o till vilken L lyckades locka forskare o studerande från många länder.

För L var steget mellan vetenskapligt forskningsresultat o praktiskt handlande kort. En sedan mitten av 1800-talet känd underutveckling av könsorganen hos den sv fjällboskapen hade vid 30-talets mitt nått en utbredning som hotade rasens fortbestånd. Efter ingående studier av defektens olika yttringar drog L upp riktlinjer för ett praktiskt bekämpande, som blev mycket framgångsrikt. Han utarbetade också på grundval av sina egna undersökningar en metod för kontroll av könsfunktionerna hos avelstjurar. Metodens systematiska tillämpning i sv nötkreatursavel från slutet av 40-talet ledde till att besvärande tjursterilitets-problem i stort sett kunde bemästras. L:s kanske största egenskap som vetenskapsman var hans förmåga till överblick över biologiska sammanhang förenad med intuition o stark målmedvetenhet. Han hävdade således länge som en av de få i den internationella litteraturen, att ärftliga orsaker hade en stor betydelse för uppkomsten av funktionella sterilitetsformer hos husdjur, o han varnade ihärdigt för riskerna med rutinmässig behandling av husdjurssterilitet med hormonpreparat. Hans argument mötte till en början hårt motstånd bl a från husdjurs-genetiskt håll. L:s tankegångar har emellertid bestyrkts genom senare undersökningar o vunnit slutligt erkännande. Oräddhet att trots stark kritik hävda en övertygelse var ett karaktäristiskt drag i L:s personlighet.

På uppdrag av FN:s jordbruksorganisation (FAO) tjänstgjorde L 53 o 54 o på 60-talet som rådgivare åt Indiens centralregering, o han anlitades senare för många liknande expertuppdrag bl a i Egypten, Thailand o Turkiet. Han blev snabbt övertygad om behovet av effektivisering av veterinärutbildningen som ett led i en förbättring av u-ländernas livsmedelsförsörjning. Läsåret 54—55 organiserade L vid veterinärhögskolan i Sthlm med stöd av FAO o SIDA en 9 månaders internationell fortbildningskurs i husdjursreproduktion o artificiell insemination för veterinärer från u-länderna. Han ledde sedan ytterligare sju sådana kurser o var vid sin bortgång 70 verksam med förberedelserna för den 9:e. Till sina många internationella elever skapade han ett unikt förhållande. De omfattade honom med nära nog patriarkalisk vördnad, samtidigt som han blev deras personlige vän och rådgivare. L:s metod att lära sina elever konsten att lära andra visade sig vara en synnerligen effektiv väg att höja kunskapsnivån hos stora grupper av u-ländernas veterinärer. Över hundratalet lärare från u-ländernas veterinärhögskolor deltog i L:s kurser, o många av dem blev efter hemkomsten ledare för institutioner inom ämnesområdet. På grund av sina djupa kunskaper om u-ländemas problem utnyttjades L vid upprepade tillfällen som expert o rådgivare av internationella biståndsorganisationer o regeringar i u-länderna.

Genom sina internationella kontakter utövade L ett stimulerande inflytande på veterinärutbildning o veterinärmedicinsk forskning o främjade kontakten mellan veterinärerna i Norden o övriga världen. Han var i många år president i den permanenta internationella kommitté som ansvarar för anordnandet av internationella kongresser i husdjursreproduktion, o han grundade 51 Nordisk veterinärförening för reproduktionsfysiologi o reproduktionspatologi o var dess president intill sin bortgång.

Ett av L:s stora intressen under hans senare levnadsår var veterinärhistorisk o biografisk forskning. Det var hans förhoppning att en dag få ett veterinärhistoriskt museum öppnat i Skara, o han nådde nästan sitt mål. Han var under många år ordf i Rådet för veterinärhistorisk o biografisk forskning inom Sveriges veterinärförbund. Han hade också en stark känsla för sin värmländska hembygd o utgav en bok om Sunnemo sockens historia. Han var initiativtagare till bildandet av L:ska släktföreningen o verkade som ordf o vice ordf i Mårbackastiftelsen, Selma Lagerlöf-sällskapet o Värmländska sällskapet i Sthlm.

L var en dynamisk o livsbejakande personlighet som vänligt o uppmuntrande alltid var beredd att lyssna, ge råd o hjälp. Han nådde tidigt en internationell rangplats som nydanare inom veterinärmedicinsk obstetrik o gynekologi, o hans engagemang i u-landsarbetet ledde till en ny framgångsrik karriär. Det är anmärkningsvärt, att hans kraftfulla internationella insatser gjordes vid en relativt hög ålder. Hans första FAO-uppdrag i Indien, då han var 57 år, inledde ett livsverk som aldrig mattades fram till dess att det brådstörtat avbröts genom hans hastiga bortgång. — L:s stora insatser uppmärksammades också genom utländska hedersdoktorat från veterinärhögskolorna i Hannover, Hfors, Gent, Bangkok, Pennsylvania o Oslo.

Författare

Allan Bane

Arkivuppgifter

L:s vetenskapl handhar o korresp i instit för obstetrik o gynekologi, Veterinärhögsk, Uppsala. Hans privata arkiv hos familjen.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se A Bane, Publicätions of Nils Lagerlöf. A bibliography (Festschrift to professor Nils Lagerlöf . . . 25th august 1965, Copenhagen 1965, s 11—21). Dessutom: Untersuchung iiber die Topographie der Bauchorgane beim Rinde und einige kli-nische Beobachtungen und Bemerkungen im Zusammenhang damit. Jena 1930. 96 s, 40 pl-bl. [Övers av art på eng i Skandinavisk veterinärtidskrift, årg 19, 1929, Upps . . .] — Tidens krav på ladugårdens hygien (Handlingar till lantbruksveckan år 1935, Sthlm

1935, s 56—61). — Aktuella veterinärmedicinska spörsmål. Inledningsanföranden. Sthlm

1936. 25 s. (Tills med H Hedström.) — Några synpunkter på tjurens vård. Sthlm 1937. 8 s. (Skandinaviska kreaturförsäkringsbolagets råd och anvisningar till försäkringstagarna, n:o 6.) —¦ Harry Stålfors f (Svensk veterinär- tidskrift, årg 43, 1938, Sthlm, s 253—255). -— Några synpunkter på sterilitetsproblemet inom nötboskapsaveln (Tidskrift för Hushållningssällskapet och Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län, årg 18, 1942, Gefle, s 407—410). — Missväxt och hungersnöd i forna tiders Värmland (Karlstads stifts julbok, årg 35, 1946, Karlstad, s 57—75). — Kompendium i bujatrisk klinisk Diagnostik og obstetrisk-gynaekologisk klinisk Diagnostik. Khvn 1948. 200 s, (9) pl-bl. (Tills med S Hoflund.) — Symtom på de vanligaste sjukdomarna hos nötkreatur (Lantbrukstekniska, kalendern, årg 11, 1953, Sthlm (tr Lund) 1952, s 309—314). — Indiens heliga kor [radiointervju av N Linn-man 19.1.1955] (Hörde ni, årg 8, 1955, Sthlm, s 222—228). — Vår hembygd (Värmland vår hembygd, årg 4, 1960, Karlstad, s 17—26).

Källor och litteratur

Källor o litt: A Bane, N L 70 år (Sv veteri-närtidn 1965, s 456 f); dens, N L in memo-riam (ibid 1970, s 818—820); dens, N L o hans insatser i internationellt biståndsarbete (Bot för boskaps sot. Sv veterinärmedicin 200 år, 1975, s 272—284); W Ross Cockrill, An animal breeding consultant (The Times 21 nov 1970); dens, Prof N L (The Veterinary record, 1970, s 755 f); Festschrift to prof N L on the occasion of his seventieth birthday , . . (Khvn 1965); N T Frykholm, Sv biogr vete-rinärmatr ... (1927), s 207 f; E Pålsson, Med N L i Indien (Bot för boskaps sot, 1975, s 261—271); Sthlms univ:s o högskolors minnes- o installationshögtidlighet ... 19 okt 1962 (1962), s 28—30.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils P Lagerlöf, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10920, Svenskt biografiskt lexikon (art av Allan Bane), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10920
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils P Lagerlöf, urn:sbl:10920, Svenskt biografiskt lexikon (art av Allan Bane), hämtad 2024-04-20.