Meriter

Landberg, Carl (Carlo), f 24 mars 1848 i Gbg, Kristine, d 20 juli 1924 i Bern. Föräldrar: grosshandl Carl Theodor L o Catarina Laurentia (Laura) Medin. Mogenhetsex vid Sthlms gymn 14 maj 69, inskr vid UU 28 sept 70, studier vid univ i Paris 71—72, studier o forskningar i Orienten o Europa från 72, bitr sekr vid arkeologkongressen i Sthlm 74, ciceron i Orienten åt V v Heiden-stam 77—78, åt prinsarna Carl o Eugen 84— 85, studier vid univ i Leipzig 82—83 o Dr phil 30 jan 83, italiensk greve 24 aug 84, Sveriges o Norges delegat vid orientalistkongressen i Wien 86, sv-norsk generalkonsul o diplomatisk agent i Alexandria 14 dec 88—93, generalsekr vid orientalistkongressen i Sthlm o Kristiania 89, kammarherres titel 93.

G 5 nov 84 (—14 dec 99) i Tutzing, Bayern, m Henriette Gabrielle Friedrike v Hallberger, f maj 50 i Stuttgart, d 18 juli 15 i Tutzing o tidigare skild från en bankir Eichhorn, dtr till geheimer Kommerzienrat Georg Eduard v H o Friedrike Henriette Bauzenberger.

Biografi

Efter en termins vistelse vid UU reste L till Paris. Läsåret 1871—72 åhörde han där Ernest Renans o Julius Opperts föreläsningar vid College de France o deltog i elementära kurser i nyeuropeisk lingvistik, sanskrit, turkiska, hebreiska o arkeologi. Hösten 72 reste han till Beirut, där han genom studier för infödda lärde o umgänge med araber från olika samhällsgrupper vann mycket stor förtrogenhet med både klassisk o modern arabiska. Samtidigt utförde han ett omfattande fältarbete för sitt första större vetenskapliga verk Proverbes et dictons du peuple arabe, i vilket han publicerade sina uppteckningar av 200 vulgär-arabiska ordspråk från Saida (antikens Sidon) med översättning, utförlig kommentar o ordförklaring. En planerad fortsättning, som skulle ha omfattat hela det syriska språkområdet, blev aldrig fullbordad. Boken berömdes av kritiken, o som belöning för dessa syriska forskningar promoverades L till dr vid univ i Leipzig, där han en tid studerat arabiska för H L Fleischer.

Under sina uppehåll i Orienten på 70-talet tjänstgjorde L ofta som tolk o anordnare av resor för turister. 77—78 var han den unge Verner v Heidenstams ciceron i Syrien, Palestina o Egypten. L skrev under deras vistelse i Thebe i Egypten poemet Hos Ökensonen (tr i Norrköpingsposten), som några år senare blev inledningsdikt till reseskildringen I öknar och palmlunder. Enligt egen uppgift skulle han ursprungligen ha avfattat sin bok på italienska, o han anger ämnet vara "Österlandets folk, dess sagor, seder och tänkesätt". Med sina ansenliga kunskaper o mångsidiga intressen förenade han dock inte någon självständig litterär begåvning, o han har karakteriserats som "halvt äventyrare och halvt lärd och en liten smula poet" (Böök, s 35). Bekantskapen med L o hans bild av Orienten skulle senare bli betydelsefull för Heidenstam, men våren 78 skildes de i Kairo som ovänner. L sände en pepprad räkning till Heidenstams far för merkostnader samtidigt med en vädjan till honom att låta sonen få fritt utbilda sig: "då blir han något stort". Verner v Heidenstam hyste dock fortsatt bitterhet mot L, skildrade honom karikerat som "doktor Kristen" i dikten Damaskus o som dr Blumenbach i Endymion o skrev några kritiska artiklar i DN i samband med orientalistkongressen 89.

Sedan L blivit italiensk greve o tack vare ett rikt gifte fått ekonomiska möjligheter att helt ägna sig åt vetenskapligt arbete, fortsatte o utvidgade han sina dialektstudier. De kom nu att gälla även egyptiskt o sydarabiskt språk. Sina resultat publicerade han i en rad väsentliga verk, grundade på tre decenniers forskning i den arabisktalande Orienten. Sin mest betydande insats gjorde han på det vetenskapligt viktiga men föga uppmärksammade sydarabiska språkområdet. Dessa dialekter hade han lärt känna först under ett besök i Aden våren 95. De väckte hans intresse o kom att dominera hans senare forskning. Hans huvudarbete på detta område, det omfångsrika Études sur les dialectes de 1'Arabie méridionale, innehåller texter — prosa o poesi — från Hadramaut o Datina med översättning o vidlyftig kommentar, som behandlar både språkliga problem o realia. Då L använde förstklassiga sagesman o hade mycket fint öra för de arabiska ljuden, blev hans uppteckningar av god kvalitet o vann erkännande för stor exakthet. Till texterna från Datina utarbetade L, som var lidelsefullt intresserad för arabisk lexikografi, en separat ordbok, Glossaire datinois. Det är ett jättearbete, präglat av förf:s mycket stora beläsenhet i arabisk litteratur o hans inträngande kunskap om Sydarabien. Verkets materialsamling mottogs med uppskattning. En del av L:s etymologier utsattes däremot för berättigad kritik. Av det alltför brett anlagda arbetet orkade L själv publicera endast en tredjedel. Resten av det oformliga manuskriptet utgavs efter förf:s död av K V Zetterstéen i starkt avkortad form.

Även på den klassiska arabiskans område gjorde L värdefulla insatser, främst som textutgivare o kritisk granskare. Bland texterna är huvudarbetet den betydande utgåvan av Imdâ Eddîns på rimprosa avfattade krönika, som skildrar sultan Saladins erövring av Syrien o Palestina o har betydelse för korstågens historia. De många problem som hänger samman med den arabiska konstprosans otaliga subtiliteter löste L på ett föredömligt sätt. På grund av textens betydande lexikaliska svårigheter måste man dock beklaga att ett utlovat supplement med bl a glossar aldrig utkom. — I Critica Arabica granskade L arbeten i arabisk filologi. Tack vare sin ingående kännedom om arabernas språk, litteratur, seder o bruk kunde han självfallet föreslå många värdefulla textändringar. Inte så sällan ledde dock hans benägenhet för överdrifter o generaliseringar till diskutabla eller helt ohållbara påståenden. — Ett för arabistiken gagneligt arbete utförde han också genom att under sina resor spåra upp o förvärva inemot två tusen värdefulla arabiska ms som senare köptes av västerländska bibliotek.

Vid sidan av sitt krävande forskningsarbete fann L tid även för flera allmänna uppdrag, bl a som generalkonsul i Alexandria, men det mest uppmärksammade torde vara posten som generalsekreterare vid orientalistkongressen i Sthlm o Kristiania 89. L var en av dess huvudfigurer o främjade den effektivt inte bara med stor arbetsinsats utan även med betydande ekonomiskt understöd.

L var en särpräglad personlighet, väl medveten om sina förtjänster. Hans skrivsätt var stundom mycket temperamentsfullt, o han kunde med tvärsäkerhet försvara även mindre välgrundade teser. För begränsningens betydelse hade han ringa förståelse o planlade eller påbörjade många arbeten, som han — trots ytterligt stor arbetsförmåga — inte orkade fullfölja. L vistades ofta på resande fot, besökte flera gånger på nytt Orienten o bodde tidvis i Bayern o Nizza.

Författare

Sven Dedering

Arkivuppgifter

Sami av L:s efterlämnade ms i UUB, där också brev från in- o utländska personer ingår (bl a från KV Zetterstéen). Brev från L i KB (till bl a SA Hedin, M Lagerberg o F Läffler), LUB (till bl a A Moberg, S Nilsson, E Tegnér o C J Tornberg), RA (till bl a A Lagerheim) o BFA (c:a 80 till Oscar II). — En mängd brev till L från Oscar II m fl hos hans brorsons änka fru Elsa L, Sthlm (film, RA).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om vigten af ett museum för österländska fornsaker i Stockholm. Betraktad ur nationellt vetenskaplig synpunkt. Sthlm 1876. 12 s. — I öknar och palmlunder. Skildringar från Österlandet. Sthlm 1881—¦ 82. VIII, 577 s. — Glossaire (Contes arabes mödernes recueillis et trad par G Spitta-Bey, Leide & Paris (tr Leide) 1883, s 163—224). — Catalogue des manuscrits arabes provenant d'une bibliothéque privée å El-Medina et apartenant å la maison E. J. Brill. Leide 1883. VIII, 183 s, 1 pl-bl. — Discours d'ou- verture å 1'occasion du huitiéme congrés inter-national des orientalistes å Stockholm le 2 sept. 1889. Sthlm 1889. 19 s. Variantuppl så.

— Dr. K. U. Nylander's Specimenschrift Dalåil el-Nubuwwa kritisch beleuchtet. Leiden 1892. 49 s. — Till hans excellens herr ministern för utrikes ärenden grefve C. Lewenhaupt. Stuttgart [1892]. 31 s. — Die Sudara-bische Expedition . . . und das Vorgehen des Prof. Dr. H. Muller actenmässig dargestellt. H 1/2. Mimenen [1899]. 185 s. H 2 [s 93— 185] omtr Munchen så. — Till ljuset. [Dikter.] Sthlm 1900. 87 s. 2. uppl så. — Études sur les dialectes de 1'Arabie méridionale. 1—¦ 2. Leide 1901—13. 1. 1901. Hadramoöt. XVII, 774 s. 2:1/3. 19[05—] 13. Datinah. IV, XI, XV, 1892 s. — Die Mehri-Sprache in Sudarabien von Dr Alfred Jahn und die Mehri- und Soqotri-Sprache von Dr H Muller kritisch beleuchtet ... H 1*. Die ara-bischen Texte. Leipzig 1902. 59 s. — Die Hunde von Azzån und ihre Bestrafung durch die Engländer. Eine Erinnerung an die siid-arabische Expedition. Munchen 1903. 15 s. — La langue arabe et ses dialectes. Communica-tion faite au XlVe congrés international des orientalistes å Alger. Leide 1905. 83 s. — Je-der tut was ihm passt, denn reden werden die Leute immer. Arabisches Sprichwort im Dialekt von Haurån und Datinah . . . Leiden 1909. 98 s, 1 portr. — Världens bröllopsfest. Historiskt skådespel i fem akter. Sthlm 1910. 4:o. 215 s. — Langue des bédouins 'Anazeh. Texte arabe avec traduetion, commentaire et glos-saire. P 1[:1—2], [3]. Leide 1919--10. 1. Texte et traduetion. 1—2. 1919. 1. Préface. Tirage å part. 33 s. 2. III, 94 s. [2. Commentaire ej utg.] 3. Glossaire de la langue des jAnazeh. Publ par K V Zetterstéen. 1940. V. 105 s. (UUÅ 1940:2.) — Glossaire datmois. Vol 1/3. Leide 1920—44. 2976, XI, VII s, 1 portr. [D 3 (s 1815—2976) utg av K V Zetterstéen.] — Études sur les verbes filil. Publ . . . par K V Zetterstéen. Upps . . . 1939. 31 s. (UUA 1939:6.)

Utgivit: Proverbes et dictons du peuple arabe ... 1* . . . province de Syrie, section de Saydå. Leide & Paris (tr Leide) 1883. 458 s.

— Primeurs arabes. Fasc 1—2. Leide 1886—89. 1. 1886. 75 s. 2. 1889. 36, 191 s. — Mu-hammad Ibn Muhammad Ibn-Hämid,
Redigerat: Critica Arabica, vol 1—5, Leide 1886—98 [3—5 under namnet Arabica; bidrag i dessa av L]. översatt: H C Andersen, Contes . . . Fasc 1*, Beirout 1877, 47 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: V Almquist, Han som våren tog (Mårbacka o Övralid, 1, 1940); F Böök, Verner von Heidenstam, 1—2 (1945—46); V v Heidenstam, Brev, ed K Bang o F Böök (1949); Hotellguiden som fick en grevetitel (klipp dat 2 aug 1924, O R Landelius utlandssv saml: Italien, SBL:s dep i RA); CH Tersmeden, Kalender öfver . . . ointrod adel (2 årg, 1899); Väd 1920; KV Zetterstéen, Semitiska studier i Sverige under de sista femtio åren (Sv orientsällsk:s årsb 1924, s 42—46); dens, C L som orientalist (1942; 2 uppl 1945). — Ant:ar o kopior ur tryck om L:s hustru hos fru Elsa L, Sthlm; Ejnar L, Landberg igen (SvD 26 febr 1969).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl (Carlo) Landberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10980, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Dedering), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10980
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl (Carlo) Landberg, urn:sbl:10980, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Dedering), hämtad 2024-04-19.