S Marcus Larson

Född:1825-01-05 – Åtvids församling, Östergötlands län
Död:1864-01-26 – Storbritannien och Nordirland (Karlstorps församling, Jönköpings län)

Landskapsmålare


Band 22 (1977-1979), sida 278.

Meriter

Larson, Simon Marcus, f 5 jan 1825 på Lilla Örsätter, Åtvid, Ög, d 26 jan 1864 i London (enl db för Karlstorp, Jönk). Föräldrar: rusthållaren Arvid L o Eva Sophia Fridman. Elev vid katedralskolan i Linköping vt 35—vt 39, sadelmakarlärling i Sthlm 42, gesäll 46, elev vid FrKAis antikskola 46, modellskola okt 48—49, vik teckndärare i Helsingborg 49, studerade i Düsseldorf 52—55 o 56—57, i Paris 55 o 57, drev målarskola i Flenshult, Karlstorp, Jönk, 58—59, vistades i Finland 60—61, S:t Petersburg 61, London från 62. — Agré vid FrKA 52, LFrKA 57.

G 15 jan 52 på Kammarbo, Åtvid, m Adéle Amalia Johanna Roos, f 27 juli 27 i Vadstena, f 17 juni 04 i Valdemarsvik, Ringarum, Ög, dtr till handl o rådmannen Erik R o Gustafva Agrell.

Biografi

Under skoltiden i Linköping uppmärksammades Marcus L:s konstnärliga anlag av teckningsläraren V Blom, o han erhöll 1837 premium i teckning. När fadern 41 avled, måste hemmet upplösas o L försörja sig själv. Han fick 42 arbete hos sadelmakaränkan Lovisa Löfgren i Sthlm o antogs juli 43 på fyra år som lärling hos sadelmakaråldermannen N P Hultgren. Denne intresserade sig för L:s konstnärliga utbildning o lät honom ett par kvällar i veckan besöka FrKA:s principskola, där han mars 46 belönades med akademins jetong. Sitt arbete hos Hultgren skötte han så väl att denne redan juli 46 anmälde honom till erhållande av gesällbrev.

Med ekonomiskt stöd av några konstvänner kunde L fortsätta sin konstnärsutbildning o flyttades 1 okt 46 till FrKA:s antikskola. Han kunde kort därefter lämna sa-delmakarverkstaden o skaffade sig viss extrainkomst som ganska naiv porträttmålare; 15 rdr fick han för ett porträtt o 25 för en gruppbild. I sitt landskapsmåleri kom han att stå i starkt beroende av C J Fahlcrantz konst, o han kopierade bl a 48 dennes insjölandskap med bro. Betydelsefull för L:s fortsatta utveckling blev en tävling med 5 dukater som pris om återgivande efter naturen av en ek, som han vann mars 48, samtidigt som han belönades med den Ribbingska medaljen. L kom härigenom att intressera sig för ett direkt naturstudium o utförde under sommaren en rad landskapsstudier i Småland. Till FrKA:s modellskola flyttades han okt 48.

Troligen i början av 49 tillträdde L ett vikariat som ritlärare i Helsingborg. Här målade han landskap o hamnbilder, bl a Kronborgs slott i månsken (enskild ägo), där inflytandet från Fahlcrantz ännu är märkbart. Återkommen till Sthlm senhösten s å inriktade han sig på att bli marinmålare, sedan han tidigare under hösten vid ett besök i Khvn av den danske marinmålaren Vilhelm Melbye lärt sig måla vågor i en stil, som snart kom att bli personlig för L. Men då hans kunskap om fartyg var otillräcklig, anställde han i största hemlighet kvartermästaren vid flottan P W Cedergren som medhjälpare o teknisk expert. Redan 28 nov kunde han utställa sex större o mindre sjöstycken i Konstföreningens lokaler o erhöll lovord av Aftonbladets konstanmälare. S å målade han ett porträtt av en av sina mecenater, grosshandlaren C E Ekström (Norrköpings mus), som visade att han kunnat bli en betydande porträttmålare. L utökade 50 sin medarbetarstab med Kilian Zoll, som målade figurer på L:s målningar, vilka de ibland bägge signerade. Rent tillfälligt blev samarbetet med Bengt Nordenberg, med vilken han 50 signerade målningen Listerboar (enskild ägo). Medarbetarna fick del i vinsterna o underhölls av L med mat o dryck.

L fick sitt genombrott vid FrKA:s utställning våren 50, där han framstod som en konstnär med egen profil o belönades med andra klassens medalj. Denna utställning hade ett starkt nordiskt inslag, o de norska düsseldorfmålarnas arbeten väckte stor uppmärksamhet, inte minst hos L, som sommaren s å reste i Gudbrandsdalen o återvände med en rad skisser i olja o sepia. Resan blev betydelsefull, då den vidgade L:s motivkrets till att även omfatta dramatiska, vildmarksromantiska motiv, i synnerhet vattenfall o forsar. För sina landskapsmålningar fick L hösten 51 en medhjälpare i norrmannen Morten Müller, specialist på stenar o träd.

FrKA hade 19 mars 51 tilldelat L den k medaljen för hans marin- o landskapsmålningar. Efter detta officiella erkännande fick han tillstånd att under sommaren på egen bekostnad medfölja korvetten Lagerbjelke från Karlskrona på kryssning i Östersjön samt i danska o norska farvatten. Från denna resa finns en rad teckningar o akvareller bevarade (Norrköpings mus), vilka visar hur noga L studerat örlogsfartygen, deras manövrer o livet ombord. Befälhavare på korvetten var prins Oscar, genom vilken L fick beställningar av kungahuset, bl a målningen Fregatten Josephine o korvetten Lagerbjelke vid Dusevik i Norge 52 (Sthlms slott).

L kände sig nu fullärd som marinmålare men ej som landskapsmålare, varför han för fortsatta studier hösten 52 tillsammans med sin hustru reste till Düsseldorf. Där lärde han sig främst av landskapsmålaren A Achenbach en omsorgsfull komposition o betydelsen av ett ingående detaljstudium, i vilket han ytterligare förkovrade sig under sommarmånadernas studier i Småland o på västkusten, samtidigt som han i största hemlighet använde sig av fotografier tagna av hans vän G Carleman som underlag för ett fritt omformande. L samarbetade fortfarande med Kilian Zoll. Den 53 gemensamt signerade målningen Skeppsbrott vid svenska kusten blev en stor framgång o inköptes av ett engelskt konsortium (nu i sv privat ägo). L hade överhuvud taget lätt att sälja sina verk o utställde dessa på olika håll i Europa o i New York. Förmodligen medarbetade Zoll även 54 med Ljustring vid månsken (enskild ägo) o tillsammans signerade de 55 Färden till julottan (enskild ägo).

För en tid av tre år tilldelades L 22 sept 54 FrKA:s resestipendium med föreskrift att under ett år studera i Paris o återstående tid i Italien. I juli 55 reste L från Düsseldorf till Paris, där han deltog i världs- utställningen s å. Han hoppades på medalj o blev ytterst besviken då han, jämte 117 andra, endast belönades med mention honorable. Som stipendiat var L skyldig att för FrKA kopiera någon äldre mästares verk o valde 56 i Louvren Jacob van Ruisdaels Storm vid holländska kusten (58 lämnad till FrKA som receptionsstycke).

När L kom till Paris, hade han tagit påtagliga intryck av främst Achenbachs konst o närmat sig dennes mörkare färgskala. Någon riktig Düsseldorfmålare blev han dock aldrig. I Paris överraskades han av att fransmännen hade något, som ingen annan ägde, nämligen förmåga "att kunna måla genom dess färg — dess breda frappanta uppfattning — detta ger lyster åt det hela konstverket —" (L till A Nyström 17 nov 55). Studierna i Paris kom också främst i koloristiskt hänseende att fördelaktigt påverka hans konst. I sin hyrda ateljé vid Rue Godot de Mauroi 22 arbetade han intensivt o kunde glädja sig åt goda recensioner i parispressen. Gazette de France avslutade t ex en uppskattande artikel med orden: "Herr L är i besittning av en av de skönaste talanger i vårt tidevarv, o säkerligen är han en landskapsmålare över vilken framtiden skall känna sig stolt." Bland hans i Paris målade tavlor kan nämnas Fjällandskap med vattenfall i Norge (NM, förvärvad 56 vid det första statsinköpet av anslaget till inlösen av sv konstnärers arbeten) o Vattenfall (Gbgs konstmus) samt Vattenfall i Småland, av L beskrivet som "ett svenskt landskap med vattenfall, uppgående storm med regn ..." (skänkt till NM 10). Målningen har betecknats som "en nyromantiskt skräckfull skönhet" med undergångsstämning (Cornell). Den kallades sedan av L "statstavlan", då greve B v Platen föreslagit den till statsinköp för 15 000 rdr.

L:s intensiva verksamhet i Paris med målning, studier o ett hektiskt nöjesliv tärde på hans krafter, varför han hos FrKA anhöll att få sköta sin hälsa med bad vid Rhen. Men när han i okt 56 lämnade Frankrike, återvände han helt överraskande över Düsseldorf o Berlin till Sthlm på ett två veckor långt besök. Detta var emot stipendiets statuter o oroade FrKA. Med sig hade han sin senaste produktion som han, till förmån för Artisternas o litteratörernas pensionskassa, under sex dagar utställde i Konstföreningens lokaler. Utställningen blev en succé, o själv hyllades han som hedersgäst vid en rad festligheter.

L återvände nov 56 till Düsseldorf o beslöt sig här för att skapa ett monumentalverk, 18 fot långt o 10 fot högt, återgivande ett skeppsbrott i bohuslänska skärgården, som han med hjälp av unga medarbetare o under offentlig kontroll färdigställde på 10 dagar. Målningen utställdes i därvarande konstakademis stora sal o fick först lysande recensioner, som dock följdes av en pressfejd mellan beundrare o belackare. Sedan den med framgång visats i Berlin, sändes den tillsammans med bl a "statstavlan" till Paris. Den erhöll en hedersplats på Salongen o belönades med Prix Constantin. Framgången ledde till nya beställningar o nya fester. Jättetavlan följde sedan L till hans död o försvann i London.

Det var med stor berömmelse men med bruten hälsa som L efter ett uppehåll i Düsseldorf okt 57 kom till Sthlm. Där ordnade han en utställning i FrKA:s lokaler samt kallades 28 nov till ledamot av akademin. L stod då på höjdpunkten av sin popularitet. Ett hårt slag drabbade honom när ständerna 12 jan 58 avslog inköpet av "statstavlan". Beslutet upprörde konstvännerna i staden, vilka samma kväll ordnade en fest på Hotell Phoenix, där L hyllades som aldrig förr. Kritiska röster började dock snart göra sig hörda. L lämnade huvudstaden i juni 58 o öppnade en skola för landskapsmålare i Flenshult i Småland. Där uppförde han även en märklig ateljébyggnad, men med konstskolan blev det inte mycket av. I trakten blev han genom sina vilda åkturer snart känd som "den galne hovmålaren".

I febr 59 besökte L Lund med en utställning o lovade, som tack för det mottagande han fått, att skänka studentkåren en stor tavla, som han skulle måla på 10 timmar. Inför en stor publik, under kvartettsång o intagande av Rüdesheimervin utförde han 9 o 10 febr under fem timmar vardera dagen målningen Hav i månsken med brinnande ångbåt (händelsen närmare skildrad av O Swahn). Motivet med brinnande ångbåt hade han första gången utfört 57.

L drabbades av en svår olycka 2 maj 59, då hans oförsäkrade ateljé brann ned till grunden. Han började omedelbart att återuppföra den, men arbetet blev aldrig slutfört av ekonomiska skäl. En annan händelse, som tog honom hårt, var separationen från hustrun våren s å. Men måla kunde han alltjämt, o 16 nov öppnade han en utställning i Sthlm. Han målade också dekorationerna till Mindre teaterns festföreställning Maj-kungen, uppförd 3 maj 60 i anledning av Karl XV :s kröning. Fonddekorationen visar ett sv fantasilandskap (tillhör Dramatiska teatern). Efter ett besök i Västervik, där han förberedde utställningar i Finland o Ryssland o där hans mor bodde, reste han i sept 60 till Finland.

I Hfors öppnade L sin utställning i en av univ:s lokaler i sept o stannade i staden till dec, då han flyttade till J L Runeberg i Borgå. Där levde han under fem månader ett stilla o lyckligt liv. Från Borgå avsåg han att fortsätta till S:t Petersburg, men stannade i Lovisa, där budet nådde honom att hans mor avlidit 5 maj. Han tog det hårt o uppgav själv, att han sedan inte kunnat måla på sex veckor. Han kände också banden med hemlandet brutna o återkom aldrig mer dit. Hans konstnärliga produktion under finlandstiden var betydande o utmärktes ofta genom en större enkelhet, som Sognefjord i månsken (NM), ett motiv som han tidigare målat 56. Alltjämt lockade det honom att utföra målningar på rekordtid; så tillkom i Borgå efter ett vad målningen Solnedgång på havet (Runebergsgården), utförd under den tid det tog för ett par musiker att spela Kreutzersonaten.

I slutet av sept 61 reste L till S:t Petersburg o deltog med framgång i den ryska konstakad:s exposition med målningar, huvudsakligen utförda i Finland, o kallades 28 sept till hedersledamot av den ryska akademin. L trivdes utmärkt i S:t Petersburg, njöt av det rika musiklivet där, målade o festade. Hans ryska produktion är mycket litet känd. Från Ryssland reste han över Düsseldorf till London för att delta i världsutställningen där 62, alltjämt med framgång. Hans sista större framträdande var vid invigningen av The Scandinavian Gallery of Fine Arts i London i april 63, där de flesta av de utställda verken var av honom.

L kom tidigt att betraktas som ett geni, o han blev en av våra största målare. Han var en utpräglad romantiker o förhärligade i sin konst elementens raseri. Från 50 hade han lätt att få sina verk sålda, men hur mycket penningar han än förtjänade försvann de fort i glada vänners lag. Ytterligheterna låg nära varandra då det gällde L. Genom sin hjälpsamhet o önskan att alltid bjuda, när det gällde festligheter, var han mycket omtyckt, samtidigt som han genom sin skrytsamhet o sitt egenmäktiga uppträdande stötte sig med andra. Sin hustru omfattade han med en het men så svartsjuk kärlek att äktenskapet upplöstes. L uppges ha varit bröstsjuk, o hans festande i förening med ett intensivt arbetande förstörde tidigt hans hälsa.

L var mycket musikalisk o ägde en stark men oskolad tenor. I Düsseldorf tillhörde han hovsångaren J A Bergs elitkvartett. Han beskrives som en magerlagd man av medellängd, på senare år med ett infallet ansikte. Flera iakttagare har särskilt fäst sig vid hans genomträngande blick.

Författare

Boo von Malmborg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Teckn:ar o akvareller i Norrköpings Några brev från L i KB o UUB.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Matrikel 1844—1900, FrKA; A Gauffins saml till L:s biogr, NM.

H Cornell, Den sv konstens hist, 2 (1946); A Gauffin, S M L 1825—1864. Ett sv konstnärsöde, 1—2 (SAK:s publ, 15—16, 1907— 08); dens, M L. Ett sv geni (1943); dens, förord till kat över minnesutställn över L 1944; E Malmberg, Målargeniets maka — den vackra Adéle (Östergötlands Dagbl 27 sept 1952); G Nordensvan, Sv konst o sv konstnärer, 1—2 (1925—28); SKL o där anf litt; [O Swahn,] Våra öfverliggare. Akademiska studier af Thord Bonde (1885).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
S Marcus Larson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11030, Svenskt biografiskt lexikon (art av Boo von Malmborg), hämtad 2018-11-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11030
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
S Marcus Larson, urn:sbl:11030, Svenskt biografiskt lexikon (art av Boo von Malmborg), hämtad 2018-11-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se