Meriter

Larsson, Karl Anton Alfred, f 8 maj 1868 i Sandsjö, Jönk, f 16 maj 1952 i Sundbyberg. Föräldrar: banvakten Lars Andersson o Helena Sophia Wadell. Anställd vid Litograf ab, Jönköping, 84-—90, soldat o sergeant i Frälsningsarmén (FA), Jönköping, mars 89, genomgick FA:s krigsskola i Sthlm 90, löjtnant o kapten där 90, adjutant i högkvartetet sept 92, tecknare o skribent i Stridsropet från 92, divisionschefssekr vid Sthlms första kår 92—96, stabskapten vid Sthlms division april 96, major okt 98, fältsekr maj 99, brigadör 02, litt:sekr aug 03, red för Stridsropet 03—04, tf chef för Dala division dec 04—juni 05, chef för FA:s krigsskola juni 05—06, överstelöjtn 06, chefssekr 06—12, överste 12, ledde FA i Finland sept 12—sept 18 o okt 27—aug 28, i Ryssland sept—dec 18, kommendör 19, ledare för FA i Tjeckoslovakien aug 19—21, i Sydamerika april 22—26, litt:sekr o tolk vid högkvarteret i London mars 26—juni 27, ledare för FA i Norge 28—35, i Sverige 35— 45, inspektionsresa till USA o Sydamerika 44—45.

G 14 jan 97 i Sthlm, Hedv El, m Anna Beata Dahlbom, f 11 febr 73 i Gårdstånga, Malm, d 25 juni 43 i Sthlm, Hedv El, dtr till verkstadsarbetaren Magnus D o Else P ersdtr.

Biografi

Uppvuxen under enkla förhållanden fick Karl L som den äldste av nio syskon tidigt söka försörja sig själv o vara ett stöd för den övriga familjen. Vid sexton års ålder reste han till Jönköping, där han tack vare sina tecknaranlag fick utbildning o anställning inom litografyrket. Den frireligiösa väckelsen i hembygden vid 1870-talets mitt hade lett till föräldrarnas omvändelse o satt djupa spår även i L:s sinne. När Frälsningsarmén (FA) började sin verksamhet i Jönköping, ställde han sig först kritiskt avvaktande. Men när det avgörande steget väl var taget på nyåret (13 jan) 1889, ägnade han den nya rörelsen all sin fritid. Ett år senare var han på heltid enrollerad i salvatio-nisternas led o hade blivit antagen i FA:s krigsskola i Sthlm.

L:s mångsidiga begåvning, enorma arbetsförmåga o kampglada beredvillighet att ge sig i kast med alla slags uppdrag, från de enklaste till de mest invecklade o obekväma, gjorde honom till en sällsynt användbar o flitigt utnyttjad kraft på skilda frontavsnitt av verksamheten. Efter kortare kommenderingar som kårofficer på mindre orter knöts han snart till högkvarteret i huvudstaden, där han fick gå divisionschefen till hända o samtidigt förse FA:s tidningsorgan Stridsropet med artiklar, dikter o teckningar. Sin organisatoriska förmåga fick han sedan utveckla som chef för FA:s krigsskola under dess viktiga utvidgningsskede.

12—18 var L ledare för FA i Finland, o en relativt rik verksamhet utvecklades. Genom förmedling av finska armévänner lyckades han få kontakt med troende kretsar i Ryssland. FA hade länge önskat vinna insteg där, o L gjorde från 13 täta besök. Tsarregimens hårda attityd mot fri religiös verksamhet upprätthölls genom stränga mötesförbud, o evangeliseringen måste ske smygvägen. Marsrevolutionen 17 medförde fullständig frihet, vilken omedelbart utnyttjades. Efter bolsjevikernas seger i nov s å förbyttes toleransen i absolut motstånd. Från sept 18 var L direkt stationerad i Pet-rograd men tvingades vid jultiden lämna Ryssland, där han hade hoppats att få göra sin egentliga livsinsats.

Ett nytt arbetsfält väntade L i den nygrundade staten Tjeckoslovakien. FA:s filantropiska hjälpinsatser, bl a upprättandet av räddningshem för unga kvinnor i flera städer, uppskattades o understöddes peku-niärt av myndigheterna. Den andliga sidan av verksamheten motarbetades emellertid både från romerskt-katolskt o kristendoms-fientligt håll. Språksvårigheter utgjorde ytterligare ett hinder. Efter några år kallades L till Sydamerika, där han också kom att utföra en pionjärgärning. De stora avstånden, som måste tillryggaläggas under ytterst primitiva förhållanden, omöjliggjorde en effektiv bevakning av de spridda kårerna. Fattigdomen hos den starkt blandade be- folkningen var bottenlös, men L lyckades hålla verksamheten vid liv. Under ett års mellanperiod vid det internationella högkvarteret i London bereddes L tillfälle att som litterär medarbetare o tolk knyta närmare kontakt med flera personligheter inom FA:s ledarkretsar. Vid valen av ny general 29 upptogs han som medlem av Höga rådet o utsågs 34 till dess ordförande.

L återbördades 27 till Skandinavien, först på nytt som ledare för FA i Finland, sedan sju år i Norge o de sista tio åren i Sverige. Energiskt o framsynt fullföljde han här FA:s traditionella sociala linje, startade barn- o ålderdomshem, alkoholistanstalter o räddningsstationer, ordnade klädinsamlingar o matbespisningar o vårdade sig inte minst om flyktingströmmarna under andra världskriget. Som FA-ledare i ett krigsskonat land fick han ofta vara talesman för o förmedlare åt andra länder. De samhällsnyttiga välfärdsanordningarna lät han dock aldrig skymma det väsentliga: den andliga förkunnelsen o själavinnandet. Som predikant valde han i regel ett visst tema ur en bibeltext o utvecklade detta i sammanhängande underavdelningar. Radion, vars möjligheter att nå ut till stora lyssnarskaror han tidigt insåg, inspirerade honom efter hand till en rappare stil med slagkraftiga appeller, vilket framgår av titlarna på några predikosamlingar. Han var starkt kristocentrisk o vädjade oavlåtligen o med varierande bilder till andligt uppvaknande o skärpt moralisk beredskap. "Litterärt arbete är mitt njutningsmedel" brukade han säga, o pennan o skrivmaskinen var ständigt i gång. Under rubriken "Sett och hört" kommenterade han tidvis i varje nummer av Stridsropet nyheter o uttalanden i gudstjänster o tidningar.

L var en ledargestalt av ovanlig andlig o kroppslig resning. Han fordrade mycket, alltid mest av sig själv, o höll stadigt fast vid fattade föresatser. Detta kunde i yngre år innebära ett alltför ensidigt framhävande av det egna trossamfundets förtjänster, men han lärde sig med tiden att se o handla ekumeniskt: "Man skall fånga den vind som står till buds o segla med den så långt som möjligt" (Under order, 2, s 261). Inga strapatser fick lov att avskräcka eller hejda honom; budskapet måste föras fram till varje pris. "Verka, ty natten kommer" lydde hans valspråk.

Författare

Gunnar Wallin

Arkivuppgifter

L:s arkiv hos familjen.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Stabskapten. Henning Apelqvist. Minnen från ett krigarliv. Sthlm 1910. III, 115 s, 1 pl-bl. (Ungdomsbibliote-ket, 4.) — Sextio textutredningar från Gamla testamentet. Sthlm 1912. 121 s. 2. rev uppl 1937. 246 s. — Sextio text-utredningar från Mattei evangelium. Tillägnade mina kamrater, fältofficerarne af K. L. Hfors 1921. 244 s. [Sign.] — I Mästarens tjänst (Hågkomster och livsintryck . . . , saml 4, Upps 1923, s 171 —177). — Carl Gottfrid Olsson-Barr. En av Frälsningsarméns trogna underofficerare. Sthlm 1928. 131 s, 4 pl-bl, 2 portr. — Sikta högre. Hfors (tr Kuopio) 1928. 124 s. 2. uppl Sthlm 1937. — [Enkätuttalande] (Vad jag fått av Oxfordrörelsen, Sthlm 1935, s 37— 49). — Fronten kallar. Sthlm 1936. 94 s. — Tio år i Ryssland. Ett kapitel ur Frälsningsarméns underbara historia. Sthlm 1937. 318 s. 2. uppl 1938. 320 s. 3. uppl 1948. 289 s. 4. uppl 1967. 238 s. (Tri color. FA-serien, 2.) —¦ Ut till folket. En samling radiotal och uppsatser. Sthlm 1938. 128 s. — Frälsningsarmén. Vad den är, vad den vill och något om vad den uträttar. [Rubr.] [Sthlm] 1938. 16 s. [Anon.] — Fram till fronten. Vill du följa med? [Rubr.] Sthlm 1939. 15 s. — Kristen vakttjänst. Sthlm 1940. Ils. — Tänd eldarna. En samling radiotal. Sthlm 1941. 95 s. —¦ [Enkätuttalande] (Min väg till kallelsegärningen, saml 2, Sthlm 1941, s 90—97). — Slaveri eller frihet. En samling radiotal och uppsatser. Sthlm 1942. 93 s. — Bevara ditt hjärta! Tal vid tre radioandakter 1942. Sthlm 1942. 16 s. — Kristen vakttjänst. Tal och uppsatser. Sthlm 1944. 126 s. — Under order. Kommendör Karl Larssons minnen. Saml [1—]3. Sthlm 1945—51. [1.] 1945. 240 s, 1 portr. 2. uppl s å. 2. 1912—1928. 1947. 397 s, 1 portr. 3. 1929—1948. 1951. 479 s. — På andra sidan Atlanten i Sveriges och Frälsningsarméns tjänst. Upps (tr Sthlm) 1946. 217 s, 1 pl-bl. —¦ "Sådana hem . . . Sveriges styrka" (Min mor, [säml 1,] Upps 1946, s 127 —129; 2.-3. uppl s å, 4. uppl 1947, 5. uppl 1948). — Kan Kristus rädda samhället? Upsala (tr Örebro) 1947. 79 s. — Kristen tid vardags. Fanjunkare Gottfrid Olsson-Barr. [Rubr.] Sthlm 1948. 36 s. ([Frälsnings] Arméns småböcker.) — "I masten födas på nytt!" (Mitt långa liv har lärt mig . . . , red av N Ekberg o I Oljelund, Sthlm 1949, 4:o, s 156—161). — Förspillda tillfällen. Luk. 19:41—47, 13:7—9. Radiotal från Templet i Stockholm söndagen den 21 augusti 1949. [Omsl.] Sthlm 1951. 15 s. — En väckande trumpetstöt. En samling radiotal. Sthlm 1952. 109 s. — L:s psalm Fram över berg, över dal tr i bl a Musik till Frälsningsarméns sångbok, Sthlm 1907 (nr 336, senare uppl nr 429 resp 444). översatt: F Grosby, Låt mig få höra om Jesus, skriv på mitt hjärta vart ord, tr i bl a Frälsningsarméns sångbok, 1959, o i Psalmer och visor, tillägg till den svenska psalmboken, 1975. — Ytterligare övers i bl a Favoritsånger . . . , saml 10, Sthlm 1910.

Utgivit: Frälsningstoner, n:r 1—22, Sthlm 1936—41 (s 1—264, sång 1—204).

Källor och litteratur

Källor o litt: G Blomberg, K L. Några minnen med anledn av 100-årsminnet . . . (Stridsropet 1968, nr 27); H Blomberg, En Guds soldat [rec av L:s Under order, 1] (SvD 1 okt 1945); N-E Karlsson, Kommendör K L:s minne hedrat (Stridsropet 1977, nr 25); T Kjäll, Korsets färger bära, 1—2 (1972); K L en hövding i Herrens här (Stridsropet 1952, nr 24); K L genom de åttio åren (ibid 1948, nr 19); Kommendör L hemförlovad (ibid 1952, nr 22); Flora Larsson, Viking warrior. The story of K L (1959); Sture Larsson, En hövding i Herrens här. Till kommendör K L:s minne (ibid 1968, nr 19); P-E Lindorm, Vårt kristna arv (1952); E Malmström, Femtio års fälttåg. Frälsningsarmén i Sverige (1942); Sv folkrörelser, 2 (1937); E östgren, Så minns jag honom — glimtar ur kommendör K L:s liv (Stridsropet 1977, nr 47).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl A A Larsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11045, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Wallin), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11045
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl A A Larsson, urn:sbl:11045, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Wallin), hämtad 2024-04-18.