Meriter

Larsson, Bror Leo (Leon) Ambrosius (tidvis Larson), f 3 aug 1883 i Älvkarleby, Upps, f 21 mars 1922 i Spånga, Sth. Föräldrar: filhuggaren Karl August L o Emma Gustafva Isaksson. Springpojke hos garverifirma i Malmö 97—98, lärling hos smidesfirman Andersson & Ekberg där, okt 98—juni 99, div anställn:ar i Sthlm från 00, medarb i Brand 04—06, i Fram 07—09, resa till USA 10. — Förf.

G 1) 13 okt 10 i Sthlm, Ad Fredr, m Freja Engström, f 13 jan 87 där, Hedv El, f 3 april 13 på Sundholms sanatorium, Breared, Hall, dtr till tunnbindaren Jöns Mårtensson o Augusta Eleonora Karlsson; 2) 10 nov 17 i Sthlm, Engelbr, m Ingrid Linnea Hedberg, f 24 dec 94 där, Joh, f 26 april 73 där, Gust Vasa, dtr till skräddaren Johan Valfrid H o Clara Charlotta Vred, samt senare (38) omg m distr:chefen Clyde Gotthard Valdemar Lundbäck.

Biografi

Vid faderns död 1892 flyttade Leon L:s mor med fyra minderåriga barn till Malmö, där L till följd av familjens misär redan som elvaåring tvingades arbeta i en spinnerifabrik under ferierna. Efter avslutad skol- gång fick han plats först som springpojke o därefter som smedlärling, en anställning som dock upphörde, sedan han hade anlagt en eldsvåda på vinden i det hus där familjen bodde. Efter en tids vistelse på en uppfostringsanstalt flyttade han med modern o syskonen till Sthlm, där han hade kortvariga anställningar, bl a som medhjälpare åt en åskledarmontör. I Sthlm kom L under inflytande av ungsocialismen o anslöt sig snart till dess utlöpare där, den s k Norra klubben. Han hade redan vid denna tid skaffat sig en rätt omfattande beläsenhet o var ofta medelpunkten i debatterna, i synnerhet när dessa gällde litterära ämnen. Utmärkande för honom sägs ha varit en viss benägenhet för överdrivna ståndpunkter o starka generaliseringar.

Som poet framträdde L första gången i 1904 års majnummer av Socialistiska ungdomsförbundets tidskrift Brand med dikten Mitt hat, till formen ett omoget alster, starkt påverkat av bl a Ossiannilsson, men genom sin revolutionära glöd ett förebud till debutboken Hatets sånger (06). I denna ger han med glödande patos uttryck åt sitt hat mot det bestående samhället för dess orättvisor mot arbetarklassen. Påverkan från bl a Fröding är märkbar, men L:s tongångar är fränare o oförsonligare. Hatets sånger väckte stor uppmärksamhet o uppskattning inom arbetarrörelsen.

07 bröt L med ungsocialisterna o anslöt sig till den socialdemokratiska ungdomsrörelsen, som då hade sitt säte i Malmö. Hit flyttade han också för en tid o medarbetade av o till i ungdemokraternas tidning Fram, som Per Albin Hansson då var redaktör för. Uppmuntrad o stödd av vännen o litteraturkritikern Bengt Lidforss fick han medverka i tidningen Arbetet med ett antal recensioner på kultursidan, dock utan större framgång.

L:s första prosabok, Samhällets fiende (09), vars förebild, Ossiannilssons Barbarskogen, utkommit året innan, tilldrog sig ovanligt stort intresse både inom o utom arbetarrörelsen o utkom i flera upplagor. L tog här avstånd från sina ungsocialistiska meningsfränder, vilka han anklagade för vilda fantasier o förrädiska anslag. I viss utsträckning torde anklagelserna ha varit befogade, men till övervägande del var de ett uttryck för L:s lust att chockera o fabulera. Bokens unge poet Magnus, L:s alter ego, dras in i ett utsvävande liv bland kriminella element inom den ungsocialistiska rörelsen, där bl a Hinke Bergegren figurerar som redaktören Stockman o utpekas som en feg pratmakare, som dolde sina verkliga avsikter bakom granna fraser. De av L utpekade var dock inte sena att uppträda till sitt försvar, o en hetsig presspolemik följde, som tog hårt på L:s nerver. För att återvinna sin själsliga hälsa begav han sig till USA, där han stannade ett år.

Trots sin sparsamma produktion, ett dussintal tunna volymer under åren 06—16, betraktas L med viss rätt som den sv arbetar-diktningens portalfigur. I sina senare diktsamlingar ger han uttryck åt en nära nog religiöst färgad tro på ett annalkande tusenårigt rike, där alla orättvisor en gång skall upphöra. Han visar här en utveckling från ett kollektivt, revolutionärt patos till en allt djupare centrallyrik, vilket möjligen jämte rabaldret kring Samhällets fiende är en av förklaringarna till att intresset för hans diktning svalnade under hans livstid.

Efter 14, då L:s sista bok kom ut, för- sörjde han sig som tillfällighetspoet. Han lärde sig bokbindaryrket för att få sin utkomst men kom aldrig att utöva det på allvar. Som författare hade han under dessa år upphört att göra sig gällande. På grund av sviter efter spanska sjukan förvärrades den lungsjukdom som han ådragit sig i tidiga år o han dog, endast 38 år gammal, fysiskt och psykiskt en bruten man.

Författare

Sven Erik Täckmark

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Hatets sånger. Sthlm

1906. 52 s. 2. uppl Malmö 1908. — Ur dju-pet. Dikter. Sthlm 1906. 62 s. 2. uppl 1908.

— En dåres visor. Dikter. Malmö 1907. 48 s.

— "Septembermorden". [Dikter.] Sthlm

1907. 15 s. — Valda dikter. Sthlm 1907. 60 s.

— Barrikader. D 1*. Dikter. [Omsl:] Barrikad-sånger. Sthlm 1908. 29 s. — I ljus och mörker. Sånger. Malmö 1908. 72 s. — Revolt. Skådespel i tre akter. Malmö 1908. 104 s. — Skuggor. Sthlm 1908. 129 s. — Samhällets fiende. Ur en ung arbetares utvecklingshistoria. Sthlm 1909. 114 s. 2.—8. uppl s å. Övers Khvn 1909, 118 s. — Adrian Glaff. Hans liv och leverne i tolv korta kapitel. Sthlm 1909. 86 s. — En förrädare och några andra historier. Sthlm 1909. 123 s. 2. uppl så. — Törnen och tistlar. Sthlm 1911. 84 s. — Det heliga hornet och andra berättelser från ofredens dagar. Sthlm 1914. 166 s. — Syndikalismen. Ett varningsord af en arbetare. Sthlm 1916. 24 s. [Anon.] — Bidrag i dagspressen.

Källor och litteratur

Källor o litt: H Ahlenius, Arbetaren i sv diktning (1934); P A Fogelström, Poet med bomber (BLM 1964, nr 5); L Furulund, Statarna i litteraturen (1962); B Lidforss, Litteraturkritik (2 uppl 1920); A Uhlén, Arbetar-diktn:ens pionjärperiod 1885—1909 (1964). —• Art:ar i Arbetet 25 juni 1909 o 23 mars 1922, Brand 1 april 1922, Figaro 29 sept 1906, Fram mars 1906 o juni 1909, Industriarbetaren 1958, nr 2, Lantarbetaren 1943, nr 21, Soc-Dem 6 maj 1934 o SvD 22 mars 1922.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
B Leo (Leon) A Larsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11046, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Erik Täckmark), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11046
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
B Leo (Leon) A Larsson, urn:sbl:11046, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Erik Täckmark), hämtad 2024-04-26.