Meriter

1 Levenhaupt (Leijonhufvud), Gustaf Adolf, f 24 mars^[1] 1619 på Vinas, Västra Ed, Kalm, d 29 nov 1656 i fältlägret i Rautus, Viborgs län, Finland. Föräldrar: guvernören greve Johan Casimir Leijonhufvud o Sidonia Grip. Inskr vid UU 28 maj 35, vid univ i Leiden 27 okt 37, volontär vid grevens av Solms reg i holländsk tjänst 37—40, kapten vid fältmarskalken Lennart Torstensons reg 42, deltog i riksdagarna 42 o 50, överstelöjtn vid ett tyskt reg till fot 43, överste där 43, för Nylands o Tavastehus läns kavallerireg 31 dec 44, generalmajor av infanteriet 27 maj 45, överste för Dalreg 30 juli 45—31 maj 50, kommendant på Nienburg an der Weser o befälh över trupperna i Westfalen 23 sept 47, generallöjtn av infanteriet 17 april 48, riksråd 30 sept 50, krigsråd 7 dec 50, general av kavalleriet o infanteriet i Finland 25 april 51, lagman i Tiohärads lagsaga från 31 juli 52, fältmarskalkslöjtn 52, fältmarskalk över den finska o livländska armén 14 april 55, v generalguvernör i Riga o över Livland 56, högste befälhavare över armén i Finland 5 juli 56.

G 21 mars 48 på Sthlms slott m hovfröken grev Christina Catharina De la Gardie, f 7 okt 32 i Sthlm, d 15 nov 04 på Runsa, Ed, Sth, dtr till riksmarsken greve Jakob De la G o grev Ebba Brahe, samt senare (58) omg m riksrådet greve Gustaf Otto Stenbock.

Biografi

L inskrevs i maj 1635 vid univ i Uppsala, där han studerade i två år, o begav sig därefter till Leiden men gick 37 i holländsk krigstjänst som volontär vid grevens av Solms regemente. Hans egen namnform var L men han kallas oftast Leijonhufvud. Efter hemkomsten deltog L i 42 års riksdag, där han försvarade högadelns intressen o så grovt o "spotskeligen" förgick sig mot lantmarskalken Erik Gyllenstierna, att denne ville nedlägga sin befattning. L måste be hela ridderskapet om ursäkt o fick förlåtelse för sin ungdoms skull.

Sommaren 42 begav L sig till armén i Tyskland, där han antogs som kapten vid Lennart Torstensons livregemente. I slaget vid Leipzig i okt övertog han befälet över regementet, sedan de högre officerarna stupat, o förde det med stor framgång. Själv bortfördes han från slagfältet med 17 sår. Som nyutnämnd generalmajor o chef för Dalregementet deltog han 45 i Gustav Horns krig i Skåne o stred mot snapphanar o bondeuppbåd i Blekinge.

Efter freden med Danmark återvände L med en armékår till Tyskland, segrade vid Frankenberg i Hessen i nov 45 o förenade sig året efteråt med Wrangels huvudarmé i Böhmen. I maj 48 ledde han förläggningen av de sv förstärkningarna i Tyskland o följde sedan Karl Gustav på marschen mot Sydtyskland o vid belägringen av Prag. När L efter slutad fred kommit hem, kallades han 50 till både riksråd o krigsråd. I rådet blev han en av de tongivade o motsatte sig reduktionen av riksrådens gods, o i krigskollegium ägnade han sig träget åt arbetet med försörjningen av armén o förde tidvis presidiet.

Under fredsåren vistades L mycket vid Kristinas hov o deltog i karuseller o ringränningar men tillhörde inte hennes interna vänskapskrets. I dec 52 råkade han i strid med Claes Tott. L, som var avundsjuk på Tott för hans gunstlingskap hos drottningen, kallade honom vid öknamn på Rännarbanan. Tott utmanade L på duell, medan L:s tre bröder stödde honom "ljudligen att jag tror en hel armé skulle intet mer rumor göra", berättar Johan Ekeblad. Drottningen måste ingripa o förlika grevarna o förmanade L att inte bruka skällsord, vilket inte passade ett riksråd.

Våren 55 utsågs L till fältmarskalk över den finska o livländska armén. Efter Karl Gustavs anfall mot Polen erövrade L Dünaburg i Livland från polackerna o trängde fram i Litauen. Han opererade där under svåra ekonomiska förhållanden med uppstudsiga soldater o upproriska bönder. Då krig med Ryssland utbröt året efteråt, måste han utrymma Litauen o bege sig till Finland för att överta kommandot där. Han stärkte försvaret längs kusten, undsatte det belägrade Kexholm o tvang ryssarna att dra sig tillbaka. L gick sedan med armén i vinterkvarter i Rautus men dog där i hetsig feber i nov "mitt i sine blomstrande år och victorier" (jfr Tigerstedt, s 138). Han begravdes i Riddarholmskyrkan.

L var en tapper officer o skicklig general men hetsig, ärekär o girig på gods. Han var också en omtänksam äldre bror, alltid mån att använda sitt inflytande, när det gällde de yngre brödernas befordran. — L:s maka följde honom i fält under de sista krigsåren. Äktenskapet tillförde honom ansenliga domäner utöver de ärvda. Till hans egendomar hörde det stora grevskapet Raseborg i Finland o herrgårdarna Gräfsnäs i Erska, Älvsb, o Hässelbyholm i Fogdö, Söd. 53 fick han friherreskapet Vinberg i Halland.

Författare

Alf Åberg

Arkivuppgifter

Fragment av L:s o hans hustrus arkiv i Sjöholmsarkivet: Lewenhauptska släktarkivet, vol 5, RA. — Brev från L finns i RA bl a i Rådets handhar o brev, 7 st till B Skytte (Esplunda arkiv), 130 st till M G De la Gar-die, 19 st till J Oxenstierna, 29 st till Per Abrahamsson Brahe (Skoklostersaml), 57 st till G G Wrangel (ibid) o 48 st till Karl Gustav (Stegeborgssami).

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Skriv:er till konungen (Karl X Gustav), RA. Rullor, KrA.

K-R Böhme, Bremisch — verdische Staats-finanzen 1645—1647 (1967); S Dahlgren, Karl X Gustav o reduktionen (1964); E G Emporagrius, likpred över G A Leijonhufvud (1658; omtr i C A Klingspor, Sveriges adel, 1, 1876); J Ekeblad, Bref, 1—2, ed N Sjöberg (1911—15); FBH; Från Femern o Jan-kow till Westfaliska freden, ed Försvarsstabens krigshist avd (1948); K E F Ignatius, Finlands hist under Carl X Gustafs regering (1865); Lags o doms; A Lewenhaupt, Ludwig Weirik Lewenhaupt 1622—1668 (1930); A Pihlström, K Dalreg:s hist, 2 (1904), s 10, 12, 115 ff, 119 f, bil 2; B Steckzén, Krigskollegii hist, 1 (1930); Sveriges riksdag, 3 (1933), s 246; A Takolander, Ekenäs stads hist, 1 (1930), s 169—173; Ö Tigerstedt, Det ekar under valven (1949). — M Carlon, Ryska kriget 1656—58 (1903), s 7, 28, 42—47, 67 —71, 81, 83; M Olsson, Riddarholmskyrkan (Sveriges kyrkor, Sthlm, 2, 1937); R Swed-lund, Grev- o friherreskapen i Sverige o Finland (1936), s 60, 93, 266, 299.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Adolf Levenhaupt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11282, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Åberg), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11282
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Adolf Levenhaupt, urn:sbl:11282, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Åberg), hämtad 2024-04-19.