Johan Jacob Kijk Målning av okänd konstnär, Åbo stads hist mus Foto Museiverket, Hfors, Bildkälla: Åbo museicentral

Johan Jacob Kijk

Född:1706-10-02 – Tyska Sankta Gertruds församling, Stockholms län
Död:1777-02-03 – Finland (på Tykö, Bjärnå, Åbo och Björneborg.)

Affärsman


Band 21 (1975-1977), sida 132.

Meriter

Kijk, Johan Jacob, f 2 okt 1706 i Sthlm, Ty, d 3 febr 1777 på Tyko, Bjärnå, Åbo o Björneb, Finland. Föräldrar: guldsmeden Johan Ulrich Kick (Kickow) o Sofia Barbara Messman. Bodbetjänt hos klädeshandl Hans Schele i Åbo 20 juni 22, burskap 6 juli 30, grundade tills med J R Heldt tobaksspinneri där 31, inköpte Tyko bruksegendom 7 sept 43, bergsråds n h o v 23 nov 63.

G 1) 19 nov 34 i Åbo m Hedvig Christina Schultz, d 35, dtr till hovrättsassessorn Jost S o Elisabet Weidman; 2) 11 dec 37 m Christina Bladh, f 13, d 5 juli 39 i Åbo, dtr till råd- o handelsmannen i Vasa Johan B o Beata Liljelund; 3) 26 aug 40 i Sthlm, Nik, m Catharina Elisabet Grubb, f 8 febr 21 där, ibid, d 30 mars 88 på Tyko bruk, dtr till insp vid järnvågen Nils Andersson G o Gunilda Grubb (bd 17, s 342).

Biografi

Endast 15 år gammal anställdes K 1722 som bodbetjänt av den förmögne handlanden Hans Schele i Åbo. Efter Scheles bortgång 29 fick K överta ledningen av affärsrörelsen. Enligt avtalet med änkan Margareta Catarina Schultz, som liksom sin man tillhörde en gammal köpmanssläkt i Åbo, fick K rätt att även handla med egna varor, dvs sådana som inte salufördes i Scheles bod. Sedan avtalet utlöpt o K tjänat som boddräng o butiksföreståndare under 7 år, fick han 30 burskap som handlande. Han ägnade sig åt handel med trävaror, tjära, salt o spannmål i förening med rederirörelse. Redan i början av 30-talet var han delägare i flera fartyg bl a i Södra Finlands Wapn, där även svärfadern J Bladh var delägare. K var korrespondentredare för kravellskeppet Charitas, som han ägde tillsammans med svärfadern. På 60-talet var han delägare i de två stora skeppen Printz Friedrich på 270 läster o Storfursten av Finland på 300 läster.

Den konventionella handelsrörelsen tillfredsställde inte K. Han blev en mångfrestare på det ekonomiska livets område o hans intresse försköts mer o mer mot industriell verksamhet. Hans engagemang i den spirande såghanteringen utgjorde en naturlig utvidgning av hans handelsrörelse. Fartygen måste lastas med trävaror, då de seglade ut från hemorten. Han anlade 32 Rekijoki såg i Kiikala med en årsproduktion av c:a 700 tolfter rena bräder. Denna sålde han senare i samband med köpet av Tyko bruk, där han byggde en finbladig såg med två ramar.

Ett av frihetstidens mest framgångsrika industriella företag i Åbo var det Heldtska tobaksspinneriet, i vilket K fick köpa halvparten vid dess tillkomst 31. Efter freden i Åbo 43 satte K fabriken i stånd. Den hade då ett 20-tal arbetare o en årsproduktion av 10 000 kg spunnen tobak. Då K stod i beråd att köpa Tyko, var han tvungen att sälja sin andel i företaget. Han sålde även sin gård nr 403 vid Klosterågatan till tobaksfabriken. — Då "nya tobaksfabriken" grundades i Åbo 63 förvärvade K 3/32 i företaget. Som ägare av Tyko bedrev han en omfattande tobaksodling. Ett lönande företag, i vilket K var intresserad, var även Finlands första sockerbruk. Han var också en av huvudintressenterna i Kuppis tegelbruk i Åbo o under några år (57-—62) var han delägare i Åviks glasbruk i Somero. Han tillhörde också dem som exploaterade den 57 upptäckta kopparfyndigheten i Orijärvi i Kisko. Från 64 var Robert Finlay den drivande kraften i detta företag.

Det var emellertid som innehavare av Tyko brukskomplex som K kom att göra sin märkligaste insats inom näringslivet i Finland. Enligt ett kontrakt av 12 jan 38 arrenderade sju av Åbos främsta köpmän, bland dem K, på fem år Tyko masugn med knipphammare o grytgjuteri samt Kirjakkala o Kustö stångjärnshamrar i Bjärnå. Det årliga arrendet utgjorde 9 000 dlr kmt. Brukets ägare var frih Claes Fleming. Arrendatorerna hade lockats inte minst av rätten att få driva handel med bruksfolket, vilket uttryckligen stipulerades i kontraktet. Redan efter ett år fick K ensam överta arrendet. Han hade från början tagit ledningen på Tykö. Trots att han måste flytta från Åbo o avveckla en del affärer där, kvarstod han som kontingentborgare. Han åtnjöt ett stort förtroende i Åbo o valdes 42 till stadens riksdagsman men lyckades undandra sig uppdraget.

Knappt hade K kommit i gång med arbetet på Tykö, då ryssarna 41 trängde in i landet. Tillverkningen vid Tykö avstannade. Vid arrendetidens utgång 43 uppsade Åboborgarna sitt kontrakt. K var däremot intresserad av att fortsätta, o 7 sept 43 slöt han avtal med Fleming om köpet av Tyko med tillhörande anläggningar o jordegendomar. Köpesumman uppgick till 161 467 dlr kmt. Då Flemings son, Herman, sedermera försökte börda Tyko, som var ett frälsesäteri, fick K betala ytterligare 36 000 dlr kmt. Efter kriget tog han energiskt itu med nödvändiga reparationer. Han lyckades 48 utverka rätt för Kirjakkala stånghammare att öka produktionen från 300 till 690 skeppund (c:a 117 ton). Malmen till Tyko masugn hämtades i huvudsak från Utö o Herräng i Roslagen. K försökte leta efter malm i Finland bl a i Västlax i Kimito, men med ringa framgång. Sedan masugnen ombyggts 50, var driften i full gång. Liksom andra bruksägare hade K bekymmer med kolfångsten till Tykö. Bönderna var ovilliga att kola till det pris bruksägarna ville betala. Den enda utvägen var att förvärva jord, o K slog också in på denna väg. Vid hans död omfattade hans jordbesittningar sammanlagt 40 mantal o bestod av 7 säterier o 42 frälse- o skattehemman samt rusthåll.

För att trygga återväxten i skogarna ivrade K för skogsodling på avverkade områden. I en skrivelse till VA 30 maj 65, som utgör ett svar på en av akademin kungjord prisfråga, framlade han sin syn på hur rikets skogar bäst kunde vårdas. Han trodde inte på skogsplantering utan rekommenderade insamling av frön o sådd med hjälp av ett järnredskap, med vilket man kunde dra upp fåror. K ville att skogsodling skulle bli obligatorisk för alla lägenhetsinnehavare. I enlighet med samtidens ideal ville K också befordra jordbruk o boskapsskötsel. Som tidigare nämnts intresserade han sig för tobaksodling. Han inrättade också ett schäferi, till vilket han införskrev spanska o engelska avelsdjur. På Tykö skapade han vackra trädgårdsanläggningar. Där byggde han också ett karaktärshus av tegel i 2 våningar, som stod färdigt 70. Ritningarna hade uppgjorts av statsarkitekten G F Schröder i Åbo. Familjen fick inte helt disponera huset. I bottenvåningen inreddes en butik o i den övre våningen en kyrka.

Bouppteckningen efter K visade en behållning av c:a 1 400 000 dlr kmt. — Sin gravplats fick K i Åbo domkyrkas "funtkapell" eller som det nu kallas "Kijkska koret". Med sonen Hans Henric dog släkten 1802 ut på svärdssidan i Finland. Tykö övergick genom dottern Anna Charlotta till släkten Bremer.

Författare

Oscar Nikula



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Svar på samma fråga [Hvil-ka äro de bästa författningar, at underhålla tilräckelig tilgång på skog här i riket?] (Samling af rön och afhandlingar, rörande landtbruket, som til Kongl. vetenskapsacade-mien blifvit ingifne, tom 2, 1777, Sthlm, s 337—347).

Källor och litteratur

Källor o litt: Åbo sv förs:s historieböcker o Åbo stads rådstugurättsprot, Åbo landsarkiv.

G G Björkenheim, Tykö (Herrgårdar i Finland, 2, 1928); GG Bremer, JJK på Tykö bruk. En industriman från 1700-talet (Hembygden, tidskr för sv folk- och hembygdskunsk i Finland, 1913); T Carpelan, Köpmannasläkter i Åbo (1890); K Ekman, Ett gammalt herrgårdsbruks hist (1937); E Laine, Suomen vuoritoimi 1809—1844, 1—3 (1950—52); O Nikula, Åbo stads hist 1721—1809 (1972); C-E Olin, Åbo sjöfarts hist, 1 (1927); Sv sil-versmide 1520—1850, 1 (1963); J L Tamme-lin, Kiärleken äwiger är, ... JJK ... samt .. . Catharina Elisabeth Grubb ... 26 aug 1740 (1740); G Upmark, Guld- o silversmeder i Sverige 1520—1850 (1943).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Jacob Kijk, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11480, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oscar Nikula), hämtad 2020-09-28.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11480
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Jacob Kijk, urn:sbl:11480, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oscar Nikula), hämtad 2020-09-28.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se