Olof Kinberg, Foto Jan de Meyere

Olof V Kinberg

Född:1873-09-23 – Laholms stadsförsamling, Hallands län
Död:1960-04-06 – Saltsjöbadens församling, Stockholms län

Läkare, Rättspsykiatriker


Band 21 (1975-1977), sida 150.

Meriter

2 Kinberg, Olof Vilhelm, f 23 sept 1873 i Laholm, d 6 april 1960 i Saltsjöbaden, Sth. Föräldrar: regementsveterinären Wilhelm Henrik Jacob K o Selma Constance Kull. Mogenhetsex i Halmstad vt 92, inskr vid LU ht 92, med fil ex där 14 dec 93, MK vid Kl 14 maj 98, bitr läk o underläk vid Uppsala hospital periodvis 99—06, ML vid UU 28 maj 04, leg läk 30 maj 04, överläk vid Sthlms stads provisoriska sinnessjukhus 5 okt 06—30 sept 08, dir o överläk vid Sthlms stads sinnessjukhus vid Långbro 29 maj (tilltr 1 okt) 08—1 nov 27, disp vid Kl 29 maj 08, MD 30 maj 08, sakk ang sinnesundersökn av vissa brottslingar juni 08—09, doc i psykiatri o rättspsykiatri vid Kl 10 jan 09—4 okt 18, led av styr för statens vårdanstalt för alkoholister på Venngarn 10, expert åt komm ang sinnessjukstadgan mm sept 13—nov 23, expert i alkoholistvårdsfrågor hos socialstyr 1 jan 16—48, medl av arméförvaltn:s sjukvårdsstyr:s vet råd 18—40, led av komm ang ungdomsbrottsligheten nov 18 —okt 22, av styr för statens tvångsarbetsanstalt vid Svartsjö 20—38, av komm ang utarb av reglementen för statens tvångsarbetsanstalter juli—dec 20, sinnessjukläk vid centralfängelset på Långholmen o lär i rättspsykiatri vid Kl 1 jan 21—39, prof:s namn 22 juni 21, bitr lär vid StH:s jur fak 31, led av socialvet forskn:nämnden vid StH 31, av komm ang reform av fångvårdens straffsystem april 34—sept 38, expert åt komm ang skyddshemsverksamheten juli 34—36, led av strafflagberedn okt 38—dec 39, av komm ang inrättande av ett samhällsvet forskn: råd nov 43—maj 44, förest för kriminologiska inst vid StH från 11 juni 47. — Iqml 48, jur hedersdr vid UU 31 maj 50.

G 1) 29 sept 98 (—15) i Sthlm, Ad Fredr, m ML Julia Rosenbaum, f 1 april 74 i Haparanda (enl fb för Mosaiska, Sthlm), d 17 juni 45 i Holm, Älvsb, dtr till handl Elias R o Bertha Schenk samt omg m landsh A W T v Sneidern; 2) 22 juni 16 i Sthlm, Ad Fredr, m sångerskan Maria (Maja) Wilhelmina Wallenström, f 28 juli 92 i Norrtälje, dtr till lantmäteriauskultanten Emil Caesarion W o Betty Maria Svensson.

Biografi

Under inflytande av sina många tidigt utvecklade intressen bl a för filosofi o andra humanistiska vetenskaper liksom för musik o navigation lockades Olof K av en rad olika levnadsbanor men bestämde sig under gymnasietiden för att bli läkare. Hans lust att uppspåra väsentliga orsaker o ta ansvar för praktiska åtgärder förde honom en tid till kirurgisk vidareutbildning. Emellertid erbjöd psykiatrin en bredare anknytning till humaniora, även om den vid sekelskiftet huvudsakligen var begränsad till diagnostik, behandling med ett fåtal sederande farmaka o isolering av svårt sjuka. På några områden förelåg dock möjlighet till mera aktiva ingripanden, främst inom social- o kriminalpsykiatri, båda föga utvecklade. Här blev K föregångsman i Sverige, delvis också internationellt.

Till bakgrund för K:s livsgärning hör den klassiska utbildningstraditionen med dess tonvikt på romansk kultur. Han studerade Cicero o Spinoza på latin, Calderón på gammalspanska, företrädarna för la scuola positiva på italienska o underhöll livliga förbindelser med grekiska jurister. I seklets början sysselsatte han sig med tysk jurisprudens, på 1920-talet med amerikansk sociologi, men han drogs särskilt till fransk kultur. Han kände frändskap med dess mönster av empirisk skepsis, logisk klarhet, estetisk kräsenhet o esprit. Vid 81 års ålder skrev han en gång, att han ofta önskat att franskan varit hans modersmål. Ett av hans arbeten publicerades av en fransk tidskrift med den tryckta noten, att hans text bibehållits oförändrad av fruktan för att ändra den minsta nyans i hans tanke: "pensée si expressive, si personelle et si dynamique".

Den skarpa pennan o den totala oräddheten kunde förarga många, men även hans motståndare erkände hans sakliga tyngd. Den byggde dels på encyklopedisk beläsenhet alltifrån klassikerna till de nyaste vetenskapliga rönen o metoderna, dels på outtröttlig strävan att tränga verkligheten närmare genom egen iakttagelse o analys. Uttalanden o beteenden också hos barn o primitiva personer registrerade han med verklig ömsinthet, ofta med glädje över deras naiva realism. Men empiri o lärdom fick inte bli självändamål. Fakta måste analyseras utan hänsyn till fiktioner eller sympatier o sedan sammanställas till en så realistisk bild som möjligt av mänskligt beteende hos den enskilde eller gruppen. Särskilt intresse fick sammanställningen, då den kunde bilda utgångspunkt för åtgärder.

Denna praktiska inriktning präglade K:s hela livsverk o gav det dess bestående betydelse. Under 56 år utgav han över 200 arbeten, varav de flesta utgör analyser av sociala missförhållanden med förslag till reformer, som till stor del genomfördes under hans levnad. En annan del av hans verksamhet var förlagd till kongresser, kommittéer, konferenser o informella överläggningar med ledande politiker, jurister o internationella företrädare för socialpolitik o kriminalpolitik, på vilka han utövade ett betydande inflytande. Därtill kom hans dagliga gärning som lärare, sjukhuschef o läkare, på vilken han nedlade stor möda. Vid 65 års ålder skrev han varje vecka två rättspsykiatriska utlåtanden på 1 500-4 000 ord, i vilka han först sammanfattade brottshistorien i fallet, en mängd upplysningar från sagesman, samtal med den undersökte samt psykologiska o kroppsliga iakttagelser o sedan gav totalbedömning o förslag till åtgärder. De följande 21 åren ägnade han åt författarskap o skrev ännu vid 86 år flera kapitel till den franska upplagan av ett av hans huvudarbeten, som han önskade revidera.

K:s författarskap är synnerligen brett o omfattande o speglar utan splittring o ytlighet djupet o sammanhanget i hans världsbild. Till slutet av sin levnad förblev han en eftersökt idégivare även internationellt, alltifrån en kongress i Köln 11 över Budapest, Buenos Aires, Rom, London, Washington, Aten, Bryssel, Hamburg o många andra städer till de kurser han höll i Paris 52 o 53. Vid 85 års ålder utsågs han av italienska justitiedepartementet till medredaktör för en skriftserie. Han samarbetade med Ivan Bratt rörande alkoholpolitiken, med socialstyrelsen rörande den praktiska nykterhetsvården 16—48, med Sthlms stad rörande anläggningen av Långbro sjukhus, dess första psykiatriska lasarett. Han var dess förste direktör 08—27 o genomdrev radikala reformer för att humanisera vården av de psykiskt sjuka. Inom den akademiska undervisningen var han landets första lärare i rättspsykiatri 21—39 o chef för dess första rättspsykiatriska klinik. Inom kriminalpolitiken medverkade han i kommittéer rörande tvångsuppfostran, ungdomsfängelse, villkorlig dom, villkorlig frigivning, förvaring o internering samt bötesverkställighet. I sin bok om socialläkarens uppgifter i samhället (41) drog han upp riktlinjerna för den socialläkarorganisation som senare tillskapades. Sina huvudtankar nedlade K i en rad större arbeten. I gradualavhandlingen 08 påvisades det nära sambandet mellan psykisk sjukdom o vissa grövre brott som mord o mordbrand, vilket ledde till att obligatorisk rättspsykiatrisk undersökning i sådana fall infördes genom 29 års sinnessjuklag.

För kriminologin inom o utom landet fick hans bok Om den s. k. tillräkneligheten (17) betydelse. Han visade där på ett lysande sätt att de viktiga begreppen synd. skuld, moraliskt ansvar, straff o bot är av metafysisk natur, grundade på subjektiva känslor o därmed irrationella, i analogi med försyndelseidéerna vid depression. De är därför oanvändbara som grund för sociala reaktioner, som "skala" för "utmätande" av "straff". Det etablerade samhället bygger visserligen på ett system av moraliska värderingar, till sin natur irrationella o växlande med tid, ort o miljö, men anpassningen bör vara en rationell process, byggd på erfarenhet om de mest effektiva åtgärderna. Samhällsanpassningens ålägganden ("det sociala ansvaret") måste bäras av alla, men samhällsreaktionerna bör växla "kliniskt" alltefter individen o situationen. Moralen definierar missanpassningen, men reaktionen skall utgå från den sakliga erfarenheten utan att korrumperas av indignation eller sympati. Den får inte rättfärdigas av syftet (finalism). Det är denna kausala grundinställning som ger enhetlighet åt allt K skrev o praktiskt genomförde. Av motståndare karakteriserades den växelvis som dalt o hårdhet — "deux écoles" brukade han leende säga med M Bergeret hos Anatole France. Kritikerna förbisåg, att han bar på en sällsynt etisk glöd o samtidigt hade förmågan att behärska den inom det rationella området (åtgärderna) o fokusera den mot allt irrationellt (fördomar, likgiltighet för fakta, lättsinnig logik) för att skapa tankeklarhet, ökad förståelse för människans villkor samt reformer av moralen o det piaktiska handlandet.

I boken Varför bli människor brottsliga? belyste han 35 bakgrunden till en rad kriminella beteenden o deras beroende av samhällets moral o dess brister. En speciell tillämpning av tankegångarna gav han 43 tillsammans med G Inghe i en omfångsrik bok om incestproblemet i Sverige. Hans magnum opus var Aktuella kriminalitetsproblem i psykologisk belysning (30), översatt till engelska som Basic problems of criminology (35, belönad med Lombrosopriset), senare till japanska o slutligen i omarbetad form till franska: Les problémes fondamentaux de la criminologie (60). Den betecknas internationellt som en klassiker. I den franska upplagan införde han Sjöbrings konstitutionsteori, som han tidigare sammanfattat i den stora uppsatsen Det biologiska konstitutionsproblemet (41, i Människokunskap o människobehandling). Konstitution är enligt K en långsamt föränderlig reaktionsberedskap som kan iakttas endast genom sina verkningar. Han kallade därför dess komponenter för konstitutionsradikaler. Denna psykologi, som då legat nästan obeaktad i trettio år, framställdes nu av K med sådan klarhet o lyskraft, att både fackmän o lekmän plötsligt fascinerades, o den fann sin väg till romaner o essayer, tom till vardagsspråket.

Alltsedan ungdomen hade K utgått från Newtons påstående att naturen under identiska förutsättningar alltid följer samma ordning, beskriven av fysiska lagar. Hur kan biologi o psykologi, liv o ande, bilda ett undantag? Frågan sysselsatte honom i femtio år, o 48 publicerade han i Theoria sina slutsatser under titeln Motive, will, choice. Där framhåller han att de fysiska förloppen pågår obrutna från fosterstadiet till döden, under det att de psykiska är diskontinuerliga som om specifikt inriktade reaktorer då o då registrerade vissa kombinationer av fysiologiska förlopp i nervsystemet. En tanke finns där färdig, "dyker upp", när den rätta kombinationen inträffar. Att spåra en tanke ens ett kort stycke bakåt är svårt, ofta omöjligt. Att säga att tanken är orsak till nya tankar är att missförstå det underliggande förloppet. Några psykiska orsaker som ingriper självständigt i de fysiologiska förloppen behöver man därför inte förutsätta. — Här rörde sig K i dubbel mening vid tankens gränser. De stora diktarna fascinerade honom ständigt med sin intuitiva konst att närma sig svårgripbara sanningar. Hans egna djärva analyser, ofta självmedvetet framförda, ryggade inte tillbaka för okonventionella slutsatser, som ytterst utgick från hans djupa aktning för fakta. I ett brev vid 84 års ålder skrev han: "När man spelar schack med naturordningen kan man aldrig räkna med motståndarens misstag, bara med sina egna". Man får nöja sig med "det smala kvantum av optimism som är förenligt med människans villkor".

Den stora arbetsbördan hindrade honom inte att vara en levnadskonstnär. Han älskade franskt o italienskt kök, seglade på somrarna runt Östersjön, kunde ta hem Konsertföreningens orkester o musicera halva natten, spelade själv fiol o altfiol. Hans hem stod öppet för in- o utländska konstnärer, filosofer, naturvetenskapsmän o statsmän. Skarp, ibland sårande i debatter o i konflikter med sidoordnade, var han orubbligt älskvärd i arbetet, vänlig mot underordnade, vänfast, charmerande i umgänget, alltid fängslande o stimulerande. Under sin långa ålderdom gjorde han ett intryck av resignerad vishet. Han betraktade människan som en varelse med hög teknisk talang men med så otillräcklig moralisk begåvning att den stigande spänningen mellan dessa två förutsättningar hotade släktets framtid.

Författare

C-G Berglin



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från K i KB (bl a 45 st till Mia Leche Löfgren) o UUB (bl a till A Blanck).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Index operum Olavi Kinbergii (Festskrift tillägnad Olof Kinberg på 65-årsdagen 23.9.1938 av vänner och lärjungar, Sthlm 1938, s 5—14), Tryckta skrifter .. . 1938—43 (Svensk juristtidning, årg 38, 1943, Sthlm, s 560 f) samt Olof Kinbergs kriminologiska arbeten (ibid, 38, 1953, s 469— 474). Dessutom: L'étude de la fonction mo-rale dans ses rapports avec 1'état dangereux (Theoria, vol 20, 1954, Lund, s 36—52). — Kriminologiska grundproblem (Kriminologisk handbok, 1: Kriminologi, Sthlm 1955, s 335—429). — Förord (Samhället och brottslingen . . ., Sthlm 1955, s 3 f). — Farlighetsproblemet inom kriminologien (ibid, s 23—60). ¦—¦ Om manschettbrottslighet (ibid, s 242—256). — Kriminalitet och alkoholmissbruk. Sthlm 1957. 199 s, 2 tabeller. (Meddelande nr 9 från Statens institut för maltdrycksforskning; tills med G Inghe o T Lindberg.) — Aforismer och andra reflexioner (Samtid och framtid, årg 16, 1959, Sthlm, 4:o, s 230—232). — Abus alcoolique et délinquance. Etude fondée essentiellement sur des experiénces suédoises (ibid, 25, 1959, s 148—157). — Les pro-blémes fondamentaux de la criminologie. Paris 1959. IV, 325 s. — Bidrag i bl a Svenska läkartidningen, 1944—1947, 1949, 1952— 1955, Sthlm (även i särtr) samt i Svensk juristtidning, 1950—1953, 1955, Sthlm.

Källor och litteratur

Källor o litt: Kanslerns för rikets univ arkiv. Avgjorda ärenden. Kl 1909 o 1918, RA.

Festskr tillägn O K på 65-årsdagen (1938); I Hedenius, O K (DN 28 april 1960); F Henschen, Min långa väg till Sala-manca (1957); I Holmgren, Varför är typus K så värdefull för samhället? (Sv läkartidn, 1938, nr 38, även tr i Festskr tillägn O K, 1938); dens, Mitt liv, 1—2 (1959); KI:s hist, 2 o 3: 2 (1960); La vie et 1'oeuvre de O K, av J Pinatel, G Inghe o C G Berglin (Bulletin de la Soc internat de criminologie, 1, 1961); Minnesskr utg av jur fak i Sthlm vid dess femtioårsjubileum 1957 (1957), s 287, 291 f; A Petrén, Om behandl av alkoholbrottslingar (Sv läkartidn 1938, nr 38); K Schlyter, O K 70 år (SvJT 1943, s 545); SLH 4: 3 (1933); I Strahl, O K t (ibid 1960, s 380); H Tingsten, Mitt liv, 1—2 (1961—62). — Nekr:er över K i DN o SvD 8 april 1960, S-T 10 april 1960 o GHT 11 april 1960.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof V Kinberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11491, Svenskt biografiskt lexikon (art av C-G Berglin), hämtad 2019-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11491
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof V Kinberg, urn:sbl:11491, Svenskt biografiskt lexikon (art av C-G Berglin), hämtad 2019-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se