Meriter

Kjersén, Sven Elis, f 9 juli 1892 i Säter, d 12 juni 1951 i Balingsta, Upps (enl db för Uppsala). Föräldrar: kh Oscar Elias (Elis) K o Charlotta Wilhelmina Friberger. Stu-dentex vid hal i Västerås 11 juni 12, inskr vid UU 10 sept 12, lär vid Tärna folkhögsk 13—19, FK vid UU 14 dec 18, lär vid Jakobsbergs folkhögsk 19—26, ledare för riksspelmansstämmorna i Sthlm 20 o i Gbg 23, ordf i Sv ungdomsringen för bygdekultur 25—29 (HedL 33), tf rektor vid Uppsala läns folkhögsk på Wik 26—28, rektor där från 28, ordf i Upplands folkhögskolekursfören 28—42, i Upplands kulturnämnd 32— 43, v ordf i Upplands konstfören 33—35, ordf i Sydv Upplands hembygdsgille 34— 38, led av Uppsala ärkestifts stiftsråd från 36, diakonistyr:s förs:utsk från 38, länsombud för Folkberedskapen från 40, led av styr för Upplands fornminnesfören från 44.

G 29 aug 36 i Vänge, Upps, m lanthushållsläraren Heléne Maria Murray, f 29 nov 09 i Sthlm, Kat, dtr till kh Oscar Adolf M o Anne-Margrethe Mannerfelt.

Biografi

Innan Sven K ännu avlagt någon akademisk examen, antogs han 1913 som lärare vid Tärna folkhögskola. Han kom där att få betydelse för skolans tidning o sångbok o tog initiativet till de s k kamratringarna, en omfattande organisation av elever från sv folkhögskolor. Det var också på K:s förslag som tärnaiterna 17 lät resa minnesstenen över Richard Dybeck i Odensvi. Han föreläste även — främst i litteraturhistoria o fornkunskap — vid folkhögskolekurser i grannskapet, bl a ofta i Möklinta, vars bygdeliv inspirerade honom till att skriva den under pseud Sven Friberger utgivna romanen Sockenfolket.

K lämnade 19 sin tjänst vid Tärna för att i stället bli lärare vid Jakobsbergs folkhögskola. Därmed kom han i kontakt med kooperationen, vilket bl a ledde till att han senare för KF:s studieverksamhet författade korrespondenskurser i sv språkets form- o satslära, i talarkonst o mötesteknik. Från 26 tjänstgjorde han som föreståndare vid Uppsala läns folkhögskola. Denna fick s å sina lokaler i Wiks slott, o K blev där snart känd som en av landets mera självständiga folkhögskolemän. Han startade Wik-tidningen 28 o var länge dess redaktör o trägnaste skribent, var några år ordf i Sv ungdomsringen för bygdekultur o ledde flera folkbildningskurser, under vilka han entusiasmerade akademisk ungdom att ägna sig åt folkbildningsarbete. För kulturlivet gjorde han personliga insatser t ex i Upplands kulturnämnd, som han grundade tillsammans med Carl Cederblad, o i dess konstförening o stiftsråd.

Som flitig, mångberest o högt uppskattad föreläsare fick K:s lust att improvisera fritt spelrum. Han var stämningsmänniska med konstnärliga ambitioner — musiken betydde särskilt mycket för honom — o det har sagts, att hans förmåga att fånga det poetiska i tillvaron gav hans föreläsningar deras lyskraft. Samtidigt kunde han "som ingen annan tala till folk så att folk förstod" (Sundquist). Han förmådde också aktivera sin publik o såg bygden som folkhögskolans viktigaste arbetsfält, där målet borde vara "att stärka rotfästet för ungt liv i en rotlös tid".

K var även mycket produktiv som författare. Han gav bl a ut läro- o läseböcker för att "liva o vägleda, icke tillfredsställa, hågen för studiet av vår vitterhet". I olika årsböcker, tidningar o tidskrifter skrev han ett stort antal artiklar, framför allt i folkbildnings- o hembygdsfrågor. Ofta hävdade han därvid, att hembygdsföreningarna o de vetenskapliga institutionerna båda kunde lära av varandra o därför också borde stödja varandra. K:s egna hembygdsforskningar rörde främst Västmanland, moderns hemlandskap, o resultaten föreligger bl a i boken Richard Dybeck, historien om en svensk, o i de båda innehållsrika volymerna Västmanland o Närke o Östra Västmanland, av vilka den förra ingår bland STF:s resehandböcker. Västmanländsk anknytning har också den fina o synpunktsrika verdandiskriften Gunnar Mascoll Silfverstolpe, byggd på K:s vänskap med skalden sedan skoltiden o på ett 30-tal brev från denne. Själv framträdde K som poet bl a med den kända Sång till Västmanland, som tonsatts av Alice Tegnér o sedermera även av Set Svanholm, o två diktsamlingar, präglade dels av en trovärdigt realistisk utformning av olika allmogemotiv, dels av hans egen djupt kända rastlöshet på väg mot ett religiöst avgörande.

Författare

Ragnar Amenius

Arkivuppgifter

Brev från K till K-E Forsslund i NordM.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ungdom och politik (Gymnasisten, 1912, Västerås, 4:o, s 3—5).

— Eros allhärskaren (ibid, 1913, s 12—14).

— Den lyriska skolungdomen (ibid, 1914, s 4—6). — Richard Dybeck. Historien om en svensk. Sthlm (tr Västerås) 1916. 90 s, 1 pl.

— Sockenfolket. Roman av Sven Friberger. Sthlm 1920. 225 s. [Pseud.] — Västmanland och Närke. Sthlm 1923. VIII, 289 s, 1 karta. (STF:s resehandböcker, 29.) — Prolog vid kooperativa föreningen Sveas 25-årsjubileum den 31 maj 1925. U o o å. (3) s. — Strofer. Sthlm 1925. 92 s. •— Östra Västmanland. Lä- seböcker för skola och hem. Upps (tr Sthlm) 1925. 343 s, 1 karta. (Hembygdsböckerna. Läseböcker för skola och hem. Västmanland, 1.) Skoluppl 1927. — Livet på forvägarna (C

0 J Svedelius, Bygd och folk, [1,] Sthlm 1927, s 319—322). — Tystnadens fiende (Hembygden, årg 8, 1928, Sthlm, 4:o, n:o 10, s 5 f). — Till Ringens medlemmar (ibid, 9, 1929, n:o 1, s 3). — Till stockholmsdistriktets 10-årsju-bileum (ibid, 2, s 3). —¦ Varför bör man studera sitt modersmål? [Rubr.] Saltsjöbaden (tr Sthlm) 1930. IV, 12 s. (Studiebladet. Tidskrift för självstudier, 1930, n:r 2.) — Svenska kulturgestalter. Sthlm 1930. 179 s. — Ungdomen och hembygdsvården (Tidskrift för hembygdsvård, årg 11, 1930, Lund, s 151—159). — Den svenska folkhögskolan (Glimtar ur svenskt bildningsliv. Några bidrag till vår kulturs historia, Upps (tr Sthlm) 1932, s 135—150). — På marken. Vers. Sthlm 1933. 94 s. — Svenska språkets form-och satslära. Sthlm 19[35—]36. (192) s. — Bygdeungdomen och folkhögskolan (Fataburen, 1936, Sthlm, s 185—190). — Vi och vårt. Svenska bygde- och folkstudier. Upps (tr Sthlm) 1941. 227 s. — Gunnar Mascoll Silfverstolpe. Skalden och människan. Sthlm 1943. 69 s. (Studentföreningen Verdandis småskrifter, n:r 458.) — I ridderlig kamp. Några erinringar om Torsten Bohlins ställning på svensk folkbildningsfront i dag (Kyrka och folkbildning. Studier tillägnade Torsten Boh-lin den 2 december 1949, Sthlm 1949, s 12— 36). — Brytning mellan gammalt och nytt. Studieplan. Södertälje (tr Hässleholm) 1950. 34 s. (Land och stad, 2.) — Bidrag i bl a Tidskrift för svenska folkhögskolan, årg 5, 1924, 8—9, 1927—1928, 12, 1931, 14—15, 1933—1934, 19—21, 1938—1940, 25—26, 1944—1945, 28, 1947, Tidskrift för föreläsningsverksamheten, årg 10—13, 1934—1937, 15—16, 1939—1940, 19, 1943, 21, 1945, 24, 1948, 26, 1950, Wik-tidnmgen, n:o 1—22, 1928—1947 (red 1928—40), Upps, 4:o, samt

1 dagspressen.

Utgivit: Gymnasisten, 1911—1912, Västerås, 4:o (tills med G M Silfverstolpe).

Redigerat: Svensk diktning på vers och prosa. En studiebok för folkskolans överbyggnader och för studiecirklar. Med en inledande översikt av den svenska diktkonstens historia. Sthlm 1925. 436 s. 2. uppl 1927. 3., genomsedda uppl 1929. 4. uppl 1936. 444 s. 5., omarb uppl 1944. 443 s. 6., omarb uppl 1952. 456 s. — Sånger för Svenska ungdomsringen för bygdekultur. Texthäfte. Sthlm 1926. 76 s. — Wik-sånger. Upps 1927. 96 s. — Skånes diktare. Läsebok. Upps (tr Sthlm) 1932. 192 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: I Andrén, Folkundervisn o folkbildn i Västmanlands län ... (1964); G Altrén, SK (Uppländskt bildn:arbete verksamhetsåret 1950—1951, 1951); S v Euler-Chelpin, Släkten K (1972); A Sjöstrand, S K t (Tidskr för föreläsnverksamheten 1951); N Sundquist, S K (Uppland 1951); Sv folkhögskola 100 år, 3 (1968); Wik-tidn 1928— 52. —• Nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven E Kjersén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11559, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11559
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven E Kjersén, urn:sbl:11559, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-04-19.