Sophie M Knorring, von

Född:1797-09-28 – Erska församling, Älvsborgs län (på Gräfsnäs)
Död:1848-02-13 – Skärvs församling, Skaraborgs län (på Skålltorp)

Författare


Band 21 (1975-1977), sida 377.

Meriter

3 von Knorring, Sophia (Sophie) Margareta, f 28 sept 1797 på Gräfsnäs, Erska, Älvsb, d 13 febr 1848 på Skålltorp, Skärv, Skar. Föräldrar: majoren o hovmarskalken Christer Göran Zelow o Helena Sophia Gripenstedt. — Förf.

G 31 dec 20 på Högärdet, Fors, Älvsb, m översten frih Sebastian Carl v Knorring, f 10 april 89 på Attorp, S Säm, Älvsb, d 5 april 58 på Skålltorp, son till frih Adolf Fredrik v K o Ebba Christina Grubbe.

Biografi

Sophie v K:s morbror Johan Theodor Gripenstedt övertog Gräfsnäs som fideikommiss 1791, o från denna tid arrenderade hennes far godset fram till 1808, varpå familjen flyttade till Lövas i Dalsland o egendomen Högärdet utanför Vänersborg. 10— 13 bodde K tillsammans med sin mor o sina fyra yngre systrar i Sthlm i avsikt att fullkomna den ståndsmässiga uppfostran som hade påbörjats på Gräfsnäs av en stor skara informatorer. Flickorna fick de bästa lärare i tyska, engelska, franska, italienska, sång, musik, måleri o dans. I religion, historia o litteratur undervisade bl a skalden o folkvisesamlaren A A Afzelius.

Säsongen 12—13 betydde mycket för K:s litterära orientering. Ett franskt skådespelarsällskap med den firade M:lle Georges presenterade Racine o Corneille. Henriette Hendel-Schütz, Goethes, Schillers o v Kleists skyddsling, framträdde i pantomimer o tableaux-vivants o "framlockade hos sina åskådare de djupaste rörelser av glädje o smärta" (Afzelius, s 135). På genomresa från tsar Alexander i Ryssland stannade M:me de Staël i Sthlm från okt 12 till maj 13, o hösten 12 blev K presenterad för henne. På sina minnen från societetslivet i Sthlm denna säsong har K byggt sin roman Illusionerna, där man genom hjältinnan Ottilias skarpsynta o kvicka iakttagelser från salongernas värld bl a får en närbild av den franska författarinnan på en amaranterbal. Den lilla romanen är fortfarande värd att läsas som ett betydande kulturhistoriskt dokument — men också "som ett alltjämt levande konstverk, ett av de främsta från denna epok" (Ahlström).

Under depressionen 13—14 förlorade fadern sin förmögenhet genom fallande priser på jordbruksprodukterna o genom olyckliga borgensförbindelser, o från denna tid levde K under relativt små ekonomiska omständigheter. Giftermålet med Carl v K, major vid Skaraborgs regemente, innebar i det avseendet ingen förändring. De första åren av äktenskapet, 21—26, då hon bodde på Friggesbys kaptensboställe, betraktade hon som de lyckligaste. Då hon 27 flyttade till majorsbostället Ärtekärr, drabbades hon av en lungsjukdom, som hon slutligen skulle duka under för men länge bekämpade framgångsrikt. 34 bosatte sig K slutligen i Skålltorp i Axevalla. Periodvis var hon beroende av läkarvård o fick vistas inomhus under halva året. Enformigheten avbröts av resor bl a till Khvn 38, till Sthlm 41—42 o till Tyskland o Österrike 46. Från den sistnämnda publicerade hon 47 sina anteckningar i Bref till hemmet under en sommarresa 1846.

För K betydde Fredrika Bremer mest av samtida författare trots att de hade skilda uppfattningar i emancipationsfrågan. Det är hon som i en minnesartikel i Aftonbladet 61 har präglat eftervärldens bild av K som en spirituell o levnadsglad aristokrat utrustad med en sydländsk glöd "av förtärande art", lika snar till glädje som till sorg, först mot slutet av sitt liv varmt religiös o försonad med sitt livsöde — en utveckling som bestrides av hennes senaste levnadstecknare N E Wallen.

Också till Malla Silfverstolpe hade hon ett långt o vänskapsfullt förhållande, vilket förstärktes av deras gemensamma syn på äktenskapet i debatten kring Almqvists Det går an. Hennes outtröttliga analys av äktenskapsbrottets psykologi ledde till mer eller mindre förtäckta angrepp från Almqvist o v Braun. Hennes farligaste konkurrent om publikens gunst, Emilie Flygare-Carlén, anklagar henne i sin bok Kamrer Lassman för bristande moral, för att vara en ungdomens förförerska. Efter några ofullbordade romanutkast i ungdomen började K ungefär samtidigt med Fredrika Bremers debut 28 med Teckningar ur hvardagslifvet att skriva på sin första tryckta roman Cousinerna, som utkom 34. Hjältinnan Amalia är ett idealiserat självporträtt. K låter förbehållslöst ungdomsförälskelserna passera revy — kanske ligger däri förklaringen till att hon länge efter debuten ville förbli anonym, t o m i diskussioner med sina välvilligaste kritiker. Romanens tema är kollisionen mellan plikten o böjelsen — ett grundmotiv för K. Kärleksparen är modellerade efter Tegnérs Frithiof o Ingeborg eller Rousseaus Julie o Saint-Preux i La Nouvelle Héloise. Hjälten Axel utrustas därtill med ett byronskt, demoniskt förflutet, men hans passion för Amalia är en Werthers för Lotte — den ädla själens. Majoren Mühlendorff får spela rollen av Kung Ring, som står i vägen för lyckan. Den otillåtna kärleken bekämpas här som i alla K:s verk framgångsrikt av förnuft, religion o plikt. Amalias gamle far, baron v Löwenstern besvär henne dock på sin dödsbädd att bryta det olyckliga äktenskapet, "ty jemnförelsevis med ett olyckligt äktenskap finns knappt någon plåga i verlden, ...". Men denna almqvistska tankegång, som envist återkommer i K:s litterära produktion, avvisas lika regelbundet o heroiskt "som ett brott mot Gud och hans lagar."

I Vännerna har hon lyssnat på kritiken o presenterar en mer sedesam hjälte o fler uppbyggliga samtal. I Axel återfinns hjälten från Cousinerna — "en Don Juan i billighetsupplaga, som av samvetskvalen drivs att kasta sig i njutningens armar i en fåfäng strävan att finna ett ögonblicks lindring" (Freden). I bitter ruelse vänder han åter till sitt fäderneslott —- skildrat efter barndomsminnenas Gräfsnäs o i Walter Scotts maner — blott för att finna, att hans kärlek, Rosina, svurit en ed som binder henne vid en annan. Det blir Rosina som får uttala pliktens o försakelsens bud till den älskade: "Jag måste gå. Jag måste väl fylla mina löften — om — om än hjärtat brast." Konflikten varieras i Qvinnorna, där änkan Linda har svurit sin avlidne make evig trohet men oemotståndligt dras till greve Leonard. Mönstret upprepas i Ståndsparalleller där kvinnan av börd, grevinnan Blenda, o mannen av folket, bondsonen o informatorn Herman agerar Julie och Saint-Preux. Också de tvingas att med blödande hjärtan gå skilda vägar.

Romanen Förhoppningar (43) skildrar än en gång den förbjudna kärlekens lockelser, här mellan änkan Ottilia o hennes 16-årige styvson. "Hon smeker böjelserna samtidigt som hon extatiskt prisar plikten" — så sammanfattar Böök hennes genomgående tema, som löper som en lidelsens röda tråd genom hennes författarskap o genom hennes liv. I de bevarade dagboksanteckningarna kan man antydningsvis följa sambandet mellan liv o dikt. I Förhoppningar förklarar K, att hennes egentliga element är "vardagsmänniskohjärtats djupaste hemligheter", o i den psykologiska analysen når hon längst i denna roman o i den s å utgivna Torparen och hans omgifning, som brukar betraktas som vår litteraturs första bonderoman. Almqvists bondenoveller Grimstahamns nybygge o Ladugårdsarrendet (39—40) har dock inte påverkat K lika mycket som Det går an, men i stället för att styrka Almqvists teori hävdar K trotsigt o extatiskt äktenskapets oupplöslighet. De två älskande, torparen Gunnar o hans svägerska Elin, hindras i sin kärlek av Gunnars äktenskapslöfte avgivet under falska förutsättningar, vilket leder till den tragiska upplösningen. I ett post-scriptum till romanen summerar socknens kyrkoherde, blickande ut över gravarna på kyrkogården, "dessa almqvistiga frågor" sålunda: "I min tanke äro stora o heliga eder just de kraftiga hjul som frambringa stora o övermänskliga dygder. O äktenskapseden skulle den ej vara god? Ju starkare band o kedjor, desto större krafter utveckla sig." Almqvist ställde å sin sida i Aftonbladet 44 med syftning på K den intrikata frågan "varför personer skriver emot vad de innerst med själens mest himmelska önskan omfatta". För K framstod Almqvists analys av Torparen som ett utslag av personförföljelse.

K:s första romaner tecknar en aristokratisk miljö. Med ändrade levnadsförhållanden utvidgade hon sina skildringar till ofrälse familjer, till soldater o torpare. I företalet till Torparen hävdar K programmatiskt "det lägre folkets" rätt att bli skildrade utan fördomar, "de tänka, känna, handla, glädjas o lida alldeles såsom vi andra — fast under skiljaktiga former". Hon säger sig ha försökt att uttrycka "deras genuina känslor, som oftast äro fina utan att vara förfinade; ... jag har försökt känna med deras känslor, tala med deras tunga, se med deras öga". — Men i stort präglas hennes författarskap av hennes aristokratiska uppväxtmiljö o av konservativa värderingar. Medan hon -på 30- o 40-talen var nästan lika mycket läst som Emilie Flygare-Carlén, Fredrika Bremer o Almqvist o blev översatt till tyska, franska, engelska o danska, nådde hon aldrig den breda läsekrets som växte fram efter det liberala genombrottet.

Författare

Carl-Edvard Nattsén



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

K:s efterlämnade ppr (bl a dagboksanteckn:ar, tr i Aftonbladet 1861: 1—4-) i UUB o några brev till henne o dikter i KB.

Brev från K bl a till C J Lénström m fl i KB, till U Lagerbielke, f Rosensvärd, i UUB, till C G v Brinkman i hans arkiv, Trolle-Ljungby, till L J Hierta i Stiftelsen Lars Hiertas minne, Sthlm, o till Malla Montgomery-Silfverstolpe hos kapten F Rudbeck, Djursholm. En del av K:s brev till Fredrika Bremer tr i Aftonbladet 1861 (jfr Wallen a a, s9f).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Cousinerna. D 1—3. Sthlm 1834. 144, 126, 120 s. [Anon.] 2. uppl

1836. 196, 170, 160 s. [3 uppl:] Kusinerna. Sthlm 1928. 238 s. Utdr i Svenska mästare, d 13, Sthlm 1935, s 213—287. övers Khvn

1837, 428 s, 2. Opl 1851, Leipzig 1839, Paris 1847, 561 s (Bibliotheque étrangere ... sér 1 [: 6] ), 2. éd [1855], 427 s. — Vännerna. Af författaren till Cousinerna. D 1—3. Sthlm 1835. 110, 102, 96 s. [Anon.] övers Khvn

1837, 119, 112, 106 s, Leipzig 1838, 214, 200 s. — Axel, af författaren till Cousinerna. D 1—3. Sthlm 1836. 220, 197, 183 s. [Anon.] Övers Khvn 1837, 497 s, 2. Opl 1853, Leipzig 1839. — Qvinnorna. D 1—3. Sthlm 1836. 122, 114, 108 s. [Anon.] övers Khvn 1837— 38, 132, 123, 123 s, Leipzig 1838, 234, 229 s.

— Illusionerna. Sthlm 1836. 291 s. [Anon.] Övers Khvn 1837, Leipzig 1839, 220, 217 s.

— Stånds-paralleller. Tecknad af författaren till Cousinerna. D 1—3. Sthlm 1838. 204, 216, 228 s. [Anon.] Övers Khvn 1839, 161, 190, 165 s, Leipzig 1841, 363, 310 s. — Tan-te Lisbeths 19:de testamente. Novell. Sthlm

1838. 226 s. Övers Khvn 1839, Leipzig 1843, 308 s. — Skizzer. Af författaren till Kusinerna. Saml 1, d 1—2. Sthlm 1841. 211, 216 s. [Anon.] [Ny uppl] Gbg 1845. Övers Khvn

1842, 217, 209 s, Leipzig 1842, 271, 280 s. — Var hvad du är! [undert. . .w] (Linnea Bo-realis 1842, Sthlm, s 131—141). — Torparen och hans omgifning. En skildring ur folklifvet. Af författarinnan till Kusinerna. D 1—2. Sthlm 1843. 278, 320 s. [Anon.] [Ny förk uppl] 1906. 240, 248 s. (Svenska klassiker, 3.) övers Khvn 1844, 290, 342 s, Leipzig 1844, 332, 375 s, Stuttgart 1846, 191, 240 s (Das belletristische Ausland, Bd 634—640), London 1848, XVIII, 304, 326 s, [ny uppl] 1849.

— Förhoppningar. En skildring af författarinnan till Cousinerna. D 1—3. Jönköping

1843. X, 404, 436, 455 s. övers Khvn 1844, 357, 322, 375, 334 s, Leipzig 1845, 332, 334, 318, 352, 392 s, [ny uppl] 1846. — Trolof-ningen. Liten novell, innesluten i bref till en vän, af författarinnan till Kusinerna [anon] (Nordstjernan, Sthlm 1844, s 15—22). — Skizzer. Af författarinnan till Kusinerna. Saml 2, d 1—2. Gbg 1845. 316, 331 s. [Anon.] Gbg 1867. 308 s. ([Omsl:] Riksdalers-böcker för resor, 11.) Övers Khvn 1847—48 [utdrag], Leipzig 1847, 310, 285 s, Stuttgart 1847, 199, 226 s [förf ang som A von Knorring] (Das belletristische Ausland, 881—882). — Bref till hemmet, under en sommarresa 1846, af författarinnan till Kusinerna. Norrköping 1847. 220 s. [Anon.] — Syv Aar. Forteelling af Forf. till "Sodskendebornene". Khvn 1848. 75 s. [Anon.] — Sagan om prinsessan Rosalinda eller Foglarnes konungarike. Sthlm 1848. 86 s. —¦ Ett husförhör (Läsning för hemmet för hvar dag i året, årg 1/5, 1880—1884, Sthlm, s 1081—85 [1883]). — Taglioni-färden (Sveriges nationallitteratur . . ., d 12, Sthlm 1908, s 287—326; 2. uppl Sthlm (tr Leipzig) 1922, d 13, s 249—283). — Bidrag i Aftonbladet 1861, n:o 1—36.

Översatt och redigerat: [J Hahn-Hahn,] Två fruar. Roman. Fritt översatt och bearbetad af förf. till Kusinerna. D 1—2. Jönköping 1846. 261, 272 s. [Anon.]

Källor och litteratur

Källor o litt: S Ahlström, Efterskrift till S v K, Illusionerna (i Levande litt, 1965); F Böök, Fem porträtt. Essayer (1929); G Freden, Realistisk samhällsskildring (Ny ill sv litt:hist, 3, 1956); J Mortensen, Från Aftonbladet till Röda rummet. Strömningar i sv litt 1830—1879 (1905); B Nelson, S v K. En sv romanförf:s liv o dikt (1927); NE Wallen, S v K o samhället (1962), o där anf källor o litt. — A A Afzelius, Minnen (1901), s 43 f.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sophie M Knorring, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11659, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl-Edvard Nattsén), hämtad 2018-11-14.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11659
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sophie M Knorring, von, urn:sbl:11659, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl-Edvard Nattsén), hämtad 2018-11-14.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se