Meriter

Knudsen, Kolbjörn, f 13 okt 1897 i Bergen, Norge, d 8 jan 1967 i Gbg, Johanneberg. Föräldrar: kvarningenjören Niels K o Elida Sirene Langeland. Elev vid Lorensbergs-teatern i Gbg 19—23, skådespelare där 23—26, verksam vid Konserthusteatern i Sthlm 26—27, vid Dramatiska teatern där 27—32, medv i sv filmer 28—63, verksam vid Lorensbergsteatern 32—35, vid Gbgs stadsteater från 35, ledare för fästningsspelen i Varberg 47—59. — de Wahl-stipendiat 29.

G 23 aug 24 i Ronneby m Asta Siri Elvira Gunhild Thorsell, f 23 juli 96 i Karlshamn, dtr till länskommissarien Carl Gustaf T o Sofia Matilda Liedman.

Biografi

Under sitt engagemang vid Dramatiska teatern 1927—32 hade K spelat mot Emil Hillberg o Anders de Wahl o tagit intryck av dessa framstående representanter för en teatertradition helt olik den som utbildades vid stadsteatern i Gbg, där man lade sig vinn om en mera lågmält nyanserad o inträngande spelstil. Utan att ge avkall på det monumentala formatet i sina rollgestalter kom K att dämpa det storslagna, retoriska känsloutspelet från de stora histrionernas epok o föra ner det på en stramare nivå. Denna sammansmältning av en äldre, magnifikare spelstil o en mer intimt nyanserad blev det karakteristiska för K. Hans styrka låg inte så mycket i den subtila psykologiska analysen utan mer i förmågan att med intuitiv inlevelse gestalta en människa som en helhet. Det är bilder av virila, hårdföra, primitivt helgjutna gestalter man oftast förknippar med K, figurer som t ex Götz von Berlichingen i Sartres Djävulen o Vår Herre: en bild av den barbariska o okuvliga urkraften — eller det bistra porträttet av Fursten i Montherlants Den döda drottningen, som han ställde på scenen som ett klippblock av oryggligt maktmedvetande i strömmen av mänskliga lidelser.

En annan av dessa kraftkarlar eller dundergubbar i K:s repertoar var Strindbergs Gustav Vasa (som han spelade både i Gbg o Sthlm), en maktmänniska hos vilken det storvulet bullrande blandades med gemytliga eller naiva smådrag. Inom Strindbergsrepertoaren firade K annars större segrar, t ex som Ryttmästaren i Fadren, där han laddade upp figuren med en inåtvänd, lågmält genomträngande bitterhet under en skeptisk världsmannamässig yta, liksom tankspritt trevande sig fram genom replikerna i ödslig ensamhet. Den sordinerat bittra tonen präglade också hans tolkning av Herrn i Oväder, en annan av hans minnesvärda gestalter.

Hos K, där tonvikten i så hög grad låg på styrka o vitalitet, kunde ibland halvtonerna, de fina nyanserna komma i kläm. Han var bäst då han fick spela ut för fullt — som t ex i Peer Gynt eller i det fräna o hårda utspel med vilket han gjorde Tartuffe vid fästningsspelen i Varberg 51. Men hans spel blev djupare o mer mångbottnat med åren. En av hans subtilaste o mest underfundigt nyanserade skapelser var porträttet av G B Shaw i Käre lögnare (60) — pjäsen som ställts samman ur Shaws brev.

Vad man minns från K:s sista år är flera gripande bilder av åldringar, t ex gamle Ekdal i Vildanden 65, en gestalt djupt insjunken i slagrört verklighetsfrämmande drömmerier, tyngdlös som ett spöke, nästan tragikomiskt karikerad i sitt ljudlösa tassande ut o in med halvt ohörbara repliker. Också minns man inte minst K:s sista roll i Dürrenmatts Meteoren, då han med den stora konstens enkelhet på ett lysande sätt gestaltade en människa på själva gränsen mellan liv o död i en föreställning som gavs en enda gång: den lades ned efter premiären på grund av K:s bortgång.

Författare

Tord Bæckström

Källor och litteratur

Klippsaml över T Baeckströms tcaterrec:er i GHT, hos förf.

SMoK; Sv filmskådespelarlexikon, ed S G Winquist o T Jungstedt (1973); Sv konstnärer inom teaterns, musikens o filmens värld (1943); Väd 1965. — Nekr:er av T Baxkström i GHT o av P E Wahlund i SvD 9 jan 1967.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Kolbjörn Knudsen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11660, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tord Bæckström), hämtad 2024-11-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11660
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Kolbjörn Knudsen, urn:sbl:11660, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tord Bæckström), hämtad 2024-11-11.