G Signe E Kolthoff

Född:1881-03-17 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län
Död:1961-05-08 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län

Skådespelare


Band 21 (1975-1977), sida 487.

Meriter

3 Kolthoff, Gertrud Signe Elisabeth, f 17 mars 1881 i Uppsala, d 8 maj 1961 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: dekorationsmålaren Oscar Alfred Bernhard K o Mathilda Christina Johansson. Elev vid flicklärov i Uppsala, vid Musikkonservatoriet i Sthlm sept 97, musiklär:ex där 12 dec 00, sångstudier för Jeanette Jacobsson 01–02, debut på Olympiateatern i Sthlm 25 okt 02, operettengagemang i Sverige o Finland 02–04, talskådespelerska vid Sv teatern i Hfors 04–15, vid Dramatiska teatern i Sthlm 15–33, gästspel bl a vid Vasateatern o Riksteatern samt i Oslo o Khvn. — Litt et art 26.

G 20 dec 19 i Sthlm, Hedv El, m direktören Gustaf Herman Eugen Hultgren, f 6 juni 88 i Förlösa, Kalm, d 27 sept 64 i Sthlm, Hedv El, son till inspektören Klas August Wilhelm H o Anna Carolina Wilhelmina Uddenberg.

Biografi

Signe K debuterade 1902 på Olympiateatern i Sthlm som Lotte i operetten Primadonnan. Hon övergick 03 till Vasateatern, som då ingick i A Ranfts teaterimperium, o uppträdde där i ytterligare operettpartier, t ex som prins Orlovsky i Läderlappen o Stina i Värmlänningarna. Sommaren 04 for hon med Ranftska sällskapet till Hfors, där man spelade på Brunnshusteatern. Framträdandet i Finland ledde till att K engagerades vid Sv teatern i Hfors, nu som talskådespelerska. I början fick hon huvudsakligen framställa medvetna unga damer av typen Portia i Köpmannen i Venedig o Viola i Trettondagsafton. Som Eliza i Pygmalion lyckades hon vinna publiken, fastän man hade en sådan storhet som Harriet Bosse i friskt minne i rollen. K:s främsta komediroll var Sardous Madame Sans-Gêne, men hon uppträdde även med framgång i allvarligare pjäser. I sina paradroller som Eliza o Madame Sans-Gêne framträdde K i dec 14 vid Dramaten i Sthlm, o gästspelet blev så framgångsrikt att det fick förlängas ett par veckor. Sin mörkt färgade o välskolade röst hade hon glädje av även sedan hon övergått från sång- till talscen, ett faktum som uppmärksammades av många kritiker.

Våren 15 fick K från höstsäsongen s å engagemang vid Dramaten, där en av hennes första roller var frilian i den märkliga uppsättningen av Det gamla spelet om Envar med A de Wahl i huvudrollen. Hon gjorde senare rollen också vid de s k Envar-spelen i Helsingör. K etablerade sig snart som en utmärkt komediaktris o spelade bl a Molières Dorine i Tartuffe o Toinette i Den inbillade sjuke samt Mrs Cheweley i Wildes En idealisk äkta man. Nästan lika stora framgångar hade hon emellertid som Gertrud i Söderbergs pjäs o Turandot i Gozzis drama med samma namn. Om hennes Judit i Hebbels skådespel säger Carl G Laurin, att hon brast något i det lockande o att man mera trodde på hennes bibliska hygglighet än på den passion som Hebbel påstod fyllde Judit. På det hela taget fick hon dock positiva recensioner för rollskapelsen. Till sina Shakespeare-partier lade hon Hermione i En vintersaga, Oberon i En midsommarnattsdröm o Emilia i Othello. Vid Poul Reumerts gästspel vid Dramaten 26 uppträdde hon mot honom som Suzanne i De eviga fienderna.

Något över 50 år gammal lämnade K plötsligt Dramaten, till synes utan anledning. Hon hade tydligen råkat i onåd hos teaterns ledning. I själva verket hade hon dock mer eller mindre ställts åt sidan långt tidigare. I en intervju i samband med avgången säger hon, att hennes sista stora roll var flickan Raimunda i Mors rival 24. Flera teaterskribenter skrev artiklar till stöd för K o särskilt Sven Stål slungade ut en rungande anklagelse mot teaterledningen, som lät "en konstnärinna stående i sin fulla kraft, reslig, drottninglik", hyllad av publiken, avgå i förtid. Stål har i annat sammanhang poängterat hennes förnämliga plastik, jämförlig med Tora Tejes. Vid avskedet från Dramaten spelade K mot A de Wahl i två enaktare, Zweigs Komedianten o Schnitzlers Den stora scenen, o i dessa pjäser uppträdde de båda vid en lyckosam folkparksturné 36.

Sedan K lämnat Dramaten, blev hon erbjuden huvudrollen i Middag kl 8, som Gösta Ekman lät sätta upp på Vasateatern. Hon uppträdde sedan vid ett par tillfällen som gäst vid denna teater, vid Riksteatern samt enstaka gånger i Khvn o Oslo. 36 framträdde hon i Kálmánoperetten Zigenarprimas vid Oscarsteatern. I sept s å medverkade hon i Bellmans En födelsedag firad i Fiskarstugan, ett av öppningsprogrammen vid Drottningholmsteatern, som väckts ur sin törnrosasömn. En av K:s sista roller på scenen var Stella vid urpremiären i Gävle på Pär Lagerkvists Seger i mörker 39 med Per Lindberg som regissör. Vid över 75 års ålder medverkade hon i ett par komedifilmer.

Författare

Sune Hojslen



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

K:s arkiv i Drottningholms teatermus:s bibi, där även ms till K:s tal till A de Wahl på 80-årsdagen förvaras. Några strödda brev från K i KB.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Teatern bör ge fostrande konst [enkätsvar] (Idun, 1924, Sthlm, fol, s 994).

Källor och litteratur

Källor o litt: Klipp o anteckn:ar i Musik-hist mus, Sthlm.

Art:ar om K i Allas krönika 28 maj 27, Bonniers månadstidn 1933, 6—7, DN 20 maj 1933, Idun 11 jan 1920, Scenisk konst 1902, nr 6, 1904, nr 1, o 1907, nr 6, samt i SvD 12 sept 1936; E Didring, K (Teatret 1926, s 9—10); D Fallström, Essä om K (Scenen 1924, nr 8); dens, K. En återblick på hennes konstnärsbana (S-T 19 maj 1933); C G Laurin, Ros o ris, 2 (1918); S Stål, K:s avsked (Våra nöjen 1933, nr 21); Sv konstnärer inom teaterns, musikens o filmens värld (1943); Sv scenkonst o film, ed E Wettergren o I Lignell, 1—2 (1937—41); [M Siwertz,] En livsvärmens o raljanteriets tolkarinna, sign Tigram (Jorden runt 21 jan 1928); S G Winquist o T Jungstedt, Sv filmskådespelar-lexikon (1973). — Art:ar vid K:s 60-årsdag o nekr:er i dagspressen. — E Ljungberger, K (Teatern 4 sept 1937).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G Signe E Kolthoff, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11721, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sune Hojslen), hämtad 2019-02-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11721
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G Signe E Kolthoff, urn:sbl:11721, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sune Hojslen), hämtad 2019-02-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se