Koskull, släkter



Band 21 (1975-1977), sida 493.

Biografi

Koskull, vittförgrenad tysk-baltisk släkt, sannolikt uppkallad efter någon av de baltiska orterna med detta namn o — av vapnet o de äldsta namnbärarnas hemvist att döma — troligen av samma ursprung som den i sv tjänst senare friherrliga släkten von der Pahlen. Redan 1302 o 1306 bevittnade en riddare Andreas "de Koskele" eller "de Coskul" förläningsbrev åt ärkebiskopen av Riga.

Andreas K (levde 1574), som 1537 köpt Kulsdorf i Pernigels sn i Livland o från 1560 nämnes som stiftsfogde i Treiden i Riga ärkestift, var 1564 jämte sin son Andreas K (d i sv tjänst senast 1584 enl RR o HKR) i sv fångenskap i Pemau, då detta erövrades av hertigens av Kurland folk (Arbusow). En annan son, Claus K (d omkr 1573), stupade i sv tjänst mot ryssarna. En tredje son, Johan K (d omkr 1600), tillfångatogs av svenskarna kort efter Pernaus ovannämnda erövring, fördes till Sverige (Arbusow) o gick 1565 i Sthlm jämte Claus Kursell i borgen för några tillfångatagna livländska adelsmäns ed till Erik XIV (Livonica II: 28). Senare fick han av denne avelsgården Purgel i Jordens sn i Estland som förläning. 1569 nämnes K som Kurselis tjänare, då borgmästare o råd i Riga klagade över hans överfall på en köpsven (Livonica 11:236 o 238), o sändes s å av Kursell till krigsfolket i Livland för förhandlingar (Ödberg). Senast 1572 (K 344) blev han sv ryttmästare, o 1575 var han under mer än ett halvt år fånge på Arensburg på Ösel efter de tyska ryttarnas överlämnande av slotten Hapsal, Lode o Leal till den danske ståthållaren där (RR 1576). 1578 sändes K av Johan III jämte Didrik Anrep till den preussiske hertigens förmyndare Georg Fredrik av Brandenburg-Ansbach o till hertigen av Kurland (titularreg.). 1581 var han en av de båda sv ståthållarna på Wesenberg (Schulmann) o på hösten så erövrade han tillsammans med Casper Tiesenhausen o Göran Boije (bd 5) Weissenstein (Hiärn). 1584 var K en av de sex adelsmän som reste till Sverige för underhandlingar med Johan III om den estländska adelns privilegier (Federley). Åtminstone från 1589 (Ungern Sternberg) var han estländskt lantråd, o 1593 var han bland de fyra världsliga deputerade vid lantkyrkovisitationen i Wiek (Winkler; Loone). Hans bror Jakob K (d omkr 1618; RR 1617 o Sv donationskontorets arkiv) blev jägmästare hos hertig Karl 1579 (avräknings-bok 1589—91) o nämnes som sådan ännu 1594 (HKR). Han deltog 1579 i hertigens tyska bröllopsfärd, från vilken han hemsändes i förväg för att med jägare o jakthundar möta denne i Kalmar. Från 1582 har K kunnat beläggas bland hertigens hovjunkare, o 1597 agiterade han för denne på marknaden i Mariestad. 1598—1605 var han befallningsman på Gripsholm. I slutet av 1605 sändes K till Finland för att rannsaka om ödehemman o adelns förbrutna gods. 1607 blev han ståthållare på Skaraborg o 1611 på Nyköping. Hans sätesgård var Vad (nu Södertuna) i Frustuna, Söd.

Brodern (Arbusow) Heinrich K (d omkr 1600) på Kulsdorf fick sina gods konfiskerade av konung Sigismund med anledning av att han anslöt sig till hertig Karl. Hans son (R 9; RR 1647) Andreas K (d 1676) tjänade Karl IX 1604—08, deltog som page hos Gustav II Adolf 1615—18 bl a i Pskovs belägring 1615, tjänstgjorde sedan som officer bl a vid Rigas belägring 1621, sårades 1622 o deltog i Gustav II Adolfs krig i Preussen (M 1089). Efter garnisonstjänst där befordrades han till överste för Åbo läns regemente 1635 o var landshövding i Dorpat 1642—54. K blev generalmajor 1653 (Likv) o var landshövding i Viborgs län 1656—57 o åter i Dorpat från 1661 till sin död. Hans sätesgård var Odensfors i Vreta kloster, ög, som han kommit i besittning av genom äktenskap med en dotter till Henrik Frankelin (bd 16) o Erik XIV:s illegitima dotter Constantia. Deras barn naturaliserades på sv riddarhuset 1638. Bland dem var Gustaf K (1636— 1707) på Odensfors, som deltog i G A Lewenhaupts erövring av Diinaburg o J C De la Gardies (bd 10) av Wehlau 1655, skadades vid försvaret av Riga 1656, var polsk fånge 1659—60, efter Graudenz kapitulation o befordrades till överste 1678. Han efterlämnade självbiografiska anteckningar (X 240 k, UUB) o en boksamling, som fanns i det cederhielmska biblioteket på Bjärka-Säby till dess försäljning på bokauktioner 1878—82. Laghandskrifterna B 62 o 64, som tillhört K, har med den cederhielmska handskriftssamlingen kommit till UUB. Hans bror kapten Erik K (1645—1705) på Bocksjöholm i Undenäs, Skar, var i äktenskap med en dottersonsdotter till Erik XIV:s illegitima dotter Virginia far till landshövdingen o generallöjtnanten Anders K (se nedan), som blev friherre 1719 men ej efterlämnade några söner.

Johan o Jakob K uppgav i brev 1590, att deras bror Casper K (d trol 1581) stupat mot ryssarna vid Salis. Han var far (Biographica) till Jurgen eller Georg K (d mellan 1642 o 1647) på det ovannämnda fädernegodset Kulsdorf. Denne torde vara identisk med den Georg K som 1632 var furst Krzystof Radziwills ombud vid underhandlingarna med svenskarna om lanserande av Gustav II Adolf som kandidat till den polska tronen efter Sigismunds död 1632. Hans sonson Otto Johan K (1680—1728) blev livdrabant 1701 o överste för Upplands tremänningskavalleriregemente 1713 samt interimschef för Östgöta kavalleriregemente 1716. Han deltog i slagen vid Narva, Duna, Kliszów, Holowczyn, Krasnokutsk o Poltava samt kalabaliken i Bender, sårades vid försvaret av Stralsund 1715 o deltog 1718 i belägringen av Fredrikshald. K blev generalmajor 1719 på arvprinsen Fredriks personliga rekommendation (Thanner), friherre 1720 o överste för Upplands regemente 1723. O J K:s brorson Gerdt Johan K (d 1735) var rysk fånge 1709—17 o fick överstes avsked 1722.

O J K:s son sedermera ryttmästaren Anders Gustaf K (1727—66) kom genom sitt äktenskap med en dotter till den ovannämnde generallöjtnanten Anders K i besittning av det av denne för henne 1746 instiftade fideikommisset Engaholm i Aringsås (nu Alvesta), Kron. Son till dem var Claes Didrik K (1755—1816), som blev LMA 1802 o överste i armén 1810. Dennes bror Gustaf Fredrik K (1751—1813) blev efter verksamhet vid olika regementen överinspektör vid Åbo landtullkammare 1789, hade samma tjänst vid stora sjötullkammaren i Gbg 1795—1813 o fick krigsråds n h o v 1802. Gustaf K publicerade satiren En kort men ganska tydlig undervisning att lära dansa (1785). Hans dotter hovfröken Henrietta Mariana (Marianne) Charlotta K (1785—1841) sades vara kronprins Karl Johans älskarinna o ville själv gärna anses som sådan. Hon uppvaktades f ö också av den gamle Karl XIII o av prins Oscar. Hon har karakteriserats som högt bildad o ytterst behaglig men fåfäng o intrigant, ehuru hon i grund o botten hade ett gott hjärta (H E Charlotta). Hennes syster Anna Gustava Constantia (Constance) K (1788—1840) bortgiftes 1805 av ekonomiska skäl med den rike arvtagaren John Hall dy (bd 17) men skildes 1811 från honom efter hans konkurs o var 1823—24 omgift med den mer än trettio år äldre danske godsägaren o författaren Frederik Christian (Fritz) Wedel Jarlsberg. Constance K har beskrivits som "vacker, kvick, nyckfull, god, fåfäng, älskvärd" (Marianne Ehrenström i Ahnfelt). Hon vistades i Petersburg, där hon säges ha fört ett äventyrligt liv (H E Charlotta). En tredje syster var amatörmålarinnan Ulrika Vilhelmina K (1797—1841).[1] Marianne K utnyttjade sina förbindelser till förmån för sina vänner o släktingar o ansågs ha missbrukat Karl Johans godhet för sin bror Gustaf Adolf (Gösta) K:s (1782—1842) befordran. Gösta K var illa sedd på grund av sitt skandalösa privatliv (H E Charlotta). Han hade sårats vid landstigningsförsöket i Lokalaks 1808 o deltagit i striderna vid Sävar o Ratan 1809 samt i norska fälttåget 1814, befordrades till överste 1817 o fick generalmajors n h o v 1833. En annan bror, Claes Ulric K (1792— 1863), deltog också i norska fälttåget o befordrades till kabinettskammarherre 1830 o överste i armén 1831. Ulric K bildade 1826 inom hovkretsen Sällskapet för sångöfningar, som han på ett utmärkt sätt ledde till 1835, o där han introducerade en hel del i Sverige okända utländska verk. Han var skicklig pianist, komponerade flera pianostycken o blev LMA 1830. Son till honom var kaptenen o sångläraren Gustaf Jakob Ulric K (1841— 94), även verksam som målare o tecknare. En tredje bror, Anders Eric K (1789—1857), deltog i försvaret av Pommern 1805—07 o i fälttågen i Tyskland 1813 o Norge 1814 samt blev major 1817 o hovmarskalk 1833. Anders K var i äktenskap med [2] Johanna Sophia Fredrica K, f Fleming (1798—1868), far till Anders Gustaf K (1831—1904). Anders G K studerade genremåleri i Düsseldorf 1852—60 o blev agré vid FrKA 1862 o LFrKA 1868. Han deltog flitigt i akademins utställningar 1860—85. Hans okonstlade o något sentimentala barn- o folklivsbilder skattades högt av hans samtid. Målningar o teckningar av honom finns i NM, FrKA, Gbgs konstmuseum, Malmö museum o UUB. Hans bror löjtnant Ivar Otto Herman K (1817—99) kom genom sitt första äktenskap i besittning av säteriet Svenneby i Örtomta, Ög, som ännu äges av ättlingar till honom. Ivar K var rdgm i AK 1867—72 o 1876—84, invaldes i lantmannapartiets niomannaråd vid dess bildande 1868 o blev 1870 dettas ordf. 1871 var han emellertid en av dem som avföll från partiet, då dess majoritet yrkade bifall till försvarsutskottets förslag om indelningsverkets upphörande efter 15 års övergångstid, o under sin andra riksdagsmannaperiod avföll han ännu en gång vid voteringen i försvarsfrågan 1877. Vid valet 1878 organiserade försvarsnihilisten Isidor Kjellberg (s 194) propaganda mot K, o han omvaldes med endast knapp marginal. Han var "en hederlig o lugn man" (Granlund) med "redigt o klart huvud" (Bellander). Gustaf Fredrik K:s släktgren utdog på manssidan med Ivar K:s son Carl Otto Anders K (1878—1938). Anders K blev legationsråd i Berlin 1921, konsul i Reval 1930 o legationsråd över stat s å samt fick s å ministre plénipotentiaires namn.


Gustaf Fredrik K:s äldre bror, hovjunkaren Otto Anders K (1748—87) på Engaholm, var svärfar till Magnus Fredrik Brahe (bd 5), som i sitt första gifte med en syster till honom blivit far till Karl XIV Johans bekante gunstling Magnus Brahe. Otto Anders K:s son Georg Adolph K (1780—1829) blev lagman på Gotland 1809 o i Västergötland 1810 samt var 1816—21 landshövding i Norrbottens län, för vilken tjänst han anses ha passat föga. Efter honom skall Koskullskulle (tidigare K:s kullar) i Gällivare, Nb, vara uppkallat, vars gruvbrytning kunnat beläggas 1825. K bodde under sina sista år på Engaholm, som han ärvt efter en äldre bror. Kort före sin död avstod han det emellertid till sin yngre bror, sedermera överstelöjtnanten Carl Gustaf K (1782—1846), som deltagit i kriget i Tyskland 1813—14. Dennes son kammarherre Anders Magnus K (1831— 83) på Engaholm var rdgm i ridderskapet o adeln 1865—66 o i FK 1867—81. En sonson till honom innehar fortfarande Engaholms fideikommiss.

Ovisst är det genealogiska sambandet mellan ovanstående personer o Reinhold K (levde 1589), som var fogde på Dagö 1576—79 o på Weissenstein 1588—89, Casper K (t 1661), som blev kommendant i Anklam 1635 o i Narva 1643, ståthållare på Ivangorod 1645, överste 1655 o kommendant på Cobrons skans vid Riga 1660, samt översten vid holsteinska livregementet till fot Henrik K (d 1720), som blev tillfångatagen vid Stralsund 1715 o dog i fångenskapen.

Grenar av släkten K har varit inskrivna på riddarhusen i Estland, Livland o Kurland o förde där barontitel, som erkändes av ryska regeringen 1862. Av släktens kurländska grenar blev en riksgrevlig 1803, o efter dennas utslocknande på manssidan 1898 ärvde en annan med ryska regeringens bifall grevetiteln, dock blott efter primogenitur.

Författare



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: RR 1576, f 257, 1584, f 87v, 1605, f 4v, 47, 1607, f 14, 1607: suppl, f 97, 98, 99v, 1611 jan—april, f 146, 1617, p 837, 846, 1647 sept—okt, f 2050, HKR 1579—80, f 27, 1584, f 41—41v, 51, 1594, f 38, 1598 juli—dec, f 22 7v, "diarium" till RR 1648: Öpne breff 25 aug, titularreg 1522—92: E, f 9v, K 344: brev från Jakob o Johan K, Bio-graphica, M 1089, Livonica II:28:Liffländska adelsmän, 11:123, 11:236: 1569—79, f 28, 11:238: Gabriel Kristersson Oxenstiernas ink brev 1569, bergskoll:s huvudarkiv E II d:9: relation 1825, RKB: hertig Karl 1581—86: Knut Henriksson 1582: hoflöningenn, RKB: hertig Karl: avräkningsbok 1589—91, Likv, Sv donationskontorets arkiv F V:97, Livl donationskontorets arkiv F II b 3):5:4, överdirektörens vid sjötullen arkiv: personella berättelser 1812:1, f 107f, R 9, f 334 f, P Sondéns ms Militära chefer i sv armén, RA; C L v Schantz genealogier, alfabet lappreg över brevmottagare i RR 1561—1620-talet o i HKR, RHA.

AdRP 2 (1905); A Ahnfelt, Ur sv hofvets o aristokratiens lif, 1 (1880), s 158f, 162, 166; J E Almquist, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1960); Anders K död (SvD 30 juni 1938); A K riksdagarne 1870—72 (1872), s 20; E Anthoni, Konflikten mellan hertig Carl o Finland. Avveckl:en o försoningen (1937), s 375; L Arbusow, Livlands Geistlichkeit vom Ende des 12 bis ins 16 Jahrhundert (1904); A Baeckström, John Hall — den infantile (PHT 1956); [G Betländer,] AK:s män (1877), s 17; A Ber- gengriin, Herzog Christoph von Mecklenburg, letzter Koadjutor des Erzbistums Riga (Bib-liothek livländischer Geschichte, 2, 1898), s 186, 318; O Bergström, Bidrag till K Uplands reg:s hist (1882); Blomstedt; B Broomé, Nils Stiernsköld (1950); H v Bruiningk o N Busch, Livländische Giiterurkunden, 1—2 (1908—23); Calendaria Caroli IX (1903); Carlander; B G Carshult, Undenäsbygden genom tiderna (1941), s 54; H E Charlottas dagbok, 7—9 (1936—42); E Cronlund, Anders K intime, Några ant:ar ur brev (OoB 1936); S Curman o E Lundberg, Vreta klosters kyrka (Sveriges kyrkor. Östergötland, 2, 1935); F A Dahlgren, Ant:ar om Sthlms theatrar (1866); F v Dardel, Dagboksant:ar 1881—85 (1920); Å Davidsson, Kat över sv handteckn:ar i UUB (1958); Deutschbalti-sches biographisches Lexikon 1710—1960 (1970); Est- und Livländische Brieflade, 1—2 (1856—61); B Federley, Konung, ståthållare o korporationer. Studier i Estlands förvaltn 1581—1600 (1962); E v Fircks, Das Haus-buch des Reinhold von K und seiner Nach-kommen 1603 (1565)—1749 (Jahrbuch fur Genealogie, Heraldik und Sphragistik 1894, tr 1895); Frälseg 1:1—3:2 (1931—47), 4 (korr, RA); P E Gadd, Släktkal, 3 (1960); Genealog Handbuch der baltischen Ritterschaften. Estland, 1, 3 (1929—36); d:o. Kurland, 1 (1930—38); d:o. Livland, 1 (1929—36); d:o. Oesel (1935); Genealogisches Handbuch des Adels. Freiherrliche Häuser, A Bd VII (1969); d:o. Gräfliche Häuser, A Bd IV (1962); Gothaisches genealogisches Taschen-buch der freiherrlichen Häuser 1936; [V G Granlund,] AK:s män under riksda^arne 1867—69 (1869), s 18; J Grapenson, Ant:ar till Gellivare sockens tidigare hist (1942), s 94; S Grauers, Ätten Wachtmeister genom seklerna, 1 (1941); H v Hagemeister, Materialien zu einer Geschichte der Land-guter Livlands, 1—2 (1836—37); G Hilleström, MA. Matr 1771—1971 (1971); Th Hiärns Ehst-, Lyf- und Lettlaendische Geschichte (Monumenta Livoniae antiquae, 1, 1835), s 331, 333; W v Hueck, Die Her-kunft der ritterschaftlichen Geschlechter in Wierland zu schwedischer Zeit (Beiträge zur baltischen Geschichte, 1, 1973); P Hult-qvist, Försvar o skatter (1955); A W Hu-pel, Materialien zu einer liefländischen Adelsgeschichte (Nordische Miscellaneen, 15—17, 1788), s 287—94; dens, d:o zu einer ehstländischen Adelsgeschichte (ibid, 18—19, 1789), s 170; T T:son Höjer, Carl XIV Johan, 2—3 (1943—60); P Jo-hansen, Die Estlandsliste des Liber census Daniae (1933); R Karlbom, Brytningen mellan makarna Hall år 1808 (PHT 1962); K I Karttunen, Jean III et Stefan Batory (1911), s 53; E H Kneschke, Neues allgemeines Deut-sches Adels-Lexicon, 5 (1864); Anders K, Engaholms fideikommiss (Värendsbygder 1965); A Kugelberg, Biogr ant:ar om officerare med vederlikar 1619—1927 (K första livgrenadjärreg:s hist, 5, 1930); Lags o doms; K G Leinberg, Landshöfdingar i Finland 1635—1809 ... (HArk 16, 1900), s 29; Lewenhaupt; dens, Sv sjuttiotal (2 uppl 1937); F Lindberg, Kring Petrus Petrosa (PHT 1930); O Lindsten, General Anders K:s min-nesant:ar 1692—1743 (Värendsbygder 1951); Liv-, Esth- und Gurländisches Urkunden-buch, 2, 4—7, 9, 11 (1855—1905); Lokalf; N Loone, Die Geschichte des estländischen Generalgouverneursarchivs aus der schwedi-schen Zeit (Acta archivi centralis Estoniae, 3, 1935), s 115; R Minzloff, Verzeichniss einiger Urkunden, die im Departement der ausländi-schen Confessionen beim Kaiserlichen Ministerium des Innern aufbewahrt werden, . . . aus den Jahren 1487—1623 (Mittheilungen aus dem Gebiete der Geschichte Liv-, Ehst-und Kurlands, 8, 1857), s 456 ff; E v Miihlen-dahl, Die baltischen Ritterschaften (1953); G Neander, Constantia Eriksdtr (Finnerödja, 1944); R Neiiendam, Frederik (Fritz) Christian Wedel Jarlsberg (DBL 25, 1943); A Nis-beth, Östergötland (Slott o herresäten i Sverige, 1971), s 269—77; C O Nordensvan, Värmlands reg:s hist, 2 (1904); Norlind; dens, Dansens hist (1941); D Norrman, Gustav Adolfs politik mot Ryssland o Polen under tyska kriget (1943); C J Paucker, Ehstlands Landgiiter und deren Besitzer zur Zeit der Schweden-Herrschaft, 1 (1847); dens, Die Herren von Lode und deren Guter (1852); N Personne, Sv teatern, 3—4 (1915—16); F W Radloff, Beskrifning öfver Åland (1795), s 155; W Ridderstad, "Gula Gardet" 1526— 1903 (1903); J M Rosén, Några minnesblad (1877); H Rosman, Bjärka-Säby o dess ägare, 2—3 (1924—27); Samzelius; Th Schiemann, Die älteste schwedische Kataster Liv- und Estlands (1882); W v Schulmann, Die zivile Staatsbeamtenschaft in Estland zur schwedi-schen Zeit (1939); H Schiick, Den sista gustavianska hovdamen (1919), s 94; A F Skjöl-debrands memoarer, 1 (1903), s 51 f, 214, 2 (1903), s 123 f; SKL; SMoK; E Soop, Genremålaren frih Anders K o hans syskon (Arte et marte 1924); SPG; N Staf, Marknad o möte (1935); STb från år 1592, 6 (1963); W Stenhammar o R Stenbock, K andra livgre-nadjärreg (1941); A A v Stiernman, Swea o Götha Höfdinga-Minne, 1—2 (1835—36); A Svabe, Die älteste schwedische Landrevision Livlands (1933); Sveriges krig åren 1808 o 1809, 5 (1910), s 252; A Söderhjelm o C-F Palmstierna, Oscar I (1944); W Tawast-stjerna, Suomen sotavoima Juhani III:n ai-kana (HArk 17, 1901), s 34; dens, Pohjois-maiden viisikolmattavuotinen sota 1570—90 (Historiallisia tutkimuksia, 1, 1918—20); dens, d:o 1590—95 (ibid, 11, 1929); L Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död (1953); E Thermaenius, Lantmannapartiet (1928); dens, Sv bondepolitik (1931); dens, Riksdagspartierna (Sveriges riksdag, 17, 1935), s 43 f; P v Ungern Stern-berg, Die Revision vom J 1586 und die Be- fragung vom J 1589 (Beiträge zur Kunde Est-, Liv- und Kurlands, 8, 1915); J E Waa-ranen, Handhar upplysande Finlands hist under Karl IX:s tid, 2 (1864); G Wallin, Valrörelser o valresultat. AK-valen i Sverige 1866— 84 (1961); B Wedberg, Tärningskast om liv o död (1935), s 151—68; P G Vejde, Kronobergs läns herrgårdar (1929); dens, Enga-holm, Spåningslanda o Benestad (Norra Albo hembygdsfören:s årsb 1930), s 97—106; C Wejle, Sveriges politik mot Polen 1630—35 (1901), s 17 f, 35, 37 f, 51 f; H Wennerström, Landshövdingar i Nb o deras ämbets-gärning (Norrbotten, 4, 1925), s 48 ff; F Wernstedt, Om främmande adels naturalisa-tion o introduktion på sv Riddarhuset under storhetstiden (PHT 1937); G O F Westling, Hertig Karls furstendöme under åren 1568— 92 (1883), s 55; G Wilstadius, Engaholm (Slott o herresäten i Sverige. Småland jämte Öland o Gotland, 1971); R Winkler, Der est-ländische Landkirchenvisitator David Dub-berch und seine Zeit (1909), s 22; F Ödberg, Om Klas Kurssell (1899).

Gjorda rättelser och tillägg

1. Korrigering av tidigare uppgift, där systrarna Constance och Ulrika Vilhelmina K sammanblandats (påpekande av Andreas Anderberg), 2014-08-20
2. Tidigare yrkesangivelse struken, 2014-09-02


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Koskull, släkter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11728, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11728
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Koskull, släkter, urn:sbl:11728, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se